I Stockholm är plåt viktigare än hud

Publicerad den

I början av månaden felanmälde jag två stolpar i cykelbanan på Rutger Fuchsgatan i Stockholm. Det är de här två inringade:
Rutger Fuchsgatanstolparna
De står farligt till på en redan uselt utformad plats och den ena var dessutom böjd och hade sedan många år tappat den reflex som suttit på. Min idé var att kommunen skulle ta bort dem helt, eller åtminstone ta bort den enda och ställa den andra i bilvägbanan istället – det finns plats.
Nu har Stockholms stad fixat dem. Men inte riktigt som jag hade tänkt mig, bägge stolparna är kvar.
Så här ser det ut nu när jag åkte hem vid halv sex snåret igår:Rutger fuchs fixad
Ser ni skillnaden? Stolpen till höger har fått en ny stor reflex. Den lilla  mörkrostbruna stolpen till vänster däremot ser ut som förut. Det kanske är lite svårt att se i regn och motljus från bilar.
Låt oss för några sekunder bena upp funktionen av de där två stolparna.
Reflexstolpen har som funktion att visa motortrafiken att vägen smalnar av. Den skyddar alltså mot plåtskador. För att vara extra exakt så skyddar den SL mot plåtskador, bussar i linjetrafik är de enda som får köra genom passagen från det här hållet.
Notera att det finns gott om plats att placera reflexstolpen framför hindret nere på bilvägbanan. Men varför det, när det finns en bred cykelbana liksom?
Den har nu reparerats och fått en ny reflex.
Den vänstra bruna stolpen har ingen funktion alls idag. Den finns vad jag förstår där för att bilister inte ska försöka köra förbi det som tidigare var ett bussdike. Bilpassagen till höger var alltså fysiskt spärrad för allt utom bussar. Bussdiket togs bort när det gjordes vägarbeten här för några år sedan och sattes aldrig tillbaks. Den lilla rostbruna stolpen fyller alltså ingen annan funktion än att vara farlig för cyklister.
Den fick ingen reflex när kommunen var ute och fixade. Och den är fortfarande kvar.
Och naturligtvis är det inga reflexer alls på stolparna när man kommer från andra hållet. Då är de ju helt ofarliga för bilister så självklart behövs det inte:
rutgerfuchs 500
Now, för att sammanfatta: Plåtskador är något så allvarligt att det kräver en stolpe uppe på cykelbanan med en reflex på. Nu är den efter många år fixad, så SL kan känna sig trygga och säkra igen.
Kroppskador på cyklister uppstår inte. Orka ta bort en gammal stolpe och varför anstränga sig att åtminstone sätta en reflex på den också? Cyklister kan ju visa hänsyn så fixar det sig.
Under tiden är cyklisterna det trafikslag som råkar ut för mest olyckor, varav en majoritet kan härledas till en extremt oförlåtande trafikmiljö.
Jag är inte så förvånad.

61 svar på ”I Stockholm är plåt viktigare än hud”

  1. Skrämmande – bra att du uppmärksammar. Tycker generellt det sitter en massa gubbar i flakbilar och bakom skrivbord, om de var ute mer och cyklade så skulle de få perspektiv, referenser och fatta många av de orimliga och farliga ”lösningarna” för cykeltrafikanter.

    1. Är du beredd att ta den kostnaden på skattsedeln? Majoriteten av Stockholmarna har i två val visat att de tvärtom vill motsatsen – lägre skatt och färre gubbar!
      Gubbarna bakom skrivbordet är de enda kommunalarna som är kvar – för att lagen kräver det. Resten är outsourcat till de omhuldade privata entreprenörerna – som av arbetsmiljöskäl inte tillåts cykla i den livsfarliga trafiken….

      1. Man kan väl tänka att några av de som planerar skulle börja cykla i alla fall? Det kostar ju inget, tvärtom.

        1. Jag skulle tro att det är precis vad som faktiskt hänt – det är nog därför vi ser en vändning – Hornsgatan, Långholmsgatan, Repslagaregatan – och Odengatan är på väg såg jag igår…
          Det är väl bara din otur att Stockholms få cyklande trafikplanerare inte bor i Hammarby sjöstad och cyklar Rutger Fuchsgatan. (Förmodligen har de inte råd, utan bor ute i Nybohov eller så…)

          1. hehe, Anders den var bra, och troligtvis stämmer det du säger.
            Trafikplanerare skulle ha en cykeldag en gång i månaden där de cyklar runt i kommunen för att hitta olika problem och lösningar. Som det ser ut nu sker den typen av inventering en gång var 10:e år (ingen i Stockholms innerstad på senare år vad jag vet).

  2. Omärkta och felplacerade stolpar är ett gissel och farligt. Dock så måste jag säga att den lägre stolpen fyller en funktion i och med att den sitter där den heldragna linjen börjar och därmed förtydligar för både gångtrafikanter och cyklister att det är skilda filer. Kanske inte så effektivt, men att några fler trafikanter håller sig på rätt sida strecket betyder mycket. Men då måste ju stolpen synas bättre så den inte blir en fara. Det är ett stort problem med gångtrafikanter på cykelbanan och cyklar i gångbanan.

    1. Problemet är två: Dels innebär stolpen att cyklister och fotgängare faktiskt väjar för den in i varandras fält (Det syns lite här:http://www.youtube.com/watch?v=ERmwPz8HLa0), dels så är det inte det den hade som syfte. Ville man separera cyklister och fotgängare så finns det massor av säkra lösningar som är bättre, materialskillnad, staket, det finns en grässlänt brevid som man kan av och då skulle man kunna göra helt separerade banor.
      Det här är bara farligt.

    2. Hade cykelbanan och gångvägen varit 2-3m breda VAR, hade det varit en helt annan grej. Om man har en 2m bred kombinerad Gång- och cykelbana så är en stolpe i mitten bara sadistiskt och fyller ingen funktion förutom den som den sattes dit för – stoppa biltrafiken när det fanns spårviddshinder i körbanan.
      På så smala cykelbanor är varje CM dyrbar, att använda ~20% av den till två stolpar är som sagt, bara fel.

  3. Allt sånt här är ett gissel för alla som cyklar. En total okunskap och ignorans om att det faktiskt finns de som använder cykelbanor för dess syfte. Antingen så är det kommunen som inte styr sina entreprenörer rätt eller så är det entreprenörerna som inte har tillräcklig kompetens. Svaret är förmodligen en kombination.
    I förra veckan uppmärksammade jag staden – via Felanmälan – att skyltarna för vägarbetet på N Mälarstrand var uppställda i cykelbanan. Jag önskade naturligtvis att de skulle flyttas ut i körbanan samt att jag skulle få återkoppling på varför det här sker regelmässigt hela tiden. Lo and behold, skyltarna var nästa morgon utplacerade i körbanan men ännu har jag inte fått återkoppling på varför det sker. Det roliga är att ett annat vägarbete påbörjades på Alviksvägen i förrgår och där sker naturligtvis samma sak med skyltningen. Jag var tillbaks på Felanmälan igår kväll och önskade både återkoppling samt åtgärd. Vi får se vad som händer.
    Jag tror att om staden skall förändras så behöver de bli uppmärksammade på sånt här hela tiden på ett sakligt sätt. Det skall vara jobbigt att vara tjänsteman när man gör fel. Det tror jag är enda sättet att få till den förändring som vi vill ha. Anmäl minsta grej! Happy biking idag!

  4. Otroligt farligt! Pollarna utanför Rosenbad (med inbyggda lysdioder) är ju ett exempel på att det faktiskt går att på ett tydligt och bra sätt märka ut denna typ av hinder. Men så är ju inte detta regeringskvarteren…

  5. Vad jag inte förstör är varfor det anses viktig att bilarna sak inte kunna köra in på / smita ivag via en cykelbana. Gör dom liknade inspärrningar vi järnvägspår?
    Det finns gott om lag som kan används att botfälla bilister som kör vart dom ska inte.

  6. Den fortsatt omärkta stolpen är ju skitläskig!! Får ont i magen av tanken på att bränna in i den en mörk och regnig kväll!

  7. Sökes: kamikaze cyklist. Uppdrag är att köra full fart in i diverse trafikhinder. Det vi lärde oss från stolpen i Lund är att vi måste offra enav oss i rntrafikolycka för att förbättra något.

    1. Det kanske är läge att trappa upp motåtgärderna? T.ex. fejkanmäla olyckor vid den här typen av hinder när kommunen negligerar sitt ansvar. Eller att helt sonika gå dit någon natt och gräva bort skiten.

      1. Varför skulle man ens behöva smyga med det? Det är väl en ren välgärning att ta bort skadliga hinder

  8. Varje dag som går tar oss närmare dagen då bägaren rinner över och HEC tar i hårdhandskarna – dagen då både vinkelslip och färgburk kommer fram.
    We will save this city.
    (Ja, jag har precis sett senaste Arrow…)

    1. Man kanske borde cykla runt med följande utrustning:
      * Sprayburk med reflexgult
      * Kartong i A4, penna och sax för att göra stenciler/mallar
      * Varningstejp

  9. Bra inlägg och samtidigt så deprimerande. Det är just sånt här som jag hellre ser att man lägger ”miljarden” på än nya projekt. Att få den existerande infran att hålla en rimlig klass borde vara prioriterat men det som du visar här är ju bara för mycket.
    Jag tycker vi lägger ner all cykling nu och så börjar vi åka bil istället. Det är ju det Staden vill uppenbarligen…

  10. Okej, nu fick jag lust att skaffa en vinkelslip. Så j:a dåligt! Skäms Stockholms Stad! Även om inte utförarna behöver vara de brightaste så måste de faktiskt se till att ha folk som kan tänka logiskt i arbetsledande position även bland knegarna på gatan.
    Vill förresten passa på att pusha på för att sponsra Bikes vs Cars (den verkar ju behövas!). Åtta dagar kvar och 10 000$ saknas. Sponsra här: http://www.kickstarter.com/projects/fredrik-gertten/bikes-vs-cars-we-are-many?ref=live

    1. Det finns inget sånt folk! Våra politiker har under många år outsourcat allt praktiskt arbete till entreprenadföretag – som endast gör exakt det de får beställning och betalt för. Det finns ingen funktion att göra det där lilla extra som man missade vid skrivbordet, när man ändå är på plats.
      Sådana funktioner kräver operativt folk på fältet som har ett helhetsansvar – men det är ju precis den ”överkapaciteten” man har velat slimma bort från det offentliga för att kunna sänka skatten något öre.
      Välkommen till nyliberalismens baksida…

      1. Lite som snöskottarna som står och filar på is med gummiskrapor också. Upphandlade med konkurrens i effektiviseringens namn.
        Jotack…

        1. Beror helt och hållet på ett undermåligt förfrågningsunderlag då det går att skriva bra snöröjningsavtal och följa LOU.

          1. Jo, såklart. Om man ska handla upp entreprenörer i stället för att ha egna som sköter ens mark måste man såklart speca vad de ska göra väääääldigt mycket bättre än om man anställer dem. Det verkar tjänstemännen och politikerna helt ha missat. Jag tycker fortfarande inte att det är okej. Och har svårt att förstå hur man kan finna en mening i att göra ett uselt jobb, även om man är upphandlad på ett så klantigt sätt att man kan komma undan med att göra ett uselt jobb. Jag hade bett att få använda en riktig skyffel så att jag hade kunnat åstadkomma något, i stället för att stå och vänta ut tiden. Men det är ju jag.

          2. Det är lätt att sitta på baksätet på en tandem – LOU är betydligt mer komplicerat än ni någonsin kan föreställa er. Välkomna att försöka själva.
            Läs Ilmar Reepalus och Christina Rambergs debattartikel
            http://upphandling24.idg.se/2.1062/1.525263/gor-sverige-till-ett-lou-fritt-forsoksomrade
            Den stora skillnaden är att när företag handlar med företag så måste bägge vara rädda om sitt förtroendekapital för att få göra nästa affär. I offentlig upphandling spelar historien ingen roll. Du kan ha vanskött dig hur mycket som helst i ett tidigare kontrakt – du måste ändå bedömas efter hur mycket guld och gröna skogar du utlovar i nästa upphandling
            Men sen pekar du på ett fenomen som blir allt mer utbrett – det är bara pengar som räknas. Yrkesstolthet och heder är inte intressant längre. Också det är en ovälkommen baksida av nyliberalismen – människan reduceras till en helt och hållet ekonomisk varelse. Det som inte räknas i pengar eller kan detaljbeskrivas och ge straff är ovidkommande nuförtiden.

          3. Jo, du har rätt och fel. Vi (mitt jobb) blir upphandlade som konsulter i upphandlingar som styrs av LOU. I början var det som du säger (tidigare meriter oviktiga), men nu utformas upphandlingarna ofta så att beställarens uppfattning om huruvida man har gjort ett bra jobb eller inte (man får poäng på en massa punkter) tidigare väger tungt i den sammanvägning som avgör vilken plats i listan över konsultbolag man hamnar. Hamnar man långt ner får man inga uppdrag. Så det går att styra så att man handlar upp folk som skött sig och inte de som fuskar, men då måste man utforma underlaget för upphandlingen på rätt sätt.
            Nackdelen med det är att man begränsar möjligheten att få in nya bolag.
            Det var bättre förr, i alla fall på en del sätt (yrkestolthet, plats för de som inte kunde prestera till 100, kontinuitet etc.)

          4. Så kan man göra i en någorlunda stabil oligopolbransch där alla konsultbolagen förlorar om de börjar överklaga – men det behövs bara att det kommer in en ny triggerhappy aktör på arenan som överklagar några upphandlingar så får juristerna stora skälvan och sen går det inte längre.
            I branscher som domineras av småföretag som kursar, återuppstår, köps upp, splittras, snabbt får aktörer från låglöneländer (som gatuunderhåll, hemtjänst, städföretag mm) funkar inte detta sätt överhuvud taget.

      2. Jag har i mitt arbete haft ett stort företag i energibranschen som kund. Detta företag är också till stor del en beställarorganisation. När ett fel detekteras eller rapporteras in av någon slutkund eller någon ur allmänheten åker en entreprenör ut på fältet för att åtgärda felet enligt de intruktioner energiföretaget har gett dem. Men entreprenören kan också på eget initiativ göra ytterligare arbete för att åtgärda fel som de upptäcker när de väl är på plats. Allt detta arbete kan de sedan fakturera energiföretaget för. Entreprenören kan också återkmma med en ny felanmälan till energiföretaget.
        Det vore ju trots allt ganska dumt om entreprenören rapporterade att arbetet var avslutat utan att slutkunden fåẗt strömmen tillbaka. Det vore ju också ganske dumt om någon riskerade att skada sig eller dö pga en trasig elanläggning, bara för att entreprenören inte fåẗt tillräckligt tydliga instruktioner. Det verkar finnas ett samförstånd mellan beställare och utförare om att arbetet skall färdigställas, och att en anläggning som är farlig för kunder eller allmänhet skall fixas.
        Det verkar inte som att Stockholms trafikkontor och deras utförare förstår att även en cykelbana kan vara direkt farlig för allmänheten, och att detta måste åtgärdas av entreprenören så snart det är möjligt, utan onödigt pappersarbete. Tur att man inte cyklar i Stockholm.

        1. Sådana avtal som du beskriver är knappast förenliga med LOU – regelverket som hela tiden tvingar det offentliga att välja dumsnåla avtal. Varje försök att premiera kvalitet bestraffas omedelbart med en överklagan av det billigare företaget – med följden att kommunen i så
          fall står avtalslös och därmed handlingsförlamad.
          På grund av skattesänkningar finns ingen som helst tid till slutbesiktning eller uppföljning eller att ta hand om annat än akuta felanmälningar. Om någon inte gör det de ska så kommer allmänheten in med en felanmälan som behandlas i sinom tid – långt efter att den felande entreprenören
          försvunnit.
          Så ser verkligheten ut i det outsourcade Sverige. Och det är uppenbarligen så väljarna vill ha det – många vill tom. dra
          ned ytterligare på pengar till de offentliga ”byråkraterna”.

          1. LOU tvingar inte kommuner/myndigheter att välja det billigaste anbudet. Tex var MTR (som kör tunnelbanan) inte billigaste utan man vann på att utlova mer kvalité än Veolia (som var billigast). Veolia inkom inte med någon överklagan och även om man gjort det hade den med största sannolikhet avslagits då SL tydligt angivet i förfrågningsunderlaget vilka och på vilket sätt olika saker skulle bedömas.
            Att det billigaste anbudet många gånger väljs beror på att kommuner/myndigheter antingen är lata eller saknar kompetens att skriva vettiga ordentliga förfrågningsunderlag.

          2. Nej nu har du missförstått lite. LOU ger i teorin möjlighet att välja kvalitet framför pris. Men kvalitet är mycket svårt att mäta – och ännu svårare att bevisa vid kontraktstecknandet – redan innan tjänsten genomförts.
            Vad man kan göra är att sätta viten som faller ut om kontraktet inte följs – men det kräver att kommunen har resurser att följa upp avtalet och att det finns ett tydligt sätt att avgöra om avtalet följts eller inte – ett sätt som håller i domstol. Du är välkommen att skriva ett förfrågningsunderlag som täcker alla eventualiteter i gatuunderhåll – och som samtidigt inte är så krångligt att det avskräcker små entreprenörer – för då är det diskriminerande och blir överklagat. Kom ihåg att det inte kostar företagen någonting alls att överklaga, medan kommunen måste ta alla kostnader för bevisning och riskera att stå avtalslös. Man MÅSTE hålla sig på den säkra sidan.
            Här exempel på hur det kan gå: http://hd.se/bastad/2013/10/08/upphandling-overklagas-av-litet/
            På sistone har dock en dom kommit som ger kommunerna rätta att avvisa UPPENBART oseriösa anbud – men den domen kan fortfarande överklagas. http://www.tidningenvision.se/nyheter/ratt-saga-nej-till-oseriosa-anbud

      3. Man undrar om Stockholms stad någonsin tillrättavisar (tar ut vite?) underentreprenörerna när de gör fel. En snabb sökning på Stockholms stads hemsida visar både att skylten till höger ska sitta 2,5 över cykelbanan, vilket den inte ser ut att göra, och att pollare och andra hinder ska märkas ut.

        2. Är du beredd att höja skatten för att en kommunanställd ska åka ut och inspektera varje åtgärd som utförts? Flertalet Stockholmare vill inte det – det har de visat i 2 val nu.
          Alternativt – vilken kommunal service vill du ytterligare skäras ned för att betala inspektionen? Skolan? Äldrevården? Hemtjänsten?

          1. En grej kan ju vara att bara åka ut när något felanmäls… Så jävla ofta lär det inte ske. Eller att man skapar ett priosystem för vilken typ av felanmälningar som ska inspekteras. Eller att man bygger ett felanmälssystem där engagerade medborgare kan lägga in bättre underlag, till exempel bilder, så kommunanställda slipper åka ut. De måste ju redan titta på felanmälnigarna och om det då ligger med två GPS-taggade bilder så lär arbetsinsatsen inte bli större, förmodligen tvärtom.

          2. Hmm – förutsätter att kommunen har råd att köpa utrustning som kan läsa bilder och koppla till GPS. Det är jag inte säker på efter de kontakter jag haft med kommuner runt om i landet. De är fattiga och jobbar sällan med den senaste tekniken – och Stockholms IT-upphandling har ju varit en visa i hela landet i ganska många år nu…
            Men jag antar att det är just detta de gör – agerar på ett klagomål, dvs ringer entreprenören och säger att någon klagat – var god fixa det! Men man undrar om kommunallagen tillåter att man prioriterar klagomålen från just den ”resursstarka memilsgruppen som ju har tillgång till det senaste i form av IT och GPS”. Man måste väl hantera alla medborgare lika? Och sen måste det ju finnas bemanning som tar hand om klagomålen också. Dessa är nog outsourcade till Bangalore och har inte nödvändigtvis kontakt med handläggarna… 🙂

  11. Det är förjäkligt att Stockholm Stad ignorerar cyklisternas säkerhet år efter år.

Kommentarer är stängda.