Knappt hade trycksvärtan torkat på DN:s uppslag om olyckstalen för cyklister, innan tidningen fortsätter med en ledare som slår fast att:
Ge plats för cykeln
Och vi kan såklart inte annat än hålla med. Ledaren tar upp att Sverige ligger efter i satsandet på cykling, inte minst Stockholm:
Resultatet blir smala om ens några cykelvägar, cyklister som blandas med bilister samt trängsel och flaskhalsar. Korsningen Hornsgatan/Götgatan i Stockholm måste till exempel vara en av Sveriges mest cykeltrafikerade, ändå har ett gatuarbete länge medfört att två cyklar knappt kan mötas.
För att inte nämna den insjö som bildats precis där man ska vänta på den yttepyttekorta grönljusperiod som bjuds.
Också P1 Morgon tar upp cykelstatistik och intervjuar Krister Spolander. Lyssna här:
Krister Spolander kommer till tals både i DN och i P1 Morgon och säger i korthet att cykelinfrastrukturen och korsningspunkterna mellan den och motortrafiken är dåligt utvecklade i Sverige. I DN:s ledare:
Han slog fast att det bästa sättet att öka tryggheten för cyklisterna är att hålla bilarna borta från dem; det handlar om separata, breda cykelvägar, väl underhållna även vintertid, samt säkra korsningar där bilisterna tvingas att sänka hastigheten.
Det är rimliga krav, och det är olyckligt att städer som Stockholm ligger så långt efter vad gäller en vettig infrastruktur för ett så miljövänligt transportmedel som cykeln.
Han säger också att cyklingen har ökat rejält i Stockholm, samtidigt som infrastrukturens yta har varit likadan. Och det leder såklart till konflikter.
Krister Spolander pekar också på att skillnaden i hastighet mellan olika cyklister är mycket större än mellan olika bilar, något vi tagit upp här på bloggen, och att behovet att kunna köra om är mycket större. En äldre person kanske cyklar i 10-12 km/h och en medelålders pendlare kanske ligger i 20-25 km/h.
Han lyfte också att orter med dålig cykelinfrastruktur, där det är trångt och hetsigt, där använder fler hjälm än i städer där infrastrukturen är bra. Det skulle till exempel kunna förklara varför Stockholmare är bland de bästa städerna i landet på att ha hjälm. Det är för att trafikmiljön är undermålig.
Vi kan inte annat än hålla med.
Vi cyklister måste börja anpassa farten efter rådande omständigheter OCH följa trafikreglerna – inte minst trafikljus.
Fotgängarna måste hålla lite uppsikt runtomkring sig och inte kliva rakt ut i gator och cykelbanor utan att ens lyfta blicken från mobilen. Skippa hörlurarna/headsetet så hör ni vad som händer runtomkring också, även ringklockor…
Bilisterna måste börja använda blinkers och backspeglar samt sina ögon i största allmänhet. Om dom dessutom kunde bli av med det tvångsmässiga betéendet att köra om cyklister oavsett om de vinner något på det eller ej. Hur ofta blir man inte omkörd precis före ett köslut eller en korsning där bilisten ändå blir tvingad att stanna. PLANERA körningen, lyft blicken längre än den egna främre stötfångaren…
Man lyckades också såklart avsluta den i övrigt utmärkta ledaren med en liten pik om att tour-de-france-cyklisterna också måste visa hänsyn. Som vanligt.
DN har en bred läsarkrets och måste väl ge något till alla om man ska behålla dem ;-). Men själva ledaren visar väl att DN börjar inse vilka som är deras prenumeranter…
För sent, sa upp den för en månad sedan…
Faktum var att som texten var uformad så är jag helt beredd att acceptera det. Om alla texter som gör TdF-jämförelser såg ut så här vore det helt okej för mig.
Ja, jag ställer upp på deras resonemang till fullo. Det handlar om att alla måste hjälpas åt och visa hänsyn, inte bara vissa. Det är bara formuleringen om TdF som har en inneboende defition av att alla som faktiskt vill komma fram till jobbet IDAG är skurkar som kör rakt över alla andra besinninglöst. Den implicerar att det, till varje pris i alla sammanhang, är dessa maniska hysteriska fartdårars uppgift att i alla lägen flytta sig för alla andra, och snällt vänta på att de samtalande pensionärerna som kör i bredd ska komma fram till sitt lilla mysiga kafe. Denna extra twist dödar i viss mån hela det tidigare resonemanget om att ALLA ska hjälpas åt, och lägger all skuld och allt ansvar på de som cyklar lite fortare än andra.
Fast hänsynslösa fartcyklister som struntar i alla andra finns ju, och nog märks de aningen mer än Monte Carlo-bilisterna – iaf i stadstrafik. Så även om de inte är det största problemet så upplevs de som ett problem.
Att få bort hänsynslösheten är en självsanering som vi cyklister gemensamt måste ta itu med – annars svarar samhället med fyrkantiga regler som oavsiktligt drabbar även hänsynsfulla cyklister. Vi vill knappast ha avsiktliga fartgupp och förträngningar av cykelbanorna, eller fartkameror inställda på 20 km/h…
Vi har redan fartgupp och förträngningar av cykelbanor: välkommen till Spångadalen och gc-vägarna kring Spånga IP.
Det är inte bara tröttsamt att i princip varje tidningstext om cyklism måste avslutas med ”för övrigt anser jag att TdF-cyklister bör förbjudas”. Det är som Felix menar kontraproduktivt när denna trallvänliga refräng fastnar på läsarens näthinna – och inte den annars så utmärkta texten.
Jag vågar påstå att det finns fler Monte Carlo-bilister som tar sig farliga friheter varje dag i trafiken än TdF-cyklister men eftersom cyklisten är mer synlig än bilisten (som är gömd i bilen) är det lättare att börja hata cyklister.