Döda barn och hårda protester: Så blev Holland cykelförebild

Publicerad den


Vi nämner ofta Holland som ett föregångsland för cykling. Påfallande ofta när jag frågat mina landsmän om hur Holland blivit så duktiga på cykelinfrastruktur är svaret “vi har alltid cyklat”. Så enkelt är det naturligtvis inte.
Holland blev ett rikt land efter andra världskriget, vilket också märktes på lönerna som steg. Folk handlade självklart mer och bilen blev omåttligt populär. Resultatet blev att städerna blev igenkorkade av biltrafik och att trafikolyckorna ökade lavinartat. År 1971 dog 3 300 personer i trafiken. 400 av dessa var barn under 14 års ålder. Det gjorde att folk fick nog och gick ut på gatorna och protesterade mot bilismen. Kombinera detta med olje- och energikrisen så lades grunden för den cykelinfrastruktur vi idag kastar längtande blickar efter.
Mark Wagenbuur på grymma sajten Bicycledutch har sammanställt en film över hur det egentligen gick till när Holland blev det föregångsland för cykling det är idag. Den är sex och en halv minut, men mycket sevärd. Kika här nedanför.
Holländarna har alltså arbetat hårt med sin cykelinfrastruktur sedan 1970-talet. Det är hög tid att vi sätter fart här hemma.
Tipstack till Anders H!

15 svar på ”Döda barn och hårda protester: Så blev Holland cykelförebild”

  1. Asså den där idén, bilfri söndag, var inte så tokig. Så kanske äntligen människor får upp ögonen för hur vansinnigt mycket yta som bilismen snor åt sig. Man behöver ju för att illustrera poängen inte stänga av mer än en rejäl del i centrum. Det är alltid en ”aha-upplevelse” när någon gata stängs av för arrangemang. Hur mycket liv, rörelse och människor som får plats och hur vitalt det blir.

  2. Jättebra video. Jag förstår faktiskt inte varför det bara är Danmark som lyfts fram som bra cykelland i svensk media, Holland verkar ännu bättre vad jag har sett.
    Intressant att det behövdes en folkrörelse och högljudda protester även där… (ska vi starta en guerilla-rörelse och måla ut cykelbanor genom kornsningar, mot enkelriktat på breda gator och på andra platser där det får plats/behövs?).

    1. Jag skulle vilja uttrycka det som så att danskarna är bättre på marknadsföring och affärer. Utan någon som helst tvekan är Holland cykellandet nr 1.

    2. Skulle precis säga det samma som Krister nedan… Danskarna är fantastiska men de har också utan tvekan lärt sig att paketera cyklingen. Och de har fantastiskt duktiga arkitekter som sprider ryktet. Holländarna verkligen lever och andas cykling något så extremt att de säkert inte ser hur balla de är.

  3. Jag undrar om tidsandan påverkade hur holländarna såg på hur man skulle lösa trafiksäkerheten. På sjuttiotalet var det fortfarande modernt med bilar. Nu, 40 år senare, har vi trängselskatt, och ungdomar väntar allt längre med att skaffa körkort.
    Min tes är att om man skulle börja nu så skulle man ha mindre fokus på cykelbanor och mer fokus på att begränsa bilismen. Här i Sverige tycker jag vissa cykelbanor är så dåliga att det vore bättre för cyklisterna att dämpa biltrafiken än att bygga halvdana cykelbanor.

    1. Det är en väldigt intressant tanke det där. Många länder som byggt cykelbanor gjorde det lite som du säger också ”för att få bort cyklisterna från vägarna”. Tyskland är lite ett praktexempel, med en stark ”bilkänsla” i landet har de ändå cykelbanor i princip överallt.
      Men så kommer man till det här med ”upplevd säkerhet”, och tillgänglighet – jämlik hälsa osv för cyklande människor och då blir rejäla separerade cykelbanor så mycket viktigare. Ingen kommer liksom vilja låta sin unge cykla på _vägen_ till skolan även om hastighetsbegränsningen är 30. Så jag vet inte… Behövs nog fokus på både och.

      1.  Det finns länder (Finland?) där det är tillåtet för barn upp till en viss ålder, kanske 12 år, att cykla på trottoaren. Skulle vi införa det i Sverige skulle vi slippa bygga massor av cykelbanor.

        1. Det vore kanske ett snabbt sätt att öka tillgängligheten för barn att t.e.x. cykla själva till skolan (vilket dock inte rekommenderas i Sverige förrän vid just 12 års ålder… så vi skulle nog få höja den åldern till 15…..)
          Men dilemmat kvarstår ju att man låter fotgängare och cyklister vara samma typ av trafikanter och slår dem samman, till bilisternas fördel. Och låter de resterande 12 + få cykla på vägen. Forskning visar att det bara är de redan cykelfrälsta som tycker det känns okej att cykla i vägbanan som den ser ut nu på många ställen i Stockholm (ritade streck i backen) 

          1. Utanför Stockholm finns gott om lågtrafikerade lågfartsmiljöer (>3000 fordon/dygn, >30 km/h) där det idag planeras och byggs cykelbanor enbart för trygghets skull. Det är inte bara kapitalförstöring utan är också tveksamt ur ett trafiksäkerhetsperspektiv. Folk – och då menar jag både cyklister och bilister – måste lära sig att man får och ska cykla i vägbanan när cykelbana saknas.
            Cykelutredningens förslag om tillåten trottoarcykling till och med det år man fyller 8 år är bra, men det borde nog ha varit 12.

Kommentarer är stängda.