Viktor Barth-Kron tycks vara trött på Per Ankersjös utspel. Åtminstone verkar det som det i dagens DN. Och det kan man ju vara.
Men förutom att han använder ordet ”cykelmotorväg” så skrev han också:
Den naturliga ordningen råkar ju vara sådan att ett antal månader under det stockholmska året inte lämpar sig för cykling, annat än som extremsport.
Det är fan inget gry i innerstadskribenterna nuförtiden om man tycker att några minusgrader är ”extremt”. Särskilt inte efter en vinter som förra, när temperaturen sällan passerade under fem plusgrader.
Vad tycker ni?
När man fram mot slutet av vintern drabbas av oplogad väg, osandad glansis (försöker du gå utan broddar glider du av vägen eftersom det lutar åt alla håll), och decimeterdjupa ”sjöar” med isvatten & snösörja (med glansisbotten) som sträcker sig från snövall till snövall i ena riktningen och en fem meter i andra börjar det väl likna extremsport? Och med ett par kilometer till närmaste (fungerande) gatljus som lök på laxen …
Enda gången jag har ställt cykeln de senaste två åren (sedan jag började cykelpendla) var strax före jul när jag hade 39 graders feber (då tog jag pendeln istället). Den undermåliga snöröjningen och halkbekämpningen sätter dock ens tålamod på prov.
Jag har cyklat utomhus sen vintern -99 och då första snöfallet kom handlade jag ett par Nokian Extreme 289 med 300 dubb i varje däck till min MTB. De däcken har jag kvar fortfarande och cyklar till och från jobbet om det är ”extrem väder och underlag” dvs om man inte hunnit få bort snön och det är is under snön. Det mest extrema jag cyklat i är -18 från Huddinge till Norrtull (ca 22 km) och med rätt kläder så var det inga problem men det hör till undantagen, i regel går ju inte tempen ner under nollan ens i januari. Summa sumarum, det finns inget att skylla på, bara dålig utrustning!
Ärligt talat. Antingen har
Viktor Barth-Kron aldrig cyklat på vintern, eller så har han aldrig provat på en extremsport.
Jag cyklar utan dubbdäck året om, och det har aldrig någonsin varit ett problem på riktigt. Gjorde två eller tre riktiga vurpor under första säsongen, andra gick finfint. Bara man respekterar väglaget och det är snöröjt så är det helt odramatiskt att cykla vintertid om man har något annat än de absolut smalaste racer-däcken. Intressant att jag alltså nu bör kunna sätta ”extremsportare” på CV’t. Frågeställning är om det är ”extremsport” också att gå i kylan, skadefrekvensen är väl markant högre bland gående om jag inte minns fel? Springa måste ju anses som det också? I så fall så är ju stressade kollektivtrafiksresenärer också extremsportare. Jag undrar vad triathlon-deltagare har att säga om att de jämställs med vardagspendlare…
Jag kollade igenom mina gamla blogganteckningar och första dagen med minusgrader förra vintern var 4 december. Så här såg det ut:
http://www.youtube.com/watch?v=ZL-I5GtHPuA
Promenad och Bilkörning hade också varit extremsport om det skedde snöröjning, sandning och fanns dubbdäck. Lite hönan eller ägget-problem. Färre cyklar för att det inte är snöröjt och få resurser läggs på vintercykling då det är färre som cyklar. Personligen tycker jag det är ganska roligt att cykelpendla när det är riktigt grisigt och stundtals svårt.
Jag kan numera jämföra 10 års cykelpendling Lund-Malmö med 15 års Stockholmspendling. Inga Stockholmsvintrar de senaste 15 åren har kommit i närheten av de köldgrader en normalblåsig skånsk höstdag bjuder.
Stockholmare är tydligen av ett extra vekt och ömtåligt släkte…
Nåja, Stockholmarna har ökat sin vintercykling med 130% senaste åren, så det är inte Stockholmarna det är fel på. Snarare DN-krönikörer som inte pallar att det nyper lite i kinderna.
Hehe! Den var go Anders!
Jo visst kommer jag ihåg de blåsiga dagarna i Malmö. Tog cykeln stora delar av min tid i gymnasiet och på högskolan, i alla väder. För att inte tala om turerna ut till Tygelsjö. Som förskollärare och cyklist säger jag: Inget dåligt väder, bara dåliga kläder! Och jag håller med Johannes att dubbdäck inte är ett måste då jag aldrig prövat det.
Men inte tala illa om våra Stockholmare 🙂 Utan starka viljor som vår kära blog här så tar det nog lite längre tid o få (cykel)styr på landet. Trots allt i 08-land som ledningen av landet sitter.
Jag tror skepsisen mot vintercykling helt enkelt beror på att man inte provat. Som flera har skrivit: med ett par dubbdäck är vintercyklingen helt odramatisk, förutsatt att cykelvägarna snöröjts. Jag blev själv rätt förvånad om hur lite extra kläder man behöver på vintern. Dubbdäck och en bra lampa, sen är det bara att hoja på.
Dubbdäck kostar tid och pengar. Så Jag betalar hellre ett eller högst två månadskort, fast det är väl just på vintern som man ska ut och röra sig på cykel…
Problemet med att lägga 1600kr på SL-kortet är att jag måste lägga ca 500 till för att kompensera för förlust av motion. Dubbdäck, lampa och bra vantar…plinga och kör:)
Mina dubbdäck kostade 400 spänn om jag minns rätt och höll fem säsonger. Byte i verkstad har kostat mellan 150 och 200 spänn och varit klart på en arbetsdag.
Jag tycker nog att 500 kr per år för dubbdäck och byte är rätt mycket för många cyklister. Jag kanske ska försöka att byta själv igen.
Sedan är det väl så att jag inte finner det skönt att cykla på vintern, och att jag har svårt nog att få med mig famlijen på långutflykter på sommaren.
Inte femhundra per år. 400 för ett par som räckte fem säsonger (skulle möjligtvis hålla en säsong till, men jag vet inte om de passar min nya cykel). Det ger 80 spänn per år för själva däcken. Därefter 300 spänn för bytex2= totalt 380 spänn. Mot 790×2 om man utgår från ditt exempel. Jag tycker det känns billigare.
Men billigare än 790×2…
Om man lär sig att byta däck själv blir det ju bara 160:-/år, om däcken kostar 400:-/styck och håller i fem år.
Jag är skitlat på att byta, har åkt med dubbdäck fram en hel sommar (skäms), men om man kollar lite på nätet finns det jättebra tips på hur man gör, jag bytte två däck på en halvtimme i somras, till min stora förvåning. Bra att kunna när man får punka också 😉
Funderar starkt på att testa riktig vintercykling i år, inte bara höst- och tidig vårcykling. Då vore det fint med dubbdäck…
Jag kan rekommendera att testa vintercykling! Roligt, man slipper den bakteriebemängda luften på t-banan och får motion. Men vinterdäck vill jag absolut ha. Det är inte alltid lika bra snöröjt och isfritt i förorten som i stan. Minns den här filmen, det hade aldrig avlöpt bra utan dubbdäck. https://www.cyklistbloggen.se/2012/02/spannande-morgonpendling-isgata/
Jomen jag tror att det är dags nu! Cyklade hela vintrarna när jag pluggade i Uppsala, genom snömodd och stormar, men har haft SL-kort december-januari sen jag flyttade till Stockholm. Har aldrig haft mer än ETT dubbdäck dock, ser fram emot att montera på 2st och känna mig lite mer trygg :-). Bor i stan, inte alltid så bra snöröjt här heller, men kanske bättre än i förorten? Inte bra nog dock, tyvärr (än!).
Håller med om att det är VÄLDIGT skönt att slippa trängas på t-banan, och att få gratis motion. Bästa dagen på året brukar vara den första cykeldagen, glädje!
Jag håller helt klart med om att dubbdäck är för dyrt och för tidskrävande. Men som skrivs nedan så är ju kollektivtrafik (och även bil) ännu dyrare och dessutom mera tidskrävande. Min lösning blev att skippa vinterdäcken. Går utmärkt om det är någorlunda snöröjt och man har respekt för underlaget. Så inte ens ovilja att använda dubbdäck är skäl att inte cykla på vintern. Så enkelt är det.
Bara man ser till att släppa ut luft så får man rätt bra grepp. Jag cyklade också utan vinterdäck den här vintern, men så var det en rätt mesig vinter.
Håller med – jag cyklade året runt till skolan innan någon hört talas om dubbdäck för cyklar och det gick alldeles utmärkt.
*grymtar lite à la Monthy Python-gubbar*
Kanske off-topic, men lagom kruxigt för mig att välja kläder för vintercykling! Blir så varm i kläderna, men när man är framme vid målet (som ofta är utomhus) så behövs varma kläder. Svettigt värre ^^
Kan man inte lösa det med en dunjacka eller förstärkningsjacka i väskan då? Att dra på dig när du väl är framme, menar jag. Man blir faktiskt fint uppvärmd när man cyklar, helt klart.
Det är fascinerande hur beredd man är att avslöja sin okunskap, även på en så central plats som en Lördagskolumn i DN. Viktor Barth-Kron nämner ju Köpenhamn som föregångsland för cykel och att man nu har byggt tunnelbana. Detta beror ju inte på vintern, att köpenhamnarna inte vill cykla i kyla och snö osv. Han nämner heller inget om att cykelandelen i stort sett är oförändrad under vintermånaderna! Och vad beror det på? Ja inte de ynka två graderna högre medeltemperatur utan på att staden förstår hur man ska snö och halkbekämpa cykelbanorna och prioriterar detta högt.
En annan stad som har hög cykelandel på vintern är Umeå, Viktor, här är det visst lite mer snö och kyla än i Stockholm! Vi kanske är lite vekare här i staden?
Att förändra samhällssystem så som Stockholms trafiksystem tar självklart tid och pengar. Det kräver även människor som vill åstadkomma något. Inte är det Viktor Barth-Kron vi hittar i täten av klungan…
Exakt. Min cykling till och från jobbet tar 25-30 minuter enkel väg. Det är ungefär lika mycket en pendelåkare får vänta på perrongerna. Men jag slipper frysa.
Alltså, när jag gick på högstadiet och gymnasiet i Dalarna cyklade vi året runt till skolan, hem igen och sen till kvällsaktivitet. 8-12 km per dag. Då var det ordentliga vintrar och i Dalarna snöar det på riktigt. Ingen hade då hört talas om ordet extremsport. Det DNs Viktor Barth-Kron beskriver är snarare extrembekvämlighet. Om det ens går att få ut något vettigt ur den förvirrade texten.
Gnället om vintercykling som extremsport beror väl till stor del på att underhållet med snöröjning oftast är urusel på cykelbanor. Men med ett par dubbdäck kommer man rätt långt ändå