Jag intervjuades i dagens Metro, en intervju som gjordes förra veckan med anledning av det här inlägget.
En del av feedbacken via kommentarsfält och Twitter går ut på att en stolpe i vägen ju går att cykla runt. Flera kommenterare säger att man får anpassa hastigheten efter omständigheterna.
De flesta tänker nog på Trafikförordningens 3:e kapitel, 14 paragrafen:
14 § Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse.
Och det är ju sant och en viktig poäng. Och en enstaka busstolpe kan man såklart bara cykla runt. Särskilt när cykelbanan som på bilden är tom på andra cyklister, avstigande busspassagerare och fotgängare.
De flesta cyklister anpassar också hastigheten efter rådande förhållanden, vilket innebär att framkomligheten blir usel, eftersom det inte bara är plötsliga betongsuggor som placeras i cykelfält och banor, utan också träd, fulparkerade bilar…
… containrar, big-bags, trafikskyltar, plötsligt öppnade bildörrar, gatlyktor, höstlöv, lösa kablar…
… busskurer, grindar, bommar, gamla stolpfötter, vajrar, teaterscener, ibland tvingades cyklisterna att inte cykla, utan leda cykeln förbi.
På vinter, cykelbanor som snöröjts dåligt, eller inte alls. Eller delvis, så att banan plötsligt slutar i en snövall.
På våren, cykelbanor som är fyllda med grus, eller som faktiskt fylls med grus eftersom trottoar och vägbana sopats.
Eller cykelbanor som plötsligt slutar abrupt, plötsligt leder ut cyklisten i mötande körriktning…
… eller cykelfiler som plötsligt leds tvärs över bilfilerna.
Eller cykelbanor som plötsligt magiskt blir gångbana:
https://www.youtube.com/watch?v=HBq-fOWCVpE
Alldeles förutom fotgängare, hundägare med hundar i koppel, andra cyklister och bilister förstås.
Det här är inte undantag, utan regel, något som vana följare av bloggen känner till (förutom teaterscenen. Det var bara en gång). Det kan vara svårt att förstå om man inte cyklar själv, säger jag som också kör bil och därför kanske har bägge perspektiven hyggligt färska.
Läs mer om framkomlighet: Varför cyklar cyklisterna på vägen istället för på cykelbanan?
och här är fler stolpar: Stolpar i cykelbanan – en standardlösning.
och hos DN: Ett nytt hinder – var 118:e cykelmeter (24h länk)
Det här är cykelbanan som gick från Gävle centrum till Andersberg för fyra år sedan:
https://www.youtube.com/watch?v=E5X0lnRvjkA
Jag skickade in den här filmen tillsammans med ett medborgarförslag och undrade hur det kom sig att man spottades ut i mötande körfält och varför inte cykelbanan var färdig?
Svaret jag fick var att pengarna tagit slut precis innan de gjort klart cykelbanan.
Jag sa vad jag tyckte om detta.
Mitt gnäll fick resultat. För ett år senare så gjorde de klart den sista biten av cykelbanan enligt mina önskemål.
Så mitt förslag är att om man vill få till stånd förändringar av olika slag så skicka in medborgarförslag. För till skillnad från vanliga klagomål så genomgår medborgarförslag alltid en lång och dryg process – vilket man alltid tjänar på.
Bra förslag att skicka medborgarförslag, särskilt med tydligt filmklipp. Även politiker som inte ens cyklade som barn fattar direkt hur farlig denna dödsfälla är.
Lägg gärna upp en nytt klipp på Cyklistbloggen hur resultatet blev.
Frågan är om det funkar i Stockholm. Kommunen verkar ta emot Medborgarförslag inom ett rätt snävt område:
http://www.stockholm.se/OmStockholm/Politik-och-demokrati/Du-kan-paverka/Medborgarforslag/
De som faller utanför, skickas som vanliga åsikter till den centrala förvaltningen:
http://www.stockholm.se/tycktill
Dvs samma sak som tidigare.
Det går att se resultatet i Google Streetview, även fast vissa bildvinklar är från före ombyggnaden och vissa vinklar är efter. Man byggde en passage genom refugen och på klassiskt Gävlemaner lade man kantsten i passagen så att man som cyklist aldrig ska kunna vara riktigt säker på om det är en cykelbana eller en trottoar man befinner sig på.
Jag har varit i Gävle en gång men är inte så bekant att jag vet var denna gata ligger. Kan du lägga ut länk till StreetvView?
Tror det blir enklare om du använder gatuvyläget i Google Earth eftersom du måste jucka lite fram och tillbaka för att se fotona från efter nuläget. Det är i alla fall i södra Gävle, korsningen mellan Skogmursvägen (nord-sydlig gata) och Vinddraget-Murmästargatan (öst-västlig gata). Filmklippet ovan visar en cykeltur på GC-banan på Skogmursvägens östra sida, riktning söderut fram till korsningen med Vinddraget.
Tråkigt att Metroartikeln inte kunde illustreras bättre med vad texten faktiskt handlade om – permanenta hinder i cykelbanan.
Förhoppningsvis hittar en del till Cyklistbloggen och ser problematiken mycket tydligare genom alla bilder.
var en i Lund som skadades av en stolpe mitt i cykelbanan för en tid sedan:
http://www.sydsvenskan.se/lund/cykelturen-slutade-med-brutet-kindben/
ansvarig tjänsteman (Håkan Lockby) har fortfarande kvar sin tjänst
Vi skrev faktiskt om den också:https://www.cyklistbloggen.se/2013/09/cyklistlagprio/
RT @Cyklistbloggen: Cyklistblogg rasar i Metro: http://t.co/3zSg29r6CY #cykla
Paragrafen som folk hänvisar till slutar med en viktig fras, som de flesta aldrig verkar komma fram till när de läser, alternativt råkar ignorera.
”framför varje hinder som går att förutse.”
Det är just det som är poängen här. Man kan inte förutse att det dykt upp en stolpe mitt i cykelbanan från en dag till annan. Man kan inte förutse att det helt plötsligt är ett decimeterdjupt hål som inte var där förra veckan. Man kan inte förutse att det ligger asfaltslimpor tvärs över banan under de osopade höstlöven om man cyklar den sträckan första gången. Man kan inte förutse att den skyltade GC-banan 200 meter senare slutar i en trapp till tunneln under vägen med ingenstans att cykla vidare, om man inte varit där förut.
Det är svårt att anpassa sig till någonting man inte kan förutse. Och lagen kräver heller inte att du ska göra det.
Med det sagt, så kan man väl lite ironiskt påstå att vi som cyklar nog kan förutse att just dessa hinder dyker upp med jämna mellanrum då de är så vanliga. Och då kan vi som Felix skriver lika gärna ställa cykeln och gå. Eller ta bilen till parkeringsplatsen på Essingeleden.
@Cyklistbloggen Det är bra att ni tar upp det här och håller ångan uppe!
Det intressanta är ju att bilister med gott fog kan förvänta sig vägen fungerar, som det är tänkt. Där finns inte omärkta hinder, inga fotgängare och vägarbeten har omledningar. Då är det helt ok att anpassa hastigheten efter rådande omständigheter. Är det halt och mörkt kör man lite långsammare, så att man har koll.
För cyklisten innebär kravet, i praktiken, att du kan ställa cykeln och gå, utan någon tidsförlust.
RT @Cyklistbloggen: Cyklistblogg rasar i Metro: http://t.co/3zSg29r6CY #cykla
RT @Cyklistbloggen: Cyklistblogg rasar i Metro: http://t.co/3zSg29r6CY #cykla
RT @Cyklistbloggen: Cyklistblogg rasar i Metro: http://t.co/3zSg29r6CY #cykla
RT @Cyklistbloggen: Cyklistblogg rasar i Metro: http://t.co/3zSg29r6CY #cykla