Vi avslutar en vecka som inleddes med en helsida i Stockholms främsta morgontidning, Dagens Nyheter. Det var ord och inga visor.
DN satte tonen i en promovideo på Facebook som las ut någon dag innan.
Och rubrikerna fortsatte i ungefär samma tillrättavisande stil. På riktigt inleddes de med ”Cykelvärstingar”.
Jag blir inte riktigt klok på vem som är målgruppen. Visst, de som slentrianhatar cyklister gillade förmodligen första delen, men resten? Är man cyklist är man van vid att hela tiden få höra att man ska visa hänsyn, följa trafikreglerna och också gärna vara beredd på att ta ansvar för andras regelbrott (”för det spelar ingen roll om man har rätt när man ligger på en bår”). Åtminstone jag behöver inte ytterligare pekpinnar och definitivt inte hela artikelserier. Och vilka icke-cyklister är intresserade av att läsa intervju med pendlingcyklister?
Hela serien var lite som att läsa hur jag fördomsfullt tror att brev hem från prekoloniala missionärer kunde låta. ”Det är helt tokigt, de gör inte som vi gör. Och de ÄTER VARANDRA ALLIHOP. Det är SÄKERT.”. Det kändes helt enkelt väldigt exotiserande.
Eller så kanske jag underskattar andras behov att läsa om cyklister.
Serien avslutades i dag med en ledare av Erik Helmersson, som fick en del kritik av cyklister i sociala medier. Framförallt för att de flesta cyklister är rätt trötta på att stå som ensamma mottagare av budskapet att alla måste samspela och visa hänsyn. Som någon skrev: ”vi känner igen detta från andra delar av samhället, det här ju inte är helt olikt andra enkelriktade integrationsarbeten”.
Vi är också rätt trötta på när textmassor efter textmassor handlar om att cyklister måste skärpa sig, för att sedan i någon pliktskyldig bisats nämna att cykelinfrastrukturen måste bli bättre. För att sedan fortsätta att slå in ännu fler vidöppna dörrar med ett ”Men man kan inte bara skylla på infrastrukturen. Man måste anpassa sig”.
Tänk om det hade varit samma sak när Nollvisionen infördes. Då hade det inte blivit några fix av ”dödens väg”. Då hade det räckt med att säga till bilisterna att snäppa upp sig.
Vi väljer dock att se det positiva. Helmersson skriver:
Så vilka cyklister är värst? Utveckla det till ”vilka trafikanter är värst?” och svaret blir ”de som inte tar hänsyn”.
Det finns lugna män i lycra och charmanta chaufförer, det finns sura cykelmormödrar och gångtrafikanter vars humör får Mårran att framstå som Little Miss Sunshine.
Där har han såklart helt rätt. Och det är budskapet vi tar med oss: Trafikens värstingar är de som inte samspelar och visar hänsyn. Oavsett hur de valt att ta sig fram.
Kanske något att utveckla nästa gång en artikelserie planeras.
Läs mer om cykelkultur.
Ja, riktigt tråkigt. Nu tar jag upp självklarheter här men är det inte dags att prata lite mer om hur stor del av DN:s annonsintäkter som kommer från bilindustrin?
Ja, jag är också lite fundersam över vad avsikten med den här serien är utöver att man sannolikt lyckas stärka fördomar om cyklister som fartgalna lagbrytare. Det sorgliga är att man lyckats få tag i två polismän som gärna verkar generalisera med hjälp av sina iakttagelser av enstaka händelser. Som Cyklistbloggen visat är tonen från polisen en helt annan när man haft fartkontroller utanför skolor och dagis.
När våren kommer så måste vi uppmärksammas att det största problemet i Stockholm är cyklister kan tycka det är rimligt att kunna framföra sina cyklar i den svindlande hastigheten av 20 km/h…
Vilka journalister är värst? De som skapar flame war genom att hårdvinkla efter egna fördomar eller de som bara översätter artiklar utan att komma med något eget?
Är inte helt med här?
Det var ett ironisk kommentar, riktad mot Thomas Lerner, som undrade vilka cyklister som är värst. Sådana här jämförelser (att ställa två random saker som inte alls är särskilt representativt) är så klart helt orimliga. Trodde min hemsnickrade ironi var supertydlig 🙂
Det sorgligaste med Stockholms hets-artikel är att den verkar ha lett till att flera bilister fått råg i ryggen till att medvetet köra på cyklister. ”Bara lite”, knuffa undan lite sådär, men i alla fall.
Har aldrig sett så många rapporter från Stockholmscyklister som upplevt det som just samma vecka som DN la ut den här artikeln (och videon).
Och att det inte skulle ha ett samband för att inte alla läser DN: många fler än som prenumererar läser ju valda artiklar nu, via sociala medier. Tvivlar inte en sekund på att den artikeln varit en av de mest delade i motoristkretsar i förra veckan.