Som Jeroen skrev igår, så föreslår regeringens utredare att väjningsplikten vid övergångsställen och cykelöverfarter ska ändras till att omfatta även cyklister. Det tycker ett gäng kränkta bilister i kommentarsfältet är heltokigt:
”Ännu fler som ska få begå självmord med en ny kamikazeregel. Vi har redan sett hur en hel del folk saknar självbevarelsedrift när man gav gående företräde. De SPRINGER ut på gatan framför en bil för att de har ”företräde”, utan att se sig för.” – Danial
”När man införde den nya regeln som gav gångtafikanter absoluit företräde framför bilister, så ökade dödsolyckorna och nu är det kaos. Inga gångtrafikanter följer några regler och alla går ohämmat mot röd gubbe. Cyklisterna är likadana och följer i stort sett inga bestämmelser alls. Nu ska de få ännu mer förtur och då kommer cykrelolyckorna öka de med.” – Grottbald
”Cyklingsutredare?
Löjeväckande titel.
Bilar ska väja för cyklister. Ännu mer löjeväckande.” –britas
Ja, hur ska det gå när redan fotgängarna kommer som läskiga överraskningar i en i övrigt rak och fin väg?
Ett sätt kan vara att börja betrakta övergångsställen för vad de i praktiken är, nämligen korsningar. Bilister klarar ju oftast hyggligt av vanliga korsningar, där de möter andra bilister. Eftersom de ser dessa trafikplatser som just korsningar, inte som raksträckor med dekorationsmålning på.
Jag har skrivit om det här förut, så jag länkar till texten ”om rätten till väg” och nöjer mig så.
Det roliga är att vi bilister (OCH cyklister) ska ta största handlingsberedskap vid varje övergångsställe (innebär som bilist: släppa på gasen, vara bromsberedd, toktitta)
Man ska också vara förutseende med potentiella faror när man kör bil/cyklar/går whatever.
Därför är det kul att se folk skriva om ”fotgängare som kastar sig ut på cykelbanorna”.
Kan det vara så att upplevelsen blir sådan när man har fokus på annat och inte är bromsberedd vid övergångsställen……
Sen visar ju forskning att de som faktiskt blivit påkörda på övergångsställen i de flesta fallen är gamla pensionärer… har svårt att se mig dem ”kasta” sig ut…
Däremot så ser jag faktiskt personligen, i egenskap av att vara cyklist, inget direkt måste att ha företräde vid övergångsställen. Vill jag bli framsläppt är det ju bara att kliva av cykeln.
Då och då slår det mig hur djupt befängd hela den här debatten är.
Så här är det ju. Trafikkonflikter bottnar ytterst i att trafikanter kommer i vägen för varandra. Med tanke på det kopiöst tilltagna vägutrymmet i alla svenska städer skulle sådant aldrig inträffa i vårt land, om det inte vore för de individer som insisterar på att medföra sådana där omåttligt skrymmande automobilvagnar vart de än ska. Så långt rena fakta.
Hur ska man då förhålla sig till de trängselsituationer som uppstår till följd av bilisternas val av färdsätt? Ja, enligt alla normala principer för civiliserad mänsklig samexistens är det naturligtvis bilisterna som ska vänta. Den som vållar problemet tar omaket. Självklart.
Men då säger någon: ”Nähädu, det går inte, för då kommer Gurras upprepade inbromsningar och accelerationer att förgifta atmosfären.” Jamen då får väl Gurra för tusan bövlar lämna sin femtonhundra kilos rullande plåtrustning hemma när han ska ut på stan — ska en sådan sak över huvud taget behöva diskuteras?
Och Gurra får lära sig att köra eco-driving… och inte gasa fram till rödljuset/övergångsstället
Rent generellt tror jag att taktiken att trafikanter grupperar sig fordonsvis för att konfrontera andra fordonstyper inte gynnar någon. Visst går det att hitta specifika beteendemönster hos trafikanter i varje fordonstyp. Men om varje trafikant oavsett fordonstyp håller tillräckliga säkerhetsmarginaler, ja då får man ju nästan dubbla säkerhetsmarginaler i en korsning där två fordonstyper ska förhålla sig till varandra.
Men det är otvetydigt en väldigt stark kraft i att känna grupptillhörighet och att peka ut andra grupper för varierande tillkortakommanden. Tyvärr ger det ofta tråkiga konsekvenser på sikt.
Många trafikanter har otillräckliga säkerhetsmarginaler i trafiken, och min övertygelse är att fordonstypen i princip inte påverkar trafikantens grad av vårdslöshet.
Sen gissar jag att det är lite av ”gamla invanda uppfattningar” som kan vara en orsak att vissa tror att det inte är lika noga med trafikregler på tex cykel.
Det borde kunna förändras med nya fräscha kampanjer om trafiksäkerhet och trafikregler med en smart strategi. Det kan vara en smart mix av både fordonsspecifika kampajner, och fordonsneutrala kampanjer.
Mycket forskning finns, men jag gissar att det fortfarande saknas viss forskning. Tex att definiera ”tillräckliga säkerhetsmarginaler” med variablerna sikt, vägtyp, väderlek, väglag, samt några vanliga kombinationer
Fast jag tror att du missar en viktig aspekt i ditt resonemang (vad jag kan läsa mig till anser du att folk inte tycker att det är lika viktigt att följa trafikregler när de sitter på en cykel som när de sitter i en bil, och till viss del har du förstås rätt).
Systemen vi vistas i styr i viss – ibland stor – omfattning vårt beteende. Om man hela tiden får signaler om att man inte räknas som riktig trafikant beter man sig tillslut inte som en riktig trafikant. Om man upplever att systemet motarbetar en blir man mindre benägen att följa det än om man upplever att det fungerar och kanske t.om. hjälper en. Om man i tillräckligt hög grad hamnar helt fel, för ofta får vänta helt i onödan eller tvingas åka långa, onödiga omvägar bara för att ingen brytt sig om att ordna så att det fungerar att ta sig fram så tappar man tillslut väldigt mycket av motivationen att göra rätt.
Jag vet av egen erfarenhet, jag satte verkligen en ära i att cykla laglydigt innan jag började cykla i Stockholm och tillslut höll på att få krupp av frustration över att det var farligt, tidsödande och ibland omöjligt att cykla helt laglydigt.
Då började jag cykla mot rött (för att komma före bilar och bussar, helt enkelt för att inte bli nermejad av fordonsförare som inte såg mig, eller för att slippa stå och vänta på grönt tills det kom en bil och lyset slog om). Jag började även cykla mot enkelriktat, oftast på helt folktomma, breda gator, för att slippa göra långa omvägar.
Jag är fortfarande rätt laglydig, men om systemen var bättre anpassade hade jag alltid varit det. Jag är övertygad om att jag inte är unik.
Om man fixade så att det var enklare att göra rätt som cyklist skulle såklart fler göra det. Och det behöver inte vara så svårt: måla dit cykelbanor på de bredare av de enkelriktade gatorna i stan till exempel, då kan man cykla där utan att bryta mot lagen. Det kan inte vara så dyrt, det går fort och kostar lite målarfärg. Men det görs inte. Nä.
Seriöst, om det är så oviktigt att vi gör rätt att man inte ens kan fixa det, då är incitamentet för cyklister att anstränga sig att göra rätt ganska litet. Och med tanke på att jag, som som person är en sån som egentligen tycker att det är viktigt att göra rätt, ta sitt ansvar, visa hänsyn till andra, vara ärlig och sann, helt enkelt BRY sig, vilket inte alla gör, har kommit till den punkt då jag inte cyklar helt laglydigt är jag inte ett dugg förvånad att det finns folk som faktiskt cyklar som huliganer.
Håller med dig helt och hållet. Jag skulle älska att cykla på röda cykelfält som passerar på rätt sida om rödljusen vid de tillfällen då rödljusen är till enbart för bilarna. Då skulle jag lätt stanna för de rödljus som även gäller för cyklisterna.
Som bilist blir det aldrig problem när jag kör bil. Allt är exemplariskt skyltat och om en gata tar slut (återvändsgränd) blir jag alltid varnad i förväg. Som cyklist får jag jämnt finna mig i att cykelbanor är blockerade eller tar slut.
Ja! Röda fält genom alla korsningar så att det blir tydligt för alla. Och på rätt plats. Inte heller så dyrt! Och trafikljus som släpper iväg cyklisterna lite före bilarna i de andra korsningarna (som på Kungsgatan/Sveavägen på väg mot Hötorget), supersmidigt och mycket säkrare än att bufflas med stressade, trötta människor i plåtburkar med för stark motor.
Sen glömde jag att skriva att det inte är så konstigt om det blir grupp mot grupp när systemen är så dåligt anpassade till den ena gruppen att den i den andra gruppens ögon beter sig som juvenile delinquents, till synes helt obegripligt. Plus då att de i bilgruppen har en massa privilegier som de är rädda för att förlora (förståeligt, de kommer ju att fastna ännu mer i köer då).
Förresten, Christian (Gillinger), det är säkert därför som kommentarsfälten till cykelartiklar och till gruppen (Facebook) Vita Kränkta Män är så lika, kommentarerna skrivs av människor som är rädda för att förlora privilegier…
Blå eller gröna fält! Gillar de färgerna bättre 🙂
”Om man hela tiden får signaler om att man inte räknas som riktig trafikant beter man sig tillslut inte som en riktig trafikant. ”
Underbar formulering!
Yes, säkerhetsmarginaler är SÅ viktigt! Det absolut viktigaste, alltid. Och du det är ganska enkelt att definiera tillräckliga säkerhetsmarginaler: du ska alltid föra fram ditt fordon på ett sådant sätt att du i god tid kan upptäcka och stanna för något hinder/något som uppstår.
Diskussionen kring risken för att cyklister och fotgängare riskerar att bli påkörda vid övergångsställen/cykelöverfarter pekar också på bilarna som ett problem i sammanhanget, även om naturligtvis en del också hänger på hur cyklister/gångtrafikanter beter sig.
Bilisterna har vant sig vid att kunna hålla 50 km/tim inne i städer och stå på utan att behöva väja än för andra bilar. Den tiden är över. I dag finns en insikt åtminstone bland trafikexperter att alla trafikslag måste färdas på någorlunda lika villkor. Då kan vi inte ha stålprojektiler som dundrar fram ohejdat. Max 30 km/tim vore rimligt att ha i stadsmiljöer och vid övergångsställen/cykelöverfarter, åtminstone så länge som inte bilisterna inte förstår att anpassa sig till mer utsatta trafikantgrupper.
Håller helt med om att 30 är lagom maxhastighet i stadsmiljö. Det finns ingen poäng med att accelerera upp till 50km/t för att 30 meter senare bromsa in vid nästa rödljus eller övergångsställe.
Det finns också en säkerhetsmässig aspekt. Risken att dödas vid kollision ökar från typ 5 till 85 procent om man ökar hastigheten från 30 till 50 km/h. Det är en ökning på 1600 procent! Trafikverket driver för närvarande 40 km/h för att de bedömer 30 km/h vara omöjligt att få acceptans för i praktiken. Förutom då den rent miljömässiga som du nämner.
Aj-aj-aj… min trivselfart ligger mellan 28 och 32 km/h…Då snurrar benen på i lagom fart och det är varken för tungt eller för lätt. Skulle vi kunna säga 35 km/h istället?
Personligen gillar jag mera resonemang i termer rörelseenergi än om hastighet. Det är rörelseenergin som gör ont. Hastigheten är en faktor i sig självt i och med människans begränsade förmåga att hantera den, men även rörelseenergin är något man borde ta hänsyn till. Vilka rörelseenerginivåer är lämpliga att ha i områden där människor rör sig? Hur ont får det lov att göra när det skiter sig? En bils rörelseenergi hamnar minst en, men ofta två tiopotenser över cyklistens. Om en bil ska hålla sig under rörelseenergin en hyfsat ambitiös cyklist når blir bilens hastighet runt 2.5km/h. Man får lite olika svar beroende på indata, men poängen illustreras. Att ha cyklister i 35km/h är alltså ett långt mindre problem än att ha bilister i samma hastighet enbart på grund av att cyklisten är mycket lättare. Idealt hade man kunnat skylta 40km/h dock max en viss rörelseenergimängd. Men det hade varit för komplext för folk att begripa gissar jag. Fast egentligen borde dagens hyperdatoriserade bilar kunna beräkna både vikt och hastighet, och därmed skapa just en rörelseenergimätare…
Jag tycker det är svårt att hålla 30 faktiskt, om det är en stor väg. 40 är då lättare.
Smartare då att sno vägutrymme från större vägar så att de ”tvingas” dra ner på tempot, att köra 30 på en liten bebodd gata känns ju så mkt snabbare än att köra 30 på stadsgata.
Alltid lika intressant att läsa kommentarsfälten till artiklar om cykling. Enligt bilkramarna: alla problem med cyklister beror på att cyklister är huliganer och inte följer reglerna, inga beror på att det är problem med infrastrukturen. Och i nästa andetag får man såna här svar (jag hade upplyst honom – JockeD – om att det faktiskt är tillåtet för cyklister att cykla om på höger sida):
”Jag tvekar inte att kasta upp en dörr eller svänga höger för att skada en cyklist som passerar på insidan. ”
Jo. Man undrar vilka som är de verkliga huliganerna…
Komplext denna tråd. Kan bara tillägga att de gånger jag hyr bil, av gammal vana ibland glömmer att jag ska stanna och släppa över fotgängare. Jag är uppvuxen i Ludvika, en liten håla där man aldrig stannade för något som bilist. Även på cykel kan jag glömma att jag ska stanna och släppa fram gående på övergångsställe. Och då är jag ändå som en fundamentalist när det gäller att stanna och släppa fram gående. Jag blir väldigt ofta omkörd av trafikanter i bil, buss och på cykel, när jag stannat. Inte ens när jag viftar stopptecken eller dunkar i bilplåten stannar en del trafikanter.
Som van cyklist men även bilist tycker jag den idén är lite galen, speciellt om man som jag kör bil i Uppsala titt som tätt, redan där tror cyklisterna (läs studenter) att väjningsplikten redan gäller för dem. Varför jag tycker är den är lite galen (läs farligt) är att en cyklist kommer i mycket högre fart än en gående, om de börjar köra rätt ut, efter kanske kommit ut från en tvärgata då man inte ser cyklisten, innebär detta att cykelolyckorna kommer att öka avsevärt. Vilket jag absolut inte vill att skall ske.
Därför anser jag att de borde stoppa en sådan lagändring, bara som en parantes var jag i Uppsala senast igår, och det var ett par incidenter som gjorde mig alldeles kallsvettig över uppsalacyklsiternas totala hänsynslöshet i trafiken. vad de glömmer är att de faktiskt är ett fordon och skall följa trafikreglerna, även polisen i Uppsala verkar blunda för cyklisternas framfart.
Mvh
Fritz – http://www.cykelbloggar.blogspot.se
Men hur skiljer sig en cyklist som kommer i hög (säg 15 km/h) hastighet mot en cykelöverfart, från en vanlig korsning där bilister kommer i 30? Som den på bilden, där fordon från alla håll är dolda av huskroppar.
Min poäng är att bilister (och cyklister som cyklar i blandtrafik också förövrigt, något vi skrev om alldeles nyss) ser på övergångsställen, och cykelöverfarter, som en plats där man oftast kan fortsätta att köra i vanlig hastighet. Då blir plötsligt uppdykande fotgängare/cyklister ett problem. Om man siktat på att fortsätta köra 30 och en fotgängare plötsligt kliver ut så är det självklart läskigt.
Men en korsning som på bilden ovan ser man som en självklar plats att sakta in och köra försiktigt förbi. Man vet också att man ska väja för fordon som kommer från höger, även om de kör 30-40 km/h. Därför upplever bilförare (och cyklister i blandtafik) inte dessa som ett problem.
Om alla istället betraktade övergångsställena för vad de i praktiken är, nämligen korsningar, så skulle argumentet ”fotgängarna kommer så plötsligt”, inte längre vara giltigt.
Jag menar att kritiken att fotgängare kommer för fort/plötsligt bara känns giltigt för att det råder en bilnorm där bara bilvägar kan utgöra ”korsningar”, eftersom trottoarer och cykelvägar inte är riktiga vägar.
Argumentet att jämföra om det kommer en bil är väl att ta i, för även den som kör bilen vet att jag måste stanna och se att kusten är klar annars är risken väldigt överhängande att det blir en krock. Cyklister i Uppsala (som jag refererar till) ser sig inte ens för de kör bara ut och förväntar sig att den i bilen skall stanna för dem. Jag är förvånad att det inte sker fler olyckor i Uppsala än vad det gör mellan bil vs cykel.
Visst att det går att ”lära” bilisterna att de skall väja även för cyklister, men det kommer att ta tid, och ser man ur miljösynpunkt så är det bättre att cyklisten stannar än att bilen skall gasa, bromsa, gasa, bromsa etc etc. Då spyr de ut ännu mera avgaser än att de som håller en jämn fart. När det gäller övergångsställen så är inte alltid de placerade vid korsningar, eller där bilar kommer från höger, det kan vara en gång/cykelväg enbart till höger (eller vänster) det kanske även saknas någon form av trafikljus, och skall man då ”gissa” om det kommer en cyklist i 15/20km/h det går fort även över en ”bred” trottoar på säg en 3 meters bredd.
Nej jag tycker både som cyklist och bilist att denna förslag till regel är både farlig och idiotisk. + Att den kommer absolut inte öka acceptansen för cyklister, mer ännu mera irritation och galna manövrar. För till syvens och sist är vi medtrafikanter i trafiken och varför skall ”vissa” fordon undantas från regler? Vad är nästa steg? I mit tycke är det bättre att städer satsar på den cykelbanor som så många pratar om och gör trafiken mer smidig för både bilister och cyklister, om vi separerar dem så långt det bara är möjligt så kommer det bli färre olyckor och större acceptans både från cyklister och bilister. //Fritz
Jag säger inte att övergångsställen är *placerade* vid korsningar. Jag säger att de *är* korsningar.
Du behöver aldrig gissa i en vanlig korsning – som den på bilden jag har i inlägget – trots att det är huskroppar som döljer sikten, eftersom du vet att du närmar dig en korsning och därmed anpassar farten.Gör alla samma sak vid ett övergångsställe, eller en cykelutfart, så blir det här inget problem.
Miljöargumentet tycker jag heller inte håller – syftet med de här förändringarna är att få fler att cykla – det innebär att effekten skulle vara att färre kör bil vilket blir en miljövinst i sig. Det blir helt enkelt färre som behöver gasa och bromsa.
Det där utpressningsknepet som Fritz försöker med — ”om ni på något sätt inskränker vår bekvämlighet så kommer vi bilister att gasa och bromsa tills ni inte kan andas” — känner jag igen från min tid i Uppsala, men sedan jag flyttade till Stockholm har jag inte sett det. Kan det var så att varje plats har sin egen lilla flora av ogenomtänkta slentrianargument?
Utpressningsknep? Jag vet bara vad Miljöpartister skulle argumenera för, och som jag påpekar jag är både bilist och cyklist. Om du har bott i Uppsala borde du känna igen dig hur cyklister agerar i den staden, jag skäms faktiskt när jag ser hur de kör och tror att vägen ägs av dem, men de har väl inte tagit körkort (fattiga studenter) och lärt sig en av de tre ledorden i trafiken, d.v.s. ”hänsyn”. Som cyklist är jag van vid att jag måste hålla mig till höger, cyklister och bilister har lika stor rätt till vägen. Jag svär lika högt över en bilist som inte visar hänsyn som över en cyklist i Uppsala som tror att de har samma rättigheter som en gående, vilket de inte har och skapar panikinbromsningar, med risk för krockar mellan bilar, vilket jag tror skulle bli en av följderna om de inför en sådan regel.
Som gammal Stockholmare, upplevde jag aldrig problematiken med cyklister, de visar hänsyn vilket även de flesta bilisterna gjorde/gör.
Men som sagt jag referar till Uppsala där jag inte tror denna lag skulle bli möjlig, för den skulle skapa onödigt lidande.
//Fritz
Nu är jag inte så ofta i Uppsala att jag kan avgöra om din bild av cyklister och bilister där stämmer, men antag att det är så, att cyklisterna uppträder som om de hade företräde: vore det då inte en väldigt bra idé, ur trafiksäkerhetssynpunkt, att ändra lagen så cyklister faktiskt hade företräde (eller åtminstone samma status som bilar)? Då skulle ju bilisterna, som är väldigt bra på att följa trafikreglerna, anpassa sig efter det, och de farliga situationerna skulle minska.
Om jag minns rätt fr min tid i U-a (20 år sedan), var inte regeln de flesta cyklister levde efter (och bra många cyklister och andra här & nu lever efter) ”cyklister har företräde” utan ”JAG har företräde – andra ska ta hänsyn till mig”. En i trafiken inte helt lyckad princip att agera efter …
Det gäller ju många trafikanter är jag rädd. Det är kanske ett av grundproblemen.
http://www.youtube.com/watch?v=cjxnVO9RpaQ
http://youtu.be/x24tEVB-gqQ
Det bästa är om man utgår från trafiken som ett samarbete. Söker ögonkontakt, ler och vinkar.
Jag håller med dig om att det nog inte är en så bra idé att låta cyklister få företräde på övergångsställen. Däremot borde de få de på cykelöverfarter tycker jag (eller vad det heter när det är övergångsställe+cykelöverfart) Måste även inflika att det är nog så kaosigt på BILFRONTEN i Uppsala. Jag som fotgängare upplever flera gånger att bilister inte stannar för mig (när jag redan är på väg ut på övergångsstället),
på vintern när zebraränderna är täckta med snö tror många bilister i Uppsala att övergångsställena inte finns där längre. På Vaksalagatan gasar bilarna i hög fart förbi övergångsstället bara för att få bromsa in vid rödljuset på andra sidan. Fruktansvärt faktiskt! Få verkar förstå eco-driving i den här stan (alternativt så tolkar de ecodriving så att man aldrig ska stanna in framför ett övergånggställe – varpå man som fotgängare blir så skraj att man inte vågar gå ut förrän man ser att de faktiskt tänkt sakta in ordentligt)
Jag cyklar mycket i Uppsala och kör även bil här, upplever faktiskt inte cyklisterna som något problem alls när jag kör bil. Kan det vara för att jag tänker som en cyklist och är medveten om mina ackilleshälar som bilist när det gäller att uppmärksamma cyklister?
Det kan vara värt att påpeka att cykelöverfarter fungerade precis som ”vanliga” korsningar fram till 1997 (om jag inte minns fel nu), dvs högerregeln gällde. Cykelvägar hade samma juridiska *status* som bilvägar. Av något skäl ändrades detta, jag var för ung för att följa debatten då, men jag anar att det var säkerhetsmotiv bakom. En personlig spekulation är att ”acceptansen” var för låg bland bilister, dvs bilister sket högaktningsfullt i regelsystemet och skapade därmed säkerhetsrisker. Vi har sett samma sak i andra sammanhang såsom i trafikverkets resonemang om bashastighet. Det känns inte långsökt att tänka att istället för att ta tag i grundproblemet (vilket är synonymt med att slakta en helig ko, bilismens tolkningsföreträde) valde man att lägga över ansvaret på alla andra. Alla andra blev skyldiga att hålla undan. Det är ju som sagt bara mina spekulationer, jag har inte kollat upp något. Någon som vet hur debatten verkligen såg ut?
Va? Jag har alltid trott att högerregeln gäller för bilister vid cykelöverfarter!
Det finns en uppenbar risk att denna regeländring inte blir av alternativt ett slag i luften. Observera att Kent Johansson i bägge artiklarna i SvD påtalar att det kommer inte att räcka med en ny regel och ev. skylt. ”Samtidigt ställer ett sådant förslag också ytterligare krav på cykelöverfarternas enhetliga utformning i syfte att garantera trafiksäkerheten.” ”De ska vara tydligt markerade, kanske med avsmalnad väg så att bilisterna förstår att de ska släppa förbi cyklisterna, säger han.”Det handlar alltså om en konkret fysisk utformning av cykelöverfarten för att regeln ska få tillämpas. Och här i ligger problemet, regeln om övergångsstället dikterar ju inte en särskild fysisk utformning av platsen annat än skylt och målning men det skall alltså regeln om cykelöverfart göra. Om förslaget lyckas passerar Trafikverkets, Transportsstyrelsens, Departementens, riksdagens och regeringens kvarnar så ska alltså landets kommuner och Trafikverket bygga om 1000-tals cykelöverfarter för att regeln ska kunna tillämpas. När tror vi det kan ske och för vilka pengar?
”De ska vara tydligt markerade, kanske med avsmalnad väg så att bilisterna förstår att de ska släppa förbi cyklisterna, säger han.”
Det handlar alltså om en konkret fysisk utformning av cykelöverfarten för att regeln ska få tillämpas. Och här i ligger problemet, regeln om övergångsstället dikterar ju inte en särskild fysisk utformning av platsen annat än skylt och målning men det skall alltså regeln om cykelöverfart göra. Om förslaget lyckas passerar Trafikverkets, Transportsstyrelsens, Departementens, riksdagens och regeringens kvarnar så ska alltså landets kommuner och Trafikverket bygga om 1000-tals cykelöverfarter för att regeln ska kunna tillämpas. När tror vi det kan ske och för vilka pengar?
Jag föreslår att vi tar lite av miljöskatteintäkterna från CO2-skatterna. De borde i första hand gå till miljöåtgärder, och detta är ju en utmärkt sådan. Annars har ju kommunerna redan en stor skuld till cyklisterna efter många år av medveten bilsubventionering. Fast det kanske är roligare att bygga en ny idrottsarena eller simhall, eller annat skrytbygge man kan sätta sitt namn på som politiker? En annan möjlighet är att betrakta detta som en utgift bilister skapar, det är ju trots allt de som orsakar säkerhetsproblemen. I det fallet skulle man kunna ta rakt av från vägskatterna, vilket också rättfärdigar motsvarande höjning. Fast vägskatterna täcker inte infrastrukturella kostnader + overhead på statlig nivå räknade jag ut. Istället subventioneras bilister med cirka 7 miljarder varje år (siffran beror på hur man räknar på administrativa poster i budgeten som blir burna av alla trafikslag). Men i alla fall så finns det alltid pengar att ta av. Det är snarare så att den politiska viljan saknas. Hittepåmiljarden visar ju om inte annat det. Politisk vilja mäts bäst i vad politiker säger med sina budgetar, inte vad de ljuger ihop i tal.
Men om skulden nu är stor, cykelinfrastrukturen så eftersatt och dålig är det nödvändigt att lägga till nya kostsamma åtgärder då? Är det inte bättre att använda pengarna och fixa det som är dåligt och det som saknas idag? Du blandar också ihop statliga skatter och kommunalt väghållarskap, det är ju inte dessa skatteintäkter som främst går till kommunal verksamhet. Det är ju lätt för en statlig utredare att föreslå något som staten inte behöver punga ut pengar för…
Jag vet att jag blandar ihop kommunala och statliga pengar. Man kanske skulle kunna hitta någon modell där staten går in och tar finansiellt ansvar för att detta genomförs eftersom läget är akut, eller för att kommunerna i regel helst struntar i frågan oavsett vad man gör. Man ska ju inte ägna sig åt ”cykelställsfrågor” som det heter…
Ett problem med en del cykelkorsningar är att sikten skyms av buskar, staket, och bilar parkerade precis framför och bakom den korsande cykelbanan (eller allt för ofta, tvärsöver anslutande cykelbana), och ibland syns det inte all att här kommer det en cykelbana, så infrastrukturen och bilisters parkeringsovanor kan behöva vissa justeringar för att göra det mindre osäkert. Man behöver inte en låg liggcykel för att vara osynlig bakom en SUV.
Skymd sikt verkar å andra sidan vara ngt som obegripligt nog anses acceptabelt för cyklister, inte minst där cykelbanor korsar varandra.
I och med ”Zebralagen” så skedde det något fantastiskt… Man har inte gett de gående rättighet att bara gå ut i gatan, utan man har gett fordon skyldighet att stanna för gående. De gående tolkar fordons skyldighet att stanna som en rättighet att bara gå rakt över och förvänta sig att det är tomt på övergångstället.
Vad jag vet så är inte denna del ändrad i och med ”Zebralagen”… ”7kap 4 § Gående som skall gå ut på ett övergångsställe skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället.”.
Summa sumarum… Innan man går ut på övergångsstället så måste man verifiera att fodonet är på väg att stanna. Enkel sak är att ha ögonkontakt för ser jag ”dig” inte, så vet jag inte att du finns.