Flera cyklister har berättat om den otroligt breda och välutformade cykelbanan som dykt upp på Gärdet. Nu får den ny beläggning.
Så här skriver Skanska Spårvägar som är entreprenören som utför arbetet:
Bakgrunden är att då Gärdet är en Nationalstadspark så fick vi göra en breddning och förbättring av gång och cykelytan så länge den smälter in i parkmiljön.Då beslutade Staden i samråd med Kungliga Djurgårdsförvaltningen att en Y1a skulle läggas. Det är som en grusväg som klistras fast med bitumen.Under ytan skall en tunn asfalt läggas som måste ligga 6-12 månader innan Y1-beläggningen läggs och därav har den nu varit asfalterad i förberedande skede.Det är en liten process att lägga Y1 så vi släpper på trafiken efter att vi sopat upp överblivet grus på ytan i nästa vecka.Be alla cykla försiktigt då denna yta är som ett bra vin. Blir bättre med åren.
Bilvägen kommer dock få behålla sin vanliga asfaltsbeläggning eftersom den inte är belägen i gräsytan. Vi har inte testcyklat, men det låter spontant som att grusväg är sämre än asfaltsväg för cyklister.
Vad tycker ni som cyklar där? Skriv i kommentarsfältet!
Höj blicken lite. Gärdet skyddas av föreskrifter som styr vad man får bygga/anlägga och vad man inte får. Det är så vi vill ha det, eller hur? Annars skulle Gärdet vara bebyggt för länge sedan. En negativ konsekvens är att man inte kan dra väg genom området ( och det har ju även vissa positiva konsekvenser). Nu har man fått till en lösning som både gör det möjligt att dra en bred cykelväg i området samtidigt som man lever upp till ambitionen att bevara området. Det är positivt. Oljegrus som det rör sig om här ligger på många av de vägar ni cyklat på, utan att tänka på det. Det är inte en grusväg, det är en belagd väg med gruset nedkört i asfalten. Rullar bra, är inte punkteringsbenäget osv. Ge cykelvägen någon månad och jag garanterar att den kommer att vara helt klanderfri. Man sopar ju dessutom undan överflödigt grus, vilket inte alltid sker. Visst, en väg med oljegrus är inte kul de första dagarna, men anläggningsarbetet är klart är den helt ok.
Men frågan är ändå relevant: Varför är vägen som ligger lite bredvid inte gruslagd?
Du tänker fel. Ja, det finns många sådana vägar där man cyklar utan att tänka på det. Detta för att det är fråga om bilvägar. Trafiken jämnar till underlaget.
Det händer inte på en cykelväg. En cyklist+cykel väger för lite.
Men vägen som går från cirkusplatsen ner mot Tekniska museet är ju asfalterad och inte grusbelagd? Hur förklaras det?
Vad säger lagar angående tillgänglighet på offentliga ytor: de skall vara plana, halkfria och med så små fogar som möjligt – för att passa alla!
Vad jag förstår toppar Staden bygglagarna med sin egen ”Gestaltningsplan” dvs Staden kräver att byggföretagen skall bygga rätt från början – för att slippa bygga om det som är nybyggt.
Men det är i teorin…
I praktiken blir det som som på Gärdet!
Eller Sjöstan!
Eller Nybroviken!
Eller gångvägen Nybroviken/Djurgårn’!
Eller Medborgarplatsen!
Eller N Hammarbyhamnens trottoar med smågatsten, från Danviksbron till Skanstull – klart de flesta går och rullar på cykelbanan som löper parallellt!
Varför är det så svårt att bygga cykelvägar som är anpassade för att cykla på. Att hävda att beläggningen bör påminna om grus för att harmonisera med övriga grusvägar i området är absurt.
Om det är så att fotgängare föredrar grus, så borde det självklara vara att ha skilja cykevägen och gångvägen och markera typ av väg med beläggning.
För att skapa en bra cykelmiljö krävs det att säkerheten och bekvämligheten prioriteras högt. Det behövs en kontinuitet i hur cykelbanor utformas och att de inte blandas ihop med gångvägar.
Försök helt enkelt skapa samma förutsättningar som för bilvägar.
Sån här beläggning finns ju överallt. Inget konstigt med det. Klart bra och pragmatisk lösning som möjliggjort en utbyggnad av cykelvägen ”trots” naturreservat osv. Det finns viktigare saker att gnälla över. Move on.
Man gjorde samma misstag på Järvafältet för några år sedan. Då med motiveringen att p.g.a. naturreservat, bla, bla, så går det inte, bla, bla….[att få till en bra lösning].
En kritik mot dessa ytbeläggningar på parkvägar som sällan nämns – och som inte har med cykling att göra – är att Stockholm, trots sin storlek och många grönområden, helt saknar platser där man säkert och i trevlig miljö kan åka inlines och rullskidor. Det är faktiskt under all kritik att en så stor stad inte kan främja dessa två motionsslag/idrotter med en liten rundslinga på några km med god asfaltsbeläggning. T.ex. på Gärdet.
Stockholm styrs av mindre vetande (läs idioter). Det gäller oavsett politisk färg och in i tjänstemannaförvaltningen också. Det är som en ankdamm där politiker och tjänstemän tillåts slå sig för bröstet för vilka futtigheter som helst. Och det är väldigt tydligt inom just cykling och vad vi kan kalla ”offentlig friskvård”. Staden är kvar i 50-60-talet med sina elljusspår, parkvägar och korkade cykellösningar. Och även om det hänt lite på cykelområdet de senaste 15 åren, så håller det inte jämna steg med varken befolkningsutveckling eller rekryteringen av nya cyklister. Du ska ta bilen till eljusspåret efter jobbet och springa en sväng. Man kan bygga bmx-parker men ungdomarna får inte ta hojen på tunnelbanan och inte kliva av pendeln vid T-Centralen.
För att mina tirader inte bara ska vara sura uppstötningar, så vill jag i konstruktiv anda uppmana alla att så långt det går anlägga ”per capita-perspektivet”. Det är då Stockholms nakenhet i sådana här frågor framträder.
Cykeln är, oavsett vad de styrande vill få oss att tro, fortfarande ett trafikslag på undantag.
Barn cyklar den här vägen till skolan, vuxna tar den till jobbet och jag själv okynnescyklade sträckan så sent som förra veckan på lunchrasten. I mitt huvud berömde jag hur plan den var, hur bred den var och när den tagit slut suckade jag över att underbart är kort.
Har beslutsfattarna glömt varför sträckan breddades från första början? Tidigare var den smal, ojämn och illa lämpad för gångtrafikanter och cyklister att samsas på. Nu är den ojämn igen och jag skiter fullständigt i om den likt ett vin blir bättre mer åren, i vilket annat sammanhang är en sådan förklaring godtagbar? Barnen som cyklar sträckan till skolan kommer cykla den till jobbet när sträckan mognat färdigt!
Cykelinfrastruktur slits inte!
Under hela gårdagen försökte jag formulera en text som inte var skriven i affekt. Det gick inte. Det kändes som att bli pissad i ansiktet, hur fan är det möjligt frågade jag mig själv. Varför tar jag den här personligt? Varför känns det så förnedrande?
Jo därför att att jag bryr mig och att vi nu är många som verkligen bryr oss. Som engagerar oss, som tillsammans försöker göra Stockholm till en bättre cykelstad. Privatpersoner som för sin egen och andras vinning kämpar för att stänga ute gnället och hopplösheten, som varje dag följer varenda trafikregel, stannar vid varenda trafikljus, signalerar med armarna och föregår med gott exempel.
Det här är idioti och så korkat att jag var tvungen att se det med egna ögon för att tro på det. Väl där, i gruset, stannade jag en förbipassarande kvinna och frågade vad hon tyckte.
– Jag fattar inte vad de gjort! Den va ju så bra innan, nu är den ojämn och tungtrampad, svarade kvinnan med gul Kronancykel.
Vi skakade uppgivet på huvudet tillsammans och trampade därifrån. Det finns ingen anledning att cykla där längre bara för nöjes skull.
Går det här att polisanmäla frågade jag mig? Antagligen inte men det kanske går att hävda nödvärn? Den är ju bevisligen farligare än innan? Om sträckan inte åtgärdas inom två veckor går jag ner med ett spett och börjar bända upp beläggningen. Jag skämtar inte. Stockholms stad och Djurgårdsförvaltningen hör ni?
Man kanske skulle börja köra sträckan regelbundet vintersäsongen så får vi se vad den tycker om 588st finska karbiddubbar (Nokian Extreme 294) 😉
Grus hör inte hemma på cykelbanor överhuvudtaget, oavsett i vilken form, var i landet och under vilken tid av året. Så länge man i Sverige envisas med att sprida grus på ställen där det cyklas förblir det ett efterblivet cykel-uland.
Jag kan stå ut med halvdan infrastruktur, dålig skyltning, aggressivt tutande bilister, cyklisthat på nätet, och mycket annat, men grus är absolut det värsta jag vet som cyklist.
Nytt rekord i 08-vansinne
Det här är en lösning som funkar hyfsat för bilvägar. Det ser (relativt) snyggt ut, och när ytan satt sig blir det relativt slätt. Det som får ytan att sätta sig är trycket från fordonen som rullar på den. En av villagatorna där jag växte upp hade sådan beläggning. Vill minnas att det tog ett par år innan den satte sig, och då hade många bilar hunnit rulla på den. Att cykla på den under den tiden var inte särskilt behagligt.
Enda problemet är att om man gör så med en cykelväg kommer ytan aldrig att sätta sig, eftersom det aldrig blir fråga om den belastning som krävs. Resultatet blir istället en ojämn och skakig vägbana som är allt annat än trevlig att cykla på. Och förbannat otrevlig att vurpa på eftersom gruset fungerar ungefär som ett rivjärn. Dessutom nöter den däck i rasande takt.
Det här är ett misstag som staden hade kunnat undvika genom att fråga de som cyklar mycket och ofta om deras erfarenheter av denna typ av beläggning.
Det går att välta in gruset också, då sätter det sig bättre än om man bara har trafik där (biltrafiken kör ju oftast i samma spår).
I Gävle centrum (intill stortorget) ligger en Y1:a på en gång/cykelväg, som är en av få fina Y1:or som jag har sett (har sett ett antal). Den har den icke vassa sortens grus som topp, så det river inte mer än något annat om man ramlar.
Men den hör som sagt till undantagen. Fattar faktiskt inte den vurm för Y1 som finns i markbyggbranschen.
Det kanske är billigt (initialt iaf – man tittar ju sällan längre fram än max nästa mandatperiod)?
Nope. Riktigt (”vanligt”) grus (dvs. stenmjöl, sånt som inte bara rullar runt: alltså med nollfraktionen med i grusblandningen så att det sätter sig) är i särklass billigast. Sen kommer vanlig asfalt. Y1 är en dyr asfalt, absolut inte en billighetslösning, fast såklart mycket billigare än ex. granithällar :-).
Lite om Y1:
En Y1-yta är en asfaltsyta med en ytbeläggning av grus. Det är alltså mer grus ovanpå än på en vanlig asfaltsyta, men det ÄR en asfaltsyta. Utseendemässigt, med rätt mycket god vilja, påminner det dock om en grusyta.
Huruvida det är större risk för punktering på en Y1:a än på vanlig asfalt beror på vilket grus man väljer att toppa den med, det FINNS grus som inte består av krossmaterial som man kan välja till det, men bara i två färger (mörkgrå och gulaktig, den heter ”Majs”, lite talande. Tror att de består av strandgrus från Danmark, med flintainslag, lite coolt). De som mest liknar svenska grusvägar består av vass stenkross, tyvärr.
Det som avgör om det blir sättningar i ytan är hur tjock den är. Precis samma gäller plattytor, asfaltytor och grusvägar. Det är inte i första hand ytbeläggningen som är tjockare på en mindre sättningsbenägen väg utan huvudsakligen de undre lagren (spec. lagret ”bärlager”). Tjockleken väljer man utifrån hur tung trafik man tror att det kommer att bli där. Om det blir sättningar i en Y1:a var lagren under ytan för tunna.
Man lägger inte Y1:or där det kommer att vara mycket trafik då gruset i ytan slits bort då, det blir körspår som inte är särkilt snygga. Hade det inte varit så hade det kanske blivit Y1 även på bilvägen här.
Personligen är jag inte så förtjust i Y1:or, då det krävs stor yrkesskicklighet för att lägga dem. Den saknas oftast, och resultatet blir en ful, ojämn yta där asfalten under gruset lyser igenom i kanterna och i fläckar på själva ytan. Plus det där att toppmaterialet oftast består av krossmaterial, men jag tänker mer på att det ska gå att gå barfota utan att det gör ont (även stadsbarn måste få gå barfota ibland!) än på punkteringsrisken. Båda är förstås stora minus.
Då väljer jag hellre vanlig asfalt eller en riktig grusyta, om det går att få igenom. Men en del verkar älska Y1, smaken är som baken.
Skicka dit hjältarna från lilla Västerbron med varsin kniv att peta bort de vassa stenarna… 😉
Trött och besviken får man än en gång bevittna hur dumheten får bedra visheten. Lyssna någon enda gång först. Bilvägen kommer befolkas av cyklister med fortsatta konflikter som resultat när bilisterna hävdar att vi ska vara på en cykelbana som inte går att använda. Nästan så man tror det var syftet.
Nu har jag inte hunnit cykla på denna speciella ”grusväg” men generellt cyklar jag hellre på grusväg än asfalt. Jag antar att det väcker pojken i mig eftersom de mest spännande cykelvägarna som liten var på grus (och de riktigt spännande var kostigar över betesfält eller smala stigar i skogen.
DÅ blir det att åka på vägen i stället.
Sanslöst detta. Utseende viktigare än funktion. Skaderisk, rullmotstånd och däckslitage är tydligen ännu viktigare, men inte för bilvägen.
Vad negativa alla är? Vet ni ens vad för typ av yta det är som de lägger på?
Har ni cyklat där eller på liknande väg någon gång?
Bara undrar, alla tycks så negativa!
Ja, Har cyklat där flera gånger nu. Detta underlag är sämre än den fina asfalten som ligger under. Skaderisk, rullmotstånd och däckslitage är tydligen viktigare på cykelgåbanan än på bilvägen intill…
Vad är bättre förutom estetiken? Det rullar sämre, har sämre grepp än asfalt och jag skulle definitivt inte vilja vurpa på det eftersom stenarna verkar rejält vassa.
(Eller är det här någon helt ny cykelväg som har dykt upp sedan jag gick på semester? Känner inte riktigt igen mig på bilderna. I så fall tar jag tillbaka allt. ALLT!)
Men vaff…? Slutkört med racern till jobbet alltså. Vad är det med Östermalm och cykelgrus egentligen?
De har lagt samma underlag i norra Djurgården och jag uppskattar det verkligen. Det smälter in fint i miljön och nu när lösgruset är bortsopat rullar det riktigt bra. Själva anläggandet sköttes dock under all kritik. Ingen skyltning och som cyklist leddes man ut i decimeterdjupt lösgrus från 30 km/h. Livsfarligt.
Men som sagt, bra ytbeläggning i kulturmiljön.
Nån måste driva med alla cyklister. Det är ju helt sjukt!
På sikt blir den bra men som ny är den inte den bästa. Efter ett tag sätter sig den och blir mer stabil, mer lik asfalt. Det jobbiga är när snöröjarna glömmer bort att det inte är en väg med lika bra bärighet som övriga, dvs när de kommer med sina tunga fordon finns risk för kraftig spårbildning.
Om nu de inte packat underlaget bra nog.
Sorgligt. Om dom skulle vara konsekventa skulle ju bilvägen också få samma beläggning. Den går ju bokstavligen några meter bort och gräsytan är ju hundratals meter, så både cykelvägen och bilvägen borde ju tolkas lika.
Kass att cykla på, direkt otäck att ramla på. Perfekt för riktigt otäcka skrubbsår som kräver sjukhusvård för barn. Det är helt otroligt att det ställs helt andra villkor på cykelbanan än körbanan *på samma väg*. Man har alltså medvetet försämrat ett bra underlag av estetiska skäl. Otroligt.
Enda fördelen är att det inte är fullt lika skitigt som vanlig grusväg när det regnar.
Finns ju en asfalterad väg precis bredvid så det är ju bara att nyttja den.
Tacka NationalStadsParksLagen. Rätt konstig lag som dessutom stoppar byggande utanför parken i sig.
Frågan är om det verkligen är lagen och inte en konstig tolkning av några tjänstemän det handlar om här.
Väldigt normal tolkning av den lagen. Allt grönt i NSP är absurt skyddat.
Plus som sagt att hus utanför NSP stoppas med hänvisning til latt de syns från inne i parken. det får inte synas nya hus från inne i nationalSTADSparken. galet.
Blir ju svårt att bygga nya högre hus i resten av staden då… 🙂
Syftet med en cykelbana är alltså att vara dekorativ, inte trafikvänlig.
Men av Skanska sparvagar kanske man ska vanta sig nagot knappt.
Skanska spårvägar är inte skyldiga till materialvalet. Det är förvaltningarna. Tror däremot det är deras förtjänst att vägen öht blev av.
I sa fall ber jag Skanska om ursakt. 🙂
Uselt, inte alls roligt att cykla på eftersom det rullar så illa, då är det bättre att svänga ut på bilvägen. Undra hur det blir i vinter med sopsaltaren, kan den köra här eller låter man det vara under vintern?
Sorgligt. Jag cyklar sällan här, men åker ibland rullskidor för att ta mig ut till småvägarna på Gärdet/Djurgården. Det blir nog i det närmaste omöjligt med gruset.
!”#¤%&&&&&!