Så här ser det ut i Barcelona. Längst till vänster har ni körfältet. I mitten parkering för bilar. Däremellan dörrzon och gummihinder och längst till höger cykelfält:
Det ser ut som om det här är en efterhandslösning, att man helt enkelt bestämt sig för att vägen skulle ha ett cykelfält och därefter gjorde om vägen så billigt och enkelt som möjligt. Genom enkla modifieringar har de nu en väg som är förhållandevis säker för cyklister och där bilisterna inte kommer parkera i cykelfälten. Det finns en dörrzon, som också innebär att bilisterna har någonstans att ta vägen när de kliver ur och i bilen. Gummihinder gör klart för bilisterna var gränsen går.
Så här ser det samtidigt ut i Stockholm:
Här är parkeringsytan oftast kvar vid trottarkanten. Ytterst alltså bilvägen, därefter cykelbana, bilparkering och trottoar. Vilket ofelbart leder till att bilisterna parkerar i cykelfältet när de ska handla och att taxibilar använder cykelfältet för att plocka upp nya passagerare. Livsfarligt.
Tipstack till Helena Sahlén.
Den snyggaste detaljen på bilden från Barcelona är ändå att man har gjort cykelbanan/fältet avskilt från trottoaren med en liten nivåskillnad + olika beläggning. Busenkelt att förstå vad som är vad och mycket mindre risk att någon (cyklist som gångtrafikant) irrar sig över på fel sida. Så ser det ut i nästan hela Köpenhamn och det är mycket märkligt tycker jag att ingen by i Sverige har tagit efter än…
Ju mer jag tänker på den modell du visar från Barcelona dess mindre attraktiv blir den. Jag försökte tänka mig denna lösning på Sveavägen och får bara kaos med otaliga incidenter som resultat – när man först måste smalna av befintliga bilfält för att få plats med en mittsträng – och sedan ska ha en massa bilister korsande 3 bilfiler åt ena hållet, eller cykelfält, mittsträng, cykelfält, tre bilfiler åt andra hållet. Det blir inte bra…
Barcelonas lösning passar på små, redan lugna gator där gångtrafiken kan springa kors o tvärs – men där har ju vi cyklister ganska få trafiksäkerhetsproblem – i alla fall vad gäller bilar.
Det finns nackdelar med cykelfält såväl utanför som innanför parkerade bilar, men utanför-modellen ger cyklisten i alla fall möjlighet att väja för en bildörr eller om någon parkerar i cykelfältet. Bäst är nog att ta bort gatuparkeringen helt och ersätta med bussfil.
Jag är helt överens om att gatuparkering inte känns särskilt modernt. Att upplåta gatyta åt fordonsförvaring är inte intelligent.
Jag tror inte på en universallösning, jag tror man måste ha olika lösningar på olika platser.
Men jag tror det är viktigt med minimistandarder för allt. Det ska inte räcka med att måla en streckad linje utanför parkeringsplatsen för att kalla det ”cykelfält”.
Och jag cyklar på en hel del smågator, Rutger Fuchsgatan i Sthlm tex där jag blev dörrad i våras, där ett cykelfält á la Barcelonas hade varit guld.
Götgatan är ett exempel på en liknande lösning som i Barcelona. Där parkerar aldrig bilarna i cykelfältet eftersom det ligger på insidan av parkeringsytan. Men där är banan å andra sidan uselt genomför, den går i slalom, dålig dörrzon och usel avgränsning mot fotgängarna. Hade den gjorts rätt däremot hade den varit klockren.
Den här bilden är tagen på just en sådan gata (små, redan lugna gator där gångtrafiken kan springa kors o tvärs) precis intill Sagrada Famiglia.
Livsfarligt? Knappast! Bristande respekt, dålig framkomlighet och irritation är kanske bättre ord. Av alla de olika cykellösningarna som genomförts i Stockholm sedan 1998 så kan i varje fall cykelfälten stoltsera med en sak: Förbättrad trafiksäkerhet för cyklister. Antalet cykelolyckor på exempelvis Hornsgatan har sjunkit med över 60 procent sedan cykelfälten infördes. Cykelfälten på Fleminggatan, Karlavägen, Skeppsbron, Karlbergsvägen mfl visar även de på färre cykelolyckor. Och detta då antalet cyklister i Stockholm har ökat med över 80 procent sedan 1998. Och det är inte så att man väljer bort att cykla på gator med cykelfält. Finns en trevlig liten skrift om just cykelfälten på Hornsgatan: ”1000 meter cykelfält som skakade Stockholm”
ISBN: 9789163348068
Jag tror du missförstår, jag menar att det är livsfarligt för cyklister med bilister som parkerar i cykelfältet. Jeroen har utvecklat det lite här:
https://www.cyklistbloggen.se/2012/06/ar-du-ett-dodligt-hinder-i-min-vag/
Och min jämförelse var inte tänkt mot helt avsaknad av cykelfält, utan mot bättre placerade cykelfält.
Jag skulle aldrig någonsin cykla på Skeppsbron utan cykelfält. Åtminstone inte södergående. Med 50 km/h och hetsig trafik vore det defintivt livsfarligt.
Å andra sidan saknar det fältet dörrzon och har placerats där precis varenda vägbrunn ligger. Plus att det är gjort med gummibeläggning så att det är livsfarligt att komma in i markeringarna som cyklist, särskilt när det är halt.
Samt att det i princip varje dag är parkerade bilar i det.
Visst är det ett elände med alla parkerade bilar i cykelfälten men det är knappast ett stort trafiksäkerhetsproblem. Sett till att cykelfälten nu har många år på nacken, är många till antalet km samt finns på mängder av huvudgator så skulle denna typ av olycka återfinnas i olycksstatistiken – de gör det inte.
Majoriteten av cykelfälten är även utformade på så sätt att det det finns en ”skyddszon” mellan pakerade bilar och cykelfälten vilket gör att uppslagna dörrar inte når in i cykelfältet.
Sen finns det självklart en hel del brister och möjligheter till förbättrningar…
Just Skeppsbron är något av en paradox, ungefär 80 procent av alla cykelolyckor på Skeppsbron sker på kajsidan, dvs där det är cykelbana. Nu är det inte helt enkelt att bara jämföra de olika lösningarna cykelbana och cykelfält men vad gäller trafiksäkerhet är cykelfält många gånger säkrare än cykelbanor.
Det som upplevs och känns otryggt är inte alltid detsamma som farligt…
Intressant, tack för statistiken – det är inte lätt att hitta specifik cykelstatistik!
Och visst, det är svårt att argumentera mot statistik – det är ju vitsen med den, haha.
Men jag vill ändå hävda att det är livsfarligt. Inte ur ett samhällsperspektiv kanske, men för mig som enskild cyklist.
Varje parkerad bil skapar en farlig situation som inte hade funnits där om fältet var rent. Det räcker med att jag gör en enda felbedömning när jag ska göra sidledsförflyttningen, för att jag ska dö. Då spelar det mindre roll att olyckstypen är ovanlig. Ju fler bilar, desto större personlig risk.
Ett av skälen till den underliga olycksstatistiken på Skeppsbron kan jag tänka mig är att södergående väg är så jävla otäck att cykla på att man tar det extra, extra lugnt. I varje fall är det så för mig. Extra mycket nu efter att jag varit med om att dörras, även om det var på en annan plats och tack och lov i låg fart.
Det betyder att bara våghalsarna vågar cykla där. Vilket förmodligen ökar det paradoxala: de som cyklar i fältet är i högre utsträckning vana cyklister. Rookiesarna cyklar Munkbron istället eller upp i Gamla Stan. Kanske.
Sen är väl hela norrgående fältet problematiskt eftersom det är en rätt smal GCM-bana inklämd mot huskroppar och med en rätt häftig backe i början.
Sen är det väl vad jag förstår så att cykelfält statistiskt ökar den faktiska säkerheten – eftersom cyklisterna görs synliga för bilisterna, men att cykelfält ökar den upplevda säkerheten. Och den upplevda säkerheten är viktigt för att få fler att cykla.
Om jag minns rätt.
Visst är det så att det är av betydelse att även skapa lösningar där man också känner sig säker.
Som planerare ställs man ibland inför ställningstaganden som kan vara besvärliga, ska vi göra cykelfält som ofta har bättre olycksstatistik men som många cyklister ogillar, de riktar sig mer till vuxna och vana cyklister eller ska vi göra cykelbanor som fler uppskattar men som är mer olycksdrabbade? Fick jag bestämma (vilket jag sällan får!;-)) så skulle jag smeta ner hela stan med cykelfält, de kostar avsevärt mindre än att bygga cykelbanor och kan då genomföras i mycket stor omfattning på kort tid. Sedan skulle jag successivt och över en längre tid ersätta cykelfälten med cykelbanor. På detta sätt skulle man snabbt etablera ett sammanhängande cykelvägnät i stora delar av staden. Att göra det med cykelbanor kommer ta lång tid…
Förresten, ang statistik så är det bara att begära ut det av Trafikkontoret, Trafikverket eller Polisen. Tala om gata, plats, område, kommun eller vad du nu vill ha för område/sträcka. Säg sedan vilken tidsperiod och vilken trafikkantgrupp det gäller så tas det fram. Offentlig handling!
Jag hör att vi måste ta den där fikan. Jag har visserligen plåtkoll på offentlighetsprincipen och allt sånt, så journalist jag är, men vem som har hand om vad är jag inte alltid helt klar över.
Idén att parkera bilar i gatuplanet på attraktiv stadsmark känns föråldrad, som hämtad från -60 talet. Men jag gillar konceptet om man nu ska ha parkerade bilar i gatuplan, man kan införa det på flera enkelriktade gator i Sverige. Bara man är noga med att se till att sikten är god i korsningar, man kan exempelvis ha cykelparkering i gathörnen. Gummi-grejerna skulle kunna göras nedfällbara så blir snöröjningen enkel. Bara man inte landar i att cykelfältet blir cykelbana. Det är bara krångel i det här fallet. Mycket bättre att låta cyklisterna hamna nedanför trottoarkanten.
Hur gör taxibilarna i Barcelona? Stannar mitt i den enda bilfilen och blockerar denna tills de plockat upp/lämnat? Kör upp på trottoaren?
Vad jag vet om Barcelona så är lösningarna excellenta i centralaste staden, men så fort man kommer utanför denna mycket lilla zon så är det vilda västern igen. Måhända är det en strategi att med tiden vidga den lugna innerstaden – eller också är det den kompromiss man valt – centralaste innerstaden åt fotgängare och cyklister, allt utanför åt bilisterna. Kan man cykelpendla 20 km i Barcelona?
I Stockholms framkomlighetsstrategi vill man ju helt ta bort gatuparkering och ersätta med bussfiler – det torde lösa en hel del av problemen – åtminstone på de gator som det gäller.
Jag förmodar att de får göra som i alla gator som bara har en fil och parkeringsplatser. Det är ju inget unikt för gator med cykelfält, sådana gator finns i mängder i Stockholm. Man stannar där man inte utgör en olägenhet för någon. Måste man stanna så man blockerar trafiken så ser man till att vara snabb.
De absolut flesta gator i Stockholm – och i andra städer för den delen – har minst två bilkörfält, om än det ena är mötande. På din bild finns endast ett enda körfil. Sådana gator kan kanske inte helt undvikas, men man bör absolut inte ha som mål att sträva efter dem. Fast antalet körfält kanske inte var en viktig del av lösningen du förespråkar.
Jo, jag är med på det, jag tänkte heller inte att bilden skulle vara exempel på ett ideal, utan snarare en utgångspunkt för diskussion kring andra lösningar än de som är vanliga här.
Jag tycker de cykelbanor som finns mellan parkerade bilar och trottoaren är helt livsfarliga och oanvändbara, främst av tre skäl:
1. Fotgängare inser inte att det är cykelbana utan kliver rakt ut i cykelbanan. Bilister som kliver ur bilarna samma sak.
2. Det är fullt med rullgrus där ungefär halva året, eftersom man väldigt sällan sopar där, vilket leder till att man varken kan tvärstanna eller väja effektivt för aningslösa fotgängare.
3. Vid korsningar inser inte svängande bilister att det ligger en cykelbana dold bakom de parkerade bilarna, där det plötsligt dyker upp cyklar som man inte ser förrän de är mitt ute i korsningen.
Cykelbanorna ute i gatan dras med problemet att bilar stannar där, men det är ändå ett mycket mindre problem än ovanstående. Man får helt enkelt lära sig att, på ett trafiksäkert sätt, byta fil och samsas med bilarna. Kan man inte cykla bland bilar bör man inte cykla i Stockholm, eftersom man ändå aldrig kan undvika det helt.
Dessutom är det enklare att vänja bilister av med att parkera i cykelfältet än att lösa de ovanstående problemet.
Den farligaste med cykelbanor omedelbart till höger om parkerade bilar, är att en bilpassagerare aldrig kollar bakåt om det kommer någon. Dörren slås alltid upp maximalt. Cyklar man på utsidan om en parkerad bil, kollar en förare normalt i backspegeln innan dörren öppnas. Dessutom öppnar föraren inte dörren mer än nödvändigt.
Absolut, det där upplever jag tex på Götgatan i Stockholm. Men det är inget specifikt för placeringen, utan handlar om dålig planering. Bra dörrzoner, och fysiska hinder mot trottoaren är exempel på lösningar som tex finns här och var i USA.
Götgatan har lite dörrzon/avstigningsplats, men ingen vettig markering alls för urstigande bilpassagerare att de kliver in i ett körfält, inte i en trottoar.
Punkt 3 är ju helt sann och åtminstone för mig ett rätt starkt argument mot lösningen. En lösning är att inte ha någon parkering i korsningar och där låta cykelfältet ta upp hela vägytan, á la cykelbox.
Problemet med cykelfältet utanför parkeringen är att det inte riktigt går att planera bort – bilisterna måste kunna nå parkeringsplatserna och i och med att de kan det så kan de också stanna i cykelfältet och det gör de, hela tiden.
En annan fördel är ju faktiskt att de parkerade bilarna blir lite av en säkerhetsmur mellan den rörliga motortrafiken och cyklisterna!
I Barcelona har cykeltrafiken ökat markant de senaste åren, tydligen mycket på grund av systemet med hyrcyklar (av samma modell som de som finns i Stockholm). Om jag minns rätt sa guiden att det finns 10 mil cykelbana i staden.
Det tänkte jag inte ens på. Det är ju ytterligare ett starkt argument för att lägga parkeringsplatserna utanför cykelfältet.
Däremot är risken att trafikplanerarna lägger fältet på trottoaren istället – med följden att det förvandlas från cykelfält till cykelbana.
Det innebär juridiskt att varje korsning blir en ”utfart från cykelbana”, vilket innebär att cyklisterna måste lämna företräde.
Om man istället kommer i ett cykelfält, är man som vilken fil som helst och lyder under samma regler som bilarna.
Eftersom man är skymd för bilarna om cykelfältet/banan ligger innanför parkeringsplatserna, så bör man tillämpa regeln att alltid lämna företräde för svängande bilar, oavsett juridik. Såvida man inte planerar att ta livet av sig, förstås.
Ja i lösningen på bilden blir det ju konsekvensen inser jag. Dvs att man även i ett cykelfält bör lämna företräde. Å andra sidan kommer en bra planering inte ha några parkeringsplatser i anslutning till korsningar.