När vi skrev om högersvängande lastbilar i höstas fick vi lite synpunkter på att vi lägger för mycket ansvar på lastbilsförarna. Samma sak nu, vi får synpunkter på att vi bara föreslår utbildning för lastbilschaufförerna, inte cyklisterna och att ”det är allas ansvar i trafiken”.
Visst. Så är det såklart och jag har inte skrivit något om skuldfrågan i de olika dödsolyckorna. Vem som orsakade fredagens olycka, vems felet är om man så vill, får polisens utredning visa.
Alla har ett ansvar i trafiken, det finns inga rättigheter, bara skyldigheter, men mellan cyklar och lastbilar finns det en avgörande skillnad: cyklar dödar oerhört sällan andra människor än föraren. Det, däremot, gör lastbilar.
Det gör ansvaret asymmetriskt -ojämt. Sätter du dig i en maskin som kan döda dina medmänniskor om den hanteras fel, så tar du ett stort ansvar.
Som cyklist så tänker jag alltid på farorna när jag närmar mig en lastbil, eller bil för den delen. Jag kan säga till vänner som är ovana att cykla i innerstadstrafik att de ska se upp särskilt med högersvängande lastbilar och inte lita på att de har ett cykelfält och alla trafikregler på sin sida. Det spelar ingen roll om du har rätt om du ligger mosad på sjukhus.
Men det är rent privat när jag delar med mig av min personliga erfarenhet. I det ögonblick samhället börjar säga samma sak har de också samtidigt reducerat trafikpolitiken till en enda regel, ”Störst går först”. Det är därför jag blir så förbannad när representanter för polisen, trafikplanerare och trafiksäkerhetsmyndigheter och organisationer gör just det.
När NTF-representanter säger:
– Det finns bara en förlorare om man använder lagen fullt ut och det är den gående. Det är inte speciellt mycket värt när du ligger på akuten med ett brutet ben att säga ”jag hade i alla fall rätt”, berättar han.
Eller när trafikinspektörer säger:
– Högersvängande lastbilar är ett jättestort problem, för chaufförerna har svårt att se cyklisterna. Lastbilarna är så höga och cyklisterna saknar insikten att de inte syns för föraren.
Så förflyttar de över det ansvaret på fotgängare och cyklister. Alltså på dem som dör och skadas. Störst går först.
När jag kör bil, och som Jeroen konstaterat tidigare kör vi båda bil också, så tänker jag på det. Det gäller varje gång jag ska parkera utanför min bostad – jag måste svänga höger över ett cykelfält. Men eftersom jag också är erfaren cyklist så är jag förmodligen mer cykelmedveten än en bilist som inte cyklar. Jag stannar och tittar bakåt varje gång. I den situationen är ansvarstyngden glasklar för mig: Om jag gör ett misstag kan jag döda någon. Om cyklisten i cykelfältet gör ett misstag, till exempel inte ser att jag blinkar höger, så kan han/hon dö, inte jag.
Asymmetriskt ansvar alltså.
I Stockholm har vi en trafiksituation där cyklingen har exploderat de senaste åren. Det gör situationen ny även för vana innerstadsbilister. Det kommer fler cyklister, på nya tider och på nya platser. Många lastbilar som kör i innerstaden är egentligen inte anpassade för det. De är för stora och förarna har för begränsad sikt. De saknar adekvata hjälpmedel och erfarenhet.
Cykelmiljön i Stockholm, och på andra platser landet vad det verkar, är gjord sådan att cyklister ofta planeringsmässigt placeras i farliga situationer. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om cyklister som bryter mot lagar, utan om cyklister som följer den väg som trafikplanerarna ordnat åt dem. Här är två exempel, rödljus vid Skeppsbron och den högersväng uppe på Slussen där Jeanette Trygg blev överkörd och dödad i höstas:
Det lägger ett tungt ansvar på åkerier och förarutbildare att se till att lastbilarna är rätt utrustade och utformade för uppgiften och att förarna får den vidareutbildning de har rätt till för att kunna göra sitt jobb på ett säkert sätt.
Det lägger ett tungt ansvar på trafikplanerare att se till att miljön är genomtänkt och välplanerad.
Det lägger ett tungt ansvar på politiker att se till att lagstiftning och regelverk hänger med. Och att se till att även de trafikanter som inte är professionella, i synnerhet privatbilister, får den vidareutbildning och information de behöver och som de inte kan få från en arbetsgivare.
Politik handlar om att prioritera. Jag tycker såklart att alla trafikanter ska utbildas. Men man måste börja någonstans och då ska man inte börja med fotgängare och cyklister, utan med bil- och lastbilsförarna. De som sitter i verktygen som dödar. Jag vet inte om det någonsin har gjorts någon satsning i Sverige överhuvudtaget när det gäller just lastbilar och cyklister, men fredagens olycka i Göteborg understryker än en gång att det är dags nu.
Läs mer om högersvängande fordon.
Jag tycker att man skall lägga ett stort ansvar på lastbilsförarna men minst lika stort på åkarna, bilprovningen och trafikverket eller vem som nu bestämmer hur ett fordon skall vara utrustat.
Vi tillåter faktiskt att man kör omkring i en lastbil i vilken man inte har en vettig chans att undvika att döda andra trafikanter som faktiskt följer alla lagar och regler.
Antingen får vi förbjuda alla typer av fordon utan tillräcklig sikt i stadstrafik, spärra hastigheten vid högersväng med dessa till 2km/h eller se till att man aldrig någonsin tvingas att svänga höger över en fil där det kan förekomma laglydiga trafikanter.
Nej vi lägger inte för stort ansvar på lastbilförare, om du svänger över en fil med trafikanter utan att kunna se dem så skall du köra lika fort eller sakta som om du backar med lastbil på ett välbefolkat torg så att alla hinner se dig och hinner undan.
Men vi lägger alldeles för lite ansvar på åkare och lagstiftare som tvingar förarna in i dessa situationer.
Det borde skapas en ”gammal sanning”, inte lag, vi har redan så många, som säger att om du cyklar skall du ALDRIG befinna dig bredvid en lastbil/buss eller ett annat fordon med dålig sikt. Framför eller bakom är OK.
Det friskriver inte lastbilschaffisens ansvar men sannolikheten för att du skall leva längre ökar markant.
Kommentar till videon. Väldig hänsynsfull cykelkörning. Måste erkänna att långfingret hade kommit upp tidigare och lite mer körning som tar plats precis som bilisterna.
Jag ser tre problemområden och det är bara ett område som medför att ansvaret läggs på fordonsförare, om ens det. Jag tycker det är orimligt att anföra att någon någonsin har påstått att det ”bara” är fordonsförare som har ansvar.
I själva verket vilar det största ansvaret tungt på trafikplanerare och fordonsingenjörer. Dessa två yrkesgrupper representerar de två andra problemområdena, nämligen infrastruktur och fordonsdesign. Till viss del är fordonsdesign också ett politiskt problem, politiker har tillåtit för dåligt lämpade fordon att befinna sig i innerstad istället för att lagstifta bort problemet.
Det finns många uppenbara problem med infrastrukturen. Det råkar också vara det område som jag ser som mest problematiskt. Det räcker ju att gå utanför dörren för att kunna skriva en omfattande lista på helt vanvettig design. Separering verkar exempelvis vara svår att se till. När cykeln ska få utrymme i gaturummet så sker det på bekostnad av bilar. Att ännu mer än nödvändigt öka separationen ses som att cykeln stjäl massor onödigt utrymme från bilarna. I själva verket bör man tänka tvärt om. Avstånd som krävs för separering från andra trafikslag på grund av att man utsätter dessa andra trafikslag för livsfara bör debiteras det egna trafikslaget. Det är alltså inte cykelbanan som separeras från bilvägen, utan bilvägen som separeras från cykelbanan, ty cykeln behöver inte separeras från bilarna utan bilarna behöver separeras från cyklarna. Det är alltså bilen som stjäl utrymme från sig själv. De alternativ som finns är att antingen sänka hastigheten, i så fall blir kostnaden för avstånd mindre då det blir säkrare tempo eller att finna sig i att öka avstånden.
Dock är det faktiskt så att en som framför ett fordon tar på sig ansvaret att framföra det oavsett omständigheterna. Därför är det yttersta ansvaret alltid fordonsförarens att inte utsätta framför allt andra för livsfara. Jag tycker inte det är det minsta orimligt att påpeka det självklara i att det är den som potentiellt kan döda eller skada som också har det största ansvaret. När fotgängare springer runt på cykelbanan ser jag det som mitt självklara ansvar att anpassa hastighet och väja om så krävs, oavsett läge. Detta helt enkelt för att om det blir krock så är det fotgängaren som riskerar att råka värst ut. Analogt är det motorfordonsförare som har det yttersta ansvaret att hålla uppsikt och anpassa hastigheter där det rör sig oskyddade trafikanter.
Det är så sjukt att allt planeras för motortrafiken.
tack för en bra blogg!
Som du skriver och som vi diskuterat på Twitter så är ju utbildning för alla trafikanter extremt viktigt, men det slutar självfallet inte där. Tyvärr finns det idioter i trafiken, oavsett hur de tar sig fram. Lastbilar med dålig sikt, bilister som inte respekterar företrädesrätten, cyklister som cyklar mot rött osv. Tyvärr ser jag mycket av det då jag kör bil som del av mitt yrkesutövande och jag får avsmak när jag ser människor i trafiken som inte respekterar trafikförordningarna, hur kan man riskera sitt eget och andras liv i så stor utsträckning som sker idag?
Tillägg, tillbakadragna stopplinjer är ju bara en hjälp när trafikljuset är rött. Vi kan i videon se att det även vid grönt är en fara.
Den korsningen är särskilt jobbig eftersom rödljuset ligger så långt ifrån svängen. När trafikljuset är precis innan svängen har man som cyklist en chans att söka ögonkontakt med första föraren och dessutom en chans att hinna före över. Pelikanslingankorsningen innebär oftast att man måste söka ögonkontant när man cyklar. Funkar sådär, även i låga hastigheter som klippet visar.
Du har rätt, tillbakadragna stopplinjer är bara effektiva om båda parter startar från stillastående. Därför bör dom kompletteras med separata ljussignaler.
Alltså att alla bilar har rött när cyklisterna har grönt och vice versa (som exempel).
Felet är ju att filen för fordon som ska rakt fram (cykelbanan) ligger till höger om filen för fordon som ska svänga höger. Man lägger inte en högersvängsfil till vänster om filen som ska rakt. Helt hål i huvudet att konstruera så.
Det är ett tankefel på trafikkontoret. Det har inget med lastbilar att göra. För ltie verklighetsförankring hos konstruktörerna.
Ja, de där cykelfälten är ju inte lagda där för att det är bästa platsen, utan för att det var yta som kunde avvaras utan att någon annan planering krävdes. Det märker man om inte annat när man cyklar längs Skeppbron, som leder fram till rödljuset i första delen av klippet. Där saknas dörr-zon, alltså avstånd till de parkerade bilarna så att bildörrarna inte riskerar att hamna inne i cykelfältet och precis alla gatubrunnar tycks av någon anledning ligga mitt i fältet.
I Köpenhamn blir cykelbanorna kombinerade högersvängnings- och cykelbanor vid korsningarna. Då uppnår man inte den hundraprocentiga separation som många förordar, men det blir ganska tydligt vad som gäller.
Bra sammanfattat!
Jag vill idka bifall till att infratrukturen är vår största bov i dramat. I din video ovan visas tydligt hur svårt det är att vara trygg i trafiken som cyklist – och det i *låg* fart!(betvivlar starkt att du var över 10km/h vid båda tillfällena)
Tänk vilka risker som inbjuds vid ”hög fart” (~30km/h)?
Nej tydligare separering. Tillbakadragna stopplinjer för motorfordon, framskjutna för cyklar och gående. Separerade trafikljus för cyklar kontra motorfordon och framförallt.. Mer cyklister. 🙂
Ska bli intressant att se hur sommarhalvåret blir i frågor om cykelrapportering i media.
Vill tacka också för bra inlägg i debatten. Sakligt, lugnt och med förståelse för motorfordonsförare såväl för cyklister.
Japp, bägge passagerna skedde i väldigt låg hastighet. Tyvärr gör vidvinkeln att avstånden verkar större – bägge de där bilarna tvingade mig att tvärbromsa och tittar man på vägmarkeringen så ser man att bägge bilarna är inne i fälten, den andra bilen långt in i fälten innan de stannar. Jag tror cyklisten framför mig i andra situationen blev rätt skrämd faktiskt, han ”duckade” in i körfältet.