Vad är en bra cykelväg?

Publicerad den

Förra månaden startade vi #cykelfail, en Googlekarta där man kan lägga upp riktigt dåliga cykelvägslösningar med foto (länk).
Men det är lätt att gnälla, frågan är hur en bra cykelväg ser ut?

Studio Ett tog upp det i veckan under rubriken ”Vägen för cyklisterna i städerna – smal fil eller bred gata”? Där jämfördes Stockholms ”smala cykelfält” med Köpenhamns supercykelstier, ett projekt som skulle skapa extra fina cykelvägar vilket i sin tur skulle locka till sig skaror av nya cykelpendlare. Den första supercykelstiern är redan öppnad, men fick kritik för att inte hålla måttet (läs mer här och här).
Här är inslaget:

Jag skrev också på vår Facebooksida om det märkliga i att ”supercykelstier” på svenska översätts till ”Cykelmotorväg”. Cykel. Motor. Väg. Ni hör ju.
Min kollega Helena kom hem från semestern med en bild från Barcelona, vilket blev ett väl-kommenterat inlägg, där det bland annat kom fram att cykelfälten trots smalhet och stundtals märklig planering faktiskt minskat olyckorna och jag tror att jag var ensam om att gilla cykelfält på insidan om parkerade bilar…
Samma dag gjorde stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö ett utspel i DN, där han föreslog att  fyra vad det verkar rätt slumpmässigt utvalda gator skulle utses till ”cykelfartsgator”. Det är säkert trevligt, även om jag som pendlingscyklist har svårt att se nyttan. Det är väl bara att göra om bashastigheten i innerstan till 30 km/h istället? Det har föreslagits tidigare. En twittrare misstänkte att det hela var ett sätt att äntligen lyckas få undan cyklisterna till udda bakgator istället för att ge dem riktiga raka pendlingsvägar.
Och idag började jag och @Velonoir diskutera på Twitter om vilka konkreta förbättringar vi själva skulle vilja se. Vi pratade om att ta bort bilparkeringar i korsningar, så att cyklister syns bättre, att en cykel som svänger kräver upp till två meter i utrymme och:

Jag funderade ett tag på om man kunde få fler förslag genom att använda en gemensam hashtag, säg #cykelwishlist, men alla orkar kanske inte twittra.
Så, vad är en bra cykelväg? Vad tycker ni? Hur skulle ni utforma den optimala cykelvägen? Fila ner kantsten? Buskar mot vinden? Fysiska hinder mellan körfälten? Är det viktigt att gränserna mellan de olika trafikanterna ser snygga ut? Fotstöd vid rödljusen? Specialutformade rödljus? Är det viktigt att cykelvägen är spikrak?
Hur ser din önskelista ut?

37 svar på ”Vad är en bra cykelväg?”

  1. n+1: Inga grindar & dylikt. Men de verkar ju vara populära bland de som bestämmer, men inte för att hålla bilister borta fr GC-vägar (vilket utan tvekan behövs) utan för att hålla ner farten på oss cyklister: (DN 20 aug)
    ”I Hagaparken i Solna kommun har Kungliga
    Djurgårdsförvaltningen satt upp olika hinder för att begränsa
    cyklisternas hastighet och framfart. Anders Ekegren (FP), kommunalråd i
    Solna med ansvar för stadsbyggnad, välkomnar initiativet. Han säger att
    det är av stor vikt att man begränsar cyklisternas hastighet, till
    exempel med grindar och gatustenshinder. Men han betonar också att det
    är viktigt att diskutera hur folk faktiskt cyklar.
    ”–I Sverige har cyklisterna väldigt bråttom. Det är ett tuffare tempo,
    ett tuffare klimat, än i cykelländer som till exempel Danmark. Många
    män cyklar i träningskläder och skyndar fram. Vi måste prata om hur vi
    uppträder mot varandra i trafiken, säger Anders Ekegren.”
    Ibland är de extremt effektiva när det gäller att få ner farten: med min trike kommer jag ibland inte förbi alls eller endast med viss svårighet, och är det svårt med en trike lär det inte vara mindre svårt med en handikappcykel, en transportcykel, eller en cykelkärra – eller med en tandem. Och att komma ner för en backe och upptäcka att man måste sicksacka sig mellan betonghinder, kan inte direkt beskrivas som säkert …

    1. Skämtar Ekegren? Varför är det så oändligt mycket viktigare att begränsa cyklisters hastighet, som sällan passerar 30km/h, den lägsta hastighet staten skyltar, än att exempelvis begränsa bilisters hastighet som far fram i uppemot 70km/h på vägar i tätorter. Läste nyligen en artikel där Hamilton sa något liknande. Jag fattar inte vad det är med de styrande. Cyklister är i regel det långsammaste fordonet i trafiksituationerna. Icke att förväxla med att det också är det snabbaste att ta sig fram på i storstäder på grund av att man kan välja bättre rutter med bättre framkomlighet. Har de otur när de tänker, eller vad är det? Hur många cyklister har gjort sig skyldiga till fortkörning? Någon som har statistik?

      1. Därför att samhället är helt bilfokuserat tror jag. Om man tänker att det SKULLE kunna vara så att cykelns ansåg som lika viktig som bilen är nu, att man vänder på allt, att man planerade städerna med utgångspunkt från cyklar på det sätt som man idag utgår ifrån bilar i planeringen, så känns det som en helt utopisk tanke, en fantasivision som inte skulle kunna vara verklighet. Men egentligen skulle den absolut kunna vara det, i alla fall inne i tätorter.
        Det visar lite på precis HUR bilfixerade vi alla är (även vi som cyklar, i alla fall jag).
        Om bilen är norm ser man inte farorna och bristerna med den. Cyklister är inte norm, därför blir varje felbeteende och/eller eventuell risk med cyklister så överdrivna.
        Min teori.

    3. I förra veckan cyklade jag in på ett vägarbetesområde som var avspärrat med en vägkon, jag var helt säker på att vägkonen stog lite fel, det brukar nämligen i princip alltid stå vägkoner mitt i cykelbanan när de vägarbetar intill den. Rätt galet egentligen när man tänker efter, att man är så van vid att ha onödiga hinder i sin väg att man utgår ifrån att det är så när det faktiskt är rätt gjort…

  2. 15. Man kan få loss mycket värdefull vägyta genom att ta bort parkeringsplatser på de stora trafikerade vägarna i Stockholm. Parkera kan man få göra i parkeringshus eller på smågator.

  4. Man får inte glömma underhållet.Snöröjning. Snabb grus/sandborttagning. Regelbunden sopning, något som behövs särskilt i innerstan där folk gillar att panga glasflaskor i cykelbanorna.

  5. Jag listar mina önskemål på bra cykelväg i fallande prioritetsordning, dvs med det viktigaste först:
    1. Totalt fritt från fotgängare. Fotgängare upplever inte sig själva som trafikanter, vilket gör dem oförutsägbara.
    2. Fritt från rullgrus. Ofta är halkbekämpningen ett större problem är halkan den ska bekämpa – jag halkar mycket oftare på rullgrus än på snö och is. För bilar är gruset ofta inget problem, eftersom det yr bort och hamnar på – cykelbanan. För cyklar däremot är grus en stor trafikfara, eftersom man mycket lätt tappar greppet och åker omkull när man ska bromsa eller väja. I synnerhet runt korsningar och i svängar, där halka är som farligast, brukar grussträngar och -högar ligga kvar. Gatukontoret måste vara lika snabba med att sopa upp gruset så fort snön smält som de är med att hälla ut det när det snöat, inte låta det ligga kvar till de är säkra på att det inte snöar mer denna säsong.
    3. Få stopp vid korsningar. Vid vissa korsningar är det gjort så att cyklister måste vänta på två eller fler rödljus, bara för att passera korsningen. Helt otänkbart om det skulle gälla bilar och en viktig orsak till att cyklister struntar i rödlysen.
    4. Inga tvära svängar. Det man i järnvägssammanhang kallar ”kurvradie” är jätteviktigt. En tvär, trång och knixig passage är både farlig och innebär att man måste bromsa bort all fart, vilket gör att man som cyklist hellre väljer en annan väg.
    5. Företräde gentemot bilar i korsningar. Om man menar allvar med att öka cyklandet på innerstadsbilismens bekostnad, så är det en logisk åtgärd.

  7. Jag tycker det är viktigt att man tänker igenom alla väderförhållanden när man bygger – så att cykelvägen inte har platser där det till exempel samlas mängder med vatten.
    Det behöver inte alltid gälla cykelbanan, utan vägar i anslutning till cykelvägen. Som till exempel på Stadsgårdsleden:
    https://www.cyklistbloggen.se/wp-content/uploads/2012/06/sk%C3%A4rmdump006.png
    Så, bra doserade vägar kanske det går att sammanfatta med.

  9. Gärna undvika omvägar också. Här var cykelbanan förbi gamla stan och riddarhustorget ett föredöme i somras — men visade sig till stor förvåning vara temporär! Nu åker man återigen den längre vägen längs med vattnet; supersmal och med flera avrinningsnedsänkningar. Hur tänkte man där?

    1. Va! Nej vad dumt, jag som jublade av glädje i tron om att de äntligen hade lagt om den! Var ju riktigt kanon i somras. Den där sträckan har stört mig länge, dålig sikt i kurvorna också, inte så kul. Har nog aldrig varit med om en smalare mötande cykelbana. Sedan sticker varje ”cykelmärke” på den streckan upp ovanför asfalten såpass att man skakar till varje gång man cyklar över ett. Huh.

    2. Längre var en överdrift. Bägge alternativen är lika långa, och nog lika smala. Med vägen längs vattnet slipper man ett trafikljus där jag fick rött tre dagar av fyra och slipper en del av trafikbullret – men får stå ut med 2 (sic) grunda avrinningsdiken och en dåligt doserad 90-graderskurva.

  10. Håller med. Inte minst om bort med kantstenar och likande. Inte roligt alls om man har 20″ hjul (och liggcykel). Avrinningsgaller som ligger en cm läger än vägytan i övrigt (som på Drottingholmsbron) slipper man också gärna.
    Och automatiska signaler.
    7. Tillräckligt breda för att man skall kunna mötas (på dubbelriktade cykelbanor) och säkert passera långsammare cyklister, och för att de skall gå att ta sig fram om man har en cykelkärra, en trike, eller en handikappcykel.
    8. Inget lösgrus. De GC-vägar som är grusvägar (”kostigarna” kring Kista, Järva cykelleder, mfl) ”underhålls” ofta genom att man häller ut en tjockt lager lösgrus.
    9. Inga skymda kurvor & korsningar.
    10. Rimligt lättnavigerade: skyltning osv. Man ska inte behöva åka runt i ett industriområde för att hitta fortsättningen på GC-vägen; man ska inte i en GC-vägkorsning behöva ta till höger om man ska rakt fram, till vänster om man ska till höger, och fortsätta rakt fram om man ska till vänster.
    11. Cykelhuvudleder (och pendlingsstråk) skall inte gå genom lekplatser, skolor, och liknande. En cykelhuvudled ska inte kunna misstas för en lekyta. (En cykelbana i Gamla Uppsala användes vid ett tillfälle för prickkastning av en skola – kaffeburkar & likande uppställda tvärs över – och ett annat tillfälle för ett daghems picknick.)
    12. Man skall inte behöva stiga av cykeln & leda den. (Okul om man har en trike, för att inte tala om om man cyklar därför att man har svårt för att – eller inte kan – gå).

    1. 10. njae – vi kan väl hoppa över den där dyra och undermåliga 1900-talsteknologien med fasta skyltar? Det går inte att skylta till alla destinationer så man måste ändå ha en karta eller route-finder med sig eller i huvudet. Satsa hellre pengarna på bra underhåll och snöröjning.

      1. Skyltning kan vara bra när cykelvägen som ser ut att gå rakt fram gör en skarp högersväng bakom skogsdungen och den som fortsatte rakt fram var den svängde av till vänster under motorvägen …
        Dock huvudsaken är att man inte ska behöva leta efter var cykelbanan fortsätter och att den inte får valfri labyrint att verka lättnavigerad.
        Tänkte för några år sedan vara laglig och ta cykelvägen i st för den allmänna i ett områda i Hässelbytrakten: efter en stunds cyklande bl a genom två lekplaster på en cykelbana som hotade att slå knut på sig var jag tillbaka där jag startade. Rakt fram var inte rakt fram. Fortsatte på den allmänna vägen som jag visste var den tog vägen.
        (Eller ta Sverigeleden mellan Sthlm & U-a: att följa den torde fördubbla sträckan att cykla – förutom att den är lätt att tappa bort (var det i alla fall sist jag försökte).)

      2. Nej, inte till alla destinationer, men till ”större”. Och skyltar har fördelen att man inte behöver fumla med en papperskarta (har inte haft en cykelkarta på 10 år – och den stämde föga med verkligenheten ens när den var ny) och med de glasögen jag har när jag cyklar är inget närmare än två meter skarpt (old age, you know) så en GPS vore rätt meningslös (utan glasögon, inget längre bort en 20cm skarpt). Och även om man har kartan i huvudet, kan saker & ting ändrat sig eller så har man grävt upp den väg man tänkt ta (i år har tre av fyra alternativa vägar till&från jobbet varit uppgrävda på minst ett ställe – liksom de rundor jag brukar ta för att motionera).
        En del föredrar skyltning, andra GPS, osv.; varför inte erkänna att folk är olika?

        1. Eftersom jag sysslat en del med skyltning och vet att det är ohyggligt dyrt, krångligt och ändå ger en massa missnöjdhet så är jag numera övertygad om att det är bättre att satsa pengarna på bra cykelappar, bra underhåll och snöröjning.
          Det är ju endast första gången man cyklar en sträcka man behöver guidning – och eftersom det inte går att skylta till alla destinationer måste man ändå memorera kartan/ha den eller en GPS/app med sig. (en cykel-Tom-tom vore väl ngt för dig?), så skyltningen kommer bara att vara ett litet stöd i din memorering – till en oerhört hög kostnad.
          Däremot bör man naturligtvis skylta när man leder om en cykelväg, exv under byggskeden.
          Vägar som avviker så starkt från det intuitiva som du beskriver nedan bör man snarare bygga om än att försöka skylta upp – det är bättre använda pengar.

          1. Personligen tycker jag skyltning är trevligt. Jag tycker man ska kunna navigera vägnätet hjälpligt utan att hålla på med kartor och gpser. De stjäl otroligt mycket fokus från primära uppgiften att framföra fordonet. Karta kollar jag helst på innan och bildar mig en uppfattning om vilka vägar jag ska använda. Det är klart att man inte behöver skyltarna efter säg 5 turer, men är vägnätet bara till för de som brukar köra där? Jag finner mig ofta i situationen att jag har behov av att besöka ett nytt resmål i någon annan del av staden som jag aldrig varit i och som jag kanske bara har behov av att besöka en eller två gånger under överskådlig tid. Då kan skyltning vara en jättehjälp. Det är också ett effektivt sätt att styra över trafik där man tänkt att trafiken ska vara. Problemet för cykeltrafik är dock att ingen har tänkt att cykeltrafiken ska vara någonstans mer än ur vägen för bilarna, vilket gör skyltning lättare sagt än gjort samt att den här fördelen blir kraftigt begränsad.
            Det är klart att det blir missnöje med skyltning btw, det betyder inte att det är bättre att låta bli. De flesta offentliga uppgifter är otacksamma och berör väldigt många, varför man ofta måste göra kompromisser som alla antagligen blir lite missnöjda med. Att en lösning fungerar är inte samma sak som att alla lovsjunger den. Skyltar erbjuder en snabb och enkel navigationsmetod som inte kräver att man kollar på någon telefonskärm eller karta utan som finns precis där man ska ha blicken, på vägen. Sen kan man fundera på om det är vettigt att skylta med ”Helsingborg” eller ”Stockholm” på E4an istället för ”Söder” och ”Norr” som görs i staterna. Men i stora drag fungerar skyltningen bra för bil och jag har använt den många gånger när jag behövt ta bilen. Samma smidighet vill jag ha när jag tar cykeln istället för att jag som nu snurrar in mig i något industriområde och försöker leta upp fortsättningen på nån cykelbana som bara upphörde.
            Detta emotsäger inte att en app är en bra idé. Jag tror att en app är en bra idé, men jag tror inte lösningarna får tillåtas utesluta varandra. Man kan inte förutsätta att alla har appen och infrastrukturen, särskilt cykelinfrastrukturen, är till för alla.

          2. Njae – det är just det skyltning inte gör. Om jag ska till X-son på Skutskärsvägen XX, så hjälper det mig inte ett dugg att det är välskyltat till såväl Enskede som Tallkrogen och Bandhagen – jag måste likaväl memorera vägen eller ta med mig en karta/app.
            Ta en liten funderare på hur många skyltar som behövs för att jag ska kunna ta mig från Mälarhöjden till Skutskärsvägen – och hur man samtidigt ska kunna skylta från Mälarhöjden till såväl Älvsjö som Årsta som Nacka, Ågesta, Nynäshamn, Örby, Stureby, Bandhagen, Högdalen, Stuvsta, Fullersta, Tullinge etc utan att det blir skyltkaos med ett 60-tal skyltar i varje korsning – och utan att jag ska behöva memorera vägen eller titta på kartan.
            De stora kostnaderna som cykelskyltning innebär är betydligt bättre använda till underhåll och snöröjning.

          3. Ett typiskt usecase är att jag ska ta mig från Heden till Kortedala i Göteborg. Jag får vägen beskriven från Kortedala torg (vilket är centrum med kollektivtrafik, Hemköp och sånt) till någon lägenhet där någon kompis råkar bo, alternativt avtalar att möta upp med denne där. Personen jag ska träffa är inte cyklist och kan bara hur GC-vägarna ser ut i just Kortedala. Jag har inte med mig någon GPS och är inte intresserad av att ställa mig och krångla med någon förbaskad app som kanske inte ens funkar på min gammalmodiga mobil som råkar köra något annat än Android eller iOS. Jag känner till staden tillräckligt väl för att kunna peka ungefär vilken riktning stadsdelarna befinner sig i.
            Kör jag bil är det inget problem. Jag vet att standardmetoden som i stort sett alltid fungerar är att åka ut på motorvägen och där finns skyltning som tar mig successivt i rätt riktning.
            Kör jag cykel är det genast mycket mer komplicerat eftersom det inte är så välskyltat, cykelvägarna har en tendens att plötsligt upphöra och inte alls gå dit man tänker sig.
            Detta usecaset är hämtat från verkligheten more or less och inträffade ganska exakt ett år efter att jag började cykla i Göteborg. Efter mycket krångel tog jag mig slutligen rätt, med hjälp av bristfällig skyltning, lokalsinne, erfarenhet och genom att ha memorerat en karta i förväg. Hade inte skyltningen funnits hade jag väl cirklat runt halvvägs än idag.
            Jag tror smidigheten att använda ett fordonsslag är avgörande för vad man väljer. Skyltning är nära kopplat till smidighet. Jag kan utan att krångla till det läsa av infrastrukturen oberoende utrustning jag har med mig just då och därmed ta mig till mitt mål trots knapphändig lokalkännedom. Det kostar att skylta, men en mer välskyltad infrastruktur är mer lättanvänd och inbjuder till användande. Varje persontimma på cykel motsvarar hälsovinster á 38 kr, varje satsad krona beräknas ge 4-5kr tillbaka. Vad kostar varje onödig bilresa till följd av bl a usel skyltning av cykelinfrastrukturen samhället i form av hälsoförluster, försämrat välmående, buller, utsläpp och trängsel? Jag tror inte frågan är om det är för dyrt att satsa utan hur länge vi har råd att låta bli.
            Därmed inte sagt att man ska negligera underhåll och snöröjning. Det är också viktiga bitar. Men om man summerar kostnad för skyltning, snöröjning och underhåll är det fortfarande antagligen en otroligt låg summa pengar jämfört med vad som läggs på bilinfrastrukturen för att göra exakt detta. Skillnaden mellan de två infrastrukturerna är att cykeln löser problem och genererar samhällsekonomisk vinst medan bilinfrastrukturen är en ren förlustaffär. Sluta skylta upp bilvägar om det är pengar det handlar om.

          4. Den här diskussionen är värd en egen tråd.
            Om vi för en stund avstår från att hänga upp oss på vilken lösning som vore bättre, så låt mig komma med några reflektioner om svårigheterna med cykelskyltning:
            Det finns nämligen en avgörande skillnad som gör att man inte kan tillämpa bilnätets skyltningslogik på cyklar.
            Bilvägnätet är hierarkiskt uppbyggt: Stora riksvägar där du kan färdas snabbt, med mycket få avfarter och därför sparsam skyltning, regionalvägar där du oftast måste färdas lite långsammare och med skyltning endast till destinationer som nås från denna väg – därför sparsamt skyltade och därefter lokalvägar med ännu lägre hastighet och med fler destinationer. Poängen med detta system är att när du svängt in på en mindre väg så har du valt bort en massa destinationer som inte längre behöver skyltas. Nackdelen är att du ofta tvingas köra omvägar med bil.
            För cyklister finns inte denna uppdelning i stora och små vägar. Alla vägar som är cykelbara är lika mycket värda för en cyklist. Snabbaste vägen är inte en kombination av längsta möjliga sträcka högfartsväg + kort sträcka lågfartsväg, utan den genaste vägen. (jag känner inte till några cykelvägar som är byggda för en halvtimmes cykling utan avfarter). Cyklister accepterar heller absolut inte att ledas i en omväg. Detta betyder att alla presumtiva destinationer är lika relevanta hela tiden – från varje punkt, från varje korsning. Det gör att cykelskyltning antingen blir fruktansvärt omfattande eller att man måste avstå från så många destinationer skyltningen endast är relevant för ett mycket litet antal rutter.
            Nu kan inte jag Göteborg, men på din väg från Heden vill du säkerligen också ha skyltat till Ullevi, Örgryte, Sävedalen, Lerum, Backa, Bergsjön, Angered, Kungälv, Surte, Gråbo, Floda, Björsared, Jonsered, Öxered + ett 30-40-tal andra destinationer som du kan nå längs denna väg och som du ju inte vill memorera eller söka på karta. Och alla som inte startar just vid Heden, vill ju ha skyltning till samma destinationer där deras väg korsar din. Därför växer skyltantalet oerhört snabbt – det blir aldrig tillfälle att välja bort någon destination.
            Däremot håller jag med att det kan behövas skyltning där cykelbanan är kontraintuitivt dragen – men förstaprioritet bör ändå vara att dra cykelbanan smartare.
            PS. Jag tror att även bilskyltningen kommer att upphöra inom en ganska snar framtid. Även med det hierarkiska vägnätet som stöd är en det dyr och föråldrad 1900-talsteknologi. 😉

          5. Jag tror att cyklister accepterar (något) längre vägar de gånger det ska åkas till ställen som sällan besöks. På min vanliga pendlingsrutt kan jag göra optimeringar mot skyltningen om det finns möjlighet. Jag cyklar ju där dagligen och kan den som i min ficka efter ett tag. När jag ska någon annanstans så kan jag gott tänka mig att följa skyltningen om den inte pekar ut en väg som är extremt onödigt lång och jag kan avgöra det när jag står vid skylten.
            Diskussionen om hierarkist vägnät är intressant, men jag ser inte riktigt varför den är det minsta intressant. Cykelinfrastrukturen är så pass begränsad att de vägar som finns är att betrakta som ”Leden” med stort L i 8 fall av 10 eller så, utom i innersta centrum. Den cykelinfrastruktur är inte mer omfattande än det landsvägsnät med 70-vägar som skyltas upp.
            Vidare så tycker jag absolut att man ska skylta alla göttiga sevärdheter. Ullevi, Brunnsparken, Kungsportsplatsen, Slottskogen, Liseberg… Det är ju främst för att cykelvägarna ska vara välkomnande för turister, för jag räknar med att alla göteborgare faktiskt hittar mellan Brunnsparken och de platserna. Man kan ju göra den taktiska manövern att trycka in flera sevädheter som ligger åt samma håll på samma skylt så får man ner kostnaden. Cykelskyltar behöver ju inte ha lika enorma typsnitt som motorvägsskyltar, även om de gärna fick vara lite tydligare och synligare.
            Jag har också svårt att se att skyltningen dör ut. Vad händer den dagen gps-en råkar dö? Eller någon magnetisk storm dödar sateliter? Det måste finnas ett vettigt sätt att navigera på som inte beror av känsliga microprocessorer. Vad jag vet lägger trafikverket fortfarande stor vikt vid att nya körkortsaspiranter ska lära sig att navigera efter skyltar, inte efter nån gps.

          6. Min tanke om lättnavigerat var bla att cykelvägnätet så långt som möjligt inte skall vara kontrintuitivt – men även att det skall finnas skyltning som leder en i ungefärligen rätt riktning.
            Cykel TomTom? Nej tack. Jag Har övergått till allt enklare cykeldatorer för att kunna koncentrera mig på vad som händer runt om (förutom att jag inte ser att läsa). Och på den nya cykeln, om den någonsin levereras, vete 17 om det finns någonstans att sätta en (liggcykel, low racer, med styret mellan knäna).
            En fördel med skyltning är att om man har en grov aning om vägen (t.ex. via Märsta Upplands-Väsby Helenelund Ulriksdal Sundbyberg framme där man känner igen sig) kan man ta sig fram genom att följa skyltningen och när man kommer fram till målområdet, plocka fram karta eller motsvarande för att hitta rätt. Jag tillhör de som kan navigera efter karta, oftast följer landmärken, och går vilse efter 10m om jag bara fått en vägbeskrivning, om så bara till nästa kvarter.
            Det händer ju av & till att man ska till en plats som man antagligen inte kommer att besöka fler gånger; suynd om man väljer annat fortskaffningsmedel än cykel därför att det är för krångligt att hitta dit.

          7. Så – beskriv hur skyltningen längs vägen Mälarhöjden till Skutskärsvägen ska se ut om du får välja.
            Hur många skyltar? var? och vilka destinationer tänker du visa resp välja bort vid varje skylttillfälle.

    2. 13. Inga grindar av det slag som skall förhindra bilister att använda cykelbanan. De är rätt effektiva cykelhinder också (och på en del ställen undrar jag hur man över huvud taget skall komma igenom med en tandem eller en transportcykel; en trike kan det vara halvt omöjligt med, och om underlaget är lösgrus är det inte kul med en vanlig upprätt heller.

  11. 1. Bort med kantstenar, bara mjuka övergångar. Att byta kantsten mot en brant backe räcker inte. Gör övergången så mjuk att man inte behöver bromsa in.
    2. Inga återkommande ”hack” i underlaget t.ex. ska avrinningsrännor/-räfflor från hus bytas ut mot nedgrävda rör. Plant underlag är viktigare än rak vägsträckning.
    3. Vid rödljus ska stolparna stå så att man kan sitta på cykeln och hålla i stolpen utan att framhjulet sticker ut i vägbanan och se signalljusen. För att det ska funka behövs ett synligt signalljus även på mitten av överfarten eller på andra sidan.
    4. Automatiska ljussignaler så att cyklisten inte behöver stanna och trycka på knappar och som känner av cykeln på sånt avstånd att man inte behöver stanna/bromsa i onödan.
    5. Om det måste finns knappar, sätt dom högt nog så att de nås utan att man behöver stanna och gå av cykeln.
    6. Pålitligt och snabbt underhåll mot halka, snö och löv på höst/vinter.
    Jag vill föreslå ett cykelvänligt mål för trafiksystemet i stort också. Vid dåligt väderlag (regn, snö, stark blåst) bör trafikljus automatiskt prioritera upp gång- och cykeltrafikanter. Plötsliga skyfall kan ställa till det rejält när man är cykelburen medan det sällan påverkar den som sitter i en torr och varm bil särskilt mycket. Då borde bilisten vänta lite extra vid rött medan cyklister och gångare får snabbare grönljus.

    1. Instämmer, med en liten invändning: Avrinningsräfflorna från hus finns väl bara på trottoarerna? Har aldrig sett dem på cykelfält eller -bana.
      I vilket fall är de bättre än nedgrävda rör, som fryser igen och då ger översvämmning och stora isfläckar istället.
      Vad är lagom knapphöd för att kunna nås av såväl barn, trike och vuxna cyklister?

      1. Jag har sett avrinningsräfflor som går över cykelbanor på många ställen. Det där med frysta rör hade jag inte tänkt på. Men det borde gå att lösa, med värmeslingor i rören eller något annat.
        Lagom knapphöjd: bra fråga. Bäst är sensorer i marken såklart, då behövs ingen knapp. Bästa knappen skulle vara om hela stolpen var en tryckkänslig yta. Då kan man trycka var som helst.

        1. Inlägg i knappdiskussionen:
          Och om man valt velomobil med kaross då? Det inses lätt att det snabbt blir ohållbart att hålla på med knappar. Cyklarna har blivit så olika. Det finns inget knappsystem som fungerar för alla cyklar. Antingen blir knappen för hög eller för låg eller så har cykeln ”kaross” som gör att man inte når den alls. Nej. Man ska aldrig behöva trycka på knapp annat än när man ska in på privat mark (typ privatägda företagsparkeringar eller p-garage). Sensorer är vägen framåt. Så enkelt är det.

          1. Dito för andra liggcyklar: om man som jag har en låg en, blir knapplaceringen rätt kritisk.

Kommentarer är stängda.