Svenska Dagbladet skriver mycket om cykling idag. Vi ser en artikel om att närmare hälften av oss vardagscyklister vill göra det lagligt att cykla mot enkelriktat, vilket skulle göra att antalet konflikter mellan fotgängare och cyklister skulle minska. Dessutom lite färsk skadestatistik, samt brännpunkt där regeringens cyklingsutredare Kent Johansson själv skriver om nya cykellösningar. Heja!
Jag kan rekommendera läsning av regerings cyklingsutredare Kent Johanssons egen text under Brännpunkt. Han har en bra vision, sedan får vi förstås se hur detta realiseras:
Cyklisten ska ha en egen, trygg och säker, plats i trafiken. Cykling ska vara en integrerad del av vårt trafiksystem samtidigt som det är ett eget unikt transportsätt. Cykeln behöver få större plats, inte bara i trafikmiljön utan också i plånboken.
TT har också tittat på STRADA-statistik och konstaterar att cyklister mest skadar armar och axlar, samt att skallskador är den vanligaste dödsorsaken vid singelolyckor.
SvD fortsätter med en artikel om att närmare hälften av oss vardagscyklister vill göra det lagligt att cykla mot enkelriktat. Det skulle göra att antalet konflikter mellan fotgängare och cyklister skulle minska.
Det är en något splittrad bild vi får i denna SvD-artikel. Man nämner att 46 procent av vardagscyklisterna är för en ändring i lagstiftningen som skulle göra det tillåtet att cykla mot enkelriktat. Jag hittar ingen källa till statistiken, men låt oss anta att siffran är korrekt. Personligen tycker jag att cykling mot enkelriktat skulle vara en bra lösning på flera gator, men det är en liten del i den förbättring av cykelinfrastrukturen vi skulle vilja se. Men hey, lösningen är superenkel och billig att genomföra, så varför inte?
Artikeln skriver mycket lite om att cykla mot enkelriktat, utan reportern går istället ned i verkligheten i Gamla Stan och lasermäter hastigheten på cykelbanan. Det är ju alltid effektfullt. Förutom att mäta hastigheten beskriver man också att det finns en pågående konflikt mellan cyklister och gångtrafikanter. De frågar den annars nyanserade polisen Stefan Lindahl, tf gruppchef hos trafikpolisen i Stockholm, som beskriver situationen så här:
Fotgängarna hatar cyklisterna, så enkelt är det.
Det är en svartmålning som heter duga. Vi har tidigare skrivit om att många cyklister struntar i att ge fotgängare företräde vid övergångsställen. Jag skriver inte under på slentrianmässiga uttryck som att fotgängare och cyklister hatar varandra, för det tror jag inte är sant.
Men, med uppenbar risk för att låta som en gammaldags LP med hack i: fotgängare och cyklister måste separeras i trafiken. Det är rätt självklart att man som fotgängare blir rädd och förbannad när en tyst cykel viner förbi ens axel i 23 knyck, och som cyklist blir man gramse över att hela tiden få bromsa in när en fotgängare vinglar in i cykelbanan. Jag citerar trafikplanerare Herbert Tiemens från Houten i Holland:
Det enkla svaret är att alla måste få sin egen plats i trafiken. När man trängs ihop på ett för litet utrymme skapas friktion och irritation. Man måste bygga ut cykelbanor och cykelfält och det måste ske på bekostnad av bilarnas plats.
I SvD-artikeln konstaterar man att »snitthastigheten på de förbipasserande cyklarna inte ligger långt under bilarna på vägbanan intill.«. De glömde nämna att man tränger ihop cyklisterna på en trång och dessutom dubbelriktad cykelbana där det knappt går att cykla om varandra. Bredvid cykelfälten på platsen går en fyrfilig bilväg. Friktion: jotack. Irritation: Alldeles för mycket.
Att det går fort på cykelbanorna är helt i sin ordning, det visar också vilket effektivt redskap cykeln är för att komma till jobb och skola i tid utan att fastna i bilköer eller vänta på att tågrelaterade signalfel reds upp.
Svensk Cyklings Klas Elm är citerad i artikeln:
– Det är ett gammalt bilisttänkande att sätta ihop gående och cyklister. Stockholm ska även vara en promenadstad, men det mixar väldigt dåligt med de som vill ta sig så snabbt som möjligt till jobbet.
Medhåll. Som cyklist är du tidseffektiv och snabb. Men du, sakta ner och släpp förbi fotgängarna. Det har du tid med.
SvD:s artikel är värd att läsa och kommentera. Men rubriken är missvisande: det är inte att cykla mot enkelriktat som ger färre bråk. Ett större utrymme åt cyklister och gångtrafikanter minskar friktionen. Vi måste minska platsen för bilarna till förmån för cyklister, kollektivtrafik och gångtrafikanter. Först då kan alla le, vinka och ta sig fram utan konflikter.
Skönt att det skrivs om cykling.
Och oskönt att poliser ännu en gång verkar ha fastnat bakom ratten.
Gällande just friktionen mellan fotgängare och cyklister, alla kommentarer om cyklister som kommer farandes på trottoarer så har Trivector gjort en undersökning som jag tycker kan vara intressant i sammanhanget. Den är en kvalitativ case-study med syftet att studera olika separationsmetoder. Generaliserbarheten kan antagligen ifrågasättas, men det är vad jag vet den enda studien som är gjord på området. Den kommer fram till att cyklister i regel håller sig till ”sin” utmärkta yta. I fallet att de inte gör det svänger de upp på gångbanan för att parkera cykeln och orsakar små eller inga störningar för gångtrafiken. Däremot fotgängare befann sig ofta på cykelbanan och orsakade ofta ganska stora störningar för cykeltrafiken. Så en möjlig förklaring till alla fotgängare som håller på att bli överkörda på trottoaren är att fotgängare inte uppfattar att de befinner sig på en cykelbana. Den förklaringen är hittills rimligare än att cyklister kommer farandes som idioter på en gångbana. Om jag inte har fel är det följande rapport:
http://publikationswebbutik.vv.se/upload/5382/2009_155_separering_av_gaende_och_cyklister_fran_varandra_utvardering.pdf
Det finns en studie till, av Hydén och Jonsson på LTH: http://www20.vv.se/fud-resultat/Publikationer_000501_000600/Publikation_000543/Separering%20av%20g%C3%A5ende%20och%20cyklande.pdf . Den visar ungefär samma sak.
För övrigt tycker jag inte att det borde vara lagligt att cykla mot enkelriktat. Däremot tycker jag att det borde vara möjligt att undanta cykeltrafik från enkelriktningen. En viktig skillnad.
Och det finns självklart ännu fler! Och från Stockholm!
”Utvärdering av olika utformningar av separeringen mellan gående och cyklister””Att cykla i Stockholms innerstad”