I veckan har jag slagits av att jag ser fler och fler använda ”stopp”-signalen i trafiken. Under mina år som cyklande har jag i princip aldrig sett någon göra den, och nu plötsligt blir det fler och fler. En riktigt bra signal alltså.
Jag gjorde en post om det på vår Facebooksida och vi fick en diskussion om huruvida det är enkelt eller svårt att ge tecken och hålla balansen samtidigt. Alla verkar ha lite olika upplevelse av hur bra underlaget är i stan och hur trottoarkanter och annat kan göra det stabilaste ekipage vingligt. Efter ett tag hamnade jag där jag oftar hamnar, i Trafikförordningen. Och lärde mig något nytt: Trafikförordningen är inte skriven för cyklister.
Jag har alltid trott att teckenvisning är regler speciellt för just cyklister. Men läser man Trafikförordningen inser man att cyklister mest hängt med av bara farten. Så här ser det ut:
3 kapitlet §65-66:
65 § När en förare avser att starta från en vägkant eller att
vända, svänga, byta körfält eller ändra fordonets placering i
sidled på något annat inte oväsentligt sätt skall föraren ge
tecken med körriktningsvisaren för att visa sin avsikt. Om
fordonet inte har körriktningsvisare, skall föraren i stället
visa sin avsikt genom att sträcka ut armen.
En förare som avser att stanna eller hastigt minska farten
skall ge tecken med stopplyktan för att visa sin avsikt. Om
fordonet inte har någon stopplykta skall föraren i stället visa
sin avsikt genom att höja armen.
Tecken skall ges i god tid innan den avsedda manövern genomförs
och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall
upphöra så snart manövern är avslutad.
66 § Även om en förare givit signal eller tecken är han eller
hon skyldig att försäkra sig om att den avsedda manövern kan
göras utan fara eller onödigt hinder för någon annan.
Now, det låter ju rimligt. När man ska svänga visar man med handen. I normalfallet en hyggligt enkel manöver, så länge man inte drabbas av plötsligt stolpe, Big Bag, träd, saccosäck, felparkerad tysk campingbil, eller annat av de många saker som har en förmåga att hamna på cykelvägar. Även om jag personligen faktiskt kan tänka att slaviskt teckenvisande är betydligt viktigare när man sitter i en bil och varken hör eller ser bra runt omkring sig. Inte minst i Stockholm där man ofta har en, eller två cyklister på väg att köra om till vänster om sig som man riskerar träffa med handen.
Men. Läser man noga, och det ska man ju, så fastnar man på den här meningen:
”Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad.”
I korthet betyder den att man ska ge tecken tills man är klar. Nu är frågan: Hur många av er cyklister håller ute handen innan svängen, under svängen och hela tiden tills dess svängen är klar? Räck upp en hand (HA!)
Jag gör det inte.
Vidare ska man dessutom alltså ge tecken ”i god tid innan” man svänger. Och eftersom det står ”När en förare avser att starta från en vägkant” så innebär det också att cyklister ska sträcka ut handen för sväng *innan* de startat när de står vid till exempel rödljus, sedan starta med en hand på styret, en hand utsträckt hela tiden och sedan svänga runt hörnet och först därefter ta ner handen.
Det är ju såklart en baggis att göra om man har blinkers. Men om man cyklar tvåhjuling är det defintivt inte det. Inte ens om man anpassar farten är det lätt att till exempel göra 90-graders svängen runt hörnet vid Götgatan-Hornsgatan med bara en hand på styret. Särskilt inte på en cykel utan fotbroms. I mitt fall skulle det betyda att jag bara kan använda vänsterhanden och då har jag plötsligt bara bromsverkan på framdäcket.
Tänk det i december med snö. Eller tänk er att göra det samtidigt som man svänger över spårvagnsräls.
Och nu har vi inte berört det faktum att man ofta i svängsituationer både saktar ner ”hastigt” och svänger – vilket borde betyda att man samtidigt ska sträcka upp handen och ut den åt vänster. Igen, jätteenkelt när man har både blinkers och bromsljus, men eftersom man bara är utrustad med två händer så blir det ju knepigt när man saknar.
Jag tänkte att Transportstyrelsen har koll på hur lagstiftaren tänkt när de skrivit reglerna. Så jag skrev till dem. Här är svaret:
”Transportstyrelsen kan endast hänvisa till gällande lagstiftning och det är upp till de rättsvårdande myndigheterna ( polis, åklagare och domstol ) att tolka denna § och då göra bedömningen hur länge man med armen skall ge tecken för sväng resp stopp.
Jag har tittat i trafikkommentarerna och kan tyvärr ej hitta några rättsfall.”
So basically, ”ingen aning hur det är tänkt”.
Jag ska sticka ut hakan här och göra en vild gissning: Jag tror ingen ägnat så mycket tid åt det här med vad som gäller för cyklister överhuvudtaget. Det här är inget undantag.
Och tills dess någon orkar göra det, så gör vi cyklister det vi alltid gör – tänker själva, anpassar oss efter verkligheten och försöker vara rimligt laglösa.
Läs också Jennie Fasths text Cyklisten som den notoriske lagbrytaren på samma tema.
Det här med tecken är ett gissel. Det är sällan jag får ihop det, så jag gör det bara när det finns andra trafikanter som påverkas. Stopptecken gör jag bara om bakomvarande bil eller cyklist inte håller ett tryggt avstånd, men då gör jag det för min egen skull.
Merparten av svängarna känns som 90-graderskurvor utan radie och då behöver jag alltid bromsa ner till nästan noll innan svängen. Det finns inte på kartan att jag gör både stopp- och svängtecken samtidigt som jag bromsar.
Cyklar behöver bromsljus och blinkers för att matematiken ska gå ihop.
Vi är nog överens om att tecken bara är meningsfulla för att förbereda andra på vad man tänker göra snart. När man väl gör det är tecken meningslösa och enbart riskskapande. Då handlar det istället om att köra och placera sig tydligt.
När jag står i en cykelbox och väntar på att få svänga vänster, ger jag ofta svängtecken en stund för att informera bakomvarande bilist om hur jag tänker göra när det blir grönt.
Det händer att jag ger stopptecken när jag ska stanna på ett oväntat ställe, men ofta blir det istället tecken för högersväng. Jag svänger ju höger för att komma till trottoarkanten, kanske in mellan parkerade bilar, stegra mig upp och sedan hoppa av.
På New Yorks cykelkarta angavs att man ska peka neråt med handen när man ska stanna. Men vem ser det? Vår uppsträckta hand är betydligt tydligare.
Jag har för mig att neråt betyder stopp på amerikanska. Uppåt betyder vänster. Poängen är i alla fall att man använder en och samma arm oavsett åt vilket håll man ska svänga.
Jag har för mig att franska bilförare förr gärna räckte ut handen genom rutan om de skulle svänga vänster, även om de hade blinkers. Blinkljusen var väl rätt svaga på den tiden. Vid högersväng pekade de upp över taket med högerarmen.
-Edit: Nej, med vänsterarmen förstås..
Transportstyrelsen har inte haft något med trafikregelns tillkomst att göra. Exakt samma regler gällde 1982 (jag har alltså en kommenterad sammanställning av vägtrafiklagstiftningen från 1982, om någon undrar) och även i Danmark. Då formuleringarna är snarlika i alla tre texter (gällande trafikförordning, f.d. vägtrafikkungörelsen samt gällande færdselslov) så har reglerna antagligen synkroniserats på nordisk eller europeisk nivå och det för många årtionden sedan. Regeln kan mycket väl ha funnits sedan bilismens barndom.
Yes, kanske var det otydligt formulerat, men vi menar alltså inte att Transportstyrelsen formulerar Trf. Förtydligade.
Själv funderat jag på om reglerna kan vara så gamla att de främst avser hästekipage faktiskt.
Det var egentligen inte min avsikt att det skulle se ut som att jag kritiserade er, men jag hade svårt att formulera det jag ville säga ovan på ett sätt som inte verkade kritiserande. Så jag var också otydlig, inte avsiktligt men i allra högsta grad medvetet.
Att man ska ge tecken i god tid är det ju inte alla som gör: att ge tecken samtidigt som man börjar svänga ger inte mycket förvarning (speciellt inte om det svängs vänster utan koll på bakomvarande trafik).
Och vid den här tiden på året, en reflexväst gör inte tecken synliga om man har svarta handskar och ärmar …
Visst är det trevligt med tecken men eftersom det för de flesta inte går att visa tecknet tills manövern är klar så blir tecknet svårt att lita på. Hur ska jag som medtrafikant veta om tecknet visats om jag tittat åt annat håll i t.ex. en korsning? Det kan jag inte. Därför måste jag alltid förvänta mig att den framför mig avser att svänga ut och ta höjd för det i min egen körning, oavsett om det är med bil eller cykel.
Det är även intressant att fundera kring om teckenvisandet skulle visa sig orsaka fler olyckor p.g.a. bristande kontroll på sin cykel än det eventuellt räddar oss från. Jag håller händerna på styret tills vidare.
http://www.solstack.se/tecken-och-signaler
Kan vara läge att alla cyklister lär sig lite tecken från när man kör i cykelklunga, rusningstrafik cykling blir ju nästan likvärdigt klung körning.
Ska jag vara petig behöver väl kvinnan inte sträcka ut armen öht då hon befinner sig i filen högersväng med högerpil i asfalten.
Jag tänkte samma sak, men nu är det ju i princip ett unikum att det faktiskt finns en fil med pil i asfalten. Men sedan satte jag mig och leta och jag hittade faktiskt inte det undantaget i Trafikförordningen. Jag har också för mig att jag lärt mig att man inte behöver ge tecken när man redan är i svängande fil, men jag kan inte hitta det. Så jag tror faktiskt att man måste det.
Sedan tycker jag ju hon gör en helt rimlig teckenvisning. Jag tycker ju det vore vansinnigt att ge tecken genom hela manövern – det enda man då gör är att utsätta sig själv om omvärlden för fara.
Ska man vara riktigt petig är det en Gång-och cykelpil (M25) som visar lämplig färdväg och inte att man måste följa den, till skillnad från om det har varit en Körfältspil (M19).
Hela texten handlar ju om petighet, så det är bara att peta-away!
Men jag hittar alltså inget om att man inte ska ge tecken även i vanliga körfält med M19.
Nej, inte jag heller. Tecken ska ges när man svänger, punkt.
Meningen är att alla ska se att du svänger inte bara de som ser filmarkeringarna där du är. Så det är klart man ska visa att man svänger.
Har aldrig sett någon hålla upp handen när det ska stanna/sakta in. Jag gör det själv ibland, men bara vid planerade stopp. Vid hastiga inbromsningar brukar man ha fullt upp med att hålla i styret… 🙂
En sak som jag har börjat göra på senare tid är att slänga ut en arm när jag ska köra om någon. Såg en annan cyklist som gjorde det och fick lite av en aha-upplevelse. Snabb titt över axeln, ut med armen (sen in med den igen) och kör om – funkar riktigt bra.