Minns ni den ”svårtolkade” passagen som orsakade en cyklists död tidigare i höstas? (Läs annars: Cyklist avled i ”svårtolkad passage”) Det var tidningen VLT:s trafikexpert Sven-Gunnar Wallin som menade att trots väjningspliktsskyltar så behövde bilister inte lämna företräde för cyklister i infarten till en cirkulationsplats i Västerås.
Han fick inte medhåll av Transportstyrelsens experter som svarade tydligt att väjningsplikten gäller vid skylten. Inga otydligheter där (läs också: Otydlig passage inte så otydlig – väjningspliktsskylten gäller).
Glasklart och ingen riskerar bli ihjälkörd.
Men VLT har inte släppt det här. Eller, snarare deras trafikexpert har inte släppt det.
I en ny artikel ifrågasätter han Transportstyrelsens tolkning av Trafikförordningen.
Han säger till VLT:
– Väjningspliktsmärket betyder att bilisterna har väjningsplikt mot fordon som kommer från vänster inne i cirkulationsplatsen. Gång- och cykelbanan ligger utanför cirkulationsplatsen och har tyvärr sina egna konstiga regler.
VLT’s trafikexpert Sven-Gunnar Wallin menar alltså att skylten ”Väjningsplikt” inte gäller för trafik utanför cirkulationsplatsen, och att cykeltrafiken ligger utanför den. Och att de har egna konstiga regler.
Vi håller med honom om det sista, att det är en usel lösning att cykelbanor har egna ”konstiga” regler. Det skapar uppenbart förvirring hos folk, även tidningars trafikexperter. Men att cykelbanan har egna regler – i det här fallet de som gäller vid utfart från cykelbana, samt de som gäller för cykelpassager – betyder ju inte att vägmärken ute i gatan plötsligt upphör att gälla.
Vi är inte trafikexperter, men har under hösten ägnat en del tid åt att reda ut trafikregler och har där tagit hjälp av just Transportstyrelsen. Vi hittar ingenting i vägmärkesdefintionen för väjningspliktsmärket som används, B1, som säger att det finns undantag från vem som omfattas av väjningsplikten där märket är uppsatt. Alltså att det bara skulle gälla trafik inne i cirkulationsplatsen, och inte all trafik som kommer på korsande vägar.
Märket anger att förare har väjningsplikt mot fordon på korsande väg eller led och att bestämmelserna i 3 kap. 5 § trafikförordningen (1998:1276) är tillämpliga.
Tittar vi på de aktuella paragraferna så säger Trafikförordningen:
5 § Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.
Möjligen skulle alltså VLT:s trafikexpert luta sig på att cykelbanan inte är en ”väg” utan en… bana? Men läser man Förordning om vägtrafikdefinitioner så säger den om cykelbana:
En väg eller del av en väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped klass II
Vilket gör den till en väg – per defintion. Sista halmstrået skulle kunna vara att själva cykelpassagen inte räknas som väg – men det lärde vi ju oss tidigare i höstas att den gör:
En del av en väg som är avsedd att användas av cyklande eller förare av moped klass II för att korsa en körbana eller en cykelbana och som kan anges med vägmarkering.
Det svårtolkade i det här, menar vi, är inte väjningspliktskyltarna. Det svårtolkade är att trafik på cykelbanorna har sina egna regler vilket leder till att folk, inklusive tidningars trafikexperter, tror att de inte omfattas av de ”vanliga” trafikreglerna.
Det är ju också något vi sett tidigare när det gäller skylten som sattes upp i Gävle. Eftersom cykeltrafik ofta har väjningsplikt när de lämnar cykelbana och kör ut på ”vanlig” väg, så behöver resten av trafiken inte bry sig. Vi är övertygade om att det är en delförklaring till bilister som säger ”Cyklisten kom från ingenstans” och att det skapar en farlig trafiksituation för cyklister.
Därför är det mer än dags att skriva om Trafikförordningen och jämställa cykeltrafik med övrig trafik. Då lyder alla under samma regler – högerregeln, ömsesidig väjningsplikt och så vidare – och man slipper ”experter” som sitter och gör egna tolkningar.
Det är dags att behandla cykeltrafik som all annan trafik.
Läs också: Den ultimata guiden till väjningsplikt
Jag uppfattar i stort det hela som att de olika trafikantgrupperna har en turordning/ranking och att trafikreglerna sedan är skrivna för att turordningen i de olika mötessituationerna skall följas. I stora drag ser det ut så här 1. Gående, 2. Nyttotrafik, 3. Bilister, 4. (Sist) Cyklister. Det enda sättet att finna skäl till att ändra trafikreglerna är att ändra ”ranking” på cyklister.
Men… i vilken utsträckning behöver lagen skrivas om egentligen? I det här fallet inte alls. Lagen finns ju där, den är alldeles tydlig, skylten är tydlig, vägmarkeringarna är tydliga.
Det enda som tydligen inte är tydligt är folks uppenbara okunskap. Så länge bilister inte VILL veta vad som gäller, och att lagarna faktiskt gäller alla, kommer det inte att spela någon roll att man skriver om dem.
Jag tror man behöver skriva om reglerna som säger att cyklister nästan, ibland eller alltid har väjningsplikt när de lämnar cykelbana.
Det är precis de specialreglerna som cyklister lär sig, eftersom de är de som lämnar cykelbanor, men som bilister bara lär sig principen av. Alltså ”Jag behöver inte bry mig om cyklister för de ska väja”.
Det finns tillräckligt många undantag: sväng över cykelbana, obruten cykelbana, cykelöverfart, utfart ur cirkulationsplats, osv för att det ska bli farligt när bilister tror att cyklister alltid är de enda med väjningsansvar.
Ändrar man det till att låta cykelvägar vara just vägar, och därmed inför högerregel och allt annat, så behöver inte bilisterna lära sig specialregler för cykeltrafiken och då blir allt plötsligt mycket lättare.
Dessutom bör använda sig av väjningsplikt eller inte väjningsplikt. Inte svävande och otydliga uttryck som ”ges tillfälle att passera” och dylikt som folk tolkar till sin egen fördel.
Klara och tydliga regler som inte står i konflikt med varandra. Det borde till exempel inte finnas möjlighet att två fordon har väjningsplikt mot varann. Antingen är det jag som väjer eller du. Inte båda.
Det finns absolut tusen värdelösa regler som är luddiga och svåra och bör skrivas om som du säger, men det här exemplet visar en annan, mycket otäck sak, nämligen att cyklisthatarna inte VILL förstå eller lära sig. Man ska vara bra okunnig och korkad för att komma fram till att en vanlig väjningsplikt med skylt inte gäller just cyklister eller att cyklister alltid ha väjningsplikt. Så vill man inte förstå därför att man anser sig stå över andra i kraft av sitt mycket viktigare fordon. De människorna kommer aldrig att acceptera cyklar på lika villkor. Jag tror att det största problemet där är cyklisthat som grundinställning.
Det är ingen specialregel. Det är utfartsregeln som gäller.
Jag har sagt det förr, men ni är fel ute med att reglerna skulle vara otydliga eller krångliga. Det handlar som felix är inne på att vissa människor inte _vill_ att de ska gälla.
Två vägar möts. Inga skyltar. Vad gäller? Högerregel. Såvida inte den ena är cykelväg. Då gäller plötsligt helt andra regler:
Först ”utfartsregeln”. Eftersom en cykelväg aldrig avslutas i annat än en utfart.
Sedan beroende på vad det är målat i själva korsningsögonblicket kan ytterligare regler läggas på (för cykelpassage eller cykelöverfart).
Jag skulle kalla det specialregler. Två vägar möts. Samma regler. Inga otydligheter.
Ska väjningsplikten regleras på annat sätt än genom högerregeln: Använd befintliga skyltar, dvs huvudled, väjningspliktsskylt eller stoppliktsskylt.
Men det är ingen korsning. Det är en cykelväg som upphör på ena sidan körbanan, och uppstår på den andra. Jag kan hålla med om att den utformingen är ett problem, och att cykelpassager är en helt orimlig lösning, men det betyder inte att reglerna är otydliga.
Åter, det ni ser exempel på är inte otydlig lagstiftning. Det är människor som inte vill förstå den. Och det för att den innebär att de ibland, någon gång skulle behöva lämna utrymme för en cyklist.
Där vägar korsar cykelbana är det svårt, eftersom en 1.5m bred cykelväg inte kan få en 8m väg att ”upphöra”. Är inte utfartsregeln ett bekymmer för att man tror att den gäller oftare än den gör, i Stockholm gäller den praktiskt sätt för alla vägar som är ”lite” mindre.
Jag har blivit påkörd vid upphöjda cykelvägar i korsningar, och då trotts att jag visade 130% respekt för trafikregler och andra trafikanter. Min analys av det är att lagstiftningen är mycket otydlig och även trafikmiljön.
Yes. Trafikmiljön bidrar till det, inte minst eftersom alla kommuner väljer att hitta på egna lösningar och göra egna typer av korsningar. Det gör det ännu otydligare.
Vi gjorde en post om det för något år sedan (även om den fick oss alla att snöa in på skyltar, vilket inte riktigt var avsikten)
https://www.cyklistbloggen.se/2013/10/skyltanarki/
Men som Christian skriver – om reglerna inte drog till med en massa specialregler för cykelvägar som skiljer sig från regler för övriga vägar – utan helt enkelt behandlade en cykelväg som vilken väg som helst, med samma status som vilken bilväg som helst så skulle betydligt färre behöva tveka i korsningar. Då sluppe vi alla dessa tolkningsbekymmer.
Jag håller inte med. Det finns cykelbanor utformade som att de tar slut i mötet med ”vanliga” vägar, tex pga trottoarkant, men åtminstone i Stockholm är det lika vanligt att det enda som händer är att det kommer en korsande väg.
https://www.flickr.com/photos/sigfridlundberg/5951167508/
Förutom nyanser i asfalt och specialmålning i vägen, som aldrig behövs när ”vanliga” vägar möts, så är det en korsning.
Eller den här på Kanalvägen. Hade det varit en vanlig väg, hade det här varit en vanlig T-korsning. Nu är det en utfart med specialstopplinje (men ingen stoppliktsskylt)
https://www.cyklistbloggen.se/wp-content/uploads/2014/12/Utsl%C3%A4ppet1.jpg
Men av någon anledning behandlas den som något speciellt, som en utfart.
Alltså, kantsten eller inte är det juridiska läget glasklart: Finns det cykelpassage har cykelvägen upphört och fortsätter eventuellt på andra sidan vägen.
I andra fall är det precis som i biltrafiken så att om inte gatan är namngiven – och det är cykelvägar sällan – så gäller utfartsreglen.
Vi är som sagt helt överens om att det finns kass utformning och att cykelpassager är värdelöst. Det jag invänder mot är att regelverket och trafikförordningen skulle vara svårtolkat.
Det är det inte. Däremot kan det vara cykelfientligt och allmänt kass, men det är i varje fall tydligt.
Dessutom finns det ett litet antal personer som vägrar förstå vad som skrivs i den, för att det skulle innebära att cyklister ges en status som de inte förtjänar – i dessa människors ögon.
Var är det solklart att cykelvägen upphör i och med en cykelpassage?
Lagen definierar en cykelpassage som en del av en väg avsedd för cyklande att korsa en körbana.
Cykelbana definieras i sin tur som en väg eller del av väg som är avsedd för cykeltrafik.
”Väg” i definitionen för cykelpassage handlar väl därför om cykelbanan, inte den körbana man korsar? Med andra ord, cykelpassagen är fortfarande en del av cykelbanan.
Rätta mig gärna om jag har fel…
Om man frågar Transportstyrelsen så är cykelpassagen faktiskt inte del av cykelvägen, utan del av vägen-vägen. Så juridiskt upphör cykelvägen när den möter en annan väg, såvida den inte är ”obruten”. Exakt vad som krävs för att en cykelväg ska vara ”obruten” är oklart. Så oklart att SKL gjorde en egen broschyr om det.
Glasklart? Jag vet inte.
Glasklart är det inte…
Vill man fortsätta nysta lite kan man granska huruvida det svaret från Transportstyrelsen går stick i stäv med deras svar i en annan fråga: vägmärket väjningsplikt (B1).
Om cykelbanan juridiskt sett upphör vid cykelpassagen för att sedan plötsligt börja existera igen efter passagen, är då cykelbanan en korsande väg? Kan man då argumentera för att B1 inte alls gäller mot cykelbanan (tvärtemot vad många av oss fått svar om från TS)?
Jag tycker begreppet obruten är rätt glasklart. Det betyder att cykelvägen ska vara obruten. Det vill säga, den ”riktiga” vägen måste vara tydligt bruten.
Antingen genom att cykelvägens heldragna markeringslinjer går rakt över, eller platt- och stensättning, eller höjdskillnad eller något annat eller allt.
Att det finns många varianter kan jag åter hålla med om är ett problem, men jag förstår fortfarande inte hur ni kan välja att ta strid om tydlighet i formulering snarare än konsekvens i utformning.
Det är solklart för att en cykelpassage är ett vägmärke. Vägmärken målas på en väg. De utgör ingen egen väg. Väg avser vägen som cykelpassagen är målad på. och som cyklisterna ska korsa. Inte cykelvägarna den förbinder.
För att svara på ditt inlägg längre ner så avser väjningspliktskylten trafik framför skylten. Även utfartstrafik från cykelbanan, oavsett om cykelpassagen är en cykelväg eller inte. Vilket den alltså inte är.
Är det därför cykel/gc-vägar saknar namn? För att göra dem ”rättslösa”?
Just detta att de är namnlösa irriterar mig oerhört eftersom det gör det så svårt att ge vägbeskrivningar, eller t ex om man ska meddela var en olycka ägt rum.
Tror vi pratar om samma sak men med lite olika utgångspunkt.
Ja, reglerna är hyggligt tydliga (även om det inte går att läsa sig till, tycker jag, att cykelpassagen inte är en del av cykelvägen, utan en del av vägen-vägen och även om det inte finns definierat vad en ”obruten” cykelväg är).
Men vi menar ju att man specialbehandlar cykelvägen så tillvida att man inte behandlar den som en väg i mötet med andra vägar. Man specialbehandlar den.
Den av VLT utnämnde trafikexperten Sven-Gunnar Wallin är pensionerad polis, också verksam i Västerås Trafiksäkerhetsförening, http://www.vtf.nu/.
Minpersonliga åsikt är att hans svar och rekommendationer i hög grad reflekterar personligt tyckande och tolkningar av terfiksituationer och regler
har vi sett DEN förr?
Ah, lite som Göteborgs cykelpolis alltså. Och för all del andra poliser.
Frågan är om det ens är en cykelpassage (vägmarkering M16, de stora sockerbitarna) i den korsningen utan i stället två övergångsställen (vägmarkering M15) med en glugg mellan.
Jag har för mig att det finns – eller har funnits – en förordning (från regeringen) eller föreskrift (från myndighet) som säger att _ena_ sidan av en cykelöverfartsmarkering får ersättas med övergångsställesmarkering. Men jag hittar den inte, så jag kan ha inbillat mig. Hur som helst så är den här varianten med dubbla övergångsställen rätt vanlig i landet och jag gissar att kommunens avsikt var att gluggen ska tolkas som en cykelpassage (före 2014: cykelöverfart).
Vilket bara ytterligare pekar på kärnfrågan: hur utformar man korsningar så att alla trafikanter otvetydigt kan tolka dem på rätt och lika sätt?
Ja, det är inte alls tydligt att det är en cykelpassage på platsen. De markeringar som syns ser inte ut som klockrena M16 i mina ögon. De ser heller inte ut som M15. Om det inte är cykelpassage utan övergångsställe så gäller väl skylten cirkulationsplatsen och inte övergångsstället.
Ett annat intressant scenario är ju om det är M16 och det är en cykelväg. Borde det då inte sitta ytterligare en skylt vid gränsen till rondellen eller kan en skylt gälla flera korsande vägar? Som Franz nedan påpekar så kanske det inte ens behövs skyltar för att påvisa väjningsplikten in i en cirkulationsplats?
Ja, jag tror inte det behövs fler skyltar. Ändå sitter det såna (B1) i alla rondeller jag har sett. Det är ju redan definierat att det är en cirkulationsplats med D3. Då gäller väjningsplikt mot fordon i cirkulationsplatsen enligt 3. Kap § 22 i trafikförordningen.
Sen håller jag med om att det varken ser ut som M16 eller M15. Så helt enkelt att tolka är det ju inte.
Sven-Gunnar Wallin verkar ju ignorera skyltningen helt och pratar bara om reglerna för cirkulationsplatser. Trafikförordningens 3 Kap § 22 säger som han påpekar mycket riktigt att ”En förare som kör in i en cirkulationsplats har väjningsplikt mot varje fordon som befinner sig i cirkulationen”. Självklart behandlar den inte cykelpassager, övergångsställen, hästar, gängstigningen på mycket små skruvar eller något annat ovidkommande eftersom den handlar om just cirkulationsplatser.
Varför vägmärket B1 inte gäller Sven-Gunnar är dock okänt.