Nya stolpar på Södermälarstrand

Publicerad den

En sak som jag skulle tycka vara najs som cyklist att få uppleva i Stockholm: Att cykla i en en dubbelriktad cykelbana och faktiskt kunna cykla rakt hela vägen. Att känna i kroppen att vägbanans bredd stämmer, att det faktiskt är så här bra plats. Att känna att det bara är att trampa på.
Så är det ju sällan. Eller aldrig, vad jag sett. Så här ser det ut på splitter-nybyggda pendlingsstråket på Södermälarstrand:

Södermälarstrand
Foto: Svante Linusson/Facebook

Fotgängarnas vänte-”magasin” ligger mitt i vänstra körbanan. Nu är de tack och lov skyddade från skogstokiga memilsmarodörer som kör i Tour de France-hastighet, alltså runt 20-25 km/h, och riskerar att ”komma från ingenstans”, av att de också ställt både trafikljuset och Herr Gårman-skylten mitt i banan.
För att göra det lite tydligare för den som inte cyklar, rött område här är alltså inte cykelbana längre:

Södermälarstrand röd
Foto: Svante Linusson/Facebook

Det gör väl inget, tänker vän av ordning, gnällcyklister har ni inte styre? Det är bara att köra runt. Om ni bara anpassar farten efter omständigheterna, det vill säga att hela körfältet plötsligt är upptaget av annat, så är det ju en baggis att komma runt.
Visst. Fair enough. Vi skiter i saker som ”framkomlighet” och säkerhet, saker som Stockholms politiker pekat ut som särskilt viktigt för att få folk att vilja börja cykla. Vi köper att det är busenkelt att svänga och köra runt och att det inte finns några bekymmer i världen med att plötsligt blockera hela ena körriktningen.
Ställ då stolparna och vänteplatsen där bilarna kör. Det är bara att svänga runt. De har dessutom tre fält , cyklisterna bara två.

Kanalvägen pendlingsstråk 025
Sväng runt cykeldjävel

Nu är det ju inte så. Om hela vänstra körbanan på ett prioriterat vägstråk för motortrafik plötsligt upptogs av hinder skulle det bli ett jävla liv. Med rätta får vi tillägga.
Det här är sällan något jättesäkerhetsproblem. De flesta cyklister muttrar lite och svänger runt. När fotgängarna spiller ut även i andra körbanan så blir det sällan värre än irriterat plingande från cyklist och fotgängare som tycker cyklister kör som tokar.
Men det påverkar framkomligheten.
Och den är viktig, det märks inte minst när den av någon anledning ska försämras för biltrafik. Fartbulor införs aldrig utan rejäla klagomål. Eller när hastigheten plötsligt sänks med måttliga 10 km/h:

Fartsänkning
Trafikpolisen Söderort/Facebook

Det är jobbigt att sakta ner bilar.
Men till skillnad från biltrafiken så vill i princip alla öka cykeltrafiken i Stockholm. Skälen är många: de är miljövänligare, tar betydligt mindre plats och bidrar positivt till folkhälsan, för att nämna tre. Då är framkomligheten extra viktig.
Vill man locka folk som inte cyklar så måste det kännas lätt och tryggt att välja cykling. Frågan är då om det är bra att placera stolpar och fotgängare mitt i vägbanan.
Sen handlar det inte bara om cyklisters framkomlighet. Det handlar om trafikmiljön också.
Fortfarande byggs cykelvägarna som om cyklister är ett slags fotgängare som utan problem kan blandas med andra, riktiga, fotgängare.
Cyklister är inte fotgängare. Man tycker att det borde vara en självklarhet, men det är det inte. Det är därför man hör fotgängare prata om cyklister som ”kommer i blixtens hastighet från ingenstans”. Som fotgängare beter man sig helt annorlunda än när man kör ett fordon. Man håller betydligt lägre fart. Man rör sig annorlunda.
Det man gör när man bygger som man gjort på Södermälarstrand är att man bygger prydliga konfliktpunkter där fotgängare och cyklister blir  irriterade och arga på varandra.
Samtidigt någon meter vid sidan av har motortrafiken tre breda och raka filer att köra på.
Frågan man som ansvarig politiker kan ställa sig är ju hur det här påverkar trafikanterna. Var kör man helst, där det är spikrakt och råder hög framkomlighet, eller där körbanan plötsligt upptas av stolpar och irriterade fotgängare?
Får det fler att välja att cykla?
Det konstiga är att det inte behövt se ut så här på Södermälarstrand. Det finns gott om plats. Hade bara någon sagt att det var viktigt att inte ställa trafikstolpar och fotgängare i cykelbanan när ritningarna gjordes hade det inte varit något problem. Nu däremot skulle det förmodligen bli dyrt att ändra i efterhand.
Cykelmiljarder i all ära – när man använder dem fel spelar det inte så stor roll.
EDIT: Den som vill ge återkoppling till kommunen kan göra det här.
Läs också: Varför blir det alltid fel?

36 svar på ”Nya stolpar på Södermälarstrand”

  1. Nu är du för anspråkslös, Christian. Som de flesta cyklister är – och ibland även vi som är medvetna. Cyklisterna här har ju bara ETT körfält. Med dubbelriktad trafik dessutom. Sätter man en mittlinje i det så ser man hur löjligt fältet är. Det ska ju vara möjligt att cykla två i bredd (Så är bilarna konstruerade) åt bägge håll, för att ha sällskap med sin kompis, för att dra kärra, för att ha överblick över sitt barn,… jaduvet.
    🙂

  2. Nu är du för defensiv och anspråkslös, Christian. Som de flesta cyklister är – och ibland även vi som är medvetna. Cyklisterna har ju bara ETT körfält. Med dubbelriktad trafik dessutom. Sätter man en mittlinje i det så ser man hur löjligt fältet är. Det ska ju vara möjligt att cykla två i bredd (Så är bilarna konstruerade) åt bägge håll, för att ha sällskap med sin kompis, för att dra kärra, för att ha överblick över sitt barn,… jaduvet. 🙂

  3. ”Cykelmiljarder i all ära – när man använder dem fel spelar det inte så stor roll”
    Allvarligt talat: finns det något av kommunernas senaste cykelprojekt i regionen som blivit lyckat?
    Nu räknar jag inte in försöket på Götgatan eftersom detta inte kan ses som permanent ännu.
    Är det någon som kan ge ett exempel när det faktiskt blivit en lyckad lösning?

      1. Var det inte meningen att sopsaltaren skulle köra på ett antal prioriterade cykelstråk genom staden? Vi som använder det prioriterade cykelstråket längs Torsgatan ut mot Solna eller längs med Sveavägen har inte sett till den fantastiska mojäng….
        Men det är ju kul att den funkar på vissa ställen i alla fall…
        Jag har under året sett och provat följande löjliga nybyggen/satsningar:
        – cykelstråket över Solnabron
        – cykelstråket vid Kanalgatan
        – cykelbanan vid L Västerbron
        -cykelstråket vid Frösundaleden
        -cykelstråket längs Folkungagatan
        Sedan finns det ju den ökända skylten i Farsta som jag tyvärr missade och nyligen har jag cyklat vid Stinsen i Häggvik. Där har de planterat träd på cykelbanan. Det fanns tydligen ingen annan lösning…
        Hur mycket pengar har plöjts ner på dessa helt misslyckade cykelprojekt?

          1. Allt jag önskar är att kommunerna i regionen tar cykling på allvar. Det finns ett stort antal människor som faktiskt ser cykling som ett fantastiskt alternativ att ta sig fram. Men när man låter bygga nya cykelbanor och därefter planterar träd mitt i dem. Då tar man inte cykling på allvar.

  4. Trafikljuset skymmer dessutom Herr Gåman. Och vad är det för asfaltshög som man har byggt? Gissar det kommer bli isgata när snön först töar och sedan fryser det på.
    Jag tycker för övrigt att det är konstigt att cykelbanan fortfarande följer vägen och inte gångbanan. Som cyklist korsar man in och utfart till bilparkeringar flera gånger medan gångtrafikanterna får gå spikrakt längs kajen.
    Ännu värre blir det när man närmar sig Långholmen. Här är det en toksmal GC.

  6. Bra skrivet! Vi håller alla med, och man undrar om det nånsin ska bli nån ändring…..Tänker på det absurda, att vi räknas som fordon(negativt, väjningsplikt mm) samtidigt ska vi bete oss som fotgängare, trycka på knapp för att komma över gatan, anpassa oss till olika bredder på cykelbana, förstå den obefintliga logiken i att en cykelbana helt plötsligt upphör och blir en parkeringsplats. För att väja måste vi korsa en heldragen linje. Dessa ologiska tillfällen är så många på den sträcka som vi cyklar varje dag. tappade räkningen när jag cyklade från frihamnen till skeppsholmen en morgon, kom upp i över 50 tillfälligheter, och sträckan är kort, max 5
    km….

  7. Det allra mest frapperande är ju att man gjort en ”vänteyta” för fotgängare, mitt i cykelbanan. Men det som är nästan mer konstigt är att det inte verkar finnas någon norm för hur nära cykelbanan man får ställa hinder. Det finns ju uppenbarligen en sådan för körbanan – alla stolpar, räcken osv är ju inflyttade minst några decimeter från kantstenen, sett från bilarnas perspektiv. Inser inte de som anlägger cykelbanor att en cyklist måste hålla ut från ett hinder minst en halvmeter? Ställer man då exempelvis en stolpe i kanten av en cykelbana har man vips tagit bort ungefär en halvmeter av cykelbanans bredd.
    På bilden utgör ju inte bara trafikljuset ett hinder, utan även räcket närmast i bild. Det är dessutom svårt att se och och inget man vill att styret ska haka i. Trafikplanerarna måste lära sig att om de ska ställa stolpar och annat mellan cykel- och körbanan så måste de ha ett mellanrum på en knapp meter för att inte dessa hinder ska inkräkta på endera körutrymmet.

Kommentarer är stängda.