Varför cyklar cyklisterna på vägen istället för på cykelbanan?

Publicerad den

Screen Shot 05-02-14 at 03.37 PM
Det är en rätt vanlig fråga som ställs till cyklister, ”Varför cyklar ni på vägen istället för på cykelbanan som ligger bredvid?”
Ofta är frågan helt berättigad, det ligger en alldeles utmärkt bred cykelbana där, då ska man hålla sig där. Det är till och med skrivet så i lagen och Andreas Grass-fallet visar att lagen ger rätt få undantag.
Det vanligaste svaret från cyklister, är att det går fotgängare där. Vilket kan låta märkligt för icke-cyklisten, men så är det faktiskt. Många, om inte de flesta, cykelbanor är i själva verket inte cykelbana, utan en så kallad ”Gång/Cykelbana”, eller GC-bana.
Det betyder att den i praktiken är en bred asfalterad trottoar, ibland med en vit markering i mitten för att skilja på trafikanterna, men inte alltid. Cyklisterna resonerar då så att det är säkrare för alla om man håller sig på fordonsvägen istället. För, som min förra chef Kerstin Brunnberg skrev:

Som gående har man rätten menar jag att gå och flanera precis som man vill – att slippa stirra ner i marken efter ett vitt streck eller en cykel som märker ut var cykelbanan är (som dessutom inte syns när det är snö), att gå om nån utan att visa tecken med armen, plötsligt stanna eller låta sina barn röra sig fritt och t o m låta hundens koppel sträckas ut, utan att en cyklist ska fastna i det. Det är s a s gåendets karaktäristika. Att blanda gång och cykeltrafik är som gjort för att skapa riktigt hopplösa konflikter.

Fotgängare går, med rätta, rätt planlöst och varje cyklist som någonsin varit med om att en hund dragit tvärs över cykelbanan med koppel och allt, vet att det kan vara otäckt.
Bilisterna däremot kör förutsägbart, vilket kan kännas tryggare.
Men det är inte enda skälet. Ett annat vanligt skäl har att göra med hur cykelbanorna är placerade. För den här posten tänkte jag exemplifiera med Ringvägen på Södermalm i Stockholm. Så här ser det ut. Röd linje är det som är tänkt som cykelvägen, grön linje är bilvägen:

Karta: Open Street maps.

Cyklarna hänvisas här till en mindre version av Ringvägen, där man cyklar i blandtrafik, men bortsett från det fungerar den som en vanlig cykelbana. En rimlig väg kan tyckas, båda sträckorna ungefär lika långa så inga cyklister som tvingas köra runt på bakgator för att komma rätt. Den lilla Ringvägen är hastighetsbegränsad till 30km/h vilket minskar risken för allvarliga olyckor.
Sträckan är också utmärkt som ”Pendlingsstråk” i kommunens cykelplan vilket innebär vägar som ska ha extra bra framkomlighet. Det ska helt enkelt vara lätt att pendlingscykla där. Det handlar inte om ”flanörcyklister” för att använda ett uttryck från kommunen.
Och just ”framkomlighet” är centralt.

 Framkomlig pendelväg? Visa större karta
På Ringvägen har cyklister och bilister alltså ungefär samma behov av att kunna komma fram, men tittar man närmare på hur de båda vägarna är utformade så skiljer det sig åt:

Karta: Open Street maps.

Bilvägen har grönt ljus som standard, det blir bara rött om något fotgängare trycker på knappen och vill över. Det innebär att man kan köra hela sträckan utan att behöva stanna alls. Det råder god framkomlighet.
Cykelvägen däremot passerar fem obevakade övergångsställen och fyra platser med väjningsplikt.
Sikten är inte alltid bra, det står parkerade bilar och man bör sakta ner när man närmar sig övergångsställen så man kan stanna snabbt. Fem stopp, eller hastighetsminskningar allså.
Vid varje tvärgata gäller högerregeln, vilket innebär att man som cyklist har väjningsplikt. Det ger fyra stopp till, eller åtminstone rejäla fartminskningar för att inte riskera att det kommer en bil, eller cykel, i hög fart bakom huskropparna i korsningarna.
Sista biten på kartbilden är också cykelbanan lagd på trottoaren, med korsande fotgängare som ska ner i gångtunneln över till andra sidan. Det råder alltså betydligt sämre framkomlighet.
Och så ser situationen ofta ut för cyklister. Framkomlighet har aldrig varit särskilt högt prioriterat, inte ens på det som kommunen alltså kallar ”Pendlingsstråk”.
Och situationen ser liknande ut på cykelbanor längs med vägar utanför stadskärnorna. Det är ofta kombinerad gång- och cykelbana, vilket betyder att man som cyklist ska dra ner på farten rejält. Och vid varje anslutande korsning så ska cyklisterna stanna och lämna företräde enligt högerregeln. Samtidigt kan parallellkörande bilister fortsätta rulla i jämnt fint tempo.
Anslutande bilister har väjningsplikt mot trafiken på huvudvägen, men dessa brukar ofta placeras efter cykelbanan (som på den här bilden)

Visa större karta
På den parallella bilvägen däremot är det bara att köra.
Nu kan man ju tycka att det här är inget att bry sig om. Varför ska ni fram så fort egentligen, kan ni inte bara ta det lite lugnt? Vad är det för fartdårar egentligen?
Men det handlar inte om hastighet. Det handlar om saker som regelbundenhet, känsla av trygghet och trafikrytm.
Det är egentligen samma skäl som man känner som bilist när man hamnar bakom cyklister på vägen. Det handlar inte om att få köra racerbil. Det är jobbigt för det går plötsligt långsamt. Man måste sakta in. Det känns otryggt att behöva hålla koll och uppsikt.
Eller med andra ord, det som har hänt är att ens framkomlighet försämrats. Helst skulle man vilja kunna köra i jämn fart som vägen tillåter. Samma sak som cyklisterna vill alltså.
Allt det här går såklart att fixa. Man kan bygga cykelbanor som inte är trottoarer. En snabb lösning är att helt enkelt flytta väjningspliktslinjer och stopplinjer lite bakåt, som här i Danderyd, norr om Stockholm:

Visa större karta
Det innebär att bilarna på anslutande gator ska lämna företräde både åt bilar och cyklar och vips, har framkomligheten ökat.
Men det krävs att trafikplanerarna börjar prioritera cyklisternas behov av framkomlighet. Precis som de gjort för motortrafiken sedan länge.
Mer:
Cyclists! Why do they ride in the middle of the road? (Motoring.co.uk)
Why doesn’t those pesky bicyclists stay in the cycle lane? (Youtubevideo)
Fotnot: Eftersom Ringvägen inte är utmärkt som cykelbana hela vägen, finns det inget som hindrar cyklister att cykla bland bilarna. Men all planering leder in cyklisterna på den lilla vägen.

97 svar på ”Varför cyklar cyklisterna på vägen istället för på cykelbanan?”

  1. En fråga:
    Lagen säger ” Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II skall vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.”
    Enligt VGU (som är Trafikverkets och Sveriges Kommuner och Landstings gemensamma regelverk för utformning av vägar och gator) är en Cykelbana ”En väg eller del av väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped klass II”.
    Det är alltså inte samma sak som en Gång och cykelbana (GC-bana). GC-bana är definierad som ”Bana avsedd för gående samt cykeltrafik och trafik med moped klass II.”
    Borde inte lagen tolkas som att det är ok att välja körbanan så länge alternativet är en GC-bana och inte en renodlad Cykelbana?

    1. (Jag är ingen jurist men…) Det låter tveksamt.
      Att något är avsett för X och Y betyder ju även att det är avsett för X.

  2. Jag har själv haft valet mellan att cykla på en cykelbana och körbanan. Ibland är det lämpligare att ta körbanan än att ta cykelbanan och då bör det vara fullt tillåtet att cykla på körbanan istället för att använda cykelbanan. Det förekommer ibland att cykelbanor placeras vid gator precis som trottoarer som ligger på ett lite högre nivå än körbanan. Jag tycker inte att det är klokt att bygga cykelbanor så att de ligger vid körbanan, som på Lidavägen i Överlida: https://www.google.se/maps/@57.349133,12.893837,3a,75y,198.03h,95.57t/data=!3m4!1e1!3m2!1sb6WR3VeXmgKN19z-me9epQ!2e0?hl=sv Här har det förekommit att bilister ville parkera sina bilar men höll sig inte utanför cykelbanan utan parkerade precis mitt i den. Jag har själv råkat ut för att jag cyklar på den korta cykelbanan och helt plötsligt upptäcker jag en bil mitt i cykelbanan, den var placerad så att jag inte kunde komma förbi den. En av anledningar till att jag har slutat använda den här cykelbanan och börjat ta körbanan istället. Den här cykelbanan är smal och parkerade bilar tar upp cykelbanans hela bredd. Jag har även gått på den cykelbanan en gång och såg att en bilist parkerade sin bil på ett sådant sätt att denne blockerade en annan bil på parkeringen förutom att bara ha tagit framkomligheten från gående och cyklister. Bilen var så pass bred att jag tvingades gå ut i körbanan för att kunna passera den! Jag som gick på den cykelbanan tvingades stanna för att låta en bilist framför mig som kör mot mig komma fram innan jag gick ut i körbanan och passerade bilen.

  3. En annan faktor är att väglaget på cykelbanor ofta är sämre än på parallella vägar. Många cykelbanor har kanter, avrinningskanaler, skarvar i asfalten, bulor, håligheter med mera. Att cykla med ordentlig fart där är en skakig och farlig upplevelse. Om bilvägar hade lika många och i proportion till fordonets storlek lika stora ojämnheter som cykelbanor ofta har så skulle bilisterna samlas i massor på stadens torg och skrika avgrundsvrål av frustration.

  4. Det enklaste (och svåraste) vore att prioritera trafikslag på ett vettigt sätt i stadstrafik. Först kommer gångtrafikanter; jag vill inte hela tiden oroa mig över att barnen blir överkörda. Sen kommer kollektivtrafik. På tredje plats cyklister. På fjärde plats transporter. På femte plats kommer personbilstrafik. Om man har ett bekymmer i trafikplaneringen är det bara att titta på priolistan. Vi har till exempel s.k. ”övergångsställen” för gångtrafikanter när vi borde ha ”överkörsställen” för motortrafik. Trottoaren borde fortsätta i korsningar, inte motorfordonsvägen. Cyklister kommer definitivt efter dom som går, men samtidigt långt före personbilstrafik.

    4. I praktiken är det redan överkörsställen – ställen där folk blir överkörda.

  5. (Disclaimer: Jag bor på Färingsö. Vi har en viss tillströmning av medelålders män med tätt åtsittande kläder och cykelbudget som överstiger månadslönen för en undersköterska här på helgerna. Det är inte samma som det trånga pusslet längre in mot stan. Och det märks. )
    När lagen är ändrad är ni välkomna ut bland bilarna. Tills dess får ni anpassa farten till trafikmiljön som alla andra. Alternativt tycker du att det är OK att jag kör bil på cykelvägen när Tappströmsbron är hängd och dagis stänger om 5 minuter och kön går i 0km/h. Nä, just det. Det är inte rimligt. Det är inte heller rimligt att cyklar är ute och far bland bilar när det finns cykelväg.
    Då har vi inte tagit upp de andra brotten mot Trafikförordningen, nämligen
    – anordnande av tävling med fordon på allmän väg. Streetracing på en Bianchi är lika olagligt som om man kör kvartsmile med en trimmad Mitsubishi Evo.
    – cykling i bredd. Det är ingen rättighet, det är en möjlighet som kommer i sista hand.
    Vill du träna i hög hastighet får du väl börja lobba för en velodrom eller att få ta över någon av de nedlagda flygflottiljerna. Motorsporten har sina avlysta banor. Det är inte rimligt att cyklar ska ha nån fördel här, allra minst om man bygger sin argumentation på paritet med motorfordon.
    Till sist så vill jag påpeka att den imaginära ledartröja som många cyklister med mer ego än vett bär när de ignorerar regler som ”bara är dumma” inte är en offerkofta. De ”avancerade cyklisterna” profiterar på en allmänningens tragedi och utpekar sig själva som offer. Det är varken tufft eller ädelt. Det är bara korkat.

    1. Kruxet är ju bara att ”cykelvägarna” är i så dåligt skick att användande av dessa leder till en massa olyckor. Dessutom upprepas hela tiden situationen cyklist-kommer-i-hög-fart-som-korsas-av-svängande-bilist-som-inte-tittar-ordentligt-åt-sidorna. Jag tror att både cyklister o bilister vunnit på att avskaffa cykelbanelagen.
      Vid mitt dagis är det precis så som du beskriver som orimligt, bilarna är uppe o kör o parkerar på cykelbanor o trottoarer. Det finns ingen trafikregel som inte en stressad dagislämnande förälder anser sig ha rätt att överträda.

      1. http://imgur.com/9KqJeX7
        Dåligt skick.
        Ingen plats.
        Går inte att cykla på.
        Eller hur?
        Jag har kört om en rad på 4 Män I Lycra som valde att ta vägen som försvinner bort i bilden (med en buss på) istället för cykelvägen som går bredvid. Deras 40-års-kris-motion var tydligen viktigare än lagar och trafiksäkerhet.
        Jag har en begränsad förståelse för att det inte alltid är så här fint, men när det är så ska man banne mig följa reglerna.
        Precis som jag gör när jag aktar cyklister.
        Precis som jag gjorde när jag ringde dagis, sa hur det var, och sen ringde polisen och påpekade att folk körde bil på cykelbanan. Att da_hajhaj inte skiljer på retorisk hypotes och verklighet är sorgligt.

        1. jag uttalade mig generellt, inte om den aktuella cykelvägen.
          Har inte varit på Gotland på många år, och känner bara till fallet med Mona som det stått om här på Cyklistbloggen, och hon hade av allt att döma inte blivit skadad om hon struntat i reglerna och hållit sig borta ifrån cykelbanan. Och såvitt jag förstår klarade sig 40-års-krisarna sig även ifrån olyckor. Och det bekräftar min åsikt: trafiken blir säkrare om man inte tvingar cyklister att cykla på farliga cykelbanor.

          1. Männen I Lycra klarade sig utan skador eftersom jag körde om dem med 1 meters lucka i sidled, helt över i mötande körfält. Jag väntade in mötande trafik och kollade runt noga så att det inte var någon fara att passera.
            De klarade sig TROTS att de körde på fel ställe, inte FÖR ATT de gjorde det.
            Hade de följt lagen hade jag till och med vinkat vänligt åt dem, eftersom jag då inte behövt koncentrera mig extra på att hantera en onödig risk i trafikmiljön.

          2. min poäng är att du såg männen i Lycra eftersom cyklister på vägen syns tydligt. Mona, som följde reglerna, syntes inte för en bilist när hon följde cykelleden, och fick betala ett högt pris för det.
            Frågan är om det är viktigast att alla följer reglerna till punkt och pricka eller så få som möjligt skadas? Reglerna borde ändras, eftersom de leder till en massa onödiga olyckor.
            Mona är ju inte direkt ensam om att skadas när hon följer reglerna. Vi har ju kvinnan i Helsingborg som snällt ställde sig bredvid en lastbil, som inte såg henne när den svängde, det kostade henne livet. Vi har mannen som cyklade längs Malmövägen för någon vecka sedan som blev nerkörd på cykelbanan, vi har mannen som cyklade utanför triangeln som kördes ihjäl av en ung man. The list goes on..

          3. Jag behöver inte se Männen I Lycra om de håller sig på sin plats. (förutom som ett trevligt inslag i landskapet) Precis som de inte behöver oroa sig för mig (iofs onödigt eftersom jag är noggrann med att akta dem) när de inte kör på bilvägen.
            Korsningsexemplet som da_hajhaj tar upp hela tiden är inte ett dugg relevant för den här situationen.

          4. Det du precis sade är ju precis hela problemet, ni bilister behöver se cyklisterna när ni svänger över cykelbanor. Tyvärr klarar ni inte det, men ni klarar att se det som finns framför er, och det är denna problematik som gör cykelbanorna farliga.

          5. Kan intyga att det stämmer. Har varit ytterst nära att bli överkörd av högersvängande bilar, t.om. när jag stod FRAMFÖR bilen, (snett till höger), i cykelbanans förlängning, i cykelboxen.
            Det skulle behövas en massiv kampanj riktad till bilister: ”Ser du cyklisterna?” med lite konsekvensbeskrivningar av vad som händer om de inte gör det. Typ som de på 70-80-talet om vad som händer om man kör full, eller utan bilbälte.
            #tröttpåblindabilister

          6. Tänk på att det var DU som stod för risken i situationen. Inte förlorade du väl speciellt mycket på att vänta några sekunder på att kunna köra om? En meters lucka är faktiskt inte så mycket. Skulle du köra så nära en annan bil?
            Varför vinkade du inte vänligt till dem ändå, trots att de cyklade på vägen?

          7. Jag förlorade inget på att vänta. Jag vann. Jag slapp skada någon. En meter i sidled är MASSOR på en vanlig landsväg utan vägren. Möten bil/buss har mindre än så.
            Jag hyllar inte dumdristiga, vårdslösa förbrytare, därför slapp de vinkning.

          8. Det var väl bra att du inte förlorade något. Vad är problemet?
            En meters avstånd innebär att de kunde ha nuddat din bil med utsträckt arm. Det ÄR nära.
            Man får faktiskt cykla på vägen om det är förenligt med färdmålet och det kan göras säkert.
            Är du lika upprörd över alla bilister som rejsar ut till Stenhamra varje eftermiddag/kväll?

        2. Cykelbanan på bilden ser fin ut, men om den är som andra cykelbanor så kommer den strax att byta sida, korsa en väg på ett märkligt sätt, blockeras av någon betongklump eller grind, vara täckt med grus, eller något annat. Tyvärr.

        4. Den ser fin ut, men jag har ändå några förslag på hur den kan bli ännu bättre:
          Gör den till en cykelväg, dvs skilj den från trottoaren. Just nu är den en G/C bana vilket innebär att man blandas med fotgängare. Nu vet jag inte hur många som promenerar där, men det räcker som sagt med att man råkar ut för en hundägare vars hund drar tvärs över och man kör in i kopplet (har nästan hänt mig en gång, men jag hann bromsa).
          De där banorna är särskilt läskiga på höstar och vintrar, extra så när det är dålig belysning och folk inte alltid har reflexer. Den där banan har åtminstone belysningen riktad över cykelbanan, inte sällan är de höga lampposterna bara över bilvägen (som tex här: http://goo.gl/maps/eGxnu).
          Om man inte orkar det kan man åtminstone dela upp G/C banan med vit mittlinje.

        5. Cykelbanan du visar är ett typexempel på det Christian tar upp i artikeln. Jag är en av de män i lycra på en 30tkr cykel ( dock yngre än medelålders)som brukar cykla på färingsö av den enkla anledningen att från stan till den korsningen du visar finns en av de få fungerande cykelvägar där man kan hålla högt jämt tempo. Vill man fortsätta några mil i samma tempo runt 30-40 km/h så blir det direkt livsfarligt att ta den cykelbanan du visar. Där möts man av gående, barn på cykel, mopeder etc. Dessutom kommer man fram till ett antal korsningar som man ska runda ner från banan,krön och dolda kurvor etc. vilket bilvägen slipper. Jag håller mig hellre då på bilvägen även i fortsättningen trots att jag blir omkörd (oftast högre hastighet än gällande på vägsträckan) av lönnfet medelålders i illasittande kostymer körandes sin bil som sällan understiger en till två årslöner för en undersköterska( då inte inräknat drivmedel,försäkring,underhåll). jag kan inte förstå vad som är så jobbigt, en traktor på samma väg ger väl inte samma reaktion som din nu, han skulle ju kunna åka på åkern.

    2. Jag har inte cyklat just på Färingsö men cykelbanorna utanför tätort brukar vara precis lika dåliga som de i stan. De viker plötsligt av mot något bostadsområde, har konstigt utformade korsningar eller är på något annat sätt sämre än den allmänna vägen (”bilvägen”). Att ett visst avsnitt är bra spelar ingen roll, för kedjan är inte starkare än svagaste länken.
      Det är inte bara avancerade cyklister eller folk som tränar i hög hastighet som har problem med cykelbanornas brister. Stadscyklister håller i genomsnitt lite drygt 20 km/h, det visar mätningar från Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Tyvärr är många cykelbanor för dåliga för det, både i tätort och på landet.

    3. ”När lagen är ändrad är ni välkomna ut bland bilarna. Tills dess får ni anpassa farten till trafikmiljön som alla andra.”
      Hahaha! Du är för rolig du! Den dan alla bilister anpassar hastigheten till trafikmiljön fryser helvetet till is.
      Jag har aldrig varit på Färingsö men vad är problemet? På helgerna vill man göra något annat. Bor man inne i stan vill man ut i naturen och bor man i förorten vill man in till city.
      Lika lite som det är lämpligt att ha löpträning på trottoarer med folk, lika lämpligt är det att träningscykla på GC.

      1. Då får du väl lobba för en velodrom. Cyklar får inte vara på bilväg om det finns en påbjuden cykelväg. Hur svårt är det att förstå?
        Det är väl självklart att man anpassar farten? Eller är det bara självklart för mig för att jag har råkat ta mig genom ett C* DE -körkort också?

        1. Alla följer inte reglerna. Bilister kör för fort och fotgängare går mot rött. Det är verkligheten.
          De flesta cyklar inte i biltrafiken för att jävlas. Tvärtom, de flesta är mer eller mindre rädda för bilister. Men vi vill cykla på fungerande vägar.
          Skäll inte på cyklisterna. Skäll på de som bygger cykelbanorna! Att en cyklist väljer bort cykelbanan beror nio gånger av tio på att cykelbanan är för dålig.

        2. Det är en väg. Inte BILväg. Hur svårt är det att förstå?
          – Är det OK att träna bilkörning? Var ska övningsförare köra?
          – Är det egentligen någon skillnad mellan att ta bilen till elljusspåret och att cykla på vägen? I båda fallen används vägen i träningssyfte.

    4. ” Vi har en viss tillströmning av medelålders män med tätt åtsittande
      kläder och cykelbudget som överstiger månadslönen för en undersköterska
      här på helgerna.”
      Dessa ständiga påhopp och gliringar till människor som satsar på en fin cykel och som gillar att använda den.
      Vad är det för fel med det? Det är kanske människor som älskar att cykla och tycker det är bland det roligaste som finns. Som kanske har en fin cykel trots att de inte är höginkomsttagare.
      Ingen reagerar på en någon som köper en bil för 600000 som kan accelerera till farter som vida överstiger tillåtna. Men köper någon en cykel för 20000 så anses hen kunna hånas hur som helst. ”-Det måste ju vara lite ”gay” eller ”queer”, eller hur? Inte för att det är något fel på det…. men… cykla som vuxen, herregud! Och 20000 för en cykel. Är du gaaaalen!”
      Och att inte få motionscykla på vägar… My ass! Det är som att säga att joggare borde inte få använda gångbanor. Inse att vägar har inte byggts enbart för bilar. Alla människor som betalar skatt bidrar till att utveckla och underhålla vägnätet. Och då skall vi få använda dem. Det finns heller inga regler som förbjuder att cykla i bredd. Anpassa din hastighet istället. Det finns det i alla fall regler på.
      Slutigen. Det är förbannat kul att cykla. Och det är kul att cykla fort. Jag leker inte Tour de France för det. Jag har bra kondis och jag har bra tryck i mina ben och jag gillar att använda det.
      Ställ bilen någon gång och sluta vara så bekväm.

    5. Hej. Jag är ledsen att du tycker det är meckigt att du möster cyklister i trafiken och jag fattar det. Jag känner samma sak, det är hela poängen med texten – att det är jobbigt när framkomligheten plötsligt påverkas negativt. På cykelvägen sker det ofta (förutom det jag tar upp här så har Stockholms cykelinfrastruktur enligt en undersökning DN gjorde ett hinder i snitt var 118:e meter. Träd, betongsuggor osv).
      Jag vet inte vad en ”ledartröja” är, även om jag kan gissa att det är något man vinner i cykellopp. Min enda erfarenhet av tävlings- eller träningscyklister har jag som bilist och de gånger jag får ägna några minuter åt att köra om dem.
      Jag pratar inte om tävlingscykling eller träningscykling i min text. Jag cyklar inte för vare sig träning eller tävling. Jag vill inte köra i hög hastighet, lika lite som de bilister som tycker det är jobbigt att köra om cyklister gör det för att de vill köra racerlopp.
      Jag cyklar som transport, för att utföra en uppgift. Köra till jobbet, hämta eller lämna på dagis, handla. Jag försöker ta kortaste och säkraste vägen. Ungefär av samma skäl som jag ibland kör bil.
      Jag ignorerar inga regler, jag följer alla. Syftet med texten är inte att lobba ut fler cyklister i biltrafiken. Det handlar om raka motsatsen, att jobba för att cyklister ska få vettig infrastruktur. Precis som jag har när jag kör bil.

    6. Jag möter ofta joggare på trottoarerna och gc-vägarna (själv joggar jag inte: tycker det är trist och mina knän tycker ännu sämre om det) och jag liksom många andra går ofta i ett raskt tempo för motionens skull, så vad är problemet med att cykla för motionens skull? Jag cyklade som finnig tonåring och cyklar nu som lycraklädd medelålders man för motionens skull (ibland på gc-vägar på Färingsö och allmän väg annorstädes). Jag gillar att cykla så fort som möjligt även om jag aldrig varit speciellt snabb och inte är lika snabb nu som jag varit: är alltför sällan snabbare än en gammal hederlig moppe. Vad är hög hastighet? Utgör jag ett större problem om jag cyklar längs en landsväg i 30–40 km/h än om jag cyklar i 20 km/h eller promenerar i 6 km/h längs densamma? Och om jag cyklar i 30 km/h på en 30-väg? (Jo, då agerar jag förstås stoppkloss eftersom ”normal” hastighet på en 30-sträcka är minst 40 km/h – om man sitter i en bil. Försökte för en del år sedan hänga på en Volvo kombi på en 30-väg men blev frånåkt så det rök om det: svor över hur seg i benen jag var innan jag insåg att jag höll 45 km/h.)
      Dyr cykel? Tja, min pendlarcykel gick på 25000. Hur mycket ny (eller begagnad) Volvo får man för det? Jag har ingen bil och bor i en liten etta. Min litteraturbudget lär också överstiga månadslönen för en undersköterska: hu så hemskt. Somliga lägger sina pengar på dyra kök, dyra bilar, och/eller dyr sprit: jag lägger mina på halvdyra cyklar. Och jag träningscyklar iförd lycra. Det gör mig till ondskan personifierad?
      Eftersom jag föredrar att sticka ut ensam och cykla tävlar jag inte med nån annan, och eftersom jag gillar att plåga mig uppför, hänger inte ens hög ansträngning ihop med hög hastighet.
      F ö, gör över huvud taget några cykeltävlingar på avlyst väg i Sverige? Motionslopp som Vätternrundan gör det inte. Har ett svagt minne av att inte ens salig PostGirot gick på avlyst väg när det svepte genom Uppsala …

      1. Juridiskt är det vad jag kan se inga problem att anordna tävling på väg, men man ska ha tillstånd. Trf 3kap:
        Tävling på väg
        84 § Tävling eller uppvisning med fordon, eller där sådana trafikanter som avses i 1 kap. 4 § andra stycket deltar, får inte anordnas på väg utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Om en tävling eller uppvisning berör mer än ett län, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen eller uppvisningen startar. Länsstyrelsen skall då inhämta yttrande från övriga berörda länsstyrelser.
        Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter som utöver trafikreglerna behövs för att förebygga fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller som behövs av annat skäl. Förordning (2005:71).
        Men jag utgår från att Färingsöbo menar tävlingar utan tillstånd och då är det helt korrekt.

        1. Jo, det är ju en riktig cirkus kring Stockholm Gran Fondos tillstånd eller snarast brist på det och om de kan komma runt det genom att snirkla runt på cykelbanor …
          Vad jag tänkte på som en ren parentes var om svenska cykeltävlingar i likhet med Tour de France, Liège-Bastogne-Liège, mfl går på avspärrade vägar eller ej.
          Sen kan man ju fråga sig vad som skulle kunna räknas som en olovlig tävling: att lycranisse A lägger på en extra kol när han ser lycranisse B i fjärran för att komma ikapp? När två polare som är ute och tränar ser vem som först kommer upp för en backe? (on or off road) När lycranisse C försöker slå sin egen tid från förra veckan? När D passerar E i en backa pga friskare ben?
          Finns för övrigt ett skäl till att inte cykla på cykelbanan: om man har en trike (som jag brukade ha) eller en handikappcykel med tre eller fyra hjul (som en tidigare granne i Uppsala), går det ibland helt enkelt inte att passera de hinder man ställt upp för att hindra olovlig bilkörning på cykelbanan (hur får man en nästan meterbred cykel genom en halvmeterbred öppning?). Å andra sidan, där det finns en dubbelriktad gc-väg med kantsten på ena sidan och betongsuggor på den andra och som endast är en decimeter eller två bredare än ens cykel och vägen bredvid är mycket lätt trafikerad, är valet inte heller så svårt (hur gör man om man möter en cyklist där det varken finns plats att mötas eller möjlighet att avvika?).
          En velodrom vore kul, men bancykling är en lite annan sport än landsvägscykling (Indy 500 är inte heller riktigt samma sak som 24 Heures du Mans eller Svenska rallyt). Om bilisterna jagar en av vägen får man väl cykla i skogen istället.

  6. Den här artikeln ska användas som ett bevis för att cyklister behöver bättre egen infrastruktur. Men vissa har missuppfattat som någon slags hyllning till den skötsamma bilisten.
    Jag föredrar en väg med 4 oreglerade korsningar framför en väg med 5 trafikljus och en massa biltrafik. Trafikljus som dessutom är anpassade för biltrafik, men längre gröntider (något som cyklister inte behöver) och längre rödtider (något som cyklister absolut inte behöver!). I studier kring trafikljus för cyklister blir det tydligt att cyklister behöver helt andra trafikljus än bilister, där de nu måste finnas. För att cyklister har en mycket kortare tröskel för hur länge man väntar. För bilister ligger det på runt 2 min, för cyklister runt 60sek. Dessutom behöver cykeltrafik endast en mycket kort grönperiod för att tömma magasinet, medan bilitrafiken behöver längre tid.
    Om man envisas med att lägga cykelbanor som någon slags ”mini-bilväg” eller ännu värre, att använda cykelfält, får inte cykeltrafiken en möjlighet att använda sig av egna, bättre tajmade trafiksignaler eller än bättre, helt skippa dessa.
    Lösningen på just artikelns dilemma är inte att cykla på vägen, det är att vända på trianglarna så att servicevägen blir en huvudled för cykel. Och dessutom göra den dubbelriktad. Bra försöksplats för ”cykelgata” kanske.
    Det här är ett argument för varför cyklisterna behöver egna vägar där vi helt slipper trafikljus, inte ett argument för att cykla på vägen.
    Påståendet att bilister är förutsägbara är ren nonsens. Försök att cykla på natten då taxiförarnas kroppar tas över av råttor och de i sin tur kör som råttor. Eller vilken annan tid som helst än under rusningstid när man är omringad av 100-tals andra cyklister.
    Bilister är inte förutsägbara. De är långsammare i stadstrafiken vilket ger en cyklist tid att reagera. Men till skillnad från gående så kan bilister döda dig. Dessutom finns det hundratusentals människor som helt enkelt inte vågar (med all rätt) att cykla bland bilar.
    Vad är det som är så svårt att förstå? Folk vill inte cykla med biltrafik. Det skapar inte säkerhet och det ökar inte andelen cyklister. Varför envisas med den här ”bilister är så snälla”-retoriken?
    Olyckssiffrorna talar sitt klara språk – bilister dödar och allvarligt skadar. Bilister är den ensamt största anledning till att färre cyklar på gatorna. Sluta fjäska börja bygga infrastruktur.

    1. Precis. Min poäng är inte att det vore bättre att ta bort den där cykelvägen på Ringvägen, utan att göra så att den får samma standard som bilisterna har på sin väg när det gäller framkomlighet.

    2. Dubbeltriktat på ringvägen borde vara självklart iaf på södra sidan mot SÖS. Men på andra sidan som är utritad här är för smal, man cyklar in i baken på bilar hela tiden och kommer inte förbi.

      1. Det finns många dubbelriktade gator i den här stan där två bilar inte kan mötas, och de förblir dubbelriktade. Dubbelriktning är inte en trafiksäkerhetsåtgärd utan det handlar om framkomlighet. Skulle man få möte så får man sakta in och kanske stanna till och med. Det finns dessutom en trottoarkant på ena sidan som är för smal för att gå på, så den kan ju tas bort.

        1. Fast, vad jag säger är att den norra banan är läskigare att cykla på. Det är klart det finns plats för dubbelriktat på båda sidorna om man bygger om, men det går att införa det direkt på den södra sidan IMHO.

          1. Jag menar att det går rätt bra på båda sidorna, så länge det är tydligt skyltat så att bilister är medvetna om det.
            Den som vill cykla peloton kan cykla på den sidan där biltrafiken går i samma riktning. Den som vill cykla till affären kan välja den sidan som affären ligger på.

          2. Problemet är att det rör sig mer folk, och det är mindre utrymme. Det betyder att bilar stannar mitt i vägen och väntar på att någon lyfter ut något från bilen framför. Jag får ofta stå och vänta på att komma förbi, inte för att jag är någon racercyklist, utan för att jag gärna har lite marginaler, jag är inte ensam om detta har jag märkt.
            Det finns inget eget intresse i att säga att allt fungerar utan problem. Men visst om man bygger om på Götgatan så kan man väl göra samma sak med Ringvägen, men kostnaden för att fixa södra delen är så liten att det borde kunna göras på en natt som Repslagargatan.

          3. Jag menar inte att det fungerar eller att det inte ska byggas. Det har jag inte sagt. Vad jag menar är att man kan redan idag göra servicegatorna dubbelriktade med en skylt, samtidigt förbjuder man obehörig biltrafik (det kanske inte har för stor effekt men några bilister lär påverkas). Steg två är ombyggnad och breddning. Kapa lite grönyta och sätt i riktiga cykelbanor som har prio i korsningarna. Men sånt tar i den här stan flera år, medan vi väntar borde gatorna göras dubbelriktade.

  7. Måste bara kommentera meningen
    ”Bilisterna däremot kör förutsägbart, vilket kan kännas tryggare.”
    Jag kör själv motorcykel, och något mer oförutsägbart än bilister har jag svårt att komma på. De sysslar med ALLT annat än trafiken. Och om vi motorcyklister (jag kör ingen sport/supersport, utan en hyfsat stor touringhoj) är i det närmaste osynliga för bilisterna, (med kommentarer som ”Jag såg dig inte” eller ”Jag trodde det var en moped”) så borde ju ni ”vanliga” cyklister knappt existera alls, ur bilisternas synpunkt.
    Så, om inte annat, ur ren självbevarelsedrift så borde cykelbanorna kännas som ett hyfsat alternativ.

    2. Det som många missar är att det räcker med att en bilist beter sig oförutsägbar för att man som cyklist eller mc-förare ska dö. Fotgängare är lättare att undvika.
      Och chansen att en bilist beter sig oförutsägbart är 100% per cykeltur.

  8. Jag tror att den enklaste och mest effektiva åtgärd man kan göra för att främja cyklisters säkerhet är att ta bort förbudet mot cykling i vägbanan där cykelbana finns. Framkomligheten är inte det stora problemet utan att man hela tiden hamnar i situationen att bilar korsar ens cykelväg, och de har svårt för att uppmärksamma om det kommer en cykel.
    Det andra man funderar på är om fotgängare verkligen helt saknar skyldigheter, det händer ju att joggare o andra har hörlurar på så de hör inte ringklockan, är det verkligen lagligt för fotgängare att bete sig så?

    1. Håller med om att förbudet borde tas bort. Om bilisterna inte kan hantera andra fordon på vägen är det ju bilisterna som ska bort!

  9. Ringvägen från Renstierna till Götgatan är ännu värre eftersom det finns så många småbutiker här = dubbelparkerade bilar så det inte går att ta sig förbi utan det blir att ta sig upp på trottoaren och sedan tillbaka igen när det finns en tillräcklig lucka mellan de parkerade bilarna.
    Götgatans feta cykelfält är en besvikelse med ständigt dubbelparkerade bilar som till hälften eller helt och håller blockerar cykelfältet. Var är alla parkeringsvakter? Särskilt lördagarna när jag cyklar med tre matkassar från Hemköp blir det mycket slalom. Den bilist som är fri från skuld kan kasta den första stenen på oss cyklister.

  10. I Amsterdam finns en nästan identisk gata. Beethovenstraat, norr om Princess Irenestraat. Lösningen är snygg: Lägg cykelvägen (helt separerad) i allén och låt korsande trafik ha väjningsplikt.

  11. Väldigt bra formulerat! Särskilt stycket av Kerstin Brunnberg. Hon sätter verkligen fingret på varför det är mycket rimligare att blanda bilar och cyklar än fotgängare och cyklar.
    Jag ser faktiskt ofta bilarna som något positivt, eftersom de säkerställer att det inte finns fotgängare där – ett slags trafikens ”herdar”. Så fort en yta inte är upptagen av biltrafik tenderar den nämligen att bli flanöryta.

    1. Jag upplever samma sak men tvekar om det är biltrafiken i sig som motar bort gående. I Köpenhamn upplever jag inte att folk går i cykelbanorna. Några barn lekte tafatt på trottoaren, men trots att ena ungen sprang mot cykelbanan och dessutom såg åt ett annat håll, så satte han aldrig sin fot i cykelbanan. Att fungerar så bra där tror jag beror tydligare och mer konsekvent separation av gående, mer intensiv cykeltrafik, och en bättre kultur än i Sverige.

      2. Jag tror som Dmitri att konsekvent utformning är extremt viktigt. Men har inte Köpenhamn ännu en viktig pusselbit – att det rullar fler cyklister på cykelbanorna där? Lätt igenkännbara cykelbanor där det dessutom ofta finns cyklister är något vi kan lära oss förhålla oss till utan att ens behöva tänka på det.

          1. Om det tillräckligt ofta är mycket cykeltrafik så tror jag att det blir en automatisk förväntan som fungerar även de tider när det är glest.
            1. Konsekvent utformning => man känner igen cykelbanor.
            2. Tillräckligt ofta cyklister => man får en betingad reflex.
            Då behöver man inte tänka på det, det sitter ändå tror jag.

        2. Och ibland beror det på att fotgängarna bara inte orkar bry sig/vill reta cyklister.
          I morse gick en man med en stor Rhodesian Ridgeback demonstrativt mitt i cykelbanan i Serafimerparken. Där är det lätt för fotgängarna att hamna fel, han kan dock omöjligt ha undgått att märka att han gick i cykelbanan mitt i morgonrusningen (blev rundad av cyklister hela tiden, gångvägen intill var tom på cyklister men inte på fotgängare).
          Fast han kanske var hög. Vad vet man.

          1. Jag tror att de förprogrammerade provokatörerna är ytterst få. Men den första millisekunden av kontakt med en cyklist avgör nog om man gör en pudel eller går i ilsken försvarsställning. En arg ringklocka avfyrad på nära håll kan lätt framkalla ilska, medan ett ”Ursäkta, får jag komma förbi?” nog har blivit vänligt bemött alla gånger jag prövat. Fast det funkar förstås inte om öronen är upptagna av annat.

          2. Tja, den här fick ingen ringklockesignal på sig av mig i alla fall (har en fin men värdelös ringklocka, måste uppgradera den), jag cyklade över till gångbanan och sen in igen på cykelbanan när jag hade kommit förbi dem. Tyckte mest synd om hunden.
            Annars brukar jag faktiskt så snällt jag kan upplysa turisterna (för oftast är det turister) om att det är trevligare för dem att gå på gångbanesidan än i cykelbanan. De flyttar alltid på sig då.
            Jag blev f.ö. utskälld av en dam som promenerade mot mig på cykelbanan i diket mellan G:a Stan och Riddarholmen för att jag stannade strax innan jag skulle cykla förbi henne. Hon såg inte den mötande cyklist som kom mot mig bakom henne. Hade jag cyklat på hade jag fått preja in henne i stenmuren.
            Vissa är nog bara arga som grundläge.

          3. Ja, det verkar så. Fattade hon inte ens efteråt att du stannade för att underlätta för henne? Just sådant brukar annars ta skruv. ”Oj, offrade du dig för min skull?”. Hennes input måste ha varit fullständigt igenproppat av ilska.

          4. Hon var nog lite knäpp. Hon skrek åt mig att jag väl ändå kunde cykla (när jag stannade). Jag blev så paff att jag bara fick ur mig typ ”Nej det var för trångt för det, ursäkta SÅ HEMSKT MYCKET att jag stannade”, innan jag cyklade vidare, när den mötande cyklisten hade passerat.
            Sen var JAG arg. Dålig karma…

          6. Det där var på kvällen som tur var, mötte knappt nån fler. Och en god natts sömn botar det mesta 😉

      3. Jag tror det ligger i danskarnas trafikuppförande. Danskar går tex inte för rött ljus. Som gående har danskar 100falt mer trafikvett än svenskar.
        Min teori är att danskarna upplever sitt samhälle som fritt och relativt ostyrt av lagar och bestämmelser. Därför kan de hålla de bestämmelser som gäller, tex att inte gå för rött eller springa på gator och cykelbanor. De uttrycker sitt auktoritetstrots på annat sätt.
        Svenskarna å sin sida känner sig styrda och begränsade av en enorm mängd bestämmelser och lagar. Att bete sig egoistiskt i trafiken är för svenskar en protest mot auktoriteter.

  12. Man skulle också kunna lägga till att det ibland är trafikljus vid korsningarna. På bilvägen är det som på Ringvägen, standardläget är att det är grönt, samtidigt som cykelbanan har precis tvärtom, rött tills dess man trycker på en knapp. Också det försämrar framkomligheten för cyklisterna.

    1. Detta är ruskigt störande! Med tillägg att knappen ibland kan vara placerad en bit ifrån cykelbanan så att man måste upp på trottoaren för att nå den – eller för all del endera på höger sida och endera på vänster sida (vilket är helt puckat) om cykelbanan. Återigen, det vore trevligt om man kunde vara konsekvent.

  13. En anledning att cykla på vägen kan vara som följer: Cykelbana: vänstersväng via ljusreglerad cykelöverfart; korsa väg där all busstrafik till och från busstationen går; vänstersväng i klurig korsning där huvudleden delar sig i två enkelriktade vägar. Vanlig väg: några hundra meter rakt fram utan korsande trafik (hastighetsbegränsning: 30 km/h och 40 km/h). Svårt val?
    På andra ställen trafikeras den smala (som man helst skulle vilja ha även i lagens mening enkelriktade) cykelbanan huvudsakligen av cyklister på väg åt ”fel” håll (förutom allsköns fotgängare).
    På ytterligare andra ställen ser GC-vägen ut att följa ”bilvägen” bara för att 100 meter senare vika av i riktning mot okänd destination (om man följer en sådan kan man efter att ha cyklat vad man tycker rakt fram en stund vara tillbaka där man började).
    Därtill är alltför ofta anslutningen till cykelbanan blockerad av en parkerad bil eller något annat hinder.
    Eller så är cykelbanan full med hinder typ gropar, grushögar eller tvära omvägar runt träd.
    Anledningarna att inte cykla på en cykelbana kan vara många.

  14. Fast när cykelöverfarter och övergångsställen ligger mellan bilisternas väjningslinjer och huvudleden, då tolkar helt enkelt de flesta av bilisterna cykelöverfarten som stopplinjer eller något och ställer sig så att de blockerar både övergångsställen och cykelöverfart … Ofta blockerar de därmed de nedfasade kanter som finns, både för cyklar, barnvagnar och rollatorer.

    1. Jag tror att ett av skälen till det är att det används inkonsekvent. Om det *alltid* var så att väjningslinjen låg innan cykelbanan så skulle det vara lättare att kommunciera, lära sig och hålla efter.

      1. Ja, det är viktigt att vara konsekvent. Cykelinfran i Köpenhamn är egentligen rudimentär, men fungerar väl eftersom det är konsekvent genomfört. Plus att de inte bygger skämtcykelbanor som är alldeles för smala eller krokiga. Konsekvensen gör att trafikanterna litar på att om de gör som de ska, så blir de väl omhändertagna.

  15. Mycket bra! Jag väljer ibland att cykla på bilvägen just av skälen du anger, och de flesta bilister är snälla mot mig. Men jag önskar att jag kunde förklara för dem varför jag cyklar på ”deras” väg.

Kommentarer är stängda.