Vi har skrivit massor om att det inte finns något som tyder på att cyklister bryter mot trafikregler mer än något annat trafikantslag, alldeles oavsett vad polischefer, MSB-utredare, kommentarsfält och andra tycker.
Nu har Wesley Marshall, som är forskare på på Colorados universitet gjort en undersökning med 18000 tillfrågade trafikanter om hur de tänker kring att följa trafikreglerna. Och japp, resultatet blev som väntat att… det ser ungefär lika ut mellan trafikslagen:
The study gathered similar rates of infraction — 8 percent to 9 percent for drivers, and 7 to 8 percent for cyclists. And when Marshall researched the reasons a cyclist might break a traffic law, it turns out they are doing it for nearly the same reasons that a driver would, but with one difference.
Alltså, mellan åtta och nio procent av bilförarna, och sju till åtta procent av cyklisterna uppger att de ibland bryter mot trafikreglerna. Men nu kommer det intressanta: Fotgängare och bilister uppger ungefär samma skäl till varför de kör mot rött – för att vinna tid. Det går helt enkelt fortare att slippa att vänta.
Men cyklisterna uppgav istället att de gjorde det för att det kändes säkrare:
Cyclists, they’re doing it for their own personal safety or perceived safety. They felt like they’re more visible.
Genom att komma iväg snabbare vid rödljusen så upplever cyklisterna att de blir synligare för trafiken bakom och därmed är det säkrare för dem. Det här är en åsikt som faktiskt får visst stöd i en annan undersökning, denna från Londons motsvarighet till Trafikkontoret, Transport for London:
Research by Transport for London, which has been kept secret since last July, suggests that cyclists who jump red lights may be safer than those who stick to the law.
Skälet uppges vara att de som stannar vid rött hamnar i döda vinkeln, framförallt hos lastbilar och när det sedan blir grönt och cyklisterna startar med resten av trafiken så syns de inte. Samtidigt som de som kör mot rött alltså kör iväg ensamma.
Ett alternativ är att starta senare. Video från Ringvägen – Götgatan i Stockholm
(Läs mer:Högersvängande lastbilar dödar cyklister)
Nu ska också säga att den amerikanska undersökningen inte bygger på faktiska data, alltså genomgång av trafikbrott, utan av intervjuer med folk i efterhand. Och att den brittiska undersökningen gör en hel del antaganden. I Stockholm har vi också här och där cykelboxar som möjliggör för cyklister att ställa sig framför trafiken.
Men, upplevelsen av säkerhet är viktig när man är oskyddad trafikant. Om folk upplever att det är säkrare att köra mot rött, då kommer det vara en rätt stark drivkraft tror vi.
Och det här visar, tycker jag, på behovet av betydligt mer forskning kring cykling och samspel i trafiken. Cykling ökar och med den behovet av kunskap om cyklingens plats i trafiksamspelet.
Ett problem med cykelboxarna är ju de rödljuskörande bilisterna, som så ofta stannar i dem. Det förtar en hel del av deras effekt, och rent tekniskt, ser vi ju då bilister som kör mot rött, och det ÄR ett problem, men bilister förstår det ofta inte, eftersom det bara är ett problem för cyklister.
Eller bussar som rent tekniskt inte kör mot rött:
https://www.cyklistbloggen.se/wp-content/uploads/2013/04/2012-11-15-17.05.54.jpg
Jomen…
Ett problem är att när jag cyklar på en bilväg och närmar mig ett trafiksignal så slår den om till grönt när jag närmar mig men sen hinner den slå tillbaka till rött precis när jag kommer fram. Det är ju aningen irriterande. Är det inga bilar ivägen brukar jag cykla vidare då fast det är rött.
En kommenterare på vår Facebooksida gjorde den intelligenta distinktionen mellan de som kör mot rött och de som inte stannar för rött. Alltså, folk som stannar för rött och sedan väljer att köra över linjen därefter och de som bara brakar på.
Det skulle vara intressant att se en tilläggsfråga till cyklisterna i undersökningen om de när de kör mot rött, faktiskt stannar först.
Jag såg den kommentaren och besvarade den, och kan väl göra det här också:
Jag ser egentligen ingen principiell skillnad mot att stanna först och sedan köra mot rött eller att inte stanna och sedan köra mot rött. Man kör mot rött för att det finns en fördel med det – säkerhet eller att slippa tappa momentum – under förutsättning att man inte blir påkörd av någon annan, dvs det kommer ingen på den korsande vägen.
Kan man tillåta att folk gör den bedömningen i det ena fallet så blir det ju konstigt om de inte skulle kunna göra det i det andra fallet. Vilken av fördelarna de åtnjuter i och med rödljuskörningen är ju egentligen irrelevant i sammanhanget.
Men i en attitydundersökning är skillnaden rätt viktig eftersom den ger en tydlig indikator på de bakomliggande motiven. Och det är ju precis dem man vill åt i en attitydundersökning.
En situation när jag ofta cyklar mot rött är när jag står längst fram vid ett rödlyse, i en cykelbox eller bara längst fram i kön, och det inte kommer fler bilar på den korsande gatan. Då försöker jag alltid komma iväg lite innan det slår om till grönt för mig och bilarna bakom. På så sätt slipper jag vingla omkring i korsningen och försöka få upp styrfart, samtidigt som stressade bilister prompt ska om så fort de bara kan, eftersom en cyklist är ett rött skynke som man måste köra om så fort det bara går. Vilket brukar leda till att man blir inprejad i kantstenen eller någon refug på andra sidan korsningen, om man väntar tills bilarna bakom får grönt. Mycket säkrare att vänta tills det inte kommer bilar på den korsande gatan, sticka över medan det är tomt så man hinner passerat korsningen innan bilarna bakom kommer ångandes.
Ännu viktigare är detta om jag ska svänga höger och därför står längst till höger. Då räcker det dessutom att det inte kommer någon bil från vänster för att man ska kunna sticka iväg och lämna den farliga positionen längs högerkanten. Lyckas man inte komma iväg innan det slår om till grönt gör man bäst i att lämna körbanan tills åtminstone alla tunga fordon passerat och sedan köra vidare.
Det finns andra situationer där det också kan vara lämpligt att cykla iväg två sekunder innan det blir grönt (då alla i en korsning har rött). Dels när bussar står i korsning vid rött och blinkar, då vill jag sticka iväg först.
En annan situation är när det blir trångt efter en korsning då cykelfältet gör en viss vänsterböj. Bilister som bara kör rakt fram och inte följer filens osynliga böj kör då med de högra däcken i cykelfältet, t.ex. vid Hornsgatan / Timmermansgatan. Då är det mycket säkrare att cykla iväg först.
Värsta Stockholmskorsningen måste väl ändå vara vid Hornsgatan nere vid Hornstull. När jag har grönt ljus och ska rakt fram (mot Street) har högersvängande bilar grönt ljus samtidigt som bussar från motsatt sida också har grönt ljus som ska svänga vänster (åt Västerbron). Här cyklar jag alltid mot rött innan det blir grönt.