Utanför Konsum och Lidl där jag bor finns ett stort torg som större delen av året används i huvudsak för cykelparkering. Så här ser det ut:
Men det finns inga cykelställ så man får ställa hojen där den får plats. Oftast är det inget problem, som synes är det en stor yta. Men av någon anledning har cyklarna en förmåga att samlas kring de där två brevlådorna. Det har lett till att Posten kände sig föranledda att sätta upp den här skylten:
Skälet är såklart att cyklister inte bara vill ha någonstans att ställa cykeln. Man vill gärna ha den kvar när man handlat klart också. Som det stod i DN idag så stjäls det just nu rekordmånga cyklar:
– Tyvärr är cykelstölder ingenting vi prioriterar, säger Johan Heed, närpolischef på Södermalm, stadsdelen där flest cyklar stjäls.
Det måste alltså gå att låsa fast cykeln. Och enda stället på torget där det går är vid de där två brevlådorna. Men det måste ju inte vara ett problem i den stadsdel som Stockholm kallar ”Miljöstadsdelen”. Det är bara att ställa upp ställ som det går att låsa fast i. Utrymmet saknas ju som sagt inte alls och med cykelmiljarden så borde det finnas pengar också. Jag skrev till Konsum, eftersom jag tänker att det vore bra för dem om de många cyklande kunderna hade någonstans att säkert parkera. Svaret var nerslående:
Tack för ditt mail, vi har länge önskat att få cykelställ på torget till våra kunder men tyvärr så säger kommunen/stockholmsstad nej, vi har även varit i kontakt med föreningen som vi hyr lokalen av.
Vi önskar dig en trevlig dag och hoppas att du snart kan parkera din hojj hos oss
Gaddam, Stockholms kommun, varför säger ni nej? Ett mail till Trafikkontoret i juni fick svar nu i veckan:
Vad jag kan se har inte trafikkontoret fått in något önskemål tidigare om cykelparkering på platserna. Men det kan förstås ha tagits emot utan att ha registrerats och svaret kan eventuellt ha varit att det inte var aktuellt just då. Svårt att säga då jag inte hittar någon information om det.
Hursomhelst, och det viktigaste, är båda platserna med på vår lista över platser där vi inom en nära framtid avser att se över möjligheten att anlägga cykelparkeringsplatser. Jag har tyvärr inget mer exakt tidsperspektiv att ge men förhoppningsvis kan översynen ske snart.
Yaay! Det kommer inom en nära framtid. Bild kommer så fort de är uppsatta!
Läs också: Krister Isaksson skriver om parkering i området på sin blogg.
Det är såna här situationer man ska ha en cykelparkeringsnorm till. (Ja, på samma vis som bilparkeringsnormen användes för att tvinga fram en ökning av biltrafiken – se Per Lundins avhandling ”Bilsamhället” – så kan cykelparkeringsnormen användas för att tvinga fram en ökning av cykeltrafiken.) Jag skulle tippa att p-normen skulle ha krävt mellan 30 och 40 cykelplatser i anslutning till entré för denna Konsum-etablering.
Nu vet jag inte om Stockholm hade någon p-norm för cyklar då kvarteret i fråga byggdes, men tyvärr så räcker det inte med enbart en p-norm: det krävs också att den kommunala organisationen klarar av att driva igenom den. Ett personligt exempel jag har är att i en av våra större städer färdigställs för närvarande i stadskärnan ett byggnadskomplex för mellan 500 och 1000 statligt anställda. Gissa hur många cykelparkeringar som kommunen krävde? Svar: inga. Man glömde nämligen bort den frågan i bygglovsskedet. (I och för sig kan man trösta sig med att kvarteret är lika snålt försörjt med bilplatser, men det beror på ett aktivt beslut, inte på slarv.)
I Hammarby Sjöstad sattes P-normen mycket lågt (0,35) och man reserverade ett stort antal platser för poolbilar just för att ”tvinga ned” bilinnehavet och flera bostadsbolag erbjöd dessutom medlemskap i bilpool som inflyttningsbonus. Resultatet blev totalt P-kaos, där folk behöll sina bilar och istället parkerade överallt och blockerade hela kvarter. Det slutade med att man fick bygga en massa nya garage och i all hast stoppa in p-platser där det inte var tänkt. Idag (2010) finns det 0,64 P-platser/lgh, medan det faktiska bilinnehavet är 0,7 bilar/lgh – så fortfarande en viss brist alltså. http://fredmanpakvarnberget.blogspot.se/2010/06/brist-pa-parkeringsplatser-ar-ett.html
Det är alltså inte så enkelt som att bara sänka p-normen – det måste ske i ungefär samma takt som invånarna är beredda att avstå från bil. Man kan inte ha regler som alltför mycket avviker från allmänna uppfattningen (stränga böter för att gå mot rött t.ex.) då får man bara ökat lagtrots – med risk för spridningseffekter till andra områden.
Mmm, men vilket inlägg ville du egentligen svara på?
En liten tanke från sidan – det finns ju ofta massor av parkeringsutrymme för cyklar – men cykelstölder gör att vi cyklister gärna vill ha en massa stolpar att låsa fast cykeln i – vilket kommer i konflikt med godsdistribution, rullstolar, barnvagnar, snöröjning mm.
Är det kanske så att vi angriper symptomen istället för orsaken? Lite som det förkättrade hjälmtvånget ? På 50-talet fanns betydligt högre andel cyklar, låsen var erbarmligt lättforcerade för den som ville, cyklarna representerade ett betydligt högre värde än dagens cyklar (min mormors cykel kostade en dryg månadslön – så dyra cyklar har bara ett fåtal idag) – ändå hade vi färre cykelstölder. Är det kanske något annat vi ska ändra på istället för att belamra hela stan med en massa klumpiga stolpar och skaffa allt tyngre och svårforcerade lås i en evig kapprustningsspiral.
Typexempel är kanske signaturen Robert som i kommentarerna till Kristers länk nedan, vill ha ett separat, låsbart utrymme i sin egen källare (sic!) som han delar med endast några få – samtliga nyinflyttade. För mig är det obegripligt att han inte lär känna sina grannar och pratar med dem istället för att misstro dem för skadegörelse och stöld.
Jag vet inte, du menar som att försöka få folk att sluta ta cyklar? Eller hitta sätt att minska andrahandsmarknaden?
Ett sätt vore ju att få folk att registrera sina cyklar. När polisen får in stulna cyklar slår de till exempel alltid ramnumret mot SmartSafety (https://www.cyklistbloggen.se/2013/04/snart-kommer-40000-cyklar-vara-stulna-klarar-sig-din/)
Man kan också tänka sig att man öppnar Smart Safetyregistret och ställer krav på att ramnumret ska ges till köparen inför försäljning av begagnad cykel. Då skulle köpare snabbt kunna se om cykeln är stulen eller inte.
Jag tror, som vanligt på en kombination.
Jag har inga enkla svar, men jag ser att det INTE räcker med att göra det allt svårare att stjäla cyklar, vi kan kapprusta hur mycket som helst på den fronten. Till sist kör vi omkring med 20 kg kedjor var och en – då stjäl man bara något annat istället. Nyss var det bilar – nu har de för bra lås – då stjäl man cyklar och MC istället. Nyss var det banker, sen blev det för svårt, då blev det värdetransporter, sen guldsmedsbutiker…
Det handlar om att skapa ett samhälle där det är mer lockande att själv jobba än att stjäla. Repression är uppenbarligen inte effektivt. Jag blev väldigt provocerad av denna Robert som inte kunde tänka sig att lära känna sina grannar utan föredrog att misstänka dem och hellre ville ha avskiljt låsbart förråd – men nu är vi ganska långt från bloggens huvudområde… 😉
Ett sätt vore om polisen la ut listor på nätet med ramnummer för de cyklar som är anmälda stulna. Då skulle man enkelt kunna kolla om den begagnade cykel man tänker köpa är stulen eller inte. Nu måste man stå i telefonkö i en kvart och sen rabbla ramnumret över telefon (stor risk för fel), hur många orkar göra det, om man ska vara realistisk? Särskilt som man måste stå med säljaren bredvid sig och göra det. Om man bara kunde kolla ramnummerlistan i sin telefon skulle det vara mycket mer görbart.
Polisen skulle alltså med ganska små medel kunna försvåra tillvaron för de som handlar med stulna cyklar, om viljan fanns. Men de prioriterar ju inte stulna cyklar, nej…
jag tror inte att det bara är ett fåtal som har cyklar som kostar en dryg månadslön, jag tror att denna kategori har ökat ganska kraftigt i och med det tilltagande intresset för ”motionscykling”
Cyklar i segment 25 000:- och uppåt utgör fortfarande en mycket liten andel av de cyklar jag ser på gatorna… 😉
Men vad jag försökte säga var att TROTS att en helt vanlig, oväxlad damcykel dåförtiden kostade en dryg månadslön – och du idag får en enpetare för 2500:- dvs mindre än en tiondel av dåtidens pris, TROTS att dåtidens lås gick att knacka upp med en träsko och TROTS att ingen låste fast sin cykel vid några stolpar – så är det IDAG vi är rädda för att bli bestulna.
Det visar att vi är helt fel ute. Mer lås, större lås och mer stolpar kommer inte att rädda oss – det är att angripa symptomen istället för orsaken – precis som hjälmlagar, eller krav på reflexvästar, https://www.cyklistbloggen.se/2012/12/ar-det-inte-bra-om-fotgangare-har-reflexvast-och-syns/ eller cykelrustning https://www.cyklistbloggen.se/2012/09/dn-skriver-om-cykling-idag-tank-pa-cykelrustningen/.
Håller med dig här. På mitt senaste besök i Köpenhamn såg jag bara cykelparkeringar av modell ”framhjul” och inga andra. De var alltid välanvända och sällan var cyklarna fastlåsta.
Något att tänka på.
Kanske är det så att polisen prioriterar cykelstölder, eller är cyklarna mer generiska?
Dessutom var stolpar mest fria från cyklar, endast där det var extrem platsbrist var stolparna upptagna. Men folk parkerade först och främst i cykelparkeringarna och vid husväggar där det fanns.
dock tror jag att det rullar fler cyklar i prisklassen 10 000-25 000:- än det rullar ”enpetare för 2500:-” på stockholms gator
Rullar kanske – men parkerade? 😉
jag tänker att har man lagt så mycket pengar på cykeln så vill man kunna parkera den ”säkert” och då vill man gärna låsa fast den i något som är anpassat därefter och då väljer många att låsa fast cyklen i närmsta stolpe/staket om inte ordentlig cykelparkering erbjuds
Min mormor låste aldrig fast sin cykel – fast den kostade henne mer än en månadslön. Låste gjorde hon med ett enkelt trelocklås.
Hade hon gjort så i Stockholm idag hade hon inte haft någon cykel.
Cyklistbloggen: Inga cykelparkeringar i Miljöstadsdelen. Går det att ändra på? http://t.co/89ncMcpqvF @Cyklistbloggen
Vilket jävla hål i huvudet svar: ”inte fått något önskemål”! Är det så staden hantera bilparkeringar? Har alla de bilplatser som byggts i sjöstaden kommit till genom önskemål från allmänheten? Knappast, det är planerat från början vilket även avsaknaden av cykelparkeringar är vilket jag tar upp i detta blogginlägg: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/det-blir-som-man-planerar.htm
Man kunde ju önska att vederbörande och Trafikkontoret/ Exploteringskontoret åtminstone hade ryggraden och erkänna att här skett det sig, vi missade och vi måste snarast åtgärda denna blunder. Men icke sa nicke i miljöstadsdelen och cykelstaden på väg mot världsklass…
Just det, du skrev ju också! Länkade!
Var det inte så att sjöstaden planerades nästan utan bilparkeringar (dock bilpoolsparkering) – men att p-kaoset detta ledde till gjorde att det kom just önskemål om parkeringsplatser – som man sedan åtgärdat.
Hur som helst – kommunen verkar ju ta ett steg i rätt riktning att döma av svaret, otaktiskt att rasa över det.
Blir ett steg i rätt riktning när de faktiskt gör något konkret. Lova saker (utan att egentligen förbinda sig till något öht) i e-post kan alla. 😉
@Cyklistbloggen Ah, det gamla klassiska moment 22 -”skylla på varandra”, så man gör för att slippa straff för mord eller cykelparkeringar!