När ledarskribenter upptäcker cykling

Publicerad den

Ibland överraskas ledarskribenter på väg till jobbet av sina medtrafikanter. I bilen, eller gående på trottoaren dyker en cyklist plötsligt upp. Ledarskribenten blir förskräck över att morgonens lugna rutiner plötsligt störs av något så oväntat. Och skrämmande.
Det är då, inbillar jag mig, de fortsätter till jobbet med sammanbitna käkar. ”Så här får det inte gå till. Någon måste göra något.”
Sagt och gjort, snabbt randas dagens kolumn ihop. Ämnet är cyklisttokarna och texterna ser alltid förvillande lika ut. De innehåller alltid ungefär samma påståenden: Cyklister är fartdårar. De dyker upp plötsligt. Män iklädda (löjliga) gummikläder är värst.
Förslagen på lösning ser också ofta förvillande lika ut: man vill begränsa cyklismen på olika sätt. Till exempel genom hastighetshinder, genom att förbjuda ”snabba cyklar”, eller för all del genom att motverka byggandet av cykelbanor.
Gemensamt är också att de sällan bygger analysen på annat än egna åsikter. Nu senast var det Göteborgs-Postens (GP) ledare Malin Lernfelt som tycks ha upptäckt cyklister.
Hon börjar med att konstatera att 2013 var ett bra år för cyklister, eftersom bara 14 dog (15 enligt Transportstyrelsen). Men, det finns alltid ett ”men”:

Samtidigt ökar antalet cyklister som råkar ut för allvarliga olyckor.

GP har hittat MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, gamla Räddningsverket), undersökning från i höstas (som vi skrivit om flera gånger). De drar samma slutsats som både MSB och VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut,  dragit, nämligen att anläggandet och underhållandet av cykelinfrastrukturen måste förbättras. Vi håller med. Där finns otroligt mycket att göra.
Men sedan fortsätter GP snabbt med att kraftfullt slå fast självklarheten ”att cyklister precis som andra trafikanter måste bli bättre på att anpassa sig efter underlaget”.

Anpassa dig! Foto: Anna Mogren Östlund
Anpassa dig! Foto: Anna Mogren Östlund

Och så är det ju, kör man på ett underlag gäller det att anpassa sig. Vana cyklister kanske skulle invända att det krävs rätt mycket anpassning och vi som kör både bil och cykel kanske skulle tillägga att det krävs betydligt mer anpassning när man cyklar än när man kör bil. Eller går. När DN gjorde en, förvisso ovetenskaplig, undersökning hittade de ett hinder i snitt var 118:e meter. Screen Shot 02-13-14 at 09.11 AM Men i sak har GP så klart rätt. Om cykelfältet plötsligt försvinner under snö efter en korsning samtidigt som du cyklar parallellt med bussarna, då är det bara att anpassa sig till det. sl på strömsbron Eller om någon lagt cykelfältet så att det plötsligt gör en brant vänstersväng tvärs över bilkörfältet, ja, då får man anpassa sig efter det.

Vasagatan
Glöm inte att anpassa svängen

Om någon plötsligt sopat upp löven under dagen och lagt dem mitt i cykelbanan när man ska cykla hem från jobbet  höstmörkret, då får man… se till att anpassa sig.

lövhög
Now you see it, now you don’t

Eller för all del om cykelbanan plötsligt leds ut i mötande biltrafik. Då får man ju anpassa sig efter det.

BUNKnFNCYAAbKXk
Foto: Jens Johansson/Twitter

Eller som ett sista exempel, om någon valt att placera en stolpe mitt i vägen, då får man ju… anpassa sig. Lite snabbt.

18202
Foto: Krister Isaksson / Bicycling.se

Sedan kommer enligt mallen för ledartext om cykling, ett eget förslag till lösning. I det här fallet vill ledarbloggen införa en helt ny hastighetsbegränsning, godtyckligt satt till 15km/h. Eftersom att:

 Varken bilar eller andra fordon har rätt att köra rally genom stan.

Eller hur. Det stora problemet i svensk innerstadstrafik är att cyklister, till skillnad från bilar ”eller andra fordon”, inte fattat att de inte får köra rally i stan. ”Rally” här innebär alltså 16 km/h och däröver. För över 15 km/h innebär livsfara. Det behöver man ju ingen statistik för att underbygga, det är så självklart. Det räcker ju med att måla upp en objektiv bild över hur det ser ut på gatorna, där…:

 Livrädda pensionärer och småbarnsföräldrar får kasta sig åt alla håll.

Det förstår ni ju själva. De kastar sig i drivor ute på stan.
Och värst av alla tycker GP är de ”främst medelålders män i spandex ”som anammat cykeln som en livsstil de senste (sic) åren”. Det finns ju inget löjligare, eller trafikfarligare, än 40-plussare som har på sig underliga kläder.
För att kontrastera GP:s bild av cykelmarodörer som inte anpassar sig efter underlaget kan man lämna ledarspalterna och titta på hur tidningar väljer att skriva om bilvägar i stället. När det gäller biltrafiken rapporteras det om särskilt olycksdrabbade sträckor. Det är så vanligt att de fått ett eget smeknamn, ”dödens väg”.

Dödens väg
INTE ENS AMBULANSEN! På dödens väg!
Screen Shot 04-14-14 at 10.31 AM
Dödens väg
Screen Shot 04-14-14 at 10.33 AM
HUR MÅNGA FLER?! Dödens väg
Screen Shot 04-14-14 at 10.35 AM
400 miljoner! No more dödens väg!

Det fattar man ju att man måste göra något åt alla dessa dödsvägar som anfaller folk.

Cyklistbloggen cyklar varken i lycra eller spandex (det kanske är samma sak? Jag vet inte, jag använder jeans), och kanske är Göteborg helt annorlunda än Stockholm. Kanske är det lycraheaven.

Men där jag cyklar året runt är  ”spandex-cyklister” i klar minoritet. Det brukar inte hindra ledarskribenter från att bli provocerade av dem (Läs till exempel Erik Helmerson på DN). Ska man skriva om cykling, så måste man få med gummiklädseln, så är det bara.
Jag har faktiskt aldrig under mitt cykelpendlande sett pensionärer eller småbarnsföräldrar kasta sig åt något håll. Faktum är att vi som skriver på Cyklistbloggen är småbarnsföräldrar själva båda två. Så länge vi inte kliver ut i cykelbanan fungerar det för det mesta bra.
Lägre hastighet minskar risken för olyckor. Men varför 15 km/h? Varför inte 10? Eller 20? Eller 12? Kör de flesta cyklister ens så fort som 15 km/h? Är hastighetbegränsning det mest effektiva sättet att minska antalet singelolyckor bland cyklister, som det ju handlar om här? Vem vet, vem bryr sig.
Vi tycker att det är märkligt att cyklister som kör 15 km/h är livsfarliga fartdårar – samtidigt som det anses rimligt och hänsynsfullt att framföra ett motorfordon som väger över tonnet, i dubbla hastigheten framför skolor där små barn leker.

Av någon anledning bedöms personer som cyklar med helt annan måttstock än personer som kör bil. Det är helt okej att generalisera om cyklister och det räcker med att hitta på någon alldeles egen lösning. Det behövs inga fakta, ingen expertis eller kunskap, det räcker med några egna snabba hittepålösningar. Och det räcker med att spela lite på känslor för hur otäcka de är, de där rallycyklisterna, så är man klar och kan ta en tidig förmiddagsfika på redaktionen.

Det borde såklart krävas mer än så.

Läs också:
Det är skillnad på ”fort” och ”fort”
Fåfänga cyklister provocerar
Om Essingeleden var en cykelväg
Hur prioriterar man för att göra det säkert för cyklister?
och för all del: Brittiska the Times startar cykelkampanj

35 svar på ”När ledarskribenter upptäcker cykling”

    1. Tack Krister Isaksson och Ulrika By på DN för en mycket bra artikel! Och det är precis som de skriver i slutet:
      ”Att ändra synsätt och infrastruktur tar tid.
      – Vi måste fortsätta synliggöra bristerna och de faror som faktiskt går att bygga och planera bort.”
      Det är något som Cyklistbloggen i hög grad bidrar till. Så tack även ni för det!

  3. Härligt skrivet! Jag blir så trött på alla dessa som beskärmar sig över cyklisterna, vi är av någon orsak legalt villebråd. Skrev själv en kolumn om detta ur ”minoritetspolitiskt” perspektiv: http://blogit.ulkoministerio.fi/tukholma/cv-cyklist/
    (…) Om jag använder ringklockan betyder det inte ”ur vägen pensionärsskrälle annars mejar jag ner dig” utan snarare ”kära gångtrafikant, jag vill bara uppmärksamma dig på att du råkar gå på cykelvägen så du inte tar ett oväntat skutt i sidled precis då jag passerar dig”.
    (…) Memilerna beskylls ofta för att försätta sina medtrafikanter och sig själva i
    fara. Det är orättvist. De flesta är väldigt skickliga cyklister med stenkoll på
    trafiken för att kunna ta den snabbaste rutten runt korgcyklister,
    söndagsflanörer och turistbussar.

  4. Malin Lernfelt skriver vidare i kommentarerna ” Cyklar kommer tyst och fort, på vissa ställen snabbare än bilar, det är klart att barn och gamla som plötsligt blir påcyklade bakifrån på gångbanan blir rädda.”. Jag är kanske unik men jag har faktiskt aldrig i hela mitt liv sett någon bli påkörd på en trottoar, finns det någon slags alternativt universum där dessa olyckor är väldigt vanligt förekommande?

    1. Jag *har* blivit påcyklad på trottoar (den enda smala trottoaren, enbart gångbana) på en lokalgata med just ingen trafik, ett par gånger t o m. Har även fått raskt flytta mig för att undvika cyklist som cyklade med blicken riktad mot polarn bakom (ingen bra idé på en trottoar, enbart gångbana, full med fotgängare – om man inte har ögon i nacken förstås), och jag har fått det jag burit på, matkassar och annat, påcyklat (och förstört) ett antal gånger. En idiot försökte skrämma mig av trottoaren (enbart gångbana) genom att dra upp cykeln på bakhjulet: försökte det tricke två gånger och misslyckades båda gångerna (tölpen vingade av trottoaren, jag gick vidare). Och jag har blivit svuren åt därför att jag som fotgängare när jag gått rakt fram på gångbanan/trottoaren varit i vägen för en eller annan kognitivt utmanad individ på cykel. Så, ja, det händer. Även om en del utgår från att man ljuger eftersom det inte passar deras världsbild.

      1. Det har faktiskt hänt mig också. Inte påcyklad, men förbiswischad på ett sätt som gjorde att det var mer tur än skicklighet att vi inte krockade. Det är en otäck upplevelse. Jag kan tycka det är okej att barn cyklar på trottoaren och jag kan acceptera att folk rullar försiktigt när de tex ska till ett av de många cykelställ som Stockholm valt att placera på trottoaren. Bortsett från det finns det inga skäl till att man som vuxen cyklist befinner sig på trottoaren.

        1. Det värsta jag har sett var en kvinna som cyklade på trottoaren hela vägen från Kungsgatan till Sats vid hörnet Rådmansgatan/Birger Jarlsgatan.
          Själv cyklade jag ensam i cykelbanan på andra sidan gatan med hon zick-zackade och cyklade nerför och uppför alla trottoarkanter i varje korsning (allt för att slippa korsa Birger Jarlsgatan två gånger).
          Mycket märklig inställning då hennes cykelfärd gick långsammare än min så hon hade lätt vunnit tid att ta den rätta vägen.

          1. Jag har också sett folk cykla på trottoaren men att verkligen köra på någon har jag aldrig sett. Cyklisten lär ju skada sig minst lika mycket som fotgängaren så cyklister har ju i allmänhet högre motivation än många andra (ex bilister) att undvika påkörningar.

          2. Jag har efter mycket funderande kommit fram till att det sannolikt finns en liten andel trafikanter – kanske en på tio? – som av olika orsaker är mer eller mindre oförmögna eller ointresserade av att ta till sig och följa trafikregler. Det är alltså omöjligt att bygga en trafikinfrastruktur sådan att 100 % av trafikanterna gör rätt. Man får nöja sig med 90 % och i övrigt utforma infrastrukturen så att den sista tiondelen inte orsakar några problem.

  5. Det här med cyklister dyker upp plötsligt kan jag ha en viss förståelse för att bilisterna upplever: ibland så leds man ju ut från cykelbanor som upphör rakt ut bland bilarna.
    Debatten bikes vs cars kan egentligen inte vinnas av bilisterna, det är rent sakligt vettigare med mer cyklism, därför ägnar sig bilistförespråkarna åt dessa påhopp – det finns helt enkelt inga sakargument att ta till. Och det tror jag kommer leda till att cyklisten i slutändan får den infrastruktur och status den förtjänar, frågan är väl hur mycket dessa ledarskribenter och andra kan försinka den processen.
    Såg för övrigt en bilist som knappade på sin mobil medan han körde för fort utanför dagis imorse, konstigt att det aldrig är någon bland ledarskribenterna som upprörs av sådant, kanske de ägnar sig åt sådant själva?

  6. Bra och välformulerad argumentation. Det är nedslående att det fortfarande är på den här nivån. Här i Göteborg är det naturligtvis ungefär som i Stockholm. Det finns naturligtvis de som cyklar i konstiga kläder, men de flesta är mer eller mindre vardagsklädda. En del är skrämda till att använda reflexvästar och hjälm. De är betydligt fler än lycra-användarna. Och det är också betydligt mera vanligt att cyklister får tvärnita eller kasta sig ur vägen för fotgängare och bilister än något annat… Som sagt; förmodligen precis som i huvudstaden. Fast med färre cykelfält och fler cykelbanor på trottoarerna.

    1. Jag kollade förresten på Nya Allén, som jag förmodar är den GP menar, och vad det verkar är det väl dedikerade cykelbanor hela vägen. Eller ser jag fel?

      1. Det finns sedan länge en dedikerad cykelbana som går utefter hela Nya Allén. Det är bara det att ett antal gångbanor leds ut på den. Detta har jag beskrivit i ”Alléns cykelmysterier” på http://trafikistan.se/allens-cykelmysterier/ .
        Förra året gjordes grusbanan på andra sidan Nya Allén om till asfalterad och separerad gc-bana. Så nu finns två möjligheter för cyklisterna.

  7. F-n vad bra ni är Christian!!! Detta är klockrent och mycket bra argumenterat. Hoppas att ni kan få ett svar från GP.

  8. Fredrik, tack för siffrorna!
    Det känns alltid bättre att ha torrt på fötterna.

  9. Enligt Trafa dödades 2013 noll(!) gående av de livsfarliga cyklisterna. Runt 65 fotgängare och ett tiotal cyklister dödades av motorfordon. Motorfordon skadade ca 320 fotgängare svårt. Det skadades enligt Trafa 24 personer i olyckor mellan gående och cyklande, men anmälningsfrekvensen i sådana olyckor gör den siffran skakig.

  10. Tack för att ni orkar argumentera och driva frågorna på ett välformulerat och sakligt sätt.
    Cyklister är som hackkycklingen i skolan (eller på arbetsplatsen). Alla kan göra sig lustiga över denne, och plocka egna poäng på fyndiga formuleringar. Ingen vill eller vågar försvara hackkycklingen med risk att själv hamna i onåd.
    Jag önskar innerligt att fler insåg hur bra och roligt det är att cykla.

  11. Riktigt bra text! Sen kan man fundera över mekanismerna bakom, varför folk reagerar som de gör. När bilen blev den allenarådande normen i samhället och själen motoriserad.

  12. Riktigt bra skrivet! Jag blir både glad (för att ni finns) och ledsen (för att det är som det är). Samtidigt är jag lite orolig för att till och med din extremt välmarkerade och milda ironi anses för obegriplig för att kunna ges en chans att göra ett riktigt avtryck i debatten ”där ute”. Men sluta aldrig skriva på det sättet som du gör, Christian!

    1. Håller med att texten är dräpande träffsäkert skriven. Själv har jag svårt att hålla i mina känslor att jag mest vill skrika men då lyssnar som bekant ingen 🙂

Kommentarer är stängda.