Vi måste börja prata om framkomlighet

Publicerad den

Det här är den andra posten av två. Här är första delen.
Det är viktigt att prata om framkomlighet för att kunna bedöma de satsningar som politiker, oavsett färg, gör och vill göra. Det spelar liksom ingen roll när de lovar ytterligare en miljard om det sedan ändå resulterar i för smala cykelbanor som går ömsom i vänster- ömsom i högertrafik. Cykelvägar som inte ens följer de egna direktiven för hur cykelbanor ska utformas.
Den här rubriken dök till exempel upp i lokaltidningen Östermalmsnytt i veckan:
 
Screen Shot 08-11-14 at 09.37 PM
 
Vad ser ni framför er? Jag ser en två-tre filig motorväg framför mig: flera rejält breda filer. Spikrakt. Mötesseparerat. Få eller inga korsningar. Filer för olika hastigheter. God sikt.
Läs den här beskrivningen av vägen, taget ur Trafikkontorets protokoll. Fundera hur ni skulle cykla där:

”Vid kvarteret längst norrut på Värtavägen, mellan Sandhamnsgatan och Tegeluddsvägen, kommer inte en dubbelriktad cykelbana att kunna inrymmas. På västra sidan är det husfasad i bakkant gångbana och på östra sidan medgav inte fastighetsägarna intrång på deras fastigheter. På grund av detta kommer en speciallösning att få tillämpas på denna sträcka. En enkelriktad cykelbana anläggs där på den västra sidan (uppförsbacke). Genom busshållplatsen sker cykling i blandtrafik på en upphöjd yta. Vid Sandhamnsgatan börjar den dubbelriktade cykelbanan. På den östra sidan får man cykla hela kvarteret i blandtrafik.”

Wut? Ser ni vägen framför er? Känner ni känslan av ”cyklarnas E4”? Det fortsätter:

”Sträckan mellan Valhallavägen och Karlavägen, vid Fältöversten, är i cykelplanen utpekat som ett huvudcykelstråk. Den dubbelriktade cykelbanan kommer byta sida vid Valhallavägen och förläggas på den västra sidan av Värtavägen vid Fältöversten på befintlig gångbana som i dag är mycket bred.”

Det tog mig ett par tre genomläsningar och tittar på kartan innan jag förstod hur vägen skulle dras.
I korthet: när man cyklar på ”cyklarnas E4” så cyklar man i ena riktningen först på höger sida av vägen i en enkelriktad cykelbana. Sedan måste man på något sätt över till vänster sida av vägen för att fortsätta färden i vänstertrafik i den dubbelriktade cykelbanan. När man sedan kommer över rondellen mot Karlaplan så ska man åter över till högra sidan av vägen och alltså köra vidare i högertrafik igen.
Åt andra hållet börjar man färden i vänstertrafik, passerar rondellen, fortsätter i högertrafik tills cykelbanan plötsligt tar slut och man får cykla bland bilarna istället.
(Och då har jag ingen aning om vilken bredd den dubbelriktade cykelbanan får. Värtavägen är ett pendlingsstråk så om den ska följa cykelplanen så ska den vara minst 3,25 meter bred.)
Här är lite äkta E4 som jämförelse:

Visa större karta
Och visst skulle man gärna vilja se en Europaväg som plötsligt skiftar från höger- till vänstertrafik?
Eller hur.
Screen Shot 08-11-14 at 09.54 PM
Grejen är att den här vägen förmodligen är helt okej om man bara ser ur ett trafiksäkerhetsperspektiv. Den är rätt rak, det är hyggligt få korsningar och bortsett från Valhallavägens rondell så är den vad jag förstår inte så hårt trafikerad av bilar. När man väl lärt sig den så kommer det säkert gå att ta sig fram.
Men är den framkomlig? Kommer den locka folk som normalt kör bil eller åker kommunalt att testa att cykla istället?

Framkomlighet är viktigt

Det är viktigt att prata om framkomlighet. Det är framkomlighet, inte bara säkerhet, som gör att fler än bara de mest inbitna entusiasterna börjar cykla. Det är viktigt att prata om framkomlighet, för det krävs betydligt bättre sådan för att Stockholm ska bli en cykelstad ”i världsklass”.
Ingen text om fina cykelvägar är komplett utan en hänvisning till antingen Nederländerna eller Köpenhamn, så här kommer den. För någon vecka sedan var bloggen Streetfilms i Köpenhamn, Malmö och Stockholm och tittade på hur det ser ut för cyklister. Det här är från Köpenhamn och det vi tycker är intressant är att allt som tas upp handlar om att göra det lite lättare för cyklisterna. Inte göra det ”ok”, utan göra det riktigt bra.

Cykelslangen-bron gör det lättare att ta sig fram, de gröna led-ljusen i vägbanan gör det oerhört enkelt att se var i den gröna vågen man befinner sig. De platta gatstenarna gör det möjlighet att både behålla de fina gatstenslagda gatorna, samtidigt som det blir bekvämt att cykla. Sedan bygger Köpenhamn ett gäng mindre broar över vattnet för att göra det lättare att komma fram.
Framkomlighet alltihop. Inget av de där finesserna krävs för att kunna cykla. Man behöver inte platta gatstenar för att kunna cykla. Men det underlättar. Man behöver inga ledlampor för att förstå gröna vågen. Men det gör det tydligare och mer begripligt. Det behövs ingen tjusig cykelbro, det går ju att kånka upp cykeln för de trappor som fanns där innan. Eller köra runt. Men jösses, vad mycket roligare det blir att cykla när det ser ut så här:

Cykelslangen
Cykelslangen. Foto: Jennie Fasth

Det ökar framkomligheten och gör det mer attraktivt att cykla.
Det är inte för att Köpenhamn är platt och snöfritt som fler cyklar där än i Stockholm. Det är för att de begripit hur man gör så att andra än bara ”cyklister” väljer att cykla. De som normalt åker buss. Eller kör bil. En cykelstad betraktar det som viktigt, inte som bonusgrejor som bara kostar pengar i onödan.
Apropå bonusgrejor kan det vara värt att påminna sig hur Norra Länken kommer se ut under jord:
Screen Shot 08-12-14 at 10.26 PM
 
Streetfilms tittade också i Stockholm och upptäckte nya Götgatan. Och nya Götgatan är nog det absolut första och hittills enda exemplet på när en cykelbana tas fram med just framkomlighet som första prioritet. Vi hoppas det blir fler sådana.
Vad tycker ni? Håller ni med? Är det dags att minska fokuset på cykelsäkerhet och istället prata om framkomlighet? Lämna en kommentar!

2014-06-07 18.31.43
Nya Götgatan

 
Andra poster på ämnet:
Varför cyklar cyklisterna på vägen istället för cykelbanan?
Cyklister och fotgängare ska inte vara i samma vägbana
Cyklisterna tvingas gissa när staden spärras av

33 svar på ”Vi måste börja prata om framkomlighet”

  1. Skulle vilja veta om en bilväg skulle få vara i samma dåliga skick som asfalfen längs årstaviken från Tanto mot södersjukhuset, rent bedrövlig med hål och sprickor.

  2. Kan ni bjuda in några beslutsfattare till kommentarsfunktionen? Såna som designar gator, såna som tar beslut om nya gator, såna som utreder. Kanske någon som gillar att ta ansvar. Finns dom tro…

    1. Per Ankersjö läser den här bloggen.
      Men min erfarenhet av politiker är att om det blir för mycket av det som uppfattas som ”gnäll” av intressegruppen, så blir det kontraproduktivt och avfärdas som just ”gnäll”. Det är därför viktigt att hela tiden vara saklig, och att skilja stort från smått. Framför allt ska man inte raljera. Så även om det kan vara ett frestande sätt att få ut sin frustration – avstå!

  3. Jag börjar ge upp. Uppenbarligen ska vi inte cykla. Vad kostar en rejäl SUV?

    1. Njae, mycket tyder ju på att högerpartierna kommer förlora makten i Stockholm och det kan ju isåfall till viss del tillskrivas deras trafikpolitik

  5. Jag vet inte om det tagits upp på Cyklistbloggen men det gjordes ett examensarbetet om pendlarcyklisters i Stockholm 2009. Den finns inte kvar på stockholms stads hemsida men här:
    http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:302182/FULLTEXT01.pdf
    I det längre perspektivet så har ju cyklisters framkomlighet hela tiden försämrats, ofta med säkerhetsargumentet. Cyklister har uteslutits från vägarna med högst framkomlighet. Korsningar har reglerats med ljus (för att biltrafiken behöver det), cyklister får samsas med gående, planskilda korsningar ger omvägar och gör cyklistens väg mer kuperad.
    Den utvecklingen är inte bruten ännu. Standardlösningen för cyklisters säkerhet är fortfarande att bygga cykelväg.

  6. Vill bara flika in här angående Götgatan. Har cyklat den på eftermiddagen två dagar den här veckan för ärenden till södra söder. Och jag måste hålla med om att nya Götgatan från Åsögatan söderut är sjukt nice! Lite polering kvar att göra men i grunden är det fantastiskt smidigt.
    Men nu återstår den svåra biten, från Åsögatan och norrut. Där måste det hända något. Götgatspuckeln (är den utmärkt som pendelstråk?) funkar speciellt inte just nu i augusti när alla semesterfirare börjar komma tillbaka och ska cykla bort all bärs och grillat från semestern samtidigt som det fortfarande rör sig en hel del människor där.
    Korsningen Götgatan/Hornsgatan är kaos nu när de bygger om, och så kan det ju bli. Men att cyklister som kommer norrut från puckeln ner mot Göt/Horns ska pressas in i en flaskhals där cyklister är på väg söderut. På samma sida gatan, 50-ish cyklister ska in i en flaskhals som är vadå? Knappt en meter bred?
    Hur ska man lyckas göra hela Götgatan till ett pendelstråk som börjar i Skanstull och slutar vid Göt/Horns som samtidigt går genom en shoppinggata?

    1. Jag har nu slutat cykla på Repslagargatan efter att en bil siktade in på mig, gasade, tutade och svängde åt höger innan kollisionen. Bilister som ska läxa upp oss cyklister som cyklar mot enkelriktat är obehagligt (fast skyltning är uppsatt att cyklar får cykla mot trafiken på just denna gatan). Repslagargatan måste få en målad cykelbana!
      Samma sak med hörnet Götgatan/Hornsgatan. Cykelbanan måste rödmålas så gångtrafikanterna inte går i cykelbanan av misstag. När det är TRÅNGT måste det markeras tydligare. Jag vill inte bli påkörd bakifrån igen vilket hände när jag bromsade in för att inte cykla in i en gångtrafikant som plötsligt tyckte det var smidigt att gå ut i den osynliga cykelbanan.

  7. … och dessutom:
    Framkomlighet betraktas av många som lyx, precis som ni säger. Säkerhet är ett argument som är mycket svårare att argumentera emot.

    1. Tror det är svårt att argumentera för gröna ledlampor i vägbanan utifrån ett säkerhetsperspektiv. Eller plana gatstenar. Och det är lite kärnan i resonemanget – nöjer vi oss med säkerhet, så kommer vi aldrig upp till den där nivån.
      Å andra sidan argumenterade Trafikverket för de där tjusiga snöinstallationerna utifrån ett säkerhetsperspektiv: Det skulle helt enkelt bli för tråkigt för bilisterna annars, vilket skulle leda till att deras koncentration minskade. Så det mesta går ju…

      1. Ja, de gröna led-lamporna är svåra att argumentera för utifrån ett säkerhetsperspektiv, men nästan alla de andra sakerna som togs upp har fördelar i form av säkerhet. Hala gatstenar är livsfarligt, när det regnar, t.ex.
        Med tanke på hur långt vi har kvar, säkerhetsmässigt, tror jag det är naivt att hoppas på de gröna ledlamporna under överskådlig framtid, och i valet mellan dem, och separation av trafikslag, väljer jag nog det senare. Vilket, som av en slump, också ökar framkomligheten markant, eftersom jag plötsligt kan cykla min 30 knyck,i stället för de 5 km/h som regeln ”anpassa hastighet efter rådande omständigheter” påbjuder på gc-banor. När den separerade banan är byggd, ser jag gärna att man stoppar gröna ledlampor i den.
        Men det är inte självklart. Med ökad framkomlighet ökar cyklandet, och med det ökande cyklandet, ökar cykel-lobbyn, och det blir svårare att bygga de vansinneslösningar man gör idag, vilket plötsligt också leder till ökad säkerhet också.

        1. Ja absolut. När jag pratar om ”separation” tänker jag snarare på att förpassa cyklisterna ”någon annanstans”, vilket är ett rätt vanligt argument.
          Däremot är jag helt för separation i form av att aldrig mer någonsin tillåta g/c-banor. Gärna breda cykelbanor. Men på rätt sida av vägarna.

  8. Jag tror det kan kvitta om vi pratar om säkerhet eller framkomlighet. Både rutten framkomlighet och usel säkerhet avskräcker folk från att cykla. Antagligen i ungefär lika stor omfattning.
    Men framförallt. Nästan alla exempel som tas upp för framkomlighet, är problem som också innebär säkerhetsrisker. Att behöva korsa Valhallavägen är ett säkerhetsproblem också, inte bara ett framkomlighetsproblem. Blandtrafik är både livsfarligt och bökigt. Smala gc-banor är farliga. Djupt opraktiska, men också farliga.
    De lösningar som brukar föreslås för att öka säkerheten, i form av rakare vägar, separerade vägar, färre hinder etc, är alla saker som också utgör merparten av problemen med framkomlighet.
    De två är ett.

    1. Samtidigt: Längs Skeppsbron tycker alla cyklister jag pratat med att framkomligheten är betydligt bättre på kajsidan, där det är cykelbana, än på hussidan, där det är cykelfält.
      Cykelfältet saknar till stora delar dörrzon. Den fylls med snö på vintern.
      Men tittar man på skadestatistiken är det betydligt farligare att cykla på kajsidan. Det är där alla olyckor sker.
      Jag tror det beror på att den breda cykelbanan i kombination med backen lockar till högre farter och farliga omkörningar. Antalet farliga situationer ökar.
      Argumenterar man för säkerhet så hamnar man alltså lätt i stöd för cykelfältslösningen.
      Samtidigt slutar flera cyklister, jag själv inkluderad, att cykla där på vintrarna eftersom det känns så farligt. Vilket rimligtvis också det påverkar skadestatistiken: färre cyklister, mindre risk för att farliga situationer uppstår.
      Så det är inte helt enkelt att bara jämställa dem. Särskilt inte när man debatterar.

  9. Det är helt otroligt varje gång det ska satsas på cykel någonstans, hur fel det sedan blir. Den så kallade cykelmiljarden spenderas på sorgligt dåliga lösningar. Men vi har ju bara denna stad och alla måste samsas, säger politikerna. Jo tjena!
    Jag cyklar själv exakt den vägen på Värtavägen ner mot Karlaplan varje dag (och tillbaka).
    Gällande biten från Tegeluddsvägen upp mot Sandhamnsgatan så är det ca 50 m som blir blandtrafik, p g a utrymmesskäl. Och detta stämmer, det är ganska ont om utrymme där förbi busshållplatsen. Åt andra hållet nerför Värtavägen mot Tegeluddsvägen ska det alltså bli helt och hållet blandtrafik i stället för cykelbana och det är så det är idag. Det fungerar. Vad man skulle kunna göra på östra sidan är att plocka bort parkeringsplatserna för bil och lägga en cykelbana där.
    Annars låter det knäppt om man ska cykla så här (Kampementsbacken är högst upp på Värtavägen):
    Tegeluddsvägen->Kampementsbacken: På höger sida i först enkelriktad cykelbana och sedan dubbelfilig cykelbana.
    Kampementsbacken->Valhallavägen: På vänster sida i dubbelfilig cykelbana.
    Valhallavägen->Karlavägen: På höger sida i dubbelfilig cykelbana.
    Inte direkt spikrakt.. man måste alltså korsa Värtavägen 2 ggr?! Varför de inte drar dubbelfiliga cykelbanan på västra sidan av Värtavägen hela vägen är förmodligen för att där finns fler gångtrafikanter, medan den östra sidan är lite mer tom? Undrar vem man kan kontakta gällande detta.

    1. Nu när jag skannat igenom dokumentet så ser jag att detta kan bli hyggligt ändå. Över Valhallavägen fortsätter man på östra sidan förbi rondellen, sedan vid Fältöversten cyklar man över Värtavägen på en förhållandevis otrafikerad gata där de flesta ska till eller från parkeringar utanför eller under Fältöversten.
      Det som är mest synd är biten Tegeluddsvägen->Kampementsbacken, förmodligen blir det för dyrt om man ska bygga om så att det blir dubbelfiligt hela vägen där på östra sidan och som de skrivit fick de inte tillstånd heller av fastighetsägarna.

  10. Väl talat! Fina broar och gröna vågor som i filmen visar att de tar cykling på allvar.
    Men när jag cyklar i Köpenhamn slås jag över hur rudimentär det mesta av cykelinfran är. I korsningar och rondeller är det bara lite blå färg som skydd, inga farthinder.
    Att det fungerar så bra beror på att det är rimlig bredd och linjeföring på cykelbanorna, och konsekvent genomfört. Den blåa färgen finns främst där det finns risk för högersvängningsolyckor. Det blir enklare att samarbeta i trafiken när alla vet vad som gäller.

    1. Yes. När cykelinfrastrukturen blir rörig, inkonsekvent och oförutsägbar så blir riskerna större och då krävs större säkerhetsinsatser. Man börjar prata om att separera ut cyklisterna helt, tex genom att lägga dem på bakgatorna.
      I en cykelinfrastruktur som utförs på ett förutsägbart och standardiserat sätt så minskar behovet av långtgående säkerhetslösningar. Tror jag.
      Jag ska försöka dra iväg en post om dubbelriktade cykelbanor också, när jag får tid. Jag tycker de är ett otyg eftersom de leder till att cyklister ”dyker upp från ingenstans”.

      1. … och när alla blir tryggare i vad som gäller, ökar både framkomlighet och säkerhet.

Kommentarer är stängda.