Den 15 mars beslutar Trafik- och renhållningsnämnden om Stockholms nya cykelplan ska skickas ut på bred remiss.
Jag har fått några kommentarer (från icke-cyklister, kanske ska tilläggas) om att pengarna till infrastruktur för cyklisterna istället skulle läggas på andra trafikslag. Jag håller naturligtvis inte med, men hur mycket infrastruktur får man egentligen för en miljard?
Det beror säkert på hur man räknar, men jag sprang på ett gammalt nummer av Svevias tidning ”På väg” från december 2011 där det fanns en intressant principiell uträkning i ämnet.
Enligt På vägs uträkning räcker en miljard kronor till:
0,9 km tunnelbana
1.0 km motorväg i tunnel
1,1 km spårväg på Hamngatan i Stockholm
5 km banor för höghastighetståg
25 km Dubbelspårig järnväg i landsbygd eller bilväg i stadsmiljö
33 km motorväg på landsbygden
100 km bussbanor i stadstrafik
500 km gång- och cykelväg
Så i sammanhanget verkar det som att staden får mycket cykelväg för pengarna. Självklart kan den dyra t-banan när den är färdig transportera en mycket stor mängd människor, vilket gör att priset per transporterad person självklart sjunker.
För att få ned kostnaden per cyklist är det upp till oss att trafikera cykelvägarna, något jag är övertygad om kommer att hända ifall cykelbanorna byggs smart och säkert. Det sistnämnda måste vi nog låta politikerna få reda på hur vi cyklister vill ha det: skilda banor för cyklister, fotgängare och bilister.
Du kan själv läsa artikeln med uträkningen och få fler exempel på tidningens hemsida
2 svar på ”Infrastruktur: så långt räcker en miljard”
Kommentarer är stängda.
Om man bortser från att en miljard är på tok för lite för att kunna åstadkomma något revolutionerande så är det ju bra att man i alla fall ökat anslagen något. Men det är fortfarande en spottloska i ansiktet på cyklister. Och jag är övertygat av att större delen av miljarden kommer att gå åt i administrativa svinn, ”inspirerande” resor till Amsterdam och andra städer, suspekta affärer mot entreprenadbranschen med mera. Om ens hälften av pengarna verkligen blir till asfalt och vita streck bör man som cyklist nog vara glad. Nu bor jag visserligen i Göteborg, så jag kanske har en skev bild av korruption, efter avslöjandena om hur jättelika fakturor för ”belysningsarbete” i områden där det inte ens satts upp belysning och liknande avslöjats… Sen så lär man ju se miljarden naggas i kanten när förbifart stockholm in håller tidsplanen och drar över sin budget.
Man kan ju även göra en samhällsekonomisk analys av infrastrukturåtgärder. Staden gjorde det med den förra cykelplanen 2006. Resultatet var att för varje satsad krona får man tillbaka 2,52 kr. Så här var slutsatsen:
”Lönsamheten är även stor i jämförelse med många av de beräkningar som gjorts av andra investeringar i Stockholms transportinfrastruktur. Ett exempel på vägprojekt vars samhällsekonomiska lönsamhet har beräknats är Södra Länken. Ett annat exempel är hur en förbättrad spårkapacitet förbi Riddarholmen kan tillgodoses. Ett ytterligare exempel är Mälarbanan (Tomteboda-Kalhäll). Inga av de kalkyler som gjorts för dessa exempel visar en lönsamhet som ligger i närheten av den beräknade lönsamheten för Cykelplanen. Även om detta inte är något entydigt bevis för att cykelåtgärder generellt har högre lönsamhet än åtgärder i vägar och järnvägar, är det en indikation på att åtgärder som leder till förbättrade förutsättningar för ökad arbetspendling med cykel till, från och inom Stockholms innerstad, står sig väl i en jämförelse med investeringar i annan transportinfrastruktur.”Snart är lådan med goda argument och välgrundad fakta för cykelsatsningar så välfylld att den exploderar…
”Lönsamheten är även stor i jämförelse med många av de beräkningar som gjorts av andra investeringar i Stockholms transportinfrastruktur. Ett exempel på vägprojekt vars samhällsekonomiska lönsamhet har beräknats är Södra Länken. Ett annat exempel är hur en förbättrad spårkapacitet förbi Riddarholmen kan tillgodoses. Ett ytterligare exempel är Mälarbanan (Tomteboda-Kalhäll). Inga av de kalkyler som gjorts för dessa exempel visar en lönsamhet som ligger i närheten av den beräknade lönsamheten för Cykelplanen.
Även om detta inte är något entydigt bevis för att cykelåtgärder generellt har högre lönsamhet än åtgärder i vägar och järnvägar, är det en indikation på att åtgärder som leder till förbättrade förutsättningar för ökad arbetspendling med cykel till, från och inom Stockholms innerstad, står sig väl i en jämförelse med investeringar i annan transportinfrastruktur.”
Snart är lådan med goda argument och välgrundad fakta för cykelsatsningar så välfylld att den exploderar…