I början av månaden upptäckte jag att Stockholm har ett cykelborgarråd, Per Ankersjö (c). Jag tänkte att det var väldigt framåt att utse ett sådan. Jag fick lite hopp om att Stockholms cykelvision nu kommer drivas aktivt. Men det visade sig snart handla om att stadsmiljöborgarrådet kallar sig för cykelborgaråd på eget initiativ. Synd, det hade ju varit ett rejält uppgraderande av cykelfrågorna att ge dem en egen borgarådstjänst.
Alldeles oavsett tycker jag att det är bra av Per Ankersjö att, självutnämnt eller inte, visa sitt intresse för cyklismen. Stockholm behöver det sedan eldsjälen Krister Isaksson slutade.
Jag upptäckte också att Per bloggar på inte mindre än två ställen, på Stockholm enligt Ankersjö och på Cykelborgarrådet bloggar. Bra tycker jag. En bloggs kommentarsfält känns mycket tillgängligare än kommunens små anonyma kontaktformulär och Per har inte bara ett öppet kommentarfält (till skillnad tex från trafikborgarråd Ulla Hamilton som har stängt av kommenteringen helt), han är också inne och svarar, precis så som det ska vara. Nu är det bara att visa att han lyssnar också. Det finns ju en del att göra på cykelfronten i Stockholm om man säger.