Recension: cykelbanorna längs väg 73/Nynäsvägen

Det är inte ofta man får tillgång till helt nya cykelbanor på sin pendlingsväg (förutom i vissa fall), men nu har det alltså hänt. De lokalgator längs väg 73/Nynäsvägen som tidigare helt saknat cykelbanor har fått sprillans nya sådana, både norr- och södergående.

View Nya cykelvägar längs Nynäsvägen in a larger map
Min förhoppning var förstås att staden med dessa helt nyplanerade och nyanlagda cykelvägar skulle statuera exempel och lägga ribban för cykelmiljardens kommande anläggningar. Projektet började innan cykelmiljarden kom till, men alla nyanlagda cykelbanor bör följa handboken ”Cykeln i staden, Utformning av cykelstråk i Stockholms stad” från 2009. Här kan du ladda ned handboken som PDF.
Låt oss kolla av några exempel.
Cykelbanan norrgående byggdes först. Cirka 50 meter in på cykelbanan finns fem ränndalar för avrinning, tvärs över hela cykelbanan. Stötigt och irriterande, som fartgupp. Vi kollar facit i handboken. Där står:

Där dagvatten från fastigheterna förs över gångbanan i ränna och invidliggande cykelbana fortsätter luta ut mot körbanan bör vattnet därför få rinna fritt över cykelbanan. Viss risk finns dock för isbildning på cykelbanan vid t ex dagsmeja.

Och man skriver även

Undvik dagvattenbrunnar vid ramper och rännor över cykelbana.

Att låta vattnet forsa över cykelbanan är kanske mindre lyckat, åtminstone på vintern. Av någon anledning har man valt bort den lösning med längsgående ränna som finns på övriga sträckan just här. Jag är lekman, men skulle man inte kunna använda en ränna med galler över? Den är mer bekväm att cykla över.

När vi är inne på avrinning kan vi kika lite på de avrinningsbrunnar som finns i cykelvägen. Inte bredvid, utan i cykelbanan.

Vad säger handboken?

Eventuella rännstensbrunnar placeras alltid så att springorna ligger tvärs cyklisternas färdriktning.

Yay, helt rätt! Fast hoppsan, på sidan 56 läser vi

Mycket viktigt för att åstadkomma en god säkerhet, framkomlighet och bekvämlighet för cyklisterna är att utförande och underhåll av beläggningen är sådant att det inte förekommer ”potthål”, större sprickor eller andra ojämnheter.

Brunnarna skulle nog kunna jämföras med potthål rakt av. Det sjunger till ordenligt om man råkar köra över en brunn. Dessutom ger brunnarnas placering upphov till en del märkliga och panikartade väjningar. Nu på hösten är de ofta täckta av löv vilket gör dem osynliga. Frågan är också varför de ligger just där de ligger? När man nu äntligen hade chansen att bygga en ny väg – varför inte göra så att brunnarna kom rätt på en gång?
Vi cyklar vidare.
Dörrzonen mot lokalgatan är smal. Varför? Hela vägen inklusive cykelbanorna grävdes upp under arbetet. Cykelbanan hade kunnat göras bredare, särskilt ifall man istället lagt parkeringsplatserna på andra sidan gatan, mellan träden. Det har man valt bort och möjligen på grund av detta står alla (med ett eller två undantag) stolpar väldigt nära cykelbanan.

Vad säger handboken om stolparnas placering?

För att stolpe ska kunna placeras i skyddsremsa så bör denna vara minst 1,0 meter. Detta ger ca 0,4 m mellan stolpe och asfaltbeläggningen på cykelbanan vilket är den minsta hinderfria zon som ska finnas oavsett vilken sida om banan som hindret är placerat.

Kolla gärna bilderna, vad är er bedömning? Hur många av stolparna på bilderna har fyra decimeter till asfalten? Hur bred är skyddsremsan?
Klicka på bilderna för större versioner.




I mörker är det lätt att krocka med en stolpe, särskilt då man väjer för en brunn mitt i cykelbanan. Dessutom är cykelbanan dubbelriktad, vilket gör att man ofta tvingas ut i kanterna av cykelbanan. Då blir stolparna ett farligt hinder. Det märkliga är att man så stringent ställt stolparna så här – på bägge cykelvägarna, både norr- och södergående.
Vi kollar vidare.
Som cykelvägarna nu ligger bredvid huvudgatan antar man som cyklist att man har företräde för de lokalgator som kommer in från höger. Dock ser vi på handbokens sida 65 att det saknas en hastighetsdämpande, tvärsgående kantsten eller avvikande ramp för bilarna som kommer från höger.

Då de här överfarterna inte följer handboken kan det ge riktigt jobbiga följder. Enligt en trafikplanerare jag varit i kontakt med har principlösningen för genomgående gång- och cykelbana i handboken juridiskt stöd. Därför har korsande biltrafik väjningsplikt mot gående och cyklister.
Som lösningen ser ut idag är det enligt konsulten ytterst tveksamt om denna utformning juridiskt är att anse som en genomgående gång- och cykelbana. Om inte har cyklister och gående väjningsplikt vid passage av lokalgatorna.
Här finns alltså all anledning att ta det varligt som cyklist. Det är ganska troligt att vanliga högerregeln gäller här. Åh, justja – handboken gör också gällande att den genomgående cykelbanan ska vara ”utan ändrad beläggning” vid utfarterna. På Nynäsvägens är beläggningen naturligtvis en helt annan vid överfarterna.

Sammantaget ser det alltså ut som om Trafikkontoret högaktningsfullt struntat i sin egen manual som finns för cykelbanor på flera viktiga punkter. Det handlar inte om kosmetika, utan fel på grundläggande funktioner som i sin nuvarande utformning kan vara direkt farliga.
Det som fortsätter att förvåna mig, gång på gång, är att ingen som jobbar med det här bara stannar till, lyfter blicken och konstaterar att ”fasen, hörni, den där brunnen ligger nästan mitt i cykelbanan” och att det kanske är mindre bra.
Jag antar att det bara återstår att felanmäla alla stolpar, brunnar, korsningar på de splitternya cykelvägarna. Vilket jäkla slöseri med tid och resurser.
Det imponerar inte.