”Nu visar SvD:s granskning av cykelmiljarden att 700 miljoner kronor fanns kvar att hämta ur potten när halva tiden gått.”
Samtidigt som SvD på ledarplats skriver trötta cykelgnälltexter, ägnar sig deras övriga journalister åt journalistik. Vi tänker, äntligen har någon som inte är fritidsbloggare som tvingas sitta på kvällstid efter barnnattning ägnat betald arbetstid åt att granska ”Cykelmiljarden”. Vi har ju skrivit spaltmeter om den, allt mer skeptiska. Dels verkar de inte hinna göra av med pengarna – från början skulle de ha lagt 143 miljoner per år, dels innebar en del satsningar vi hittade faktiskt försämring av hur det såg ut innan. Ibland objektiv, som när banor smalnas av, ibland subjektivt som Kanalvägen i Stockholm till exempel.
Läs också: ”Cykelmiljarden” – ett lyckat reklamkoncept”
Och nu har SvD alltså gett sig in och grävt i diarerna. Och det ser mörkt ut. De skriver:
När det gäller helt avslutade projekt mellan 2012–2014 så var resultaten blygsamma. 17 projekt av cirka 80 pågående blev helt avslutade, kostnaderna för dessa uppgick till 16,3 miljoner kronor. Här finns utgifter till bland annat trafiksignaler, cykelparkeringar, vägvisning och även pengar som gått till ren planering.
Summan kan jämföras med de 5,2 miljoner kronor som lades på pr och kommunikation om Stockholm som cykelstad under samma period.
SvD upptäcker också att man räknar in nybyggen i ”satsningar”. Alltså att bygga cykelvägar i helt nya stadsdelar.
– I min värld är det ett väldigt märkligt sätt att säga att det är en cykelsatsning, när man bygger nödvändig infrastruktur. Det är som att bygga vatten och avlopp och säga att man gör en satsning på vatten och avlopp. Man ska ju bygga nödvändig infrastruktur, säger Krister Isaksson, cykelexpert, bloggare och konsult som i många år arbetat med trafikplanering på kommunal och statlig nivå.
Nya styret har mer ambitiösa planer, de vill satsa en miljard under åren 2015-2018. Det innebär att de måste göra slut på 250 miljoner varje år från nu till 2018. Frågan är om de lyckas bättre. Inte utan att göra någon form av radikal organisatorisk förändring tror vi.
Läs hela artikeln på SvD.se: ”Svår uppförsbacke för cykelmiljarden”.
Och läs också: Lite mer om främjande.
Tänk om de kunde börja med att se över styrningen av trafikljus så att de synkade även för cyklister. Det skulle nog kräva en del tester in situ, men vore ändå ett kostnadseffektivt sätt att göra av med pengar (skulle leda till stor förbättring utan lång projektering/byggtid). Den nybyggda korsningen Mariebergsgatan/Drottningholmsvägen är ett typexempel på omöjlig överfart för cyklister + fotgängare, de kan börja där.
Sen kan de gärna smälla upp lite trafikljus för cyklister också (förgrönt för cyklister i de läskigaste korsningarna och lysen som visar cyklisterna när fotgängare har rött och grönt över vägen bredvid på övergångsställena över cykelbanan vid Slussen t.ex.).
Men det skulle säkert fördröja motorfordonstrafiken i ett par sekunder så det går säkert inte (de som programmerar trafikljus verkar omöjligt bilflödesfixerade).
Man kan alltid drömma…
Jag tror att man från stadens sida har svårt att ta sig för projekt som innebär att man tar plats från bilar, kanske på grund av gammal vana, kanske för att man inte tror att det kommer att funka eller kanske för att viljan helt enkelt inte riktigt finns.
Det krävs på många håll att man tar bort parkeringsplatser och/eller tar bort körfält och då blir det ju förstås ett jävla liv från billobbyn et al.
Annars kan de väl börja stå vid Hornstull, Skanstull, osv och dela ut cash till de som cyklar? 🙂 Då blir det nog fart på pengarna!
Man har ju annars stundtals visat prov på ett oerhört innovativt sätt att göra av med pengar, som i princip går ut på att man börjar med att inte tänka, och gör värdelösa lösningar, som man sedan måste göra om. På det visat kan varje litet övergångsställe generera miljoner!
Mm, det var en tragikomisk syn att betrakta de stackars sommarjobbande ungdomar som fick stå på knä med varsin morakniv och pilla bort den vassa armeringen på Lilla Västerbron tidigare i år.