Cyklism skapar jobb

I dagens Dagens Industri skriver PM Nilsson en intressant ledare under rubriken ”Varför cykelboomen är bra för ekonomin”.
Jag blev faktiskt lite förvånad, Dagens Industri är inte direkt något jag omedelbart förknippar med cykelpositivism eller ens cykelintresse.
PM Nilsson skriver om hur arbetet med cykelinfrastrukturen släpar efter:

Trots lovord till cykeln från regeringen och kommunledningar fortsätter underfinansieringen. Sverige ska satsa 522 miljarder kronor på transportinfrastruktur fram till 2025. Mindre än 10 promille har avsatts till cykel, vilket gör att problemen för cykeln inte kommer att byggas bort.

Han för ett intressant resonemang om att det är bra med täta städer:

Städer och stadsdelar med hög tillväxt och innovativ ekonomi är ofta täta, med småskaliga butiker och restauranger, små företag och korta avstånd mellan arbete och hem.

Men det är svårt att bygga täta städer om man samtidigt måste göra det möjligt för alla att ha bil:

Bilen tar stor plats i städer. Om man bygger en stad för bil asfalteras över 60 procent för väg och parkeringsplatser, ytor som kunde användas för mer bebyggelse. Det är omöjligt att bygga täta och levande städer där alla hushåll förväntas ha bil.

Det är alltså ett skäl till att cykling är bra för ekonomin: Cykling möjliggör byggandet av tätare städer där man inte behöver planera för att varje hushåll ska ha bil. Han tar också upp samhällsperspektivet att motion skapar friskare medborgare, men när det gäller miljöskälen kunde han också ha tillagt att täta städer är miljövänliga städer.
När man bygger städer ”med hjälp av bil” så innebär de att staden sprids ut. Avstånden kan helt enkelt vara större, stadsdelarna blir förorter istället och därmed bygger man in ett beroende av bilen, eller välutbyggd kommunaltrafik, för att ta sig mellan arbete och bostad och till och från affärer och nöjesliv. Vilket självklart är sämre för miljön.
Täta städer gör att folk kan gå eller cykla lättare helt enkelt och det glöms gärna bort.
Läs PM Nilssons ledare här och tipstack till David Elmfeldt.
Läs också Cyklistbloggens bidrag till Framtidskommissionens Framtidstafett: Cyklismen tar tillbaks den mänskliga närvaron i staden, där vi bland annat skrev att:

Som cyklist bidrar du till att tempot i trafiken sänks och olyckor, för alla, även fotgängare, minskar. När du cyklar passerar du inte bara, du är en del av omgivningen du rör dig i. Du upplever mer och är betydligt mer närvarande än man är när man sitter instängd i ett plåtskal. Nästa gång du är ute, kolla på cyklister omkring dig. De är inte hängiga, trötta, de är inte i paus. De är syresatta och väckta.

Varje cyklist innebär också potentiellt en färre bil i storstaden och frigör därför ytor, snarare än korkar igen dem. När bilvägar blir cykel- och gångvägar så återvänder den mänskliga närvaron.

och inlägget: Mer pendling än semester för Stockholmarna:

I en rapport från Stockholms Handelskammare konstateras att den genomsnittlige Stockholmaren pendlar i snitt 6,4 arbetsveckor om året. Det är sammanlagt längre tid än de flesta har semester.

EDIT: När jag läser uttalandet från Stockholms Handelskammare i Jeroens text ovan, inser jag det intressanta i skillnaden av analys mellan Dagens Industris ledare och Stockholms Handelskammare. Det finns någon intressant i skillnaden på fokus, DI’s på cykeln och Stockholms Handelskammare på tunnelbana. Det finns säkert anledning att återkomma till det.