Alla cyklister är tokar

Publicerad den

Ni vet att jag har en beef med dem som gnäller på ”alla cyklister”. Som sådana här kommenterare:

Som dyker upp i varenda kommentarsfält bara ordet ”cyklist” finns nämnt i texten. Eller poliser som talar om att vi ”har ett växande bekymmer med cyklister” eftersom ”de inte respekterar trafikreglerna”. Eller när Södermalmspolisen lägger upp ett inlägg om olika bötesbelopp på Facebook och börjar inlägget med:

 
Det finns fler exempel, vi har räknat upp en del här på bloggen.
Jag har inget problem med att man tar upp cyklister som kör mot rött, eller cyklister som inte stannar vid övergångsställen – vi har själva skrivit om det. Det jag har problem med är att man buntar ihop alla cyklister i en grupp. Och det sker ofta.
Det händer liksom inte med bilister. När 7000 bilister fastnar i en hastighetskontroll är det självklart inte ett problem med att bilister kör för fort (de kallas inte ens bilister utan ”personer”), utan bara med de som åkte fast. Resten kör som helgon.
Det här är svårt att försvara sig mot som cyklist. Det är svårt att bemöta argumentet ”cyklister kör mot rött”. Det är ju sant. Det finns många cyklister som kör mot rött. Men då har vi plötsligt en grupp trafikanter, bilister, som sköter sig i princip, förutom rötäggen. Och en grupp trafikanter, cyklister, som bryter mot lagen hela bunten. Och då kommer sådana kommentarer som ovan. Det är också svårt att kontra med ”bilister sköter sig inte heller”, eftersom det strikt taget inte är ett argument – cyklisters rödljuskörande blir inte mer rätt bara för att bilister kör för fort.
Men när en grupp hela tiden får stå till svars kollektivt så blir det skevt. Det leder till att cyklister svartmålas som en grupp som är särskilt farlig.
Jag tänkte därför visa ett exempel ur min vardag. Min dotters dagis ligger vid en väg där både bilpendlare och tung trafik i form av bussar och cementblandare från det intilliggande cementverket kör. De kör för fort. De ignorerar övergångsställena och där går vi med våra två-treåringar. Kommunen vägrar göra ordentliga farthinder eller sätta upp skyltar.
Istället fick föräldrarådet hitta på egna lösningar. En av dem är en hastighetsmätare som börjar visa fordonens hastighet när de närmar sig 30 km/h. Sen är det de här två också:

 
Det är som ni ser en skylt, men också en ditparkerad barncykel med en docka. Det ska helt enkelt se ut som att det står ett barn på väg att gå över eftersom sådant har visat sig ha en hastighetsdämpande effekt. Så i korthet krävs det vägmarkeringar, skyltar, hastighetsmätare och ett låtsasbarn på cykel för att bilisterna på den här vägen ska följa lagen. Det på ett område där man riskerar att köra ihjäl småbarn.
Av någon anledning är det ingen som ställer sig upp och säger att vi har ett problem med bilister. Inte jag heller. Men tills dess att cyklister behandlas på samma respektfulla vis som bilister, det vill säga bedöms som individer och inte som grupp, så tänker jag med jämna mellanrum lyfta fram sådana här exempel (här är ett till).
EDIT: 2014 ser vägen exakt likadan ut.

25 svar på ”Alla cyklister är tokar”

  1. Provade idag att cykla som en bil, dvs att stanna mitt i korsningen istället för att tråckla mig förbi den svängande bussen på ett smidigt sätt. Det var tydligen också fel kunde man uttyda av kören av tutor som utbröt bland bland bilarna som hindrades.
    Damned if you do, damned if you don’t…

  2. Ett möjligt sätt att dämpa de skribenter som klumpar ihop ansvarslösa trafikanter på cykel som grupp, är möjligen att andra cyklister försöker hålla efter sina medcyklister. 
    – om du cyklar ifatt en annan cyklist som cyklat vårdslöst, påtala det och hur det förstör för sig själva och de som kör lagligt.
    – ”ho-hoa” de cyklister som kör mot rött. Eller plinga på ringklockan.

    1. Jag är generellt sett emot att uppfostra medtrafikanter. Uppfostringsmentalitet tror inte jag gör mycket gott. Det är polisens jobb att hålla efter ordningen. Särskilt märklig blir idén när man tittar på statistiken och finner att cyklister inte bryter mot lagen i anmärkningsvärt hög utsträckning och att deras lagbrott generellt sett inte innebär några riskmoment. Retoriken runt cyklism saknar helt rationell grund, och kommer fortsätta oavsett hur verkligheten ser ut. Att öka cyklisters regelefterlevnad handlar mindre om trafiksäkerhet än om ordningsfetischism. 

  3. Dessutom: Hur kommer det säg att alla dessa fotgängare som alltid ska envisas med att gå på höger sida, d.v.s. fel sida aldrig någonsin får en känga?

  4. För övrigt kan man som cyklist använda ett argumentationsknep för att komma runt svårigheten att bemöta ”cyklister respekterar inte lagar och regler”. Cyklisters lagbrott är inte fler än bilisters, de är betydligt lindrigare till sin karaktär och de exponerar anda för betydligt mindre risk. Alltså kan man enkelt skifta fokus genom att använda något av detta. Ett enkelt sätt är bara att dra till med ”statistiskt sett är cyklisters trafikbrott både färre och mindre allvarliga än bilisters, varför väljer du att fokusera så snävt på just cyklister?”

  6. Givetvis är det ett stort problem att bilister kör för fort på känsliga ställen, kör mot rött eller struntar i zebra-lagen.
    Men. Min erfarenhet är att ingen cyklist stannar vid obevakade övergångsställen. INGEN!
    Min erfarenhet bygger på ett halvårs daglig promenad mellan Stockholm Central och Slussen (tur och retur), där det finns tre obevakade övergångsställen.
    Jag vet att det är fel att dra alla över en kam, men är det så konstigt?

    1. Jag gör det Johan. Och jag har videobevis:
      http://www.youtube.com/watch?v=9ewi27wNmpw 
      Men min poäng var inte att försöka få det att framstå som om cyklister är änglar. Man kan ju vända på det. När de mätte hastigheten på Essingeleden så var det något i stil med 80-85% av bilisterna som körde för fort. Motiverar det att dra alla bilister över en kam för alla trafikbeteenden?

    2. En av finesserna med cykeln är att behovet att stanna vid övergångsställen i princip försvinner.
      Låt oss räkna lite,
      en mig närstående cykel är 40 cm bred över styret, jag är bredare över höfterna. Den är cirka två meter lång.
      när jag går är jag cirka 60cm bred över axlarna, och 30cm från gylf till bakficka.
      Om vi översätter det till tid, i promenadtakt är min cykel drygt en sekund lång och 0,25 sekunder bred, och jag själv 0.3sekunder över axlarna och knappt två tiondels sekunder från gylf till bakficka.
      Detta innebär att luckorna på övergångsstället krymper radikalt. En bil är i jämförelse 1 sekund bred.

    3. Det viktiga är om cyklister lämnar gående företräde. Det kan man ofta göra utan att stanna. Det finns rätt många cyklister som behöver skärpa sig, men också rätt många som respekterar övergångsställen och som måste få cred för det. Det visar i alla fall min mätning på http://trafikistan.se/struntar-cyklister-i-zebralagen . Det är så lätt att haka upp sig på rötäggen och missa dem som är smidiga och undviker att orsaka problem. Det var ju också Christians poäng med dagens inlägg.

    4. Jag stannar också vid obevakade övergångsställen, i alla fall är jag noga med att släppa förbi folk vilket är det man ska göra (man måste inte stanna helt om man ger möjlighet att gå över säkert). Ser dagligen fler som gör det också, precis där du promenerar, så du har fel, även om många missar att göra det. 
      Och se där. Vips var vi ihopklumpade i en grupp. 
      För övrigt går ”alla” fotgängare i cykelbanorna (särskilt mellan Centralen och Slussen) så det jämnar ju ut sig i längden. Alla är vi själviska skitstövlar?
      Eller nä. Bara en del 🙂

    5.  Bättre är att sakta ner och cykla där man inte stör. Stannar man så måste man stanna på rätt sätt. Mitt i vägen för att hindra att omkörning. Då bilister tänker på att köra om cykel och ej ser mötande trafik eller gående personer.

    6. Jag har bara gått den vägen tre gånger och de två gånger det kom cyklister stannade de eller saktade in, även där det av någon idiotisk anledning saknas övergångsställe vid riksdagen. Jag tror på konfirmationsbias (antagligen lika mycket från mitt håll, jag är säker på att jag flera gånger fått vänta på cyklister men glömt bort det).

  7. Jag skulle drista mig att påstå att vi har ett problem med bilister. Det finns kartläggningar som visar att hastighetsöverträdelser är mer mainstream och kultur än att inte göra det i en rad situationer. Det är ett brott som inte ses allvarligt på av 55 procent av befolkningen. Vid vissa specifika mätpunkter har NTF uppmätt, jag citerar:
    ”Respekten för 30-skyltning utanför skolor är alldeles för dålig. Vid de hastighetsmätningar, som NTF Halland genomfört utanför fyra skolor, låg laglydigheten på mellan 22-40%. Den högsta hastigheter som noterades var 77 km/tim!!” (http://www.ntf.se/Halland/default46727.asp)
    Jag tycker man i det läget kan börja säga att vi har ett problem med bilister i allmänhet, på ett strukturellt plan. Det är inte en enskild företeelse utan en kultur. Och i just det specifika fallet som du beskriver med dagiset tycker jag det är att ljuga för sig själv att påstå att man inte skulle ha ett problem med bilister. 

    1. Jag instämmer. Jag blev dragen åt sidan och utsatt för ”ett allvarligt snack” av en kompis efter att jag under en 5h lång bilresa flera gånger hade bett föraren att sakta ner, han körde nämligen konstant cirka 50km/h över hastighetsbegränsningen, på vintervägar. 
      Min normalt sett hyfsat vettiga kompis tyckte då att ”du skulle nog må bra av att slappna av lite”. Eh. Nu vet jag inte om vi har olika inställning till det pga att jag känner folk som blivit ihjälkörda av nyktra fortkörare och inte hon, men det visar lite på hur en del ser på fortkörning. Som en ickefråga. Vilket det inte alls är.
      I mina ögon är fortkörning (när det rör sig om mer än5-10km/h för fort i bra väglag) och rattonykterhet ungefär lika illa, eftersom det utsätter ens medtrafikanter för ungefär lika stor risk, men det känns ofta som om jag är ganska ensam om att tycka så. Märkligt.

      1. Skyltningen är ju en maxhastighet för bra väglag. Vid vinterväglag borde vem som helst inse att det är dumt att hålla maxhastigheten om vägen inte är i väldigt gott skick.

  8. Men fortkörning är väl om man ska se till lagstiftningen ett betydligt värre brott än att köra mot rött med cykel, böterna är betydligt högre och man kan bli av med körkortet. Dessutom finns någon slags konsensus bland bilister att man ska bryta mot hastighetsbegränsningarna, och att man är en besvärlig bilist om man inte gör det på t ex en 30-väg. Samma person som vanemässigt kör bil för fort kan ju utan att skämmas moralisera över cyklisters beteende. 
    Så jag tycker faktiskt att det är giltigt att peka på att bilister ofta bryter mot regler och att det är socialt accepterat hos den breda massan.(Därmed inte sagt att jag är för att köra mot rött med cykel, stör mig faktiskt på det dagligen.)

      1. Fördelen med att rödköra varierar kraftigt med hur trafiklösningarna är utformade. Där jag cyklar kan man tjäna minuter på att strunta i vissa rödljus. Oftast är det platser där rödljus ligger i serie och är programmerade för att maximera bilens framkomlighet men ger röd våg för cyklister. Genom att smita förbi vid rätt tillfälle kan man utan att någon utsätts för fara komma igenom trafiklösningen betydligt smidigare. Detta ”rätt tillfälle” går ganska snabbt att lära sig. Personligen låter jag bli det, men det finns ju alltid andra man kan iaktta som inte har samma höga trafikmoral. 

  9. Så sjukt mästrande av polisen. Tycker polisen skulle ha obligatorisk cykelpattrulering, så kommer deras attityd förbättras direkt tror jag.

Kommentarer är stängda.