Vi har flera gånger tagit upp här att trafikplaneringen för cyklar i Stockholm huvudsakligen följer principen ”Bänd in det där det finns spillytor, men det viktigaste är att det inte kostar något”.
Och 22 september i år skrev jag ett inlägg om att cykelfältet vid Karlaplan är målat så att man måste korsa vägbanan för att ta sig längst in i cirkulationsplatsen och sedan cykla mot trafiken, på fel sida, samtidigt som man ignorerar det vägmärke som säger att just precis det är förbjudet. Min poäng var att det dels är otydligt, dels direkt farligt. Jag skrev samtidigt till kommunen och frågade varför det är så. Efter mer än en månad och två påminnelser fick jag svaret i onsdags:
Så här alltså:
Visa Karlaplan på en större karta
I did not see that coming. Det är alltså så viktigt att hitta absolut kortaste vägen mellan två av de totalt åtta utfarterna att man väljer att ignorera saker som att cykelfält ska hänga ihop, att vi har högertrafik och att vägmärken även gäller cyklar. Samtidigt som alla som ska köra mellan några andra av de åtta utfarterna, eller för all del kör åt andra hållet, från Värtavägen till Karlavägen, måste köra bland bilarna eftersom cykelfält saknas.
Jag förstår det inte.
