För någon vecka sedan var vi på Sweden Bike Expo i Kista, ”Nordens största cykelmässa”. Som de pendlingscyklister vi båda är hoppade vi över de säkert sjuttio procent av mässan som består av träning och tävling och försökte fokusera på just pendling. Det var inte jättemycket, men det fanns.
Stockholms kommun var till exempel där och visade vilka cykelbanor och fält som ska prioriteras för snöröjning i vinter:
Utanför mässan hade de också ställt upp sopsaltaren för den som ville kolla:
Men annars var det lite snålt med just ”vanlig cyklist”-innehåll. Vilket är lite märkligt eftersom cykling som transportmedel ökat explosionsartat de senaste åren. Vi är övertygade om att det finns underlag för en mässa som vänder sig mot pendlingscyklister. Vi är intresserade av snygga cykelkläder av andra material än lycra, funktionella regnkläder, korgar och väskor, pendlingcyklar, riktigt fina ”vanliga” cyklar, lampor för innerstadsbruk, varför inte finare reflexer. En del av det fanns på mässan, men utspritt bland träningskläder, kolfibergafflar och powerbars.
Jag tror att det kan kännas för en pendlingscyklist att komma till cykelmässan som att komma som vanlig hemmafixare till ett byggvaruhus för proffs. Man riskerar att känna sig lite dum för att man inte vet vad ”kadens” är. Med lite målgruppstänk är jag övertygad om att cykelmässan kan locka den stora pendlingspubliken, till exempel genom att försöka samla ihop montrarna till ett ”bruksområde” och ett ”tävlings/träningsområde”.
Elcyklar, elcyklar, elcyklar
Ska man säga en sak om årets mässa, ur ett icke-träningsperspektiv, så är det att elcykeln har fått sitt stora genomslag. Varenda märke hade en elcykel, Cannondale, Crescent, Merida, alla hade de minst en. De var kanske inte världens roligaste elcyklar, det kändes lite som om man pliktskyldigt hängt på en elmotor på en befintlig cykelmodell, men det bör vara ett tecken på att elcykling ökar.
Vi såg två elcykelmärken med elcyklar byggda för att vara just elcyklar, först A2B’s cykel som såg som tagen ur en sci-fi film:
Trots en väldigt pretentiös tagline, ”We don’t build our bikes. We sculpt them”, och rätt tråkig färgsättning så är det ändå kul med dedikerade elcyklar. Vi testkörde såklart och den var en rejäl skillnad mot vanliga elassisterade cyklar. För det första hade den kraftsensor, vilket innebär att motorn aldrig ger mer kraft än vad som behövs. Vanliga elcyklar känner inte av hur mycket kraft cyklisten ger, utan slår bara på automatiskt efter ett par tramp. Kraftsensorn gör färden mycket mjukare och det känns mer som att cykla ”på riktigt”. A2B hade dessutom fixat något jag hade synpunkter på när vi testade elcyklar 2012 – de hade byggt en riktig handkontroll för eldriften:
På hela taget kändes den välbyggd och cykelupplevelsen liknade vanlig cykling – med skillnaden att det plötsligt kändes mycket lättare. Den stora nackdelen med A2B är priset, de drar iväg uppåt 30,000 enligt uppgift.
Den andra ”riktiga” elcykeln var Easymotions ”Neo”. Samma sak där, en cykel byggd som elcykel från början, med batteriet integrerat i ramen och med kraftsensor.
Inte lika mjuk i accelerationen som A2B kanske, men fortfarande flera steg framför vanliga elcyklar. En kul detalj med den är att man kan ansluta ett pulsband till eldriften. Genom att ställa in en maxpuls så kan man få cykeln att ge mer kraft när det börjar bli jobbigt. På så sätt kan man ställa in så att man aldrig blir svettig på vägen till jobbet – så fort pulsen går upp får man mer kraft i pedalerna. Det känns visserligen elakt mot pulsbandet att så att säga vända dess kraft emot det och ”anti-träna”, men rätt kreativt ändå. Nackdelen även här är priset. De är inte gratis om man säger.
Eftersom Christian är lite intresserad av att köpa lådcykel letade vi också efter sådana. Lådcyklar är också något som ökar, kanske inte enormt men en del. Men vi hittade bara en utställare, skånska Cargobikes.
Vi testade standardmodellen ovan, en lätttrampad cykel, också den med elassist, som dock var lite svårtestad på den lilla cykelbanan som fanns där eftersom svängradien var så stor. Det är synd att inte fler märken var på plats, vi tror den svenska cykelpubliken är så ovan vid lastcyklar att branschen skulle vinna på att visa upp sig mer. Kanske dags att skapa en branschorganisation? Eller finns det?
En bra grej med mässan är att man kan testcykla nästan alla cyklar som ställs ut. Det gör man på den speciella testbanan, som vi upplevde var lite mindre än förra året. Banan kunde gärna ha varit större, stundtals var det löjligt trångt och eftersom det handlar om cykling, en aktivitet som kräver lite balans, så var det inte helt lätt. Så här såg det ut när vi testade en av de billigare (nåja) A2B-modellerna.
Sen är det inte en mässa utan att Christian kommer hem med någon form av lampa. Den här gången slog han till på en röd Fibre Flare. Hur snygg som helst. Så här ser det ut:
http://youtu.be/6xlBMEwjw-o
Vet inte riktigt hur personen i gorillakostym kommer in i bilden, men ni fattar.
Ser ni en cyklist som blinkar värre än en julgran i Stockholmstrafiken så är chansen stor att det är Christian…
En kommentar till snöröjningskartan: det är ett stort glapp där Skanstullsbron ligger. Vad beror det på?
Vilken snygg snöröjningskarta. Inte många prioriterade meter mellan Huddinge och centrala Stockholm… men jag kan se fram mot en snöröjd Västerbro 🙂
Förstår inte problemet ärligt talat. Det verkar som om ni också snöat in på det där memil-tugget som bara är ickecyklisters sätt att förminska eller stigmatisera oss cyklister som ser effektivitet som det bärande argumentet att använda lycrakläder när man cyklar. Om man som jag pendlar över 2,5 mil enkel resa så blir man garanterat svettig och måste duscha och då kommer vanliga kläder inte torka under dagen. Lycramaterialet har, förutom att de är aerodynamiskt rätt, egenskapen att det transporterar bort vatten på ett helt annat sätt än alla andra material. Dessutom kan man välja alla möjliga modeller oavsett årstid och väder, t ex nu när det är kallt använder jag ett flossat material på insidan och tight lycra på utsidan. Jag har den åsikten att är man en cyklist (oavsett om man pendlar eller tävlar) ska man se ut som en cyklist. Det är bara i Sverige vi är så rädda för att sticka ut från mängden. Var nere i Italien förra våren, där cyklade gammal som ung omkring i snygga lätta racer-kläder och såg ut som Giro d’Italia aspiranter allihop, inget fladder i cykelkläderna där inte.
De jag känner som har lite mindre än 1 mil cykelväg har inga problem med att ta sig till jobbet utan att vara svettiga, svårt att förstå varför man då ska byta om till Lycra. Fast detta handlade ju inte om Lycra utan om att Swedish Bike Expo är alldeles för snäv för att vara intressant, de har sin lilla nisch som de håller sig i.
Att ha problem med att bli svettig eller inte hänger på flera faktorer :
1. Hur hårt man trampar
2. Vilka backar man har framför sig
3. Vilka arvsanlag man har
4. Utetemperaturen
5. Cykelns vikt+vilka däck man valt.
Fast du har en poäng där, om det är mindre än 10 km överväger jag att springa i stället. Att rulla 10 km på cykel ger ju knappast någon anledning att ta fram cykeln överhuvudtaget.
Precis. För dig är träningsdelen viktig. Det är helt ok. Men vår poäng är att mässan skulle vinna på att även vända sig till dem som ser cykeln i huvudsak som ett transportmedel.
Själv har jag 7 km till jobbet och trivs utmärkt med att ”rulla” dit på cykel. Alla är olika, det är det fina.
Vi har absolut inget emot memils eller lycra (läs tex här https://www.cyklistbloggen.se/2011/11/fafanga-cyklister-provocerar/). Inte heller har vi emot folk som pendlingscyklar i lycra.
Det vi pratar om är när det handlar i huvudsak om träning och tävling. Och då blir det gärna *bara* lycrakläder.
Jag gillar att cykla i vanliga kläder och jag tycker att alla ska få cykla som de vill. Inte konstigare än så.
Synd på det ensidiga utbudet, och ganska märkligt att man från mässans sida inte verkar ha uppfattat att cyklingen växer stort i alla segment. Kanske mest i segmentet urban cykling. Jag sneglar ständigt på cykelrelaterade produkter på webbshoppar utanför Sveriges gränser, och det har inte att göra med att det är billigare, utan att dessa saker helt enkelt inte finns i Sverige. Snygga cykelkläder riktade till kvinnor lyser väldigt starkt med sin frånvaro, och för varje ny svensk urbancykling-butik eller webbshop som öppnar är jag lika förvånad över det begränsade utbudet. Kom igen, behovet av Chrome-ryggsäckar torde vara mättat nu!
Kista är en för liten mässa. Dags att någon eldsjäl bokar Stockholmsmässan och ser till att det blir en stor och bred mässa med ordentligt testområde.
En fet branschmässa som riktar in sig både mot företag som konsumenter. Ta bara det här med cykelkorg. Ytterst sakta börjar det röra på sig i Sverige men vi ligger långt efter t.ex. Englands utbud som har många varianter av rottingkorgar. Jag hittade efter mycket letande en snygg krogväska till min fru som tillverkas av Skeppshult. http://alvikscykel.jetshop.se/skeppshult-korgvaska-svart-p-1901-c-251.aspx
Annars är cykellåda en kassako. Sedan jag köpte en låda som tar två matkassar har jag bytt mataffär som ligger 1 km längre bort och sparar 4000kr i månaden.
Även jag var mycket förvånad över att det var så lite urban cykling på mässan. Det fanns lite, men mest kretsade det (som du skriver) kring lycra, kolfiber och elitmotion. Borta var i stort sett alla typer av livsstilscyklar. Elcyklar i all ära, men när de enda fixies som går att finna är Fuji, då blir besvikelsen tyvärr lite för stor.
Men det som är glädjande är ändå att så många mindre, passionerade tillverkare ändå hade tagit sig dit – trots att de inte har muskler i paritet med Trek, Bianchi och Crescent. Kul att se en del tillbehör. Hade varit kul att se vad andra producenter som Bike ID och De Fietsfabriek har för planer inför kommande vår och sommar.
Jag, osm svennig pendlingscyklare i jobbkläder, skulle vilja ha ett par byxor som både är praktiska att cykla i och funkar på kontoret. Jeans är ofta för stela. Jag använder ofta Fjällrävens friluftsaktiga byxor – de kommer man undan med på ett vanligt kontorsjobb utan speciell dresscode och de är tillräckligt rörliga för att inte vara i vägen. Dessutom lite vattenavstötande. Men de har en otroligt irriterande egenhet – sömmarna möts i grenen på ett synnerligen obehagligt sätt som dels är obekvämt mot sadeln och dels gör att de slits ut där ganska snabbt. Ett par byxor som såg ut som vanliga chinos, men hade en sömnad som liknade ridbyxor, skulle vara perfekta för alla jobbpendlare som inte byter om.
Levi’s har tydligen en kollektion med vanlig kläder i vattenavstötande material, dubbelt tyg i grenen mm. Har inte sett dom i verkligheten men det här är kanske något som liknar det du letar efter: http://us.levi.com/product/index.jsp?productId=16823926&