I förra inlägget om snöröjning avslutade jag med ett exempel från Stadsgården i Stockholm, som har en g/c-bana med ett gångfält och två cykelfält – ett i varje riktning. Det är just nu förmodligen Sveriges skitigaste cykelfält (kör upp i HD-kvalitet eller helskärm så du inte missar småskräpet):
Skälet till att det är så mycket tomburkar och glasflaskor där är att det här är promenadvägen till och från Birkalinjen och Vikinglinjens kryssningfartyg och folk går och förvärmer inför kvällen ombord. Någon skrev på Facebook att det betyder att det är för få papperskorgar längs vägen, vilket fick mig att inse att det faktiskt inte finns en enda. Så det är klart att en urdrucken ölflaska gärna hamnar på vägen istället.
Det riktiga vinterunderhållet längs Stadsgården upphörde någon gång i mitten på februari, tror jag, vilket lett till att halva delen av det dubbelriktade fältet försvann stora delar av sträckan:
Det kan man ju tycka är okej, då finns det ju åtminstone ett cykelfält att samsas i. Men om man bortser från att jag som bilist aldrig skulle få uppleva att några av filerna på Essingeleden inte plogas överhuvudtaget, så är kvarlämnad snö farlig ändå.
När dygnstemperaturerna varierar, med plusgrader i solen mitt på dagen och minusgrader på morgnar och kvällar när cykelpendlarna ska till och från jobbet, så förvandlas snövallarna till vattnereservoarer som läcker ut på cykel och gångbana. På dagen fylls de av pölar, som på kvällen fryser till is vilket gör att all ren asfalt får en tunn livsfarlig ishinna.
Och så har det varit på till exempel Stadsgården sedan i slutet på februari. Är så fortfarande nu i april.
Det här gäller inte bara Stadsgården, utan alla cykelbanor där snön lämnas kvar. För till skillnad från sina bilvägsmotsvarigheter så är cykelbanor sällan särskilt väldoserade. Vägbanan är helt enkelt utformad så att vattnet inte rinner undan, utan ligger kvar i stora pölar. Samtidigt som bilvägarna är doserade så att vattnet rinner ut mot kanten och ner i vägbrunnarna, där eventuella cykelfält ofta ligger i Stockholm… Så när Stadsgårdens bilväg är torr och fin, är Stadsgårdens cykelväg blöt och isg och full av sopor. Satsa på cykling alltså…
Cykelfälten tänkte jag återkomma till i nästa inlägg om snöröjning.
Det finns två faktorer som är ännu värre med denna sträcka och som förstärks av den undermåliga vinterväghållningen. Det är den otillräckliga bredden på gång- och cykelbanan och en värdelös separation mellan gående och cyklister. Under 2000-talet har det på sträckan mellan Fotografiska och Vikingterminalen varit TVÅ dödsolyckor där cyklister kolliderat med gående som klivit ut i cykelbanan.
RT @Cyklistbloggen: Recension: Snöröjning i innerstan del 2: http://t.co/oZNFttS6ZQ #cykla
RT @Cyklistbloggen: Recension: Snöröjning i innerstan del 2: http://t.co/oZNFttS6ZQ #cykla
RT @Cyklistbloggen: Recension: Snöröjning i innerstan del 2: http://t.co/oZNFttS6ZQ #cykla
RT @Cyklistbloggen: Recension: Snöröjning i innerstan del 2: http://t.co/oZNFttS6ZQ #cykla