Jag skrev i ett tidigare inlägg att vi saknar kompetenta trafikplanerare i Sverige (eller tja, i Stockholm i varje fall). Jag tänkte exemplifiera i ett par poster vad jag menar med usel trafikplanering.
Exempel 1, Stockholm Central. Cykelbanan försvinner plötsligt efter ett övergångsställe (klicka för större bild):
Halshuggna höns hade kunnat planera bättre. Arkitekterna bakom den här Harry Potter-lösningen hoppades förmodligen att ingen skulle märka något bland alla övergångställen och allt… Men banan tar faktiskt inte slut där, den tar bara en liten paus ett femtiotal meter. Sen återkommer den – mitt i körbanan (klicka…ja ni fattar):
Gudbevars är den rödmålad, men det förändrar ju inte att cyklar sällan materialiserar sig från tomma luften mitt i körbanor. Det här är exempel på trafikplanering som egentligen inte är trafikplanering. De här två cykelbanedelarna svarar bara på frågan ”Var i helvete ska vi bända in cykelbanor utan att faktiskt behöva ändra något?”. Jag förmodar att den frågan inleder alla cykelsatsningsprojekt i stan.
Det här är första inlägget i flera om usel trafikplanering.