Hade min cykelresa till jobbet i morse spelats in och använts som reklamfilm för cykelpendling hade den fått kritik för sina magnifika överdrifter:
Vädret var frickin strålande, vägen fri från hinder bortsett från att jag hamnade i en bilkö, som liksom för att visa hur mycket bättre det är att cykla.
På Götgatsbacken dök Anna upp och vi smårullade över gågatasdelen och kunde prata med varandra! Hur ofta händer det?
Och nere vid Slussen kom också Jesper på sin gröna Movebybikecykel. Vi fick sällskap hela vägen till Nybroviken och i bilkön på Stallgatan gick det så långsamt att vi kunde sitta och prata om hur härligt allt är. Det var som att alla cyklister känner varandra. Magnifikt.
Solen sken, fåglarna kvittrade, gruset till stora delar bortsopat, bilarna köade, som sagt, ingen hade köpt sån överdriven cykelpropaganda. Så bra är det ju inte att cykelpendla. Eller hur?
Just det där med gruset är ju ett riktigt härligt vårtecken! Sopmaskinerna har inte kommit till mina trakter än, men vädret var ju verkligen fantastiskt idag!