Ulla Hamilton: Hänsyn viktigare än infrastruktur

Publicerad den


Direktpress, alltså förlaget bakom lokaltidningarna Södermalmsnytt, Östermalmsnytt et al, har gjort en läsarundserökning om cykling. Resultaten är att fler skulle cykla om cykelvägarna vore bättre och att de man stör sig på mest är andra cyklister. Trafikborgarrådet Ulla Hamilton hävdar att visa hänsyn är viktigare för trafiksäkerheten än bra infrastruktur.
grus_i_tallis_500
Här är Ulla Hamiltons citat ur Direktpress artikel

– Jag har själv sagt det förut och fått otroligt mycket skit från cykelintresseorganisationer för att jag skyller ifrån mig men vi vet att många avstår från att cykla för att de de är för rädda för andra cyklister. Det är ett bekymmer, säger hon.
Ulla Hamilton menar att cyklisters och andra trafikanters beteende är mer avgörande för säkerheten på cykelbanorna än de satsningar som alliansen gör på en utbyggnad av cykelstråken.
– Vi har ändå den innerstad vi har. Det finns inte mycket utrymmen att bygga bredare cykelvägar på. Många måste trängas. Det kräver att vi börjar visa varandra större hänsyn.

Joråsatt. Det går inte att få in mer nu, utan nu får ni lära er att cykla sakta, typ. Missförstå mig rätt: Vi är inte på något sätt emot att visa hänsyn, men tillbaks till kärnfrågan: Cyklisterna uppfattar att det är trångt och otäckt och olyckorna går upp. Trafikborgarrådet lägger i princip allt ansvar på trafikanterna själva att sakta ner och anpassa sig efter det. För då kommer det lösa sig.
Och det kan man ju tycka. Om infrastrukturen är underdimensionerad och undermålig så måste man sakta in och anpassa sig efter det. Men är det så överallt i trafiken?
Nej, tyvärr är det inte så. Christian har skrivit om det tidigare, så istället för att fortsätta upprepa oss, läs Christians inlägg här.

38 svar på ”Ulla Hamilton: Hänsyn viktigare än infrastruktur”

  1. Ulla Hamilton verkar inte riktigt förstå hur det fungerar.
    Världen ÄR inte bara svart och vit. Om den var det skulle gruppen cyklister grovt räknat bestå av två grupper: de laglydiga, snälla, hänsynsfulla och på andra sidan de lagbrytande, egoistiska ligisterna.
    Nu är världen (vårt lands infrastruktur) utformad så att det tvingas fram en tredje grupp: de hänsynsfulla, snälla lagbrytarna, som visst ”struntar” i (eller snarare väljer att inte) följa alla regler men som gör det med bibehållen hänsyn till andra.
    Om man cyklar mot rött (för att man är så infernaliskt trött på röda vågen att man har gett upp) kollar man noga innan man cyklar så att det inte finns någon korsande trafik. Eller så gör man det innan det slår om till grönt i högersvängar för att det helt enkelt är säkrare för alla (dvs för fotgängare på övergångsställ, folk som kör bil, lastbilschaffisar på väg åt höger och inte minst en själv) än att vänta tills bilarna får grönt ljus.
    Om man cyklar på en trottoar (för att slippa hoppa av och gå när man genar kort för att slippa långa omvägar, eller farlig trafik) gör man det på LÅNGT avstånd från alla fotgängare och i LÅG hastiget. Och ger fotgängare företräde oavsett vad.
    Om man cyklar mot enkelriktat gör man det så att man absolut inte är i vägen OM det skulle komma en mötande bil (för man gör det bara på bilfattiga bakgator).
    Och så vidare.
    Sen verkar hon EGENTLIGEN helt enkelt inte vilja minska bilisternas utrymme i stan till förmån för cyklister. Inte så konstigt kanske, de bilburna röstar nog i ganska hög grad på M. Ändå tråkigt av ett trafikborgarråd att bara borga för biltrafiken.

  2. Vilket kvalificerat skitsnack. Det handlar inte om bristande hänsyn när ytterligare en fotgängare, omedveten om att han korsat en numera utsuddad linje på marken, irrar ut i cykelbanan, rakt framför mitt framhjul. Det handlar inte om bristande hänsyn när den ene cyklisten tvingas köra om med minsta möjliga marginal, eftersom cykelbanan är alldeles för smal. Det handlar inte om bristande hänsyn när fotgängaren blir dödsförskräckt av att en cykel plötsligt dyker upp bakom den skymda kurvan på GC-banan. Det handlar inte om bristande hänsyn när en lastbilschaufför, på grund av förarhyttens defekta design, inte ser cyklisten utan dödar henne vid en högersväng (skulle han låtit henne leva om han bara varit lite snällare?!).
    Hänsyn har inte ett smack att göra med de situationer som hela tiden uppstår för att cyklarna konstant är satta på undantag. Ulla Hamiltons (för henne) enkla lösning imponerar inte.

    1. Vet ej hur många som avstår från att cykla för att man är rädd för andra, mer hänsynslösa cyklister. Men jag är en av dem. Var tidigare hängiven cyklist, men nu står cykeln i källaren sedan ett drygt årtionde. Visst ska infrastrukturen förbättras, men jag håller i den här frågan helt med Ulla Hamilton

      1. Men ser du/ni inte kopplingen mellan en bristande infrastruktur och anarkistiskt beteende, resp. mellan en bra inrastruktur och ett bra beteende? Vi som cyklar är ju samma människor som också kör bil och går? Vi är inte en annan grupp, egentligen.

        1. Som trafikant ska man anpassa sitt beteende efter förhållandena som råder på plats. Man kan inte barafara fram som ett jehu, och kräva att alla andra ska flytta på sig, vare sig man är bilist eller cyklist. Någon sorts ”civil olydnad” kan inte tolereras i trafiken. Naturligtvis håller inte alla cyklister på så här, men tyvärr är gruppen alltför stor.

          2. Tillräckligt stor för att jag för drygt tio år sedan ställde in cykeln i källaren. Tex kör ca 50 procent (min uppskattning) utan lyse i mörker.

          3. Då har det nog hänt en del sedan du cyklade. När jag cyklar på höstar/vintrarna har de flesta lysen. Numera blinkande, så det brukar se ut som en vattenfestival på vägarna.
            I alla fall i Stockholm.

          5. Att visa hänsyn och anpassa sig till rådande förhållanden som cyklist innebär i dagens läge tyvärr alltför ofta att man inte KAN följa reglerna. Och i vissas ögon (paragrafryttarnas) blir man då ligist/lagbrytare. Men verkligheten är som sagt inte ett dugg svartvit utan en väldigt lång gråskala. Vi är många som är oerhört noga med att vara hänsynsfulla och cykla säkert (med tanke både på oss själva och andra) som samtidigt inte följer alla regler. Idkar ”civil olydnad” om du vill, jag ser det inte riktigt så.

  3. Mer hänsyn skadar inte, och trafikvett är väl ett rimligt minimikrav. MEN … En intrastruktur som försvårar framkomligheten och ställer trafikslag och trafikanetr mot varandra, som skapar konflikter där inga behöver finnas, förbättrar inte precis beteendet i trafiken: man blir inte precis mer hänsynsfull när man är frustrerad, tvingas ägna mycket måste över att tänka på hur i h-vete det är tänkt att man ska cykla här samtidigt som man försöker undvika gropar, höga kanter, och medtrafikanter, osv. Dåligt med plats? Men cyklar är mer yteffektiva än bilar, så mindre bilar och fler cyklar borde vara en utmärkt utveckling, och en hel del förbättringar för cyklister torde gå att genomföra utan att mer yta tas i användning (bättre underhåll, bättre trafikljus, mindre av alla dessa tvära höger-vänster-vänster-höger kombinationer, …). Och det blir ju inte illa bara i den ”trånga” innerstaden utan också i förorten och där man bygger nytt. Och finns det mer plats i Nederländerna eller Danmark?

  5. Jag ser mer problemet att Hamilton blandar ihop framkomlighet med trafiksäkerhet. Ja det blir en enda röra. Vad handlar trafikborgarrådets inlägg om egentligen? Inget står om att styra transporter mot yteffektiva fordon. Istället har Hamilton en irrelevant önskan om att färdas med trafikvett. Trafikvett är självklart ett minimikrav enligt lag, men har inget direkt samband med framkomlighet. Jag ser en ansvarig politiker oförmögen att lösa framkomligheten i Stockholm.

  6. ”… men vi vet att många avstår från att cykla för att de de är för rädda för andra cyklister.”
    Är det sant? Finns det någon studie som visar det? Hur många är många? Eller kommer Ulla Hamilton med hittepå?
    ”Vi har ändå den innerstad vi har. Det finns inte mycket utrymmen att bygga bredare cykelvägar på.”
    Översättning: ”vi har ju redan byggt vägar och bilparkeringar på nästan all yta och det vill jag inte minska på någonstans.”

    1. En anledning till att jag under några år helt slutade cykla (fr att ha cyklat en fyra fem mil om dagen) var alla cyklister som sket fullständigt i såväl trafikregler som medtrafikanter: droppen som fick bägaren att rinna över var när jag en och samma dag tvingades till off-road-cykling med landsvägscykel ett par gångar av mötande klungor cyklister som inte ville lämna plats för någon annan på gc-vägen. (Ett beteende jag råkar ut för alltför ofta även 15 år senare – senast i lördags.)
      Men det är en anekdor och saknar bevisvärde.

      1. Jag cyklar ofta mot högtrafikströmmen, men har aldrig råkar ut för något som liknar det problemet. Lite intresserad av hur du kan ha uppnått detta.

        1. Väldigt enkelt. Lördags: var på väg tillbaka fr Ekerö riktning Drottningsholm, möter ett gäng i röda klubb(?)tröjor på raksträcka med god sikt, och tvingas till undanmanöver.
          Cykelbanan längs med Drottningsholmsvägen fr Råcksta riktning Brommaplan, där det fortfarande finns en målad linje mellan gång och cykelbana (cykelbanan rymmer två cyklar i bredd; gångbanan en fotgängare: påtagligt underdimensionerat.) Måter två cyklister som i st f att lämna plats pekar på gångbanan. Kommer senare ifatt familj med barn i barnsits som cyklar i bredd och pappan nojsar med barnet bak på mammans cykel: noll koll åt något håll. Hör varken extra högljudd ringklocka eller tjoanden …
          Osv ad nauseam.

          1. Har inte cyklat till Ekerö på 10 år, och Råcksta – Brommaplan sträckan har jag för mig är knepig eftersom den ändrar standard, 80% är ok men helt plötsligt kommer det dåliga partier.
            Dessa situationer upprör mig inte, låter som saker som borde få ske när man är ute och cyklar, inte något tecken på att folk har lite respekt. Fast det är förstås min åsikt och sådant ändras ju, och beror på situationer. Tycker bara att sådant här överlag går att anpassa sig till..

    1. Nej, det är egentligen inte så märkligt, högerpartierna lovar jämt o ständigt att göra saker för cykling (senast Anja Sonesson i Malmö som kom med falska löften om mer underhåll till cykelbanor), men när det kommer till kritan gör de ingenting. Vill man ha politiker i maktställning som verkar för cykling får man nog rösta vänster.

        1. Ja, det finns säker enstaka politiker inom högern som är för cykling, men C + F + KD är ju som något slags vasaller till moderaterna som alltid blir överkörda. För mig tycks det väldigt naivt att tro att högerröstande kommer leda till mer cykelbanor. Om man cyklar genom Skåne märks det oerhört tydligt. Malmö (vänsterstyre) har utmärkta cykelbanor, kommer man sedan till Kävling eller Vellinge (högerstyrda) finns ingenting. Kommer man sedan till Landskrona (vänster) så finns återigen finfina cykelbanor i stort sett till kommungränsen. Det blir ibland lite märkligt, ska man från Lund till Kävlinge så finns finfin cykelbana fram till kommungränsen, där går cykelbanan upp i rök, och man får ta sig ut på en nittioväg.

        2. som jag sagt i någon tråd i cykelbubblan så kan Pär Ankersjö tala sig varm för cykling men det blir bara tomma luftlöften när hans partikollega i trafik- och renhållningsnämden alltid röstar på dom förslag som ulla och moderaterna förordar

        1. Jag har väldigt svårt med ironi i rent skriftlig form, du måste hinta, annars fattar jag inte det:)

          1. Ska skärpa mig! Efter 10 år som cykelplanerare i Stockholms stad delar jag din uppfattning att M inte är partiet att rösta på om man vill ha omfattande cykelsatsningar. Historiskt i Sthlm är det två partier, Stockholmspartiet och MP, som har åstadkommit cykelsatsningar. Nu på senare år dyker även C upp, utan C i stadshuset är det min uppfattning att mycket lite skulle skett för cykel under denna mandatperioden.

Kommentarer är stängda.