Vi har ju skrivit om det här tidigare, alltså om varför cyklister väljer att cykla på vägen, trots att det verkar finnas en alldeles utmärkt cykelbana bredvid (läs mer:
Varför cyklar cyklisterna på vägen istället för på cykelbanan?). Här är ytterligare ett exempel på skäl som kan finnas att cyklister väljer vägen istället för cykelbanan:
Framkomlighet och säkerhet
Jag tänkte utgå från den här sträckan, några hundra meter över Skansbron i Stockholm. Det är en sträcka med inte mindre än två dubbelriktade cykelbanor, en på vardera sida. Känns ju som att det skulle vara mer än nog.
Men, det är betydligt framkomligare och säkrare att cykla i vägbanan. Titta:
Till vänster cyklar jag i vägbanan. Till höger cyklar jag på den kombinerade gång- och cykelbanan. Om vi börjar med säkerhetsskälen:
Säkerhet
När jag cyklar på cykelbanan gör jag just nu fem passager över annan väg, varav tre i cirkulationsplatsen.
När jag cyklar på vägbanan kör jag hela tiden rakt. Jag har en väjningsplikt i början av sträckan, i övrigt är det bara att rulla med trafiken.
Passagerna är statistiskt farliga eftersom man som cyklist kommer från en plats där biltrafiken inte förväntar sig att man ska komma. Undersökningar visar att korsningsolyckor är en av de vanligaste olyckstyperna för cyklist-bilistolyckor och ett av skälen är att biltrafiken inte tittar efter cyklar, utan framförallt efter andra bilar. Senast förra sommaren upptäckte till exempel försäkringsbolaget IF det (läs mer: Bilister ser bara bilister).
Iréne Isaksson Hellman, trafikforskare vid If, säger till SVT.se:
Vid en korsning saktar både bilisten och cyklisten ner.
– Men bilisten kanske bara tittar på övrig biltrafik och uppfattar inte cyklisten, medan cyklisten tror att den faktiskt har blivit sedd och att det är därför som bilen saktar in.
Just den här cirkulationsplatsen är visserligen extra bra för cyklister, eftersom de som kör in har markerad väjningsplikt innan cykelpassagen…
… men det spelar så klart inte så stor roll när man som cyklist alltså kanske inte är sedd överhuvudtaget. Man blir en av de cyklister som ”kom från ingenstans”.
Särskilt också mot bakgrund av att alla inte vet om hur reglerna ser ut i cirkulationsplatser.
När man istället cyklar i vägbanan så hamnar man synlig för övrig fordonstrafik – man befinner sig hela tiden exakt där alla andra fordonsförare redan har sin uppmärksamhet. När jag cyklade i videon ovan hade jag en bil bakom mig, två bilar framför mig. Jag var synlig och rörde mig enligt samma logik som alla andra.
Samma regler gällde också för mig: Väjningsplikt för fotgängare och cyklister in i cirkulationsplatsen, fordon på väg in har väjningsplikt mot mig när jag är inne i cirkulationsplatsen och så vidare. Tydlighet.
Man skulle också kunna lägga en säkerhetsaspekt på hela idén med ”gång- och cykelbana”, alltså att blanda ihop cyklister och fotgängare på samma yta. På den här sträckan cyklar man först i dubbelriktad trafik bredvid fotgängare, där man skiljs åt med bara en vit linje, därefter i helt blandad trafik, där både fotgängare och cyklister kommer från alla håll. Som trafikplanerare bör man nog fundera på sådant. Men för det här inlägget så kommer vi utgå från att det för oss individuella cyklister istället handlar om att sakta ner och anpassa hastigheten efter omständigheterna.
Vilket snabbt för oss in på det andra skälet till att cyklister ofta väljer vägbanan i stället för cykelbanan:
Framkomlighet
I exemplet ovan går det som ni ser mycket fortare för mig att cykla i vägbanan. Det beror på flera saker: den går rakt fram utan skarpa svängar, den är bredare och betydligt jämnare utformad än cykelbanan.
Cykelbanan däremot är smal, dubbelriktad och man måste hela tiden ta hänsyn till att fotgängare kan dyka upp. Det gör att jag håller betydligt lägre hastighet. Just den här sträckan har dessutom dåligt underhållen vägyta: den är ojämn, och har höga och skarpa kanter där bron öppnas. De många nittiograderssvängarna drar också ner farten rejält.
Sista sträckan är blandad gång- och cykelbana och en förhållandevis vältrafikerad väg. Det är ofta dagisklasser, barnvagnar, cyklister åt bägge håll. Det minskar framkomligheten rejält. Kör man i stället uppe på vägbanan så är det bara att rulla ner till cirkulationsplatsen och köra ut ur den som vanligt.
Samtidigt på cykelbanan förväntas man i slutet att cykla upp på trottoaren, köra en-två meter där och sedan köra ner på vägbanan igen. Som ni ser på filmen gör jag inte det – någon gräns får det finnas.
Det är alltså ofta betydligt större framkomlighet på vanliga vägar, man kommer fram snabbare och säkrare. Precis som alla trafikanter är bägge skälen viktiga när det gäller hur man tar sig fram, som alla gör cyklister rationella val. Man vill känna sig säker och det ska gå lätt att komma fram.
Det här var ett exempel på hur det kan se ut. Vana cyklister vet att det finns fler saker: cykelbanan är inte sällan en plats som används för allt möjligt: att ställa skyltar i, big bags, parkera i, de smalnar plötsligt av, kan plötsligt ta slut mitt i gatan och så vidare.
Nu ska tilläggas att på det här exemplet orsakar en avspärrning två extra passager. När arbetet är klart kommer man som cyklist få tre passager över vägbanan – men i övrigt kommer det alltså se likadant ut.
EDIT: Jag fick frågan ett par gånger under dagen om jag tycker att vi alltså ska strunta i cykelvägar helt och hållet. Nej, det är inte riktigt vad vi tycker.
Vi tycker ju inte att målet ska vara att man ska cykla på vägen – det är ju snarare ett underbetyg till cykelinfrastrukturen. Det ska vara framkomligt och säkert att cykla på cykelbanan.
Vill man locka nybörjare och öka antalet cyklister på riktigt, så måste man skapa breda, trygga, cykelbanor med hög framkomlighet. Lite som *host* utomlands.
Läs också: Cyklistbloggens inlägg om framkomlighet.
Och Nollvisionen, därför är den viktig att känna till för cyklister.
Nu är det för all del skillnad mellan ”cykelbanor” och cykelbanor. För att det ska vara en tvångscykelbana, måste den vara skyltad med vägmärket för påbjuden cykelbana. Annars är det frivilligt. Det räcker inte med cykelsymbolen i vägbanan.
När jag cyklat runt i Stockholmsområdet, har jag märkt att väghållarna har missat att sätta upp ifrågavarande vägmärke på rätt många ställen. Dock, om det finns en markerad cykelöverfart/cykelpassage anses det vara en fortsättning på en påbjuden cykelbana.
När jag tittar på Christians film ser det ut som att vägmärket saknas på den högra ”cykelbanan”, i varje fall fram till den första korsningen till höger.
Är du säker på det? Var står det någonstans?
Jag har ringt och kollat med Transportstyrelsen. För att det ska vara en ”tvångscykelbana” måste vägmärket för Påbjuden cykelbana finnas vid varje tänkt påfart. Märket måste således finnas vid varje korsning om det som nämnts inte finns en markering för cykelöverfart/-passage. Det var ingen som helst tvekan om vad som gäller från den jag pratade med på Transportstyrelsen.
En farlig plats är vid vikingterminalen där bussarna får grönt samtidigt som cyklisterna och gående där händer det att cyklar kör in i sidan av bussen
I just det här exemplet skulle jag nog använda cykelbanan på höger sida, men köra ut i körbanan strax före rondellen. Det blir inte så mycket sämre körrytm, dessutom kanske det inte retar upp alla ”laglydiga” bilister. F.ö. är det just nu extra intressant att beskåda bilisters beteende här. Där Christian påbörjar sin körning pågår f.n. ett vägarbete vilket innebär att avsnittet från bron upp till Bohusgatan är avstängd för biltrafik, vilket är mycket tydligt skyltat med såväl vägmärke som skriftligt budskap. Lik förbaskat envisas bilister med att köra upp där för att upptäcka att de inte kommer vidare utan får vända tillbaka. Trafikregelkunskap och framförallt trafikregelefterlevnad någon?
Jjag stör mig mycket på när cykelbanan går på ömsom höger och ömsom vänster sida av gatan vilket kräver onödiga korsningar av vägen och inte helt sällan möts man av en trottoarkant på andra sidan.
Bara häromveckan gick jag i backen när cykelbanan bytte sida och jag fick släpp på bakhjulet när jag skulle uppför den brant fasade kantstenen som inte skilde sig särskilt mycket mot de rakt kantade bredvid. Hade jag saknat hjälm hade det blivit en allvarlig olycka
Mmm. Som jag ogillar nivåskillnader i allmänhet och hatar dem vid övergångar – där en del är i lägre för ex cyklar, rullstol och barnvagn och en annan är upphöjd menad för gående och blinda(?). De gör bara att de som rullar får en begränsad yta att röra sig på, som inte sällan upptas av gående som inte bryr sig var de går.
Jag stötte på liknande sätt i dylik kantsten och flög bara nästan av cykeln häromveckan. Kom nerför en backe vid sidan om Nacka Forum. Första gången jag cyklade där. Ena sidan av gc banan var plan, andra hade upphöjd kantsten. Detta gick inte att uppfatta när jag kom i 30 km/h nerför backen utan antog övergången såg samma ut över hela banan bredd. Tji fick jag när jag slog i nånstans i skarven mellan asfalt och kantsten. Styret vred sig neråt några grader av smällen – och det var rejält åtdraget! Som tur var den i stål och däcken var väl pumpade så jag slapp förstöra ännu en fälg i denna cykelinfra i världsklass.
Jag tycker absoulut målet ska vara att cykla på alla fina vägar. Vad ska de annars användas till när vi har förbjudit biltrafik i innerstan? 😉
Det är bara den lilla petitessen att det påverkar trafiken på vägen när det är cyklar i vägbanan. Trafiken blir ryckigare, det görs farliga omkörningar, och det tar längre tid.
Reglerna är dessutom tydliga: http://www.ntf.se/konsument/default.asp?fragor_RecID=3637&katID=22
Jag antar att om cykelbanan var rak och fin så skulle inte cyklisterna gilla om en motorcykel körde på cykelbanan, bara för att han/hon tyckte att det var mer riskfritt *för honom/henne*?
Men som man märker, om man läser texten en gång till, är inte syftet med inlägget att försvara folk som inte följer reglerna, utan snarare att: ett, Ge förklaring till ett fenomen, och två, kasta ljus på hur olika förhållandena faktiskt är för de som färdas med cykel och med bil, bara på grund av infrastrukturen.
Hej, jo det förstod jag; Men eftersom det här är en välskriven blogg som jag tror läses av ganska många så tycker jag det hade varit på sin plats med lite fakta om vad som faktiskt gäller.
Det är ganska få MAMILs som cyklar särskilt fort och inte utgör ett hinder motsvarande en ganska snabb traktor eller liknande, och kunskapen om att vanliga motionscyklister som cyklar till jobbet definitivt inte skall vara i vägbanan verkar vara alldeles för låg.
Men jag förstår absolut problemet, och varför det är som det är. Stockholm är en på de flesta ställen dålig cykelstad jämfört med Örebro och Göteborg som är mina främsta referenser.
I större delen av innerstaden och närförort ligger trafikrytmen mycket nära en måttligt tränad cyklists fart, dvs 25-35 km/h. Den hastigheten kommer du lätt upp i med vilken modern cykel som helst, så det finns egentligen ingen anledning för bilar att köra om de cyklister som de facto lägger sig i blandtrafik – så ev ryckighet ska inte läggas blandcyklisterna till last.
Reglerna är heller inte helt entydiga. Det finns fortfarande ingen stadfäst tolkning av begreppen ”om sådan finns” och ”lämpligare med hänsyn till färdmålets läge”.
* Finns cykelbanan om den är täckt med 60 cm snö? om den är täckt med osandad blankis? Om den är full med gropar? Om den är avspärrad mitt på, av ett vägarbete eller en container?
* Om man måste korsa bilkörbanan 5 riskfyllda gånger för att komma till färdmålet – är det då lämpligare att cykla på bilvägen?
I de fall du tar upp finns cykelbanan uppenbart i alla fall utom om den är avspärrad. Vad gäller färdmålets läge är det enkelt. Om du ska svänga vänster innan nästa cykelbanekorsning får du köra på vägen fram till dess. Annars inte. du kanske tycker att det är opraktiskt, och väljer att inte göra så, men lagen är faktiskt inte oklar.
Nej – det är varken uppenbart och har heller aldrig prövats i domstol utan är således fortfarande öppet för tolkning. Det finns en tingsrättsdom som snuddar vid lämpligheten, men det är bara en tingsrättsdom och som sådan inte prejudicerande utan endast tillämplig på det aktuella fallet.
Om man klarar att cykla i 30–35 km/h borde det inte vara ett problem att cykla på 30-väg (i st f på cykelbanan på fel sida av vägen som är täckt av sand, där man tagit bort beläggningen, där det är fullt av barn, …). Dessvärre verkar normal trafikrytm på 30-väg vara 40+ km/h.
Jag måste erkänna att jag hellre olagligen cyklar på 30- och 40-väg (i närmare 40 knyck) rakt fram utan att behöva korsa trafik hellre än på cykelbanan och tvingas korsa trafiken tre gången på 400 m.
I mina trakter förekommer det att cykelvägen som ser ut att gå parallellt med vägen sticker i väg åt höger; andra tar helt enkelt bara slut (betongklump med skylt ”Gångbana upphör” (”Gångbana”!) vilket jag råkade ut för igår; eller helt enkelt upphör mitt på ett gräsfält, som i Kista).
Absolut. När fler cyklister väljer att köra på ”vanliga” vägen så riskerar det att påverka framkomligheten för motortrafiken negativt.
Samma sak kan sägas om fotgängares trygghet när cykelbanor läggs bredvid gångstråk utan ordentlig separering – något som till exempel blivit tydligt på Kanalvägen, som är ett av Stockholms många pendlarstråk, men som byggdes om så undermåligt att fotgängarna upplever sämre trygghet och cyklisterna också där ofta hellre kör i vägbanan (även om det där är 30).
Det är därför det är en dålig lösning, förutom i 30-trafik. Vilket betyder att det behövs byggas bra, breda, trygga cykelvägar med hög framkomlighet och säkerhet.
Poängen är inte att det här är optimalt. Poängen är att försöka förstå och förklara varför det blir så (och läs gärna inlägget som länkas till i början av inlägget också. Det utvecklar ytterligare lite mer).
Klarar man inte av att köra om (en cyklist) ska man överväga att sluta köra bil. Farliga omkörningar är aldrig ok. Filmen visar att det kan vara farligare att cykla på cykelbanan. Och att det tar längre tid. Regler kan ändras. Denna regel borde ändras snarast. Det borde vara cyklistens bedömning som gäller vid val av körbana.
Nu fungerar ju som tur är lagar i Sverige inte så att den som tycker att något ”borde” vara på ett annat sätt har rätt att göra så, det leder till anarki på nolltid (tror jag).
Det handlar inte om att man inte klarar av att köra om; Jag bor i Tyresö där vi har fina cykelbanor på båda sidor vägen ut på Brevikshalvön. Ändå cyklar personer där i morgon och eftermiddagstrafiken, och det är alltså en vanlig enfilig 50-väg.
Det är inte bara fysiskt omöjligt att köra om då (om man inte har en Koenigsegg), det är dessutom körkortsindragning – som bekant är det körkort förlorat om man kör om i mötande trafiks körfält ifall man kan se mötande trafik komma mot sig i det körfältet (gäller även på 70- och 90-vägar, se där en regel som inte heller så många känner till).
Sedan håller jag med om att det är många som kunde förbättra sitt bilkörande! 🙂
Om cykelbanorna är så fina, varför tror du cyklister trots detta väljer bort dem? Hur definierar du en fin cykelbana? Ser den fin ut från bilen?
Det största hindret i trafiken är andra bilar.
Gångvägarna längs med Tyresövägen är inte fina, de är en studie i hur man gör de värsta ställena så osäkra som möjligt för cyklister, och framför allt hur man sänker hastigheten för cyklister som ska cykla 2 mil in till stan.
Om du tycker det är ett problem så skulle du lika gärna kunna argumentera för bättre cykelvägar som möjliggör det för folk att cykla på dom.
Du har länkat till en skrivelse som tar upp en del av applicerbara regler.
För det första, man har rätt som cyklist att använda ordinarie vägbana med tanke på ”färdmålet” (Trafikförordning, 3 kap, 6 §, punkt 1; http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19981276.htm). Om jag ska till ner till Hammarby sjöstad från Södermalm är det i princip samma som en vänstersväng i en korsning – vilket jag förstått är typexemplet då denna paragraf är applicerbar (som polis dessutom väljer att tolka väldigt begränsat).
För det andra, regeln om att man måste cykla på cykelbana om sådan finns har nyligen varit uppe för diskussion och röstning i riksdag och kommer med största sannolikhet att ändras inom de närmsta året/åren så att det blir upp till respektive cyklist att göra bedömningen var hen ska färdas.
Korrigering. Länkad skrivelse tar ju upp undantagen. Läste nu också tidigare kommentarer som tar upp nämnd paragraf. Dock ingen som nämnde omröstningen nyligen.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201415/TU5/
Tur då att motortrafik aldrig är ryckig med farliga omkörningar när de får köra utan inslag av cyklister (1+2 vägar).
Den bilist som håller exakt den lagliga hastigheten skapar irritation och ständiga omkörningar oavsett om det är landsväg eller motorväg.
Bilister är ett otåligt släkte som skapar global och lokal miljöförstöring, buller, ohälsa och ständiga trafikolyckor. Varför ska vi cyklister alltid lyssna på hur ni vill ha det?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/malinwollin/article21054363.ab ” – ..kan jag inte bestämma mig för om jag ska hålla ut eller försöka pricka dem med min kofångare.”
Precis så är det! Många gånger är bilvägen ett under av flyt jämfört med cykelbanan. Och långt färre riskabla konfliktpunkter.