Sista (låååånga, hämta en kopp kaffe! Kungliga Slottet är med!) inlägget om snöröjningen kommer handla om cykelfält i allmänhet och ett specifikt i synnerhet: I present to you ett av skälen till att det är så viktigt att cykelfältet på Strömsbron är ordentligt plogat:
Det är redigt trångt där, om man cyklar bredvid eller före den där blåa bussen så gäller det att inte få sladd eller vingla. För er som inte cyklar i Stockholm så är det här ovan scenen man möter precis efter att ha korsat den här korsningen. Så här kan det se ut (och det kommer en rödbuss och kör om vid 0:43):
Som alla bilvägar är själva korsningen, och därmed också cykelfältet ute i korsningen, oftast fint plogat, men sen kommer man då över på bron och vet inte riktigt vad man möter. Oftast under vintern har det här fältet varit fullt av snö. Då måste man gira ut i vägbanan och där kommer alltså SL-bussarna.
Det finns en cykelbox vid rödljuset innan korsningen, vars syfte är att se till att cyklisterna kommer iväg först, men den brukar vara full av… SL buss:
Om man däremot som på videon ovan är först och blir ikappkörd, se då också upp för blåbussarnas backspegel! De har stora backspeglar för att eliminera döda vinkeln, top notch verkligen, men de är precis i huvudhöjd för en cyklist. Och eftersom bussförarna vet att de har bråttom över bron för att inte missa gröna vågen vid övergångsstället, så swischar det där förbi huvudet i rätt god fart.
Skälet till att det alltid är snö i cykelfältet på bron är inte bara att kommunen inte plogar – de har de gjort med jämna mellanrum – utan för att vägen är doserad så. Snön som bilarna drar med sig hamnar helt enkelt i rännstenen, som cykelfältet ligger i. Jag har alltid trott att det inte är så mycket att göra åt, annat än att ploga mer. Men sen dök det här upp:
Det här är Oxenstiernsgatan, där samma fenomen brukar ske: att snön trycks ut och hamnar i cykelfältet. Men sen sattes de orangea reflexstolparna upp. Och se, det bildades en prydlig snövall utanför cykelfältet och så länge stolparna stod kvar, så hamnade snön vid stolparna istället. Det skulle jag vilja se på till exempel Strömsbron nästa vinter.
När man talar om cykelfält, jag skrev i första inlägget att cykelbanorna, alltså de vägar som bara är till för cyklister, oftast varit välplogade den här vintern. Det gäller också G/C-banorna, alltså de trottoarer som cyklister ofta hänvisas till.
Det gäller däremot inte cykelfälten. De som ligger mitt i vägen, eller i korsningar, har visserligen åkt snålskjuts på den övriga snöröjningen, men de som ligger mot vägrenen, med parkerade bilar innanför har i princip varit ofarbara hela vintern. Så här har det sett ut:
En jäkla massa snömodd. Just de här fälten, där bilarparkeringen ligger innanför tror jag är rätt svåra att rå på på vintern. Bilarna drar med sig ny snö nästan omedelbart efter en plogning och så är fältet på några timmar fyllt med modd igen. Jag tror egentligen bara att det finns två lösningar: Stänga av parkeringarna på vintern, möjligen med brandgula stolpar som ovan, eller att ploga betydligt oftare. Kanske varje dag till och med. Eller hitta en alternativ sträckning under vinterhalvåret.
Det skulle vara intressant att höra vad kommunen tycker. Och därmed lämnar jag nu vintern tacksåmycket.
Tidigare inlägg om snöröjning finns här.
Det är just därför jag inte tycker om cykelfält alls – de försvinner när den första snön kommer och man känner sig osäker i dem även när det ingen snö är. Och ärligt talat, så erkänner jag, att jag ibland själv har svårt att se cykelfält när jag kör bil och det är mörkt.
Finns ett läskigt ställe i svänget där jag bor, i toppen på Fleminggatan, där det fortfarande ligger is i cykelfältet (ska försöka ta bild på det i morgon).
Fin (och billig!) lösning med reflexstolparna, hoppas vi får se fler av sånna nästa vinter.
RT @Cyklistbloggen: Recension: Snöröjning i innerstan del 3: http://t.co/9wwVBjuUcV #cykla Ping @stockholmsstad
@cyklistbloggen Tack, jag skickar din recension till ansvariga