Slate har publicerat en intressant artikel om varför så många bilister tycks hata cyklister. Jim Saksa tar där upp att trots att antalet olyckor minskar samtidigt som antalet cyklister ökar, så drar många bilister ändå slutsatsen att alla cyklister är dödsföraktande fartdårar som inte respekterar några trafikregler alls:
Faktum är att i motsats till mig är de flesta cyklister artiga, laglydiga och ofarliga medborgare som gärna samsas i trafiken.
Varför är det så? Jo, menar Saksa, det beror på en effekt som kallas affect heuristic:
…vilket är ett finare sätt att säga att folk drar slutsatser utifrån sina känslor istället för utifrån logik (…) När vi blandar in våra känslor, väljer vi förutfattade slutsatser istället för att anstränga oss för att hitta rätt svar.
När det gäller cyklister räcker det med att en pajas på två hjul nästan kör ihjäl sig mot din bil för att du rasande ska dra slutsatsen att cyklister är idioter. Och den slutsatsen kommer bli svår att förändra, alldeles oavsett fakta, statistik eller argument.
Han fortsätter:
Om du kör bil i stan har du med all sannolikhet någon gång nästan skrämts ihjäl av någon galen cyklist som kör tvärs över gatan som Frogger på en fixie. En sådan känslomässigt laddad händelse fastnar mycket lättare i vårt minne än mer vardagliga händelser, som till exempel en cyklist som fridfullt cyklar bredvid din bil.
Saksa skriver att det negativa dominerar, en dålig händelse uppfattas starkare än bra händelser. Det leder till att man överskattar både antalet och hur allvarliga skrämmande händelser är.
Han säger:
Dessutom är cykelpendling, och nu pratar jag inte om den tillfälliga söndagscyklisten, ett okänt koncept för många bilförare, något som gör att de blir extra känsliga för skillnader som de tycker sig uppfatta mellan dem och cyklisterna.
Men i det här fallet gäller det bara åt ena hållet. Även om de flesta amerikaner inte cyklar, så är det mindre risk att cyklister är fördomsfulla mot bilister, eftersom de flesta cyklister också kör bil.
Det betyder att varje gång en cyklist gör något dumt i trafiken så förstärker affect heristic-effekten de fördomar om cyklister som bilisten redan har. Men det gäller inte åt andra hållet. Uppfattningen att cyklister är oförutsägbara trafikgalningar som kör farligt minskar inte av att se aldrig så många snälla och laglydiga cyklister. Allt som talar emot den förutfattade meningen bortser man ifrån.
Saksa menar att det går att bryta fördomarna. När bilisterna väl blir medvetna om dem går det att se förbi dem.
Jag drar slutsatsen att det gör det ännu viktigare att skriva om cykling och skapa motbilder. Och att det vore en bra idé att, liksom Guardian journalisten Tom Richards skriver, kräva att bilförare tar cykellektioner för att få ta körkort.
Själv cyklar jag i Malmö och jag tycker sällan man möter bilister som bemöter en dåligt. Men när man läser om situationen i Stockholm så tycks det råda ett väldigt uppskruvat tonläge där termer som ”hat”, ”cyklistjävlar”,”cykelkrig” och ”cykeltalibaner” används i debatten. Jag kan inte låta bli att undra vad det beror på. Är det så att Stockholms efterblivna cykelinfrastruktur leder till fler farliga situationer mellan cyklister & bilister vilket orsakar irritation? Eller har man en annan trafikkultur i Stockholm?
Jag tror inte att någon malmöjournalist skulle få för sig att skriva en krönika med den rubrik Jenny Strömstedt använde, men i Stockholm gick det tydligen bra.
Malmö är en lugn stad. Folk som bor där är inte stressade. I Stockholm stressar många, infödda som inflyttade. Malmö är en liten flack stad med ytterst lite vatten i city. Stockholm är en större backigare stad uppbyggd på ett antal öar där varje bro skapar flaskhalsar. Malmö har satsat på cyklism. Stockholm har inte gjort det. Det är därför inte konstigt att Malmö är Sveriges bästa cykelstad och Stockholm är den sämsta. Jag är född och uppväxt i Stockholm men har bott i Malmö i 4 år när jag studerade i Lund.
Hade cyklister respekterat trafikregler och sedan inte betett sig precis som dom säger att bilister ska låta bli när dom cyklar förbi fotgängare hade dom fått cykla på utan att jag hatat dom.. det märks att det räcker med att sett Anita och Televinken för att få ta ut en cykel i trafiken!
Det är näst intill uteslutande ”träningsklädda” med tävlingscykel som inte vet hur man följer trafikregler och respekterar sina oskyddade trafikanter (fotgängarna)… Jävla clowner!
Anita och Televinken, det var länge sedan; på den tiden – om jag minns rätt – hade vi även trafikundervisning i skolan: idag lär föräldrarna barnen att cykla till vänster & på trottoaren.
Å andra sidan … Hur många fotgängare betraktar inte cyklister som inkräktare på den cykelbana de själva går på (i st f på gångbanan bredvid)? Hur många hundägare tycker inte att det är en god ide att gå på ena sidan cykelbanan med hunden på den andra och med ett i stort sett osynligt koppel där emellan? Osv osv.
Lustigt nog, av den uppsjö cyklister som håller till vänster, cyklar på trottoarer (och försöker cykla genom mina matkassar), dyker upp som gubben ur lådan på det mest oväntade ställen, och på allsköns tänkbara & otänkbara sätt utgör irrations-/faromoment för fotgängare, andra cyklister, och övriga medtrafikanter som jag haft oturen att komma i närheten av, är mycket få lycraklädda på tävlingscyklar …
Jag tror avundsjuka spelar in också.
Det tror jag med och också kombinerat med lite ”holier than you”-fenomen. Cyklister uppfattas som sunda och miljövänliga jämfört med bilisterna, vilket skapar avundsjuka, skuld/skamkänslor och inte så lite skadeglädje när cyklister gör fel, råkar illa ut osv.
De som både cyklar och kör bil i innerstaden brukar enligt min uppfattning oftast tycka att bilister är den värsta gruppen av de två.
Om en cyklist gör ett misstag kan bilisten påtala detta genom sina starka tuta. Men om bilisten felar är det sällsynt att cyklisten kan uppmärksamma bilisten på detta.
Om cyklisten gör fel får han/hon som oskyddad ofta ”skylla sig själv”. Men om bilisten gör fel är det också cyklisten som är i fara.
Jag undrar om det inte är så att vissa bilister känner sig hotade av den ökande cyklismen. Vi cyklister är mer och mer i vägen och hotar dessutom att så småningom legitimt få ta över en del av ”deras” utrymme. Den som är på väg att förlora ett privilegie tenderar att försvara det med näbbar och klor.
I deras värld är det redan krångligt att köra bil i stan, och jag kan tänka mig att vi blir en symbol för allt jobbigt som försvårar deras tillvaro (biltullar, gågator, höjda parkeringsavgifter…).
Tycker att det brukar se ut så på deras kommentarer på artiklar om cykling (mycket uppdämd frustration).
På ett sätt är det förståeligt, men knappast försvarbart, i mina ögon är de mest av allt lata bakåtsträvare (om jag ska vara ärlig).
Sen finns det ju såklart de som bara är olyckliga/frustrerade människor, som en jag såg häromdagen som tyckte att bilen framför honom körde för sakta, tutade vilt, hetsgasade och tillslut gjorde en biltjuvsomkörning mot gul/rött ljus. Tja. SÅNA hatar nog alla andra i trafiken (kanske sig själva också). Eller fotgängaren som skällde ut mig för att jag stannade för att släppa förbi när hon var i vägen för mig. Haters will hate, liksom…
Men ordentligt uppordnade trafiksystem skulle säkert minska på friktionen, och aggressionerna.
Frågan är lite formulerad så man kan uppfatta det som att alla bilister hatar cyklister. Så är det såklart inte, men visst finns det trafikanter i bil och buss som hatar cyklister, men jag tror de är ett fåtal.
Däremot tror jag det är fler trafikanter på/i olika fordon som hatar lite alla möjliga andra trafikanter. Bilister som hatar andra bilister, cyklister som hatar andra cyklister. Bilister som hatar alla andra trafikanter oavsett fordon.
Jag tror att det mer ligger hos individen oavsett vilken typ av fordon som framförs. En mentalitet som har svårt för att acceptera olikheter, som har svårt att förstå andra människor. Och sannolikt en person som behöver träning i att samspela med sina medmänniskor.
Sen kan det säkert finnas aspekter som att när man sitter i en bil är det lättare att avskärma sig från andra människor.
Jag spetsade rubriken lite, jag tror inte alla bilister hatar cyklister. Men jag tror till exempel att jag som bilist är betydligt mer tolerant mot cyklister än genomsnittsbilisten.
Sen ser man ju dagligen i Stockholmstrafiken att många bilister avskyr varandra och där har det väl snarare med trafikanttyp att göra: aggressiv eller defensiv.
Men generellt tror jag fördomarna mot cyklister är rätt utbredda. Det tycks till exempel inte gå att skriva en artikel i dagspress just nu utan att ta upp ”hatet mot cyklisterna” och få kommentarsfält till artiklar med ordet ”cyklist” i lämnas utan minst några arga kommentarer innehållandes ”lycra”, ”fartdårar” och ”borde ha körkort först”.