Jag skrev igår om en rätt hygglig trafikomläggning på min väg till jobbet. Men i samma stadsdel, alldeles ovanför Fryshuset, hittar jag en mindre hygglig. Och för en gångs skull går det faktiskt att jämföra, eftersom både bilisterna och cyklisterna fått sina vägbanor spärrade. Så här ser det ut för bilisterna:
Som ni ser har de fått röd-orangea plastvägmärken som prydligt leder dem från deras egen spärrade körbana, över i mötande körbana. För säkerhets skull delas den in i två, med ett utplacerat ”påbjuden körriktning”-märke i mitten. För gudbevars, det går ju inte att låta bilisterna själva komma överens om vems tur det är att köra och hur skulle det se ut om de var tvungna att anpassa avstånden mellan varandra utan hjälp från trafikplanerarna?
För cyklisterna å andra sidan ser det ut så här:
Ni ser det bakom cyklisten, en betongsugga rakt över cykelfältet. Ingen hänvisning överhuvudtaget, inte ens en varningsskylt någon meter innan suggan. Och fotgängare, cyklister, och vid tillfället en moped, får själva komma överens om hur de ska ta sig fram. Utrymmet samtliga ska passera brevid den där betongsuggan är en dryg meter.
Bilister behandlas verkligen som barn i trafiken. De ska inte behöva tänka eller fundera, de ska tas i hand och varsamt ledas förbi varenda litet hinder. Alla andra får klara sig bäst de kan.
Såklart bilisterna behöver vägledning. Bara genom sitt val av bil har de visat brister i möjligheten att tänka.
De som cyklar och går kan antas vara tänkande varelser, eftersom de uppenbarligen tänkt klokt kring sitt val av färdmedel. De kan nog tänkas klara en sådan rörig situation utan en skog av vägmärken och skyltar.