”Är alla bilister tröga puckon?” Streetsblog NYC ställer frågan om det bara är cyklister man kan bunta ihop så i en grupp och fälla nedsättande omdömen om. Det gör de med anledning av en text från Salon.com, ”Are urban bicyclists just elite snobs?” Streetblogs skriver:
It’s hard to imagine another group receiving the same treatment. Are suburban drivers just insufferable jerks? Are transit riders just self-righteous cads? You get the idea.
Streetsblog menar att det som är provocerande med cyklister inte är deras utseende eller attityd, utan att de utmanar bilismens rätt till utrymme:
The challenge to the primacy of the automobile is very uncomfortable for most people who are drivers, because it means for them a loss of privilege, as the past 90 years of transportation policy has privileged automobile use at the expense of walking, transit, and bicycling.
Det här är lite det jag var inne på i en tidigare post, men en mening i Streetsblogs text, ”biking disrupts what motorists have come to expect on the streets”, gjorde att jag drog mig till minnes något som kom upp i kommentarsfältet här på Cyklistbloggen tidigare i höstas. Posten handlade om vad som gäller vid övergångsställen och signaturen Bob kommenterade:
Varför har egentligen inte cykel företräde/bil väjningsplikt där markerade cykelbanor korsar väg? Känns som en omodern regel, vilka är motiven?
Jag svarade med en DN artikel från 2009-2010 som tog upp just det här. Transportstyrelsen ville nämligen ändra det här och göra så att bilister får väjningsplikt för både fotgängare och cyklister. Förslaget innebär också att farten alltid begränsas till 30 km/h vid övergångställen.
Det här gillar inte vare sig bilisterna eller trafikplanerarna. Ett av skälen är historiskt. När ”zebralagen” , vilken innebar att bilister tvingades lämna företräde åt fotgängare, infördes år 2000 så togs enligt DN ”20-25 procent av övergångsställena bort”. Varför? Det finns säkert flera skäl. Ett är att olyckorna ökade och att man därför valde att ta bort dem. I Sävsjö till exempel:
– Jag tror att det blir säkrare för samtliga då. Då börjar folk se sig för innan de går över gatan, säger Jan Fransson.
(SVTPlayklipp har inaktiverats)
Fotgängarna ser sig alltså inte för så bilarna kör på dem. Inget nämns om att bilisterna inte ser sig för när de kör över övergångsställen, eller att kommunerna inte utformat övergångställena på ett bra sätt. Eftersom fotgängarna kommer in på bilisternas väg, så är det de som ska se sig för.
Notera att NTF förtydligat att de inte alls menade att 95 procent av alla övergångsställen borde tas bort, som påstås i SVTs text:
NTF anser att man istället för att ta bort övergångsställen ska se till att de blir utformade på ett säkert sätt. Detta kan åstadkommas genom avsmalningar, upphöjningar, hastighetsbegränsningar, bra belysning mm. Vi menar att vissa obevakade övergångsställen ska tas bort och det gäller de som finns på 70-vägar.
Alla NTFs förslag till utformning innebär ett begränsande av bilisternas rätt till fri framfart. Sävsjö siktar nu på att ta bort alla obevakade övergångsställen.
I Sävsjö har man plockat bort 31 övergångsställen och i stället skapat en slags gångpassager som ska göra att den gående vistas en väldigt kort tid på vägbanan.
I stället för att alltså utforma bättre övergångsställen inför Sävsjö en ny typ av övergångspassage. En typ som såklart inte omfattas av väjningsplikt för bilister. Presto, ordningen återställd, bilisterna kan fortsätta köra som de gjort innan. ”Biking disrupts what motorists have come to expect on the streets” – samma sak gäller också fotgängare.
En annan vanlig invändning mot bilisters väjningsplikt mot cyklister, är att cyklar är så snabba och kommer så fort. Det gör det svårt att uppfatta cyklisterna, vilket är farligt. Som signaturen Peter D skriver på Yimby.se:
Det är nog framförallt det livsfarliga i lagen som jag som bilist är emot. Cyklister är för små och snabba för att man ska hinna se dem, speciellt de som ej använder lyse (ca 90%).
Eller som Oan skriver på Zatzy.com:
Om man nu ger förtur till någon som kommer i 30km/h skymd av buskar och byggnader så kan man nog skrota nollvisionen.
Argumentet handlar alltså om att cyklar kommer fort och att de är svåra att se. Det kan man ju tycka och det är såklart sant att en cyklist kommer mycket snabbare än en fotgängare. Men är det verkligen där skon klämmer? Om det vore just hastigheten som var problemet borde ju väjningsplikten för fotgängare inte vara något problem. Och det är de ju alltså, vilket Sävjö var ett exempel på. Det verkar inte vara hastigheten som är det egentliga problemet.
Eller om jag formulerar det så här:
Hur gör bilister när de kommer in i en vanlig fyrvägskorsning? Då handlar det inte om några lättöverkörda cyklister som kommer åkande i hög hastighet från korsande vägbana och riskerar göra repor i lacken. Då handlar det om andra bilar, eller till och med lastbilar och bussar. Och de kör inte sällan minst 30 km/h. Om en liten cykel i >30 km/h är så hotande, hur farlig ska då inte varje obevakad korsning i hela innerstan vara? De är rätt många.
Vi tänker oftast på övergångsställen som något som går över sig över en väg, bilvägen. Via övergångsstället korsar fotgängarna en väg. Fotgängarna kommer till vägen och stör en annars obruten framfart – för bilarna. Men lika ofta, om inte oftare, handlar övergångsställen om två vägar som möts och korsas. Precis som vilken fyrvägskorsning som helst alltså. Det är extra tydligt när det handlar om cykelvägar, där cykeln ju precis som bilen är ett fordon. Men bilvägar och cykelvägar är olika viktiga, åtminstone i folks huvuden. I vanliga fyrvägskorsningar som den på bilden ovan, möts två vägar med samma status. Då är det plötsligt inte samma problem.
Vägarna har alltså olika status och olika privilegier. Cykel- och gångvägar har lägre status, bilvägar högre status. Det är fotgängaren och cyklisten som ska söka ögonkontakt med bilisten, eftersom de korsar hans/hennes väg. Det är inte bilisten som korsar cykelvägen/gångvägen.
Och väjningsplikt för bilister vid de här korsningarna innebär att privilegiet rätt till väg utmanas. ”Biking disrupts what motorists have come to expect on the streets”.
Det handlar inte om snabba cyklar (eller oförsiktiga fotgängare). Det handlar om vad cyklarna symboliserar, nämligen minskad rätt till utrymme och frihet.
Signaturen Mats i Myrhult gör det här tydligt i ett inlägg på forumet Maskinisten.net (med extra många smileys för extra tydlighet):
Undrar vad dessa snillen skulle säga om man kräver att cyklister ska ha företräde framför tåget också?
Och så bygger vi alla järnvägsövergångar så att tåget måste sakta in till max 20 oavsett om det kommer en cyklist eller inte.
”Jag. Vill. Inte. Stanna. Det. Är. Min. Väg”.
Motförslagen var inte oväntat ungefär som signaturen GwE på DN.se skriver:
Om TPS har syftet att öka säkerheten för de mjuka trafikanterna bör man i stället överväga att på lämpligt sätt varna cyklande och mopedister att de kommer att korsa biltrafik och därmed skall lämna företräde.
Igen. Det cyklarna gör är att de stör vad bilisterna förväntar sig få göra i trafiken. Lösningen är alltså att ta bort den här störningen. Låt alla andra lämna företräde åt mig, det är min väg.
Jag håller med NTF, obevakade övergångsställen på 70-vägar är inte världens bästa idé. Jag tror att farten är ett problem och jag tror att bilar som kört 70 ett par mil har låg vilja och dålig förmåga att hantera en väjningsplikt. Där fungerar rödljus bättre. Men i innerstadtrafik och på 50-vägar? Där tror jag de fungera alldeles utmärkt. Om vi bara gör upp med idén att ett av trafikslagen är viktigare än de andra.
Jag vet inte hur det gick med det där förslaget från Transportstyrelsen. Någon av läsarna som vet?
Det här med huvudled är väldigt intressant. Det finns huvudleder som har byggts om med rondeller för att öka trafiksäkerheten. Det är ju bra men är inte huvudled och rondell egentligen oförenliga? Tanken med huvudled är ju just att korsningar inte ska begränsa ens framfart. Sen kommer man på att ojdå, det kan bli kollisioner om folk tänker så. Det är bäst att vi bygger rondeller, så att folk inte kör för fort genom korsningarna. Men borde man inte sluta skylta som huvudled då?
Likadant är det med trafikljus. Tanken är att man ska köra rätt igenom korsningen utan att stanna.
Jag tycker det här är exempel på hur djupt det verkar sitta, den här idén om att inte begränsa bilisters framfart. Sen tänker man ”trafiksäkerhet, trafiksäkerhet, trafiksäkerhet”, samtidigt som man försöker blunda för anledningen till att trafiksäkerheten inte är så bra, nämligen dem känsla av berättigande som man ger bilister genom grönt ljus och huvudled.
Intressant! Jag bara påminns igen att jag helt felaktigt alltid trott att trafikant i bil ska lämna trafikant på cykel företräde när cykeln kommer på cykelbana. Och det verkar som om att många trafikanter i motorfordon också tror det. Många bilister vinkar fram mig fast jag saktar in på cykelbanan.
Det finns ju inget som förbjuder det. Jag brukar tex släppa fram bilister även när det råkar finnas en väjningspliktsskylt. Ofta finns det ju en rytm i trafiken och om jag kan hjälpa till att hålla den genom att bromsa någon sekund extra så gör jag gärna det.
Du skriver att i vanliga fyrvägskorsningar möts två vägar med
samma status. Och juridiskt är det ju så, men speciellt i stockholmstrafiken har folk ofta en mental bild av att en av vägarna trots allt är viktigare. Även när bil möter bil. Antingen att den ena vägen är bredare, eller att den har mera trafik. Och trots att högerregeln gäller egentligen, så beter sig folk, både på den stora och den lilla vägen, som om den stora var en huvudled, och att trafiken från ”sidogatan” hade väjningsplikt.
Absolut, det finns mentala statusskillnader mellan ”vanliga” vägar också, men de är inte lika avgrundsdjupa som dem mellan bilväg och cykel- respektive gångväg.
Och tittar man ur juridisk synvinkel och jämställer väjningsplikt=lägre status, så finns det ju inga vägar som har högre status än gångvägar som slutar i övergångsställe, eftersom korsande bilväg alltid ska lämna företräde. Fotgängare har där lika starkt företräde som den som kommer från höger i en vanlig fyrvägskorsning.
Men i de fall två bilar smäller, där en kom från höger, så är det sällan prat om att ”du borde ha sett dig för” till den som kom från höger. Tvärtom brukar det mest handla om formalia, att snabbt konstatera att högerregeln gällde och vems försäkringsbolag som får ta kostnaden.
Om bilister behandlade övergångsställen som en ”äkta” fyrvägskorsning, så tror jag att olyckorna hade blivit betydligt färre. Sen fråntar det såklart inga fotgängare eller cyklisters skyldighet att tydligt visa att de ska över.