Bara några dagar efter att vi skrev om Nollvisionen och cyklister så skriver MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) utredare Jan Schyllander om samma sak på sajten Dagens Samhälle. Slumpen är visserligen stor, men vi tror att det beror på att MSB läser Cyklistbloggen och det är såklart alldeles utmärkt.
Utmärkt är också att han i allt väsentligt ger oss stöd i det vi skriver. Särskilt kul eftersom Jan Schyllander var med och skrev den rapport som pekade ut singelolyckor och usel infrastruktur som främsta faktorn i cykelolyckorna som det skrivits om senaste året.
Han skriver bland annat att:
Under många decennier har infrastrukturen i stor utsträckning utformats utifrån bilismens behov och krav. Cyklister och fotgängare har fått gemensamma ytor att dela på, som om de har samma behov och krav. Cykling tar nu i större utsträckning plats i transportsystemet och måste ses som ett eget transportsätt. Det behövs fler cykelvägar som är separerade från gångtrafikanter, kanske med mjukare beläggning.
YESBOX! Vi står och nickar och håller med intensivt så att vi kanske borde ha haft hjälm för att skydda huvudet. Vi har skrivit det massor av gånger: kombinerade gång- och cykelbanor, så kallade ”G/C-banor” är fullständigt värdelösa. Av flera skäl:
Dels är cykeln ett fordon och håller helt annan fart än fotgängare. Cyklister har också ett helt annat rörelsemönster. Dels för att det skapar fullständigt onödiga konflikter mellan trafikantslagen: Fotgängare blir irriterade på cyklister som håller högre fart och kan upplevas som ”komma från ingenstans”, cyklister blir irriterade på fotgängare som använder hela vägytan, kanske har hund med sig och inte flyttar på sig.
Läs också: Förra radiochefen: Blanda inte cyklister och fotgängare och ”Cyklister och fotgängare ska inte vara i samma vägbana”
Schyllander skriver också:
Halkbekämpning och borttagning av lösgrus och sand på våren skulle ge stora utslag i olycksstatistiken. Förbättrat underhåll av cykelbanor där man tar bort håligheter och gupp samt träd, stenar med mera i vägrenen. Att fasa ner trottoarkanter skulle också kunna ge goda resultat.
Vi fortsätter vårt ivriga nickande. Allt detta är bra och det är också skälet till att vi är så otroligt förtjusta i Sopsaltaren som håller cykelbanorna i Stockholm rena under vintern.
Läs också: Succé för sopsaltaren och BREAKING NEWS! Nya sopsaltstråken i Stockholm (från Krister Isakssons blogg på Bicycling.se)
Allt detta har han dessutom vetenskapligt stöd i, både hos sig själv, men också i VTI:s, Statens väg- och transportforskningsinstitut, rapporter. VTI skriver till exempel att:
Utifrån de orsaker som ligger bakom cykelolyckorna, är en förbättrad halkbekämpning och vinterdäck till cykeln de åtgärder som har störst potential att minska de allvarligt skadade cyklisterna, liksom användning av cykelhjälm och skyddsjacka/-byxor. Andra viktiga åtgärder är borttagande av löst grus, bra barmarksunderhåll och justering av kantstenar, följt av separerade cykelbanor, säkra cykelöverfarter och att ta bort fasta föremål på och i anslutning av cykelvägen.
Vi kanske inte nickar lika frenetiskt åt skyddsjacka och skyddsbyxor, men i övrigt är vi i huvudsak överens.
Vi tycker också det finns en stark poäng i att prata om trafikantbeteeende – att cykla utvilad, alert, nykter och att anpassa fart och hastighet efter omständigheter. Ungefär samma sak som gäller för motortrafiken i Nollvisionen alltså.
Det är cyklisternas fel!
Men. Sen släpper Schyllander på något slags urkräkning mot cyklister i allmänhet. Han säger att:
Vi behöver bara ställa oss och titta på cykeltrafiken till och från jobben. Det går fruktansvärt fort, det cyklas på trottoarer och på övergångsställen, det cyklas mot rött ljus och mot färdriktningen och inte sällan har cyklisten stängt ute den övriga trafiken genom att lyssna på musik och kanske till och med skicka ett och annat sms. Det råder anarki i cykeltrafiken.
Nej, det behöver vi inte ”bara”. Det kanske räcker för random oambitiös ledarskribent, kommentarsfältstroll eller kanske till och med för Jan Schyllander. Men när man skriver under en artikel med titel och arbetsplats, så gör man sig till representant för den.
Det borde inte räcka för Jan Schyllander, utredare på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, att ställa sig och titta på cykeltrafiken till och från jobbet. Om det är så det fungerar på MSB sätter det ju den forskning och de rapporter som kommer därifrån i ett helt annat ljus.
Det Schyllander använder sig av här är anekdotiska bevis. Det är en av de första saker man lär sig om när man går grundkursen på universitetet: Anekdoter har lågt eller inget vetenskapligt värde. Det finns skäl till det.
Dels är de förmodligen inte representativa.
Ställer jag mig till exempel vid Saltsjörampen vid Slussen, där biltrafiken från Stadsgården kommer upp så skulle jag snabbt tvingas dra slutsatsen att ”det gasas och körs mot gul/rött och rött hela tiden”. Det råder anarki i biltrafiken. Om jag av någon anledning skulle få för mig att ställa mig på Essingeleden skulle jag fort kunna konstatera att ”det körs förfärligt fort och bryts mot hastighetsbegränsningen hela tiden”. Det råder anarki i biltrafiken. Bor jag vid Bohusgatan och tittar ut valfri dag så får jag dra slutsatsen att ”det körs konstant i hög fart trots förbud”. Det råder anarki i biltrafiken.
Eller om jag ställer mig vid Slussenavspärrningen så skulle jag tvingas konstatera att ”Trots att bara bussar i linjetrafik får passera kör bilisterna som tokar ändå”.
Det råder anarki i biltrafiken.
Läs också: Dessa rödljusstannande cyklister, En cyklist kör mot rött, men fyra bilar… och Det är skillnad på ”fort” och ”fort”
Men det gör jag inte. Det går inte att dra generella slutsatser om en hel trafikantgrupp utifrån enskilda iakttagelser eftersom de förmodligen inte är representativa.
Dels riskerar man att råka ut för något som kallas ”confirmation bias”. Det innebär att hjärnan sållar bland intrycken och har lättare att komma ihåg saker som bekräftar den inställning, eller de fördomar, man redan har. Tycker man redan att alla cyklister är rödljuskörande tokar, kommer man minnas den cyklist man såg köra mot rött på väg till jobbet, men glömma, eller helt missa, de femton som stod kvar. Hjärnan letar helt enkelt aktivt efter bevis som stödjer den egna uppfattningen.
Jan Schyllander skriver att ”Vi behöver bara ställa oss och titta på cykeltrafiken”.
Till skillnad från honom behöver jag inte bara titta på cykeltrafiken. Jag upplever den. Dagligen. Jag befinner mig mitt i den, i Sveriges mest trafikintensiva stad, Stockholm, varje vardag året runt. Och jag har aldrig känt att det ”råder anarki” bland trafikanterna. Vare sig om de kör bil, cyklar eller går. Och jag gör själv alla tre regelbundet.
Min upplevelse är att de flesta i huvudsak bara vill komma fram hela och rena till jobb och skola, eller hem till familj och vänner. Och gör sitt bästa efter omständigheterna. Jag har vinkat åt åtskilliga lastbilschaufförer som snällt släppt fram mig, och blivit vänligt tack-vinkad åt massor av gånger av fotgängare som passerat ett övergångsställe där jag stannat.
Men det är såklart min upplevelse som kan vara svår att ”bevisa”.
Men Jan Schyllander behöver inte tro mig på mitt ord. Ni som följt Cyklistbloggen vet att vi har en Youtubekanal också. Där publicerar vi klipp där vi upplevt något speciellt vi vill belysa. Ni ser ett exempel här ovan.
Vi har filmat sedan 2011. Jag har kvar allt råmaterial sedan jag började – det är ett par terabyte video. Det är cykling i Stockholm city, över Slussen och längs ett par av de mer trafikerade cykelvägarna i stan.
Jag är beredd att ge Schyllander och MSB tillgång till det materialet. Så kan ni metodiskt titta igenom trafikbeteendet. Visst, det saknas en del datapunkter – bland annat hastighet och ger förmodligen inte en heltäckande bild. Men det bör räcka för att kunna uttala sig om det stämmer att det ”råder anarki i cykeltrafiken”.
Det är bara att höra av sig, e-post finns i spalten bredvid.
Slutligen, det finns rötägg i trafiken, massor av dem. Och man behöver arbeta med attityder hos dem som inte vill samspela, som inte förstår vikten av att anpassa hastigheten efter omständigheterna och som kör aggressivt.
Men det gäller alla trafikslag.
Sedan måste jag också avslutningsvis kommentera illustrationen till Dagens Samhälles artikel . Varför ligger det en man och sms:ar på gatan mitt under pågående cykeltävling?
Tycker att våra vänner gångtrafikanterna alltid kommer lindrigt undan i diskussionen. Det finns många kommentarer om cyklister på trottoarer men om man tittar på hur gående rör sig på g/c-banor så är det ofta skrämmande. Tror att ni är på rätt spår som förordar skilda gång- och cykelbanor.
”Ställer jag mig till exempel vid Saltsjörampen vid Slussen, där
biltrafiken från Stadsgården kommer upp (…) Det råder anarki i biltrafiken.”
”Men det gör jag inte. Det går inte att dra generella slutsatser om en
hel trafikantgrupp utifrån enskilda iakttagelser eftersom de förmodligen
inte är representativa.”
Helt fantastiskt väl skrivet!
Det är faktiskt häpnadsväckande hur Schyllander kastar sig mellan tillförlitliga data och rena osakligheter och tyckande. Läser man artikeln får man intrycket att det är helt livsfarligt att cykla och att cyklisterna är att lasta för det. Extra anmärkningsvärt att han skriver under dessa osakligheter, som aldrig skulle passera i en vetenskaplig artikel, med sin officiella arbetstitel – om han byggde sina rapporter och utredningar på sådant skulle det ju vara tjänstefel. Och extra olyckligt att detta står att läsa i en tidning för ”beslutsfattarna på den offentliga marknaden”. Just de personer som har möjlighet att påverka bristerna i cykelmiljön får alltså itutat i sig att man ska propagera för hjälm och skicka ut konstaplar i gathörnen istället.
Jag måste säga att det var bra jobbat av er att hitta artikeln i en såpass liten tidning. Går det att skriva en replik på sådana artiklar?
Det kanske går om man är en stor officiell organisation som Svensk Cykling eller Cykelfrämjandet. Men jag har svårt att tro att de skulle ta in oss.
NA är lite efter men här kom den, ytterligare en cykalhatande ledare: http://na.se/asikt/ledare/1.2741549-trafikregler-aven-for-cyklar
När jag läser de kommentarerna till denna enfaldiga och okunniga ledare blir jag tyvärr inte förvånad. Bortsett från idioten som önskar att cyklister skall bli påkörda, uttrycks ”gemene mans” reflexmässiga gradering av cyklister som en särdeles avskyvärd och föraktfull del av samhället.
Att ledaren är undermålig förvånar mig tyvärr inte heller.
Men det ger oss insikt just vilken enorm uppförsbacke vi kämpar i för att få cykeln accepterad som fordon.
Undrar om alla dessa ledarskribenter/krönikörer som skriver som Jan Schyllander känner att de MÅSTE ställa sig på pöblens sida och hata lite på cyklisterna, som strategi för att få folk att lyssna, innan de går vidare och pekar på de problem som finns med infrastruktur och attityder (t. ex. cyklistmarginalisering och cyklisthat).
Jag hoppas det, annars är hatet verkligen helt fruktansvärt normaliserat.
Tack för att ni finns som motvikt!
Och tack för att ni läser och diskuterar vidare! Guld värt!
Jag har nu läst utredarens artikel några gånger och jag kan ändå inte hålla med om det positiva i det som sägs.
Jag har sett det för många gånger och för mig är talet om betydelsen av att förbättra infrastrukturen även den här gången bara tomt prat. Det är inte första gången som utredare eller människor i beslutsposition utmärker sig själva genom att betona betydelsen av infrastruktur för cyklar för säkerheten. Men när det kommer till handling: nada, nada, nada!
Till slut handlar ändå säkerhetsdebatten om cyklism om att bevisa cyklisters vårdslöshet genom anekdotisk bevisning och hänvisa till cykelhjälm, lägre farter och onödig kontroll vid rödljusen. Något utredaren också tydligt poängterar.
Ta tex högervängande bilister kontra cykefält/-bana. En av de vanligaste kollisionstyperna mellan cykel och motorfordon. Visserligen bara 7% av de totala personskadorna (enligt utredaren), men den jätteenkla lösning som finns (att bygga öar mellan cykelfält och bilfält för att skapa en bättre vinkel för svängande fordon) kan i princip inte kosta någonting, har funnits i bruk länge i andra länder, men här i Sverige är den helt osynlig.
När inte ens enkla billiga åtgärder för att förbättra infrastrukturen för cykel utnyttjas, hur troligt är det då att berörda myndigheter är beredda att genomdriva dyrbara reformer för för att förbättra infrastrukturen?
Och som Cyklistbloggen redan påpekat i flera inlägg: betoningen på att hela tiden tala om säkerhet skymmer den viktigare frågan om cyklisters rätt till framkomlighet i trafiken.
Jag cyklar utan hjälm, ofta med hörlurar och det händer att jag byter pod i trafiken. Någon gång har jag även messat något kort svar på säkra raksträckor. Är jag en fara för mig själv och andra? Jag anser inte det. Jag stannar vid rödljus och släpper förbi folk vid obevakade övergångsställ. Jag har cykellampa dagtid och kollar bakåt innan jag signalerar med armen.
Men folk bakom ratt att fortfarande den största faran mot andra, mot vår stadsmiljö, våra landskap och den globala miljön.
Jag har aldrig sett en cykel stå parkerad mitt i gatan så bilar måste åka runt den. Däremot ser jag daligen parkerade bilar i cykelbanan eller i cykelfält. Ändå är det alltid vi cyklister som gör fel.
Eftersom jag cyklar vid udda tidpunkter på dygnet råkar jag alltför ofta ut för de som tror att de är ensamma på cykelbanan, inte har en tanke på att det kan komma en annan cyklist bakifrån eller bakom nästa kurva, och har noll koll när de sms:ar, stirrar ner i framhjulet, eller övar på trick med cykeln. Ibland blir det undanmanövrar ut i gräset … Och ingen tror sig vara en fara för andra, speciellt inte de som är det.
Cyklar parkerade mitt på gatan, nej, men tvärs över cykelbanan – även i skymda kurvor … Det finns de som inte tänker längre än sin egen omedelbara behovstillfredställelse (oavsett fortskaffningsmedel).
Förstår inte riktigt hetsen mot varje del av cyklandet. Jag har (tyvärr) inte hörlurar som stänger ut trafikljudet. Men även om jag hade det är det väl ingen skillnad mot bilisten som bakom plåt och glas med bullrande motor och gärna bilradio till knappast torde kunna urskilja många trafikljud. Detta har jag aldrig sett någon bekymra sig över.
Jag förstår heller inte vad problemet med lurar i öronen är. Vad är det för trafikljud som man kan missa? Jag kan nog höra en bil tuta eller en cykel plinga trots podcast i lurarna.
Värre är som jag såg i somras när jag åkte jämte en bil längs med halva götgatan med en kvinna som kollade facebook bakom ratten större delen av förden, tänkte banka på rutan o fråga va f#n den bil anarkisten höll på med.
Anekdoter, så det bevisar inget: Med de hörlurar jag har när jag promenerar/sitter hör jag i princip nada av omgivningen när jag lyssnar på en ljudbok; med musik hör jag absolut ingenting, vare sig ringklockor och signalhorn. För några år sedan brände jag rätt in i sidan på en cyklist som i och för sig inte såg sig om innan han svängde vänster men som inte heller hade hört mitt ivriga plingande pga hörlurar. Vid ett flertal tillfällen har den enda förvarningen om att en bil var på väg att dyka upp från höger (eller vänster) bakom höga häckar och staket varit motorljudet. Och i somras råkade jag ut för det otrevliga att jag kunde höra en bil bakom mig men den syntes inte i någon av backspeglarna. Och vid ett annat försökte jag påkalla uppmärksamheten hos en vingligt backande skåpbilsförare: varken ringsignaler heller gallskrik gick fram. Dra egna slutsatser.
Jag cyklar inte med lurar, däremot händer det att jag springer med musik. Ofta med bara en plugg i örat, men även med bägge når omkringljudet igenom mina lurar. Det jag helt enkelt märkt är att det beror på modell och hur lurarna/pluggarna sitter hur mycket de täpper igen, och hur mkt de skärmar av trafikljuden för någon annan kan jag inte veta utan att testa. Därför har jag blivit mindre snabb att döma, eftersom jag också vet hur mkt brus och musik och annat som gör att jag ibland knappt kan prata i bilar, ofta är det väldigt svårt att föra samtal mellan fram- och baksäte t ex.
Tycker om man cyklar så gäller fokus på det man gör, har full uppmärksamhet på trafiken runt mig även med musik på. Skulle en person med hörselnedsättning eller kanske en helt döv person vara sämmre i trafiken?
Alla har olika förutättningar, jag som cyklar ett par hundra mil om året de senaste 10 åren har aldrig kännt att jag missat något pga mina lurar. Att man som du däremot inte annpassar hastighet till rådande situation utan förlitar dig på din ringklocka tycker jag är värre.
Skulle i o f s gissa att döva är i en helt annan liga än oss hörande vad gäller att använda synintryck för att kompensera för brist på hörsel… 🙂
Jag brukar inte cykla med hörlurar, men har, precis som du, också reagerat på folk som fördömt det (vilka verkar vara rätt många). Som mattias säger så sitter ju alla bilister i värme- och ljudisolerade plåtburkar, ofta med radio eller musik på, plus motor. Tror man hör mer genom ett par hörlurar på en cykel.
Menade Jocke. Inte mattias. Det är ju du som är mattias.
Jag cyklar med inte hörlurar, men jag har testat några gånger, och det ända jag hör är musiken eller podcasten, blandad med ett starkt brus från vinden (vilket gör att jag inte riktigt kan njuta av det jag lyssnar på). Alla andra ljud runtomkring försvinner nästen helt, ungefär som när man simmar under vatten. Förklaringen har säkert att göra med att de där plupparna sitter i öronen. Jag tycker att jag fångar upp åtminstone en del av trafikljuden inifrån en körande bil, till och med med radion på.
Jaså? Det hade jag inte gissat. Men vad har du för hörlurar då? Såna in-ear med gummipluggar, vanliga ipod-hörlurar, över öronen, som koss porta pro eller typ med kåpor över öronen?
Instämmer, det är inte som om bilister hör mig plinga… Jag cyklar oftast med lite halvkassa, icke-isolerande hörlurar, gärna under tunn mössa + hjälm, tycker jag hör allt jag behöver. Jag brukar lyssna på pratradio av nåt slag, blir lite mer distraherad av musik, men det funkar också bra. De gånger nåt har hänt mig har det inte varit för att jag inte hört ett ”trafikljud” av nåt slag. Återigen ett exempel på hur cyklisterna själv utmålas som säkerhetsrisker, via en logisk kullerbytta, och utan grundad statistik.
Tack för att ni bidrar till att förklara och beskriva trafiken i Stockholm. Det är sorgligt att mötas av passusen i Jan Schyllanders i övrigt läsvärda text. Hade det handlat om vilken annan grupp av människor som helst hade texten varit omöjlig att publicera.
Cyklistbloggen bidrar till en ökad förståelse för cyklistperspektivet i framför allt Stockholmstrafiken. Tack vare ert balanserade och konstruktiva texter har cyklister fått en viktig kanal att samlas kring och utbyta erfarenhet om den usla trafikmiljön för oss med muskeldrivna tvåhjulingar.
Ännu en utmärkt text ifrån denna blogg. Det är helt otroligt, nästan varje dag, noterar jag bilister som kör mot rött eller mot enkelriktat/motorfordons trafik förbjuden dvs smitvägar under de 10-tals sekunder som jag passerar dessa på väg till jobbet. Visst det är bra om bilister tittar på cykeltrafiken men när tittar de på sig själva? När ställer de sig vid ”smitvägarna”? När ställer de sig i korsning och noterar antalet bilister som pratar i mobben alternativt skickar SMS? Är du laglydig bilist och inte använder smitvägar ser du inte dem. Står du inte längs med vägen ser du inte alla dessa som snackar i mobben och kör samtidigt med en hand på ratten. Sitter du i bilen så tittar du mest rakt fram, såvida du inte skall svänga, bilisten har faktiskt bildligt och praktiskt ganska snäv bild av verkligheten. Med detta sagt tycker jag givetvis cyklister skall också hålla sig till trafikreglerna men som ”bevisas” här på bloggen gång på gång så är cykelinfrastrukturen till 98% ganska usel, ”sopsaltaren” är dock fantastisk.