Har Stockholm rätt om cykelöverfarter?

I går skrev vi om att Stockholms kommun ett år efter införandet av nya regler kring ”cykelöverfarter” ännu inte byggt någon. Och att samtidigt som reglerna ändrades, så gjordes reglerna för de ”cykelpassager” som blev kvar striktare till cyklisternas nackdel.
Vi skrev att en regeländring som skulle göra det bättre för cyklisterna i praktiken gjort det sämre. Fredrik Jönsson gick lite längre och skrev i kommentarsfältet:

Men inse att det var en genial grej från billobbyn. Man har nedgraderat alla gamla befintliga passager och påtvingat cyklisterna ytterligare regler på dem samtidigt som man utger sig för att ge dem en ny typ av bättre överfart som inte finns. Vad trodde någon skulle hända? Att kommunerna skulle dra på spenderbrallorna och börja bygga om allting? Inte en chans.

Krister Isaksson satte fokus på bilderna vi fått in från olika kommuner i Sverige:

Sen en annan sak. Har ni tänkt på att samtliga tre bildexempel ovan ser olika ut. Endast en är utformad efter föreskrifterna i trafikförordningen, Gävle.

Och ja, titta på bilderna igen:

Alla har sin egen tolkning av vad Vägtrafiksdefinitionsförordningen (puh!) säger.
Det här är inget nytt problem. Vi har ju skrivit om hur cykelinfrastrukturen behandlas som en oerhört lokal angelägenhet där alla kommuner lite fritt kan bygga som de vill. Där man som bilist kan köra omkring i hela landet och det ser i princip likadant ut, samtidigt som det ser helt olika ut på cykelbanan.
Läs mer: Det råder skyltkaos
Kanske har Stockholm en poäng i att avvakta med att börja bygga? Krister tycker det, vi är böjda att hålla med.
Mycket av kritiken mot de ett år gamla ”cykelöverfarterna” är att hela idén är felaktig. Att införandet av ”cykelöverfart” bara bekräftar bilden av cykel som något avvikande, som något som behöver specialregler för att överhuvudtaget fungera.
Det är som att cykelvägen är en låtsasväg som kräver lite mindre stora låtsasskyltar och låtsasrödljus. Men ibland möter den den riktiga trafiken och då jäklar! Då kan vad som helst hända eftersom cyklister ju ”dyker upp från ingenstans” och kör ”blixtsnabbt som om det vore Tour De France”.
Och eftersom den rådande trafiksäkerhetsdoktrinen, hävdar vi, sedan säkert femtio år är att det bästa sättet att skydda oskyddade trafikanter från den riktiga trafiken är att begränsa deras framkomlighet. Därför är det rimligt att i alla korsningar mellan cykelbanor och andra vägar så har cyklisterna väjningsplikt. Alldeles oavsett vilken av dem som är mest trafikerad, eller mest prioriterad.
Därför anses det rimligt att ta bort övergångsställen, där det råder väjningsplikt för korsande trafik mot fotgängare, och istället införa helt egenpåhittade där (trumvirvel) fotgängarna ska väja (Läs mer: Jönköping hittar på egna övergångsställen).

Det är rimligtvis dags att ändra på det. Cykelvägar är riktiga vägar som ibland korsar andra riktiga vägar. Det finns lösningar för det som fungerat för en motorfordonstrafik som kör betydligt snabbare än cyklar och är betydligt farligare: vi har högerregel, stopp-plikter och väjningsplikter. Hajtänder i vägbanan. Farthinder.
Det går att orda. Det är dags att höja cykelbanornas status och jämställa dem med alla andra vägar.
Så här kan det till exempel se ut i Nederländerna:

(För ett snabbt exempel, hoppa till 1:20)
Håller du med? Kommentera gärna nedan.
 
Läs också:Cyklister utmanar bilden av vem som får plats i trafiken.
Det är dags att börja betrakta cyklister som trafik