När vi började blogga för några år sedan var det alltid cyklisternas fel när en olycka hände eller ett trafikbeteende skulle förklaras. Ni som följt bloggen minns säkert:
– Det var en hemsk olycka. Jag hoppas att cyklisterna tar till sig det här. Kör aldrig framför eller till höger om en lastbil. De sitter så högt upp att de inte ser cyklister eller folk med barnvagn framför nosen, säger Hans Lindegren, trafikinspektör i City.
Göran Bolinder, chef för trafikpolisen i Stockholms län, betonar att man har ett växande problem med cyklisterna.
– När folk sätter sig på cykeln överger många efterlevnaden av trafikregler. Trafiken bygger på ett ömsesidigt ansvar, men cyklister inser ofta inte att bussar och lastbilar har svårt att se dem, även när cyklisterna dyker upp tätt inpå fordonen, säger Göran Bolinder.
Det spelade liksom ingen roll vad det handlade om, när cykling överhuvudtaget skulle tas upp så måste det in generaliserande kommentarer om att cyklister är trafikbusar hela bunten.
Visst, det är fortfarande så att så fort polisen nämner att de tänker kolla cyklister lite extra så blir det krigsrubriker i tidningarna och Twitter fylls med kränkta bilister som vill påpeka att alla cyklister kör som de vill. Men sakta börjar bilden förändras.
För två år sedan hade en sådan artikel aldrig slutat med det här stycket:
Men det är inte alltid lätt att vara cyklist i Stockholm.
– Vi vet att det finns ett antal platser där det är svårt att göra rätt som cyklist. Där behöver man skylta om eller bygga om, säger Marcus Rostedt (chef för citypolisens trafiksektion)
Då hade aldrig trafikmiljön för cyklister tagits upp som i den här artikeln:
– Förutsättningarna för cyklisterna är inte heller de bästa. Det är snålt med cykelvägar i innerstan. Och många cykelvägar respekteras inte av bilisterna. Det är speciellt taxibilar och budbilar som parkerar på cykelbanorna. De blockerar så att cyklisterna måste köra ut på körbanorna, säger han (Viktor Adolphson, yttre befäl på Södermalmspolisen).
Det rör på sig så sakta. Politikerna har insett att fler cyklister är bra för stan, nu tror jag polisen börjar förstå det också och att vi inte alla är farttokiga trafikdårar som helst av allt bara vill köra på alla andra, utan att det handlar om vanliga människor som bara vill komma fram så säkert och bekvämt som möjligt. Heja.
@Cyklistbloggen @G_Smurfen Men som sagt, de som bötfälls överlägset mest är bilisterna. Vi jobbar mest mot deras trafikbeteende.
— YB Södermalm (@YB_Sodermalm) March 15, 2013
Och våren är på väg. 2013 kan bli bra.
Själv blev jag nästan påkörd av en polisbil för ett par månader sedan.
Körde ner för Odengatan, och där brukar jag alltid ta bussfilen då den har slätare asfalt och är oftast fri från bilar.
Just denna gång var det fredag kväll, jag var på väg hem från jobbet kl 4 på morgonen. En polisfolkabuss körde ner för Odengatan framför mig. Jag valde då att cykla i högra körfältet, för att vara laglig.
Jag cyklade snett bakom dem ett tag så att de skulle se mig och min lampa i spegeln, till slut kom vi fram till korsningen. Utan förvarning, inga blinkers, direkt från vänstra delen av högra körfältet, svänger polisen höger och jag (som då befann mig snett till höger om dem) tvingas till en farlig manöver och nästan krockar in i dem.
Jag blev arg och körde jämsides dem, och knackade på deras fönster, då de nu hade stannat i körbanan av någon anledning.
En till synes irriterad polisman vevade ner rutan.
Jag förklarade för honom (med så normal ton jag kunde få fram trots min chock) att jag nästan körde in i deras bil, och undrade om inte de kunde slå på blinkers nästa gång, eller visa lite mer hänsyn genom att inte svänga höger när det fanns cyklister till höger om bilen.
Idioten bakom ratten tittade på mig med tom blick i några sekunder och hävde ur sig till slut – ”åk hem du”.
Jag fick dock känslan att kollegan i passagerarstolen hade något mer att säga, men hon valde tystnad, ”blue fraternity” och så.
Det här cementerade min misstro till poliser, och framförallt övertygade detta mig om att polisen är inte till för att hjälpa cyklister, så när jag ser en polisbil idag känner jag bara att det är en bilist som vill jävlas, och inte en som kommer visa hänsyn eller skydda mig från vårdslösa förare.
Kanske är det en svepande generalisering baserat på en enda ”encounter”, men än så länge så har polisen inte visat på motsatsen.
Det måste ske en förändring i hur samhället ser på cyklande, en person på cykel ska anses vara en medborgare som är på väg någonstans viktigt, som gör samhället en tjänst, precis i samma utsträckning som en person som kör bil anses vara på väg någonstans viktigt. Alltså, helt vanliga människor som är på väg att göra helt vanliga saker, precis som alla andra.
Idag känns det som att cyklister ses som ett gäng fyllon som är på väg till nästa krog, oavsett tid på dygnet.
Bara då kommer även polisen att sluta se de som cyklar som ”cyklister, dessa cyklister”.
Folk gör misstag, att glömma blinkers är tyvärr vanligt och farligt. Tror inte att poliser hatar cyklister bara för det. Jag tycker det är svårt att ta sådana där diskussioner som uppkommer i trafiken, jag blir alldeles för upprörd, det gör att jag försöker att vara trevlig så ofta jag kan eftersom jag vet att jag strular till det i bland och är otrevlig.
Btw får poliser köra i bussfiler, de gör det varje dag här i krokarna.
Det handlar inte om blinkers eller att de gjorde fel, moralen med historien var inte att polisen gör misstag, det förstår ju så klart jag också. Utan att han valde att bara säga åt mig att dra åt h-vete på polisspråk.
Hade han bett om ursäkt eller något i den stilen, hade historien vart glömd.
Inte heller tror jag att de specifikt ”hatar” cyklister, men de ser de som cyklar som ett irritationsmoment, lite som myggor som kommer i vägen för deras biljakter.
På tal om bussfiler – de körde inte i bussfilen. Vägen var två filig och övergick till filer – bussfil till vänster, rakt fram och högersväng. Jag brukar ta bussfilen, men som cyklist får man inte köra i en vänsterfil som är bussfil, bara i en bussfil som är längst till höger. Eftersom polisen var i närheten valde jag att vara laglig och nästan betalade priset med kroppslig skada.
Kolla på bilden här: http://bit.ly/119xmf1
Exakt där den svarta minibussen är, där ifrån svängde de höger (från mittfilen), och jag var snett bakom i den högra filen.
Den korsningen ligger alltså längst ner för en lång och brant backe, så man åker rätt snabbt…
Usch jobbigt ställe den där korsningen, jag håller dock fast vid att du generaliserar för mycket och att det finns tillfällen då en trafikant reagerar som just den polisen gjorde. Sedan tycker jag som Ms_Xx om blinkers.
Svårt det där med bussfiler, jag tycker man borde få cykla i dom, och gör även så själv. Jag ser ibland poliser köra på gator som bara är till för bussar, så jag funderade på om jag skulle ta ett snack med dom jag också. 🙂
Som sagt, det handlar inte om agerandet, utan om avsaknad av ursäkt/minsta lilla ånger.
Det är ju just det som det här blogginlägget handlar, om att det verkar som att poliser, åtminstone i media, inte längre ser cyklister bara som bråte som orsakar förseningar i trafiken.
Kanske kommer denna attityd att genomsyra poliser i Stockholm och då kanske de börjar ändra sitt agerande.
Men tills jag får uppleva det eller hör om andra som har upplevt det, kommer jag fortsätta generalisera.
Pip. Men just poliser får inte reagera så… det finns liksom inget utrymme för dem att bete sig buffligt inom tjänsten. De måste uppföra sig bättre än vanliga medborgare, annars hamnar vi snabbt på ett sluttande plan.
Bussfiler: jag lever under intrycket att man SKA cykla i dem, i alla fall i Stockholm. Många cykelbanor tar ju slut och börjar i bussfiler här (till skillnad från i Uppsala där busschaffisarna förökte preja en av vägen om man råkade hamna i deras fil). Jag kanske har missförstått? Inte konstigt att cyklister inte följer regler när de är så himla förvirrande och inkonsekventa/det är så dåligt skyltat…
Om jag har förstått rätt så är det tillåtet att cykla i kollektivtrafiksfiler oberoende filens placering i förhållande till andra fält på gatan. Gissningsvis ska man väl i första hand välja cykelfält eller cykelbana om sådan finns och inte är uppenbart direkt olämplig med avseende på resans färdmål. Men därefter ser jag inga juridiska hinder att nyttja kollektivtrafiksfältet oberoende om det finns andra körfält för motortrafik till höger.
Det stämmer tyvärr inte om man ska tro trafikverket, på hemsidan står det så här:
”Får man cykla i fil avsedd för bussar?”
”Om körfältet eller körbanan är beläget till höger i färdriktningen får du köra cykel eller moped klass II där.”
Vilket innebär att man inte får köra i bussfilen i fråga.
Jag har för mig att samma regel fanns i trafikförordningen, men jag kan faktiskt inte längre hitta den där. Dock står det kvar på trafikverkets hemsida, se länk:
http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Trafikregler/Cyklist-mopedist-motorcyklist/Fragor-och-svar-regler-for-cykel/
hittade stycket i trafikförordningen i 8 kap. 2 §:
2 § I ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl. får endast fordon i linjetrafik föras samt, om körfältet eller körbanan är beläget till höger i färdriktningen, cykel och moped klass II.
Så det verkar som att det som står på trafikverkets hemsida stämmer, bussfil får alltså endast användas om det ligger till höger i färdriktningen. En idiotisk regel…
Okej. Fel av mig då. Håller med om att det är en idiotisk regel. En av många. Det har börjat gå runt i huvudet på mig av att hålla rätt på alla ologiska och inkonsekventa regler som man som cyklist förväntas följa. Och då har jag ändå gjort ett gott försök att förstå, särskilt studerat det hela. Jag undrar uppriktigt om det finns någon som på allvar begriper reglerna runt cykling fullt ut. Jag gör det bevisligen inte.
Nu får du lite mer snurr på karusellen 😉
Hm. Betyder det att man bara får cykla i bussfilen om det finns ett ”vanligt” körfält till vänster om den, inte om den är en ”ren” bussgata? Eller betyder det bara att man inte får cykla i bussfilen om den ligger mitt i gatan med ett ”vanligt” körfält till höger (vilket är det enda som står)?
Jag misstänker att det är alternativ #2, alltså att du får inte cykla i bussfilen om det finns andra filer till höger om den…
På tal om att ta diskussioner i trafiken, jag förstår vad du menar man blir ofta arg, men polisen är ju tränad i konflikthantering och att hantera just den här typen av situationer. Han satt ju i bilen dessutom, inte på cykeln.
Det var också mitt i natten, folktomt, biltomt och de var inte på väg någonstans. Jag misstänker att de stannade för en kebab, då det var utanför ett kebabställe.
Så det var inte direkt en konversation på 5 sek framför ett rödljus…
Dessutom är det oftast den på cykel som blir upprörd, eftersom man sällan riskerar livet i en kollision mellan cykel och bil.
Jag kan ju avsluta med att de förare som har gjort fel och kört på mig i trafiken har alltid bett om ursäkt, trots mina arga uttalanden åt deras håll.
Men att glömma att använda blinkers är faktiskt inte alls, på något vis, okej. Även om många Stockholmsbilister verkar tro det.
Jag har sett en polisbil mitt på dagen gira runt ett hörn mot rött ljus, på väg från Scheelegatan in på Kungsholmsgatan för att landa på parkeringen utanför polishuset och ta en liten pratstund med kollegor på trottoaren. Det finns arroganta rötägg inom polisen, och en del puckon. Synd att det är de som syns mest utåt även om de är i minoritet, för det finns såklart en massa justa poliser också. Man ser bara inte när folk gör rätt lika mycket som man gör när de gör fel. Det borde alla poliser vara medvetna om.
Ja, idag stog en ambulans parkerad på hela cykelbanan där den går mot enkelriktat på Götgatan i backen strax norr om Medborgarplatsen. Jag fick cykla in på trottoaren. Vägbanan är bred nog för två bilar att passera varandra i bredd, så det var en helt onödig cykelbaneparkering.
Apropå uniformerade statstjänare som försvårar livet för oss som cyklar.
Jag kommer att applådera den dag vi får cyklande poliser i Sverige igen!
Samhällssynen på de som cyklar är urusel idag, och i min mening handlar det om att signalerna från makten är inte tillräckligt positiva. De måste signalera både med ord och agerande – att cykla är något positivt, och framför allt, viktigt för vårt samhälle.
Ledningens attityd genomsyrar ofta ett samhälle på olika sätt, och om både staten och polisen bara pratar om att cyklister bryter mot regler och antyder att cyklister är bara en liten grupp (men vi ska ändå hjälpa dem minsann!), så blir människors syn på cykel negativ, eller ambivalent i bästa fall.
I grund och botten – om inte ens polisen respekterar de som väljer cykel som transportmedel, varför ska någon annan göra det?
Det verkar som om synen på cyklister lever kvar från 50-60-talet när bilen var framtiden, framgångsrika människor som räknades färdades med bil och de som cyklade var knegare eller galna gröna vågare (de senare i slutet av 60-talet). Det syns på stadsbyggnaden från den tiden hur marginaliserade cyklister var och inte förrän NU har den på allvar börjat att förändras. Och det är så skönt!
Med en förändrad syn på cyklister, och förhoppningsvis högre status, kommer förhoppningsvis även yrkesgrupper som poliser att börja betrakta cyklister som normala människor som färdas genom att cykla. Inte som kufar och bakåtsträvare som är i vägen.
Jag gissar att det var en straffkommendering att vara cyklande polis innan de helt försvann, förhoppningsvis kommer även polisen att återupptäcka vilket bra transportmedel cykeln är. DÅ finns det hopp om en verklig attitydförändring. Jag håller tummarna.
För övrigt håller jag med om hela din replik ovan.
På tal om cykelpoliser: http://www.svenskpolis.se/Artikelarkiv/Artiklar-2012/December-2012/Folj-med-cykelpolisen-i-Goteborg/
Det finns alltså två stycken i Göteborg, men enligt artikeln upplever de en ovilja hos ledningen att öka antalet cyklande poliser…
Som jämförelse säger artikeln att det finns 64 cyklande poliser i Olso och 50 i Helsingfors.
Pinigt att tvingas cykla ju, mycket coolare att åka Segway 😉
(jag skrattar bakom deras ryggar varje gång jag möter Segwaypoliserna).
Pinsamt för Sverige om jag ska vara allvarlig. Vi är faktiskt väldigt ofta väldigt bakom här, sent ute med nyheter. Som om vi lever på gamla 70-80-talsmeriter. Hoppas på förändring.
Det känns som att det var mer progressivt förr…typ fram till sent på 90-talet, sen tog det stopp – folkhemsidealet har uppnåtts, nu kan ingen överträffa oss. Vidare utveckling kan nu avslutas.
Finanskrisen slog oss i huvudet och idealismen och framtidstron vaknade inte till liv igen. Kanske. Eller så är vi för indoktrinerade i att vi bor i världens bästa land.
Jag tror att fler behöver åka till t.ex. Japan och utvalda städer i USA och se lite framåttänkande. Eller bara UT, på annat än charter.
Angående segway så verkar vissa grupper av män tro att allt som har en motor är coolt, jag har sett alltför många parkarbetare slåss om att få använda lövblåsen…
Ja, just det där med att åka iväg till andra länder skulle många behöva.
Det är definitivt mycket man kan lära sig, både positivt och negativt.
Jag tror att du har rätt det du säger om finanskrisen, men jag tror också att indoktringeringen är en del av problemet, Sverige var ju en gång i tiden det land som världen tittade på som ett exempel på hur man bygger ett välfärdssamhälle, så det är inte så konstigt att många fortfarande lever i de tankebanor.
Vad gäller motorfascination är jag lika mycket guilty as charged. För vem ville inte ha en radiostyrd bil med bensinmotor när man var liten?
Och en tändsticksask mot ekrarna skapade trevliga mopedljud på ens barndomscykel.
Det är något med motorer och bilar… Jag vill ha en DeLorean och en Ford Crown Victoria (helst polismodell med ljus på taket), mina två favoritbilar… Men parkeringen skulle bli ett h-te! 😛
Jag förstår ju många som har en ”relation” till sina bilar… but you gotta get with the times, let go.
Ja, det vore väl trevlig om (trafik)polisen cyklade runt i stan – De får smaka på soppan själv. De kan föregå med gott exempel. Deras auktoritet (nåja) kan hjälpa ge legitimitet till andra cyklister. De kan bötfälla oaktsamma bilister OCH cyklister på bar gärning (sker aldrig annars). Med en synlig lättidentifierbar uniform och god kondition får de bra närvaro och räckvidd. Och nog vore det bättre för vissa poliser att byta bort sin segway för en cykel istället.
Vore ju fantastiskt om konstaplarna själva kunde svinga sig upp i sadeln och bli en del av oss cyklande istället för att stänga in sig i miljöovänliga plåtkarosser.
Vad jag saknar är att man aldrig någonsin får se någon statistik på hur ofta rödljuskörande cyklister är inblandade i olyckor jämfört med de som försöker ta sig över när det är grönt.
Många cyklister skadas i trafiken, därför hårdsatsar man på att bötfälla rödljuscyklare. Men är det då majoriteten av olyckorna händer?
Jag råkar nästan dagligen ut för svängande bilister som inte lämnar företräde när jag som cyklist har grönt (speciellt när övergångsstället intill har rött) medan det är ytterst sällsynt att jag som bilist tvingas bromsa för en cyklist som kör mot rött. Bötfäller man någonsin bilister som inte väjer för cyklister som har grönt?
För det är ju fortfarande enligt artikeln så det är cyklisternas beteende som är orsaken till alla olyckor och behöver förändras. Vill man göra det säkrare för cyklister borde man ta reda på i vilka situationer olyckorna verkligen händer istället för att bara hitta på eller gissa.
Därmed inte sagt att det är ok att cykla mot rött.
Det finns ett väldigt bra skäl till att sådan statistik inte visas. Det beror på att sådan statistik visar något anmärkningsvärt, nämligen att det är säkrare att tillåta rödljuscykling än att inte göra det. Krister Isaksson har skrivit en bra artikel på Newsmill om hur det förhåller sig. I STRADA finns i stort sett ingen som skadat eller dödat sig själv eller andra genom att cykla mot rött. Det finns ett undantag, en något överförfriskad cyklist som skadade sig. Slutsatsen är att dagens rödljuscykling är säkrare än dagens rödljusstannande då fler som stannat för rött skadats och dödats de senaste 10 åren. Detta leder till en obekväm sanning som vissa inte vill befatta sig med, nämligen att fokuset på rödljuscykling är ett utslag av ordningsfetischism och inte gynnar trafiksäkerheten ett dugg.
Även i London har man insett detta. Slutsatsen är att manliga cyklister som oftare bryter mot reglerna (stannar inte vid rött) är alltså säkrare än kvinnor som verkar följa reglerna oftare.
När en sådan stor sanning observeras i två storstäder, bör väl någon ta till sig det hela? Nu är det inte bara i Sverige man har upptäckt detta.
http://www.standard.co.uk/news/male-cyclists-who-jump-red-lights-are-safer-7181197.html
Dvs, om de är få cykelolyckor man är ute efter är det effektivare att låta polisen mata änder i parken än att bötfälla cyklister som cyklar mot rött…
Jag tycker de kan börja med att bötfälla sig själva när de parkerar i cykelfält medan de kontrollerar cyklisternas rödljuskörningar 😉
Sen kan de bötfälla alla andra bilister som blockerar och på andra fula sätt inkräktar på cykelfält och banor.
Sen kan de mata änderna också 🙂
https://twitter.com/gillinger/statuses/142970110477484032
Korrekt, men man får inte glömma att polisen bara upprätthåller lagen. Att lagen är uppåt väggarna är inte deras ansvar.
Du har rätt, men polisen som organisation får själva välja (med vissa reservationer) var de vill lägga sina resurser, eftersom dessa är begränsade.
Så man kan ju t.ex fokusera mer på fortkörare, istället för cyklister som saknar plinga.
Dessutom uttrycker sig polisen ofta om lagar, både officiellt och i media, och dessa ”vittnesmål” kan påverka både politikernas tankesätt och även hamna i studier och utredningar.
Till exempel uttalade sig trafikpolischefen negativt om förslagen om att få svänga höger mot rött och cykla mot enkelriktat. Jag kan tänka mig att detta gav/ger ammunition till de som är emot dessa ändringar. En polis har ju sagt att det är farligt, så det så.
http://www.dn.se/sthlm/bilar-ska-fa-svanga-mot-rott
Polisen lägger å andra sidan mer resurser på biltrafiken än på cykeltrafiken. Men de måste väl ut då och då för att skapa bilden av att de upprätthåller alla lagar och inte bara sätter dit bilförare. Hur som helst så är det lagen det är fel på och det är inte polisens ansvar. Poliser borde inte i egenskap av poliser alls uttala sig om lagar och regler, om polisen tar ställning innebär ju det att den operativa enheten i praktiken kör över den beslutande efter eget godtycke. Så kan inte ske i en demokrati. Poliser som gör sådana uttalanden i kraft av sitt ämbete borde befrias från detta.