Jag nämnde kort Londons cykelambulanser i ett tidigare inlägg, då jag ställde den retoriska frågan om trafikborgarrådet Ulla Hamilton trodde att de var där för att cyklar helt hade tagit över. Vilket såklart inte är fallet.
Skälet är att en cykel har lättare att ta sig fram i det trafikstockade London och jag insåg att cykelambulansen är värd ett alldeles eget inlägg.
I Sverige finns det mig veterligen ingen cykelambulans, men vi Stockholmare är rätt vana vid att transportfirmorna har cykelbud ute av samma skäl som Londons ambulanser. Så här skriver till exempel budfirman ASA på sin sida:
Snabbhet och ren luft alltså. Ambulanscyklarna i London, eller Cycle Response Unit som de heter, började som en testverksamhet 2000. Tom Lynch hette upphovsmannen som förutom att vara ambulansförare också har en bakgrund som BMX-cyklist. 1993 satt han fast i trafiken under utryckning och det var då han kom på idén. I London ska en sjukvårdare alltid vara på plats inom åtta minuter, ett mål som är svårt att hålla. Men det tog alltså sju år innan han fick klartecken att påbörja försök med cykelambulanser.
Det skulle visa sig att cykelambulanserna inte bara innebar ökad snabbhet och renare luft. Tom Lynch säger till sajten NHS Choices att det också gav ambulanspersonalen möjlighet att träffa allmänheten:
– Om man tänker efter så har ambulanspersonalen ingen kontakt med allmänheten, så det här gör tjänsten mer personlig. Vi blir levande och får en närvaro i samhället. Så har det aldrig varit tidigare.
Just de här aspekterna, snabbhet, miljövänlighet, men också kontakten med folk, är något som också Södermalmspolisen för fram när jag frågar dem om cyklande poliser:
Jag tror iofs inte att Stockholms cyklande poliser har speciella poliscyklar med blåljus, utan snarare vanliga civilhojar som de ”fotpatrullerar” med. Men det är intressant att argumenten både för cyklande sjukvårdare, cyklande poliser och cykelbud ser så lika ut.
Precis som för cykelbud så gäller det att vara i form, cykel och utrustning väger över 23 kilo och varje förare cyklar i snitt 4 mil per dag. Förarna genomgår speciella prov och specialutbildas under fem dagar för att få formell behörighet. Enligt Lynch har de inga problem att hålla målet att vara på plats inom åtta minuter:
– Vi börjar närma oss svarstider på under en minut, ofta kommer cykeln fram medan den som larmade fortfarande pratar i telefon med larmtjänsten.
Cykelambulansen är en specialgjord Rockhopper mountain bike från Specialized utrustad med siren och blåljus, sadelväskor och punkteringsfria däck. Den medicinska utrustningen består bland annat av defibrillator för att häva hjärtstopp, syrgas, blodtrycksmätare, smärtstillande medel och olika former av bandage och förband. Förutom vanliga cykelkläder och hjälm finns det också en mask mot avgaser, GPS, mobiltelefon och kommunikationsradio (för en fullständig inventering titta här)
När cykelambulanserna firade 10 år förra året sammanställdes följande siffror:
- De har åkt över 400,000 miles (64374 mil eller 16 varv runt jorden)
- Sparat in bränsle för £150 000, eller ungefär 1,5 miljoner kronor
- Förhindrat utsläppandet av 400 ton koldioxid
- Tagit hand om 50,000 patienter
- Sparat in £1,3 miljoner, eller ungefär 13 miljoner kronor
- Sparat in över 20,000 bilburna ambulansturer
Läs mer hos Medical News Today, NHS Choices, London Ambulance Service, Daily Mail, London Evening Standard
Se mer om Tom Lynch från brittisk TV:
Två av Storbritanniens cykelambulansteam finns också ï de sociala medierna, Waveney Cycle Response Unit på Facebook och Twitter och S:t John CRU på Twitter.