Så börjar en krönika under GP:s avdelning av ”Hälsa”. Det handlar såklart om män i 40-årsålder som cyklar i cykelkläder – något som brukar provocera andra män i samma ålder som inte cyklar.
Det är klart att det går att köpa snabbhet. Men då handlar det sällan om cyklister.
Från Aftonbladet Motor
Att det finns medelålders män som gillar snabba bilar är ingen ögonhöjare direkt. Inte heller att det finns folk som gillar dyra bilar. De får inga hånande krönikor, tvärtom får de egna bilagor i tidningarna.
Att någon däremot lägger pengar på en cykel provocerar något otroligt. Magnus Carlsson i GP igen:
Det är nämligen dyrt med cyklar. Utvecklingen har gått så långt att man nu utan problem kan köpa en cykel som väger som ett spädbarn och kostar som en mindre bil. Och då pratar vi bara grundutförandet.
Yes, köp en hoj för 10,000+ är lite som att köpa ny Volvo V40 (206,000 i grundutförande). Den dyraste cykel i vanliga cykelaffär jag kunde hitta är en Specialized 2016 S-Works Venge Vias DI2 (puh!). Den kostar 110,000. Tror det är förhållandevis få amatörcyklister som har sådana och den är fortfarande inte lika dyr som en billig bil.
Så långt klassiskt ”Cyklister är fåniga”-krönika, som det går hundra på dussinet av. Men.
Det går också att skoja lite om övervikt i den här krönikan från Göteborgspostens avdelning för hälsa:
Det som är fnissvärt med detta är en stor del av dem som jagar gram på cykeln också släpar på 1, 2, 3 eller 10 kilo för mycket innanför sina 3 000-kronorscykelbyxor – som så klart är av samma modell som de franska proffslagen använder.
Jag ska säga att jag i trafiken ser en hel del cyklister som är tydligt överviktiga. Mig provocerar det inte, tvärtom skulle jag vilja heja på dem. De har valt ett sätt att ta sig fram som kommer ge dem kondition och förmodligen betydligt bättre hälsa.
Jag läser från Folkhälsomyndigheten:
Nära hälften av alla svenskar har i dag fetma eller övervikt. Mellan 2004 och 2013 har andelen personer med fetma ökat från 11 procent till 14 procent.
För att avsluta på samma sätt som Magnus i GP:
Bottom line: Du kommer aldrig kunna köpa dig hälsa. Varje cyklist, i lycra eller inte, på dyr cykel eller billig, är ytterligare en person som tagit ett steg mot att må bättre. Om de slipper bli hånade för sina livstilsval kommer de kanske fortsätta och därmed bidra till en friskare befolkning. Och till sitt eget välbefinnande.
Kanske en vinkel värd en egen text i Göteborgspostens nästa hälsotext.
/Christian
vars cykel, en Nihola Family, kostade nästan 20,000 och väger över 35 kg.
Här finns det gott om gram.
Läs: GP.se ”Magnus Carlsson: Cyklande män i medelåldern, det går inte att köpa snabbhet”
Tipstack till Daniel.