Jag gnällde ju över Götgatan för något år sedan, en cykelväg som jag och flera andra tycker är uselt utformad trots att tusentals cyklister använder den som pendlarväg varje dag.
Men när jag kollade i kommentarsfältet på vår mest tittade video som är filmad på just Götgatan, dyker sådana här kommentarer upp:
Där jag ser en vägtragedi, ser andra tydligen ett paradis. Jag förmodar att allt beror på vad man jämför med.
Samtidigt skriver vår Stockholmscyklistkollega om hur Stockholm under sommaren passat på att renovera en massa cykelfält och lägga på ny röd gatubeläggning. Jag inser att det är lätt att bli hemmablind.
I Sydney till exempel, i hjälmtvångets förlovade land Australien, varnar TV för att cykla med barn i trafiken. Det handlar om en radiopratare som filmar en kvinna som cyklar med sitt barn i en påhängsvagn. Det är inget anmärkningsvärt med trafiksituationen och kvinnan har rejäla vimplar för att synas. Jag ser sådant dagligen i Stockholm, massor av föräldrar skjutsar sina barn till dagis och skolor fastspända i barnstolar, i släpvagnar och i cargo-cyklar. Det är ingen som lyfter på ett ögonbryn. I inslaget framställs det som höjden av ansvarslöshet och illustreras till och med av ett klipp på en cyklist som blir påkörd på riktigt. Ingen bryr sig om att intervjua cyklisten själv. Budskapet är tydligt, cykling är livsfarligt och ingen ställer frågan vad som går att göra åt det (men kolla gärna i kommentarsfältet till artikeln. Alla håller inte med).
I Streetsblog New York läser jag om rektorn som förbjöd 64 studenter att delta på avslutningsfesten eftersom de valt att cykla till skolan. Studenterna bestämde sig för att göra en spontan cykelparad, fick med sig borgmästaren och polisen, men när de väl kom fram skickade rektorn hem dem med följande ord:
”If you and your parents don’t have sense enough to know your brains could end up splattered on Three Mile and Kinney, Fruit Ridge, then maybe that’s my responsibility,” she is heard telling students on the cellphone video obtained by 24 Hour News 8.
School principal Pennington sent a letter to parents explaining the suspension, claiming the event was “extremely disruptive to traffic” and was “dangerous due to the traffic.”
Polisen som eskorterade cykelparaden höll inte med och rektorn ångrade sig senare.
På Reddit läser jag också om en kvinna som pendlingscyklar och undrar varför det är så få kvinnliga pendlingscyklister:
I Stockholm är det en salig blandning som pendlingscyklar, både män och kvinnor. Jag fick faktiskt frågan av en journalist i somras om det går att dela in cyklisterna i olika typer, men jag tycker de flesta är som folk är mest. Det måste vara ett sundhetstecken.
Så, istället för att börja veckan med gnäll, börjar jag med att kollektivt klappa oss alla på ryggen. Vi har det rätt bra ändå.
Tips- och inspirationstack till favvobloggen Put the Fun between your legs.
Och apropå den där mamman som skjutsade sitt barn i Sydney, kan jag inte låta bli att delge er den är mamman i Portland, USA (såklart) som bytte sin SUV mot en cargohoj. Hon har sex barn som hon skjutsar. Sex. Emily Finch, mina vänner:
http://youtu.be/7COaTRgnVxo
good reading
Emily är bäst. Här kör hon över ett hinder. Åtta personer på ekipaget:
http://www.flickr.com/photos/bikeportland/7994916992/