Hösten är här! Normalt brukar vi så här års säga hej då till de sommarcyklister som nu gett upp och ställt in cykeln. Men aldrig har så många höstcyklat i Stockholm som i år.
Tittar man på Stockholms stads cykelräkning på två platser i Stockholm i oktober månad, ser det ut så här:
Här är ökningen nästan sjutusen på tre mätår. Och det blir en nästan övernaturligt bra brygga över till våra tips för höstcyklingen:
Cykling på hösten är en baggis, men skiljer sig lite från sommarcykling på torra fina vägar och strålande sol dygnet runt. Vi har därför satt ihop fem bra tips för sommarcyklisten som väljer att nu ta steget och avancera till höstcyklist. Riv ur och spar!
1. Håll avstånden
På hösten är vägbanan ofta hal. Det är blöta höstlov som ligger som ett tunt lager, det är vatten – som när temperaturen kryper ner mot noll lätt blir till is. Det betyder att det kan vara farligt att bromsa hårt och plötsligt. Ge dig själv några sekunder extra genom att hålla ordentligt avstånd till cyklister framför dig – så slipper du tvärtnita och ökar chansen att få fortsätta färden upprätt. Som bilist lär man sig tre sekundersregeln: Ta ett riktmärke vid sidan av vägen och räkna: 1001, 1002, 1003. Funkar för cyklister också.
2. Dra ner på farten
Det är mörkare på hösten. Starka bilstrålkastare som rör på sig frestar på ögats förmåga att anpassa sig till mörkret, särskilt i city är det stora kontraster mellan cykling i mörka alléer och ut på välupplysta cykelbanor. Då blir det svårare att upptäcka plötsliga hinder.
Det är som sagt halare på hösten och särskilt tidigt på morgonen kan regn och nattfukt bilda förrädisk is på vägbanan. Det som ser ut som vatten när du cyklar över Strömbron, kan i själva verket vara förrädisk svartis.
Svartis eller glattis är kompakt, oftast genomskinlig isavlagring som bildas av underkylda droppar av regn som genast fryser då yttemperaturen är under eller strax över 0 °C. Processen när glattis bildas kallas nedisning. När glattis uppstår på vägar blir det blixthalka.
Det här är det ingen som gör några informationsfilmer om för cyklister, men hos våra finska grannar hittar vi den här filmen från 1977 riktad till bilister:
Ett tips är också att gummimassan som används för att måla i vägbanan, till exempel övergångsställen och heldragna linjer, kan bli ruskigt hal när de blir fuktiga och kalla. Vilket gör dem livsfarliga när man kommer i för hög fart.
Man brukar säga att isig vägbana förlänger bromssträckan. Det är sant för bilar, men vi cyklister har inte den lyxen. För oss innebär sladd istället att vi plötsligt glider fram på asfalten med blåslagna knän, axlar och lika blåslagen värdighet.
Dra ner på farten så kommer cyklingen gå som en dans.
3. Använd lyse
Det här kan låta som en självklarhet: nu blir det mörkare på morgonar och kvällar och då behövs ordentliga lampor. Men det är inte bara när det är mörkt det är bra med lyse. När kall morgonluft möter varm mark bildas dimma. Och då kan det vara grymt svårt att se andra trafikanter. Med lampor på syns man betydligt bättre, även när solen gått upp. Det samma gäller också riktigt regniga höstdagar. Använd med fördel en StVZO-klassad lampa. Lamptest kommer snart på bloggen!
4. Om du använder reflexväst – du måste inte se ut som en vägarbetare.
Läs Annas post ”Reflexer måste inte vara tråkiga”, så har du chansen att glittra.
5. Klä dig inte för varmt!
Nybörjarfelet är att tro att för att det är kallt på hösten så måste man klä sig i tjocka lager. Effekten blir att man istället kommer fram svettigare än den soligaste sommardag. Ett bra riktmärke är att det ska vara lite huttrigt när du startar färden. Då kommer cyklandet göra dig lagom varm på några minuter.
Trevlig höstpendling!
Inte för att lägga sordin på lyckan, men kan inte den torra oktober spela in här? Jag ser att oktober 2014 istället hade 5-9000 *färre* cyklister än 2013. Jag vill minnas förra hösten som ordentligt regnig och ruskig 😉
Men alldeles oavsett så gillar jag att det fortfarande är många cyklister ute. Har även reflekterat över att det är några fler än mig som fortfarande kör i kortbyxor även de kallare dagarna 🙂
Jo, så är det nog alldeles bestämt. Och att oktober varit löjligt varm också. Men det betyder samtidigt att viljan finns och det är positivt.
Skriv gärna att blinkade ljus fram är inte tillåtet, att det inte är tillåtet att blända och att reflexväst inte ersätter lyse.
Heja er!
Älskar att det finns så mycket positivt att skriva, trots att cykelvärlden är så rutten. 🙂
Inga siffror på Skeppsbron ? Känns fortsättningsvis överbefolkat av cyklister ( rusningstid ) …
2013 till 2015: två år 😉
Antalet cyklister, är det under en dag?
Verkar högt om man jämför med maj-mätningarna – där antalet cykelpassager i hela innerstadssnittet (både tur och returresan) under ett dygn var 52 000 (2014). Men det är säkert svårt att få ett bra grepp om hur stor cyklingen egentligen är utan att mäta på varenda gata i hela stan…
Majmätningen 2015 var 72000 på Västerbron.
Två år, men tre mätår:2013,(2014),2015. Det är dag.
Rimlighetsanalys? 70000 över västerbron per dag? –> 4300 per timme räknat på 16 dygnstimmar –> 72 per minut –>mer än en cyklist per sekund –> orimligt. Källa?
Inser nu att det bör gälla per månad. Det är kommunens siffror. But still.
Hmmm… dubbelkollar.
Måste vara per månad?
Ja, det är rimligt. Jag gräver i det. Siffrorna är från Sthlms kommun, men de är från den manuella räkningen och jag tror, men vet inte, att de extrapolerar sifffror utifrån endagsräkningen.
Jag ska gräva lite mer.
Oavsett de exakta siffrorna så är ökningen 7 resp 10 % på två år, medan folkökningen bara varit ca 2 % på dessa 2 år, så andelen cyklande verkar ju i alla fall stiga.
Fast svajigheten i siffrorna är rätt stor. Ifall man bara mäter en dag och sen extrapolerar från den, spelar förstås väder under mätdagen stor roll – och då kan man fråga sig om siffrorna visar någonting över huvud taget.
Inser nu att mitt ”Ja, det är rimligt” kan tolkas fel. Jag menar alltså att det är rimligt att det handlar om per månad, inte per dag…
Redigerade du det här inlägget efter mitt svar?? Får sämre och sämre vibbar av er på CB tyvärr!
Ja det är redigerat, nu står det x per månad, förr var det per dag. Jag har för mig att man vill att 50 000 ska cykla över slussen per dag under/efter ombyggnaden, så 70k på Västerbron var minst sagt optimistiskt. 🙂
Fast i rusning är det absolut fler än 1 cps vid Slussen.
Oops, sorry. Vi diskuterade vilket tidsmått det gäller här nere i kommentarsfältet och jag insåg att det var orimligt att det var per dag. Håller fortfarande på och kollar, men vad jag begriper är det ett månadsvärde extrapolerat från den endagsräkning som sker vår och höst. Tråkigt att du får sämre och sämre vibbar av oss – vad är det förutom den här editen du tänker på? Vi vill ju inte gärna tappa läsarnas förtroende.
Ja alltså, själva bloggtexten får du naturligtvis ändra på, så att det är korrekt. Jag menade att du hade ändrat i ditt svar till Arne B ovan. Det tycker jag är lite oärligt eftersom mitt första svar baserades på din (felaktiga) stensäkra utsaga om att det var per dag.
När det gäller mer allmän kritik så saknar jag pragmatism från er sida ibland. Så fort saker inte är perfekta så klagar ni på det. Jag förstår att man ibland måste hitta något att skriva om, och då tvingas ta en skitgrej, och att man gärna blåser upp saker för att få fler läsare. Det är på samma sätt som våra morgontidningar jobbar på nätet numera tyvärr. Men ganska fort märker man när det blir oseriöst. Ett praktexempel är ju när ni gör er roliga över att bilister varnas över att föremål ligger i körbanan, och att föremålen oftast hämtas upp på en gång. Och att detsamma inte gäller i cykelbanan/-fältet. Då kanske ni ska fundera på vilka skador och kostnader som kan uppkomma vid en masskrasch vid Fredhällstunneln t.ex. Eller att mina och dina matvaror gärna ska komma fram. Det fantastiska med cykel är ju flexibiliteten. Vi kan tråckla oss förbi lastbilar som vält eller vad det nu är. Det krävs i princip att en amerikansk president ska komma på besök för att stoppa cyklister. Biltrafiken (bil=personbil, lastbil, buss) är mycket känsligare för störningar och kräver därför andra hänsyn.
Det gick kanske lite fort när du skrev det här blogginlägget, det har jag full förståelse för. Men att publicera siffror som är ca en faktor 20 fel (arbetsdag kontra månad) gör ju att man tappar förtroende, det inser du nog.
Ummm… nej, jag tror inte att jag editerade svaret? Kan ha deletat ett felaktig svar, det minns jag inte. Jag tog bort ur bloggposten och borde ha skrivit det – vi brukar markera ändringar med överstruken text men det såg förbannat rörigt ut här och jag tänkte att kommentarsfältet förklarade resonemanget.
När det gäller pragmatism så är det kanske en smaksak. När det gäller hinder i vägbanan har vi säkert ironiserat över det, men faktum är att just dåligt underhållna cykelbanor, bland annat med tillfälliga hinder placerade i dem skadar cyklister så mycket att myndigheterna tar upp det som ett växande problem.
Ok, är nämligen säker på att det stod såhär: ”Två år, men tre mätår:2013,(2014),2015. Ja, det är per dag.” Det var därför jag svarade dig, eftersom per dag var helt orimligt.
Jag inser absolut hur mycket oavlönad tid ni lägger ned på detta och är full av beundran inför det. Men jag svarade på varför man kan tappa förtroende. Men alla kan göra fel – det köper jag!
Generellt gör ni ett mycket bra jobb, det tycker nog de flesta. Men med jämna mellanrum skrivs inlägg och kommentarer av er som har en lite bitter ton, som jag inte kan ställa upp på. Ibland är det tydligt vad ni tycker om man läser mellan raderna. Jag cyklar själv ca en timme i innerstan varje dag och ser brister varje gång, men tycker ni ibland tar de på fel sätt. Så problemet för mig när jag läser er blogg är att jag automatiskt letar efter den här bittra tonen i texten, eftersom jag vet att den kommer ibland. Så era ”dåliga” inlägg (i min mening) förstör även era ”bra” inlägg, så att säga.
Dessa ”dåliga” inlägg gör att jag inte känner att ni företräder mig i stockholmstrafiken. Det hade jag gärna sett, eftersom ni har ett visst utrymme i mediabruset. Men jag känner helt enkelt inte igen mig.
Christian o Jerome får nog börja inse att de numera är makthavare – iaf in spe – och som sådana alltmer påpassade och då försvinner tyvärr också privilegiet att tillåta sig att ha en dålig dag emellanåt.
Även jag reagerar på sarkasmer och bitter ironi. Sånt ger kanske poäng hos medcyklister som vill känna sig som offer, och ger en grupp som bekräftar sig självt – men det utstänger dem som verkligen behöver lyssna och som har makt att förändra. Det leder inte framåt. Vi får inte en bättre cykelmiljö av sånt.
Med detta sagt vill jag ändå tacka Christian och Jerome för det oerhörda jobb ni lägger ned. Ni är på väg att bli en kraft att räkna med i Stockholms trafikpolitik. Axla manteln och väx in i rollen! Jag stöttar er gärna – men försök håll tjuvnypen och bitterheten borta.
Svar till er båda: Det sitter långt inne, men point taken.