I gårdagens DN uttalade sig förra skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) om förslaget att uppmuntra hemtjänstens personal att cykla istället för att ta tjänstebil:
– Vi måste underlätta för personalen, inte tvinga dem att cykla kors och tvärs på isiga gator, säger oppositionsborgarråd Lotta Edholm (FP).
Det är alltid härligt att se aktiva politiker erkänna att snöröjningen kanske inte alltid fungerar, även om just (FP) inte längre sitter i styrande ställning i Stockholm. Nästa gång kanske?
Det hela handlar om att äldreborgarrådet (underbar titel förövrigt) Clara Lindholm (V) vill uppmuntra hemtjänstpersonalen att gå eller cykla istället för att använda bilen i jobbet. Det får Lotta Edholm att se rött:
– Det är provocerande och närmast kränkande av Clara Lindblom (V) som kräver att de ska cykla och gå mellan sina jobb.
Jag tänker att, jösses så kränkta Stockholms brevbärare måste vara efter alla dessa år av tvång att cykla med hundratals kilo post.
Vår hemtjänst (AdeoCare) har två lokala kontor i Stockholm: Östermalm och Kungsholmen. Om vi går in på Södermalm skaffar vi självklart kontor även där. Vi erbjuder cykel för den personal som vågar. I dessa vintertider skulle det dock krävas en rejäl uppryckning från stadens snöröjning, med ett rejält omtag vad gäller prioritering av cykelvägar och mer moderna metoder (läs sopsaltare) för att cykel skall vara gångbart. Utförare som dagtid behöver planera bilturer, och därmed prioriterar kötid framför brukartid är helt fel ute tyvärr.
Så länge man kan vältra över kostnaderna för köandet och bilåkandet på underbetalda timanställda så klarar man att konkurrera.
Vilket inte kommer att vara möjligt längre I Sthlm, i och med en ny upphandlingsstrategi som kommer ställa krav på kollektivavtalsliknande former, i detta fall att undersköterskan får betalt även för restiden. Geografisk avgränsning och specialisering är nyckeln för en god hemtjänstverksamhet.
Det brukar gå att krångla sig ur det med en lite längre underleverantörskedja – då blir det nästan omöjligt att följa upp. Men låt oss hoppas…
I Östberga (södra stockholm, där jag bor) ses rätt ofta hemtjänst komma på cykel och har så gjort ganska länge.
Den kommunala hemtjänsten kör till stor del till fots eller på cykel. Problemet är när man får välja hemtjänst, då uppstår det samma sak som med hantverkarbilar de åker in och ut från stan istf. att ha dyrt kontor.
Så det är lite av en ideologisk fråga, Lotta (FP) tycker vi ska subventionera bilar för att alla ska kunna välja den hemtjänst de vill ha, och Clara (V) tycker att alla ska gå och cykla så att vi slipper konkurrens i hemtjänsten.
Jag känner folks som jobbar med hemtjänst som vill cykla men får inte.
”Hantverkarbilar åker in och ut från stan istf. att ha dyrt kontor”.
Detta är en ledtråd till en stor samhällsfråga som det verkar talas väldigt lite om. Storstäder växer och centrala delar blir allt dyrare. Det försöker vi kompensera med långt resande så att vi kan bo billigt någon annanstans. Samhället understöder det med satsningar på en massa dyr infrastruktur som gynnar att vi sprider ut oss och segregerar oss. Cykling, gång och vardagshälsa blir svårare med större avstånd. Grundproblemet vill/kan vi inte göra något åt.
Framför allt leder Lotta Edholms politik till att kostnaderna pressas ut på de svagare i samhället.
De som bekostar valfriheten att varje vårdtagare i Stockholm kan välja mellan 190 olika hemtjänstföretag, är hemtjänstare som inte bara är lågbetalda och timanställda, eftersom konkurrensen både håller lönerna nere och gör att antalet vårdtagare hela tiden växlar så företaget kan inte hålla fasta tjänster. För att kunna konkurrera måste man också skära ned tiden hos vårdtagaren till ett absolut minimum – ytterligare svaga som får bära kostnader. Det säger sig självt att det är hopplöst att bygga upp samarbetet med övriga delar av sjukvården (rehab, distriktssjukvården) och få kontinuitet för vårdtagaren.
Hemtjänstpersonalen måste också tillbringa en massa – ofta obetald – tid i bil eftersom konkurrensen gör att ingen kan bygga upp en tillräckligt stor kundkrets i ett mindre geografiskt område där man kan cykla mellan vårdtagarna (förlåt – det ska ju heta kunder numera). Det här gör att vi har en stor och ökande mängd helt onödiga bilar på våra vägar. Detta verkar vara på väg att sprida sig även till RUTare och ROTare, även
om de statliga subventionerna gör att de fortfarande kan ta lite mer
betalt.
Den sk valfriheten är dessutom till stora delar en chimär – den professionella, kunniga hjälparen på kommunen måste numer förhålla sig helt neutral mellan företagen och istället ska 90 -åriga Märta/Henry som nyss haft en svår stroke, helt på egen hand välja mellan de 190 företagen som alla lovar guld och gröna skogar.
Detta har bara delvis att göra med att städerna växer (som Rolf pekar på), det är istället ett helt egenskapat problem, drivet av en blind ideologisk tro att marknaden alltid, under alla förhållanden är det bästa sättet att organisera alla delar av vårt samhälle på. Nå – det visade sig vara ett dåligt experiment som varken var företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt särskilt bra.
Sorgligt…
Jag försökte få lite klarhet på twitter:
https://twitter.com/zeraien/status/560452832944730112
Nu verkar det som att hon verkligen har fastnat för det där, även skrivit en bloggpost om det hela idag!
https://lottaedholm.wordpress.com/2015/01/29/man-maste-kunna-aka-bil-i-hemtjansten/
Hon har väl känt av reaktionerna, men hennes slutsatser har ju hamnat helt fel.
Vi kanske borde lägga in lite bilder på laddade lastcyklar som kommentarer på hennes blogg, för att hjälpa henne förstå att det går att transportera en liten väska på cykeln. Och ja – hemtjänsten har med sig en liten väska som lätt får plats i en vanlig cykelkorg, och kräver inte ens en lastcykel. Men varför låta verkligheten komma i vägen för prat om blöjor.
Ska man handla åt sina kunder så lär det väl bli en del kassar modell större? Men matkassar borde också fungera bra på lastcyklar.
Alla vet ju att cyklister är galningar som bryter mot alla tänkbara trafikregler och beter sig oansvarigt, t.ex. genom att de ”kommer från ingenstans i hög fart”. Jag har full förståelse för att man blir upprörd om arbetsgivaren ska tvinga de anställda att bli kriminella, få personlighetsstörningar och börja teleporteras på arbetstid.
Det vet väl varje normal människa, men kanske speciellt politiker, att cyklister inte har något mål och bara irrar omkring oplanerat. Detta eftersom politiker inte befinner sig i verkligheten
Formuleringen ”kors och tvärs” signalerar tydligt Lottas syn att cyklister irrar omkring i trafiken utan att följa trafikregler.
I Umeå har det talats mycket om cykel och hemtjänst:
http://www.vk.se/1316740/cykling-en-klassfraga
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/umeas-hemtjanst-en-halsorisk