Senaste åren har tidningarna flera gånger skrivit att cykelolyckorna ökar, ibland med tillägget att det nu är ”fler cyklister än bilister som vårdas på sjukhus”. Det är såklart bra att det äntligen sätts fokus på cyklisters trafiksäkerhet. Men. Bilden som målas upp är en allt mer livsfarlig trafikmiljö där fler och fler cyklister dör och svårt lemlästas som flugor. Stämmer det?
Jag har fortfarande inte sett något som visar att olyckorna faktiskt ökat. När undersökningarna kom, under 2013, handlade det snarare om att antalet cykelolyckor var underrapporterade. Det var helt enkelt så att olyckor skedde, men de som mätte fick inte reda på det.
Det skulle betyda att antalet olyckor kan ha varit konstant, men att man nu faktiskt mäter dem.
Efter veckans heluppslag i DN, drog jag mig till minnes att SvD skrev om det för några år sedan. Och japp, med en rubrik bestående av citat från framstående bloggare: ”Det krävs mycket av cyklister”, säger MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, sommaren 2013 att:
Enligt officiell statistik blir bara 300 cyklister per år allvarligt skadade. Men nya siffror visar alltså att det är fler än tio gånger så många.
– Det är ju ett jätteproblem. Det är faktiskt fler som söker vård efter cykelolyckor än efter bilolyckor. Den officiella statistiken ger en felaktig bild, säger Jan Schyllander, olycksutredare på MSB.
Anledningen är att Trafikanalys, myndigheten som är ansvarig för den officiella statistiken, inte baserar siffrorna på sjukvårdens register utan bara på polisens rapporter. Och det är långt ifrån alla cykelincidenter som kommer till polisens kännedom.
Sedan 2003 har man därför arbetat med STRADA – ett system som både innehåller polisens rapporter och rapporter från anslutna sjukhus. Och tittar man på statistiken så ökar antalet rapporterade cykelolyckor i samma takt som sjukhusen ansluter sig:
Ser ni? De blå staplarna är antalet sjukhus som berättar för STRADA när de får in skadade cyklister. Linjerna är antalet skadade. Och när det gäller ”lindrigt skadade” så stiger det i kapp med att sjukhusen ansluter sig. Fler sjukhus som lämnar statistik, desto bättre bild får man av olyckorna. Men det betyder alltså inte att de faktiskt ökar.
Men allteftersom tiden går har det där med att det snarare har med mätning att göra, än fler olyckor, börjat trilla bort. Och 2015 har det en förmåga att i media beskrivas som en faktisk ökning. Att det helt enkelt har blivit farligare att cykla. Och vem vill ge sig ut i trafiken på hoj då?
I DN i veckan resulterade det i frågan ”Varför ökar då trafikolyckorna där cyklister far illa? Finns det något enkelt svar?”.
Rätt fråga hade varit ”Varför ökar då trafikolyckorna där cyklister dör”, för där finns faktiskt en ökning. Men tittar man på statistiken över många år, så är det snarare förra året som sticker ut:
Ser ni sista ”blippen” på blå linjen? Det är 2014. Antalet dödade cyklister har i princip minskat konstant sedan 1988 och tittar man i grafen så hände ungefär samma sak 1997-1998, alltså att ett år stack ut. Det man kan fråga sig är varför 2013 blev så oerhört låg. Det kan vara så att det handlar om slumpen. Det kan vara så att trenden med minskat antal dödade cyklister brutits. Men det kommer vi inte veta förrän om ett par år. Det är extra känsligt eftersom det handlar om så små siffror. 2014 var det lite över 30 cyklister i Sverige som dödades i trafiken. 2012 var det lite under 30, men i statistiken ser det rätt mycket ut.
”Fler cyklister vårdas på sjukhus än bilister” säger också bland annat försäkringsbolaget IF. Stämmer inte det? Jo, om man ser till statistiken. Det skrev bland annat Sveriges Radio om i höstas och det fick Göteborgs ”cykelpolis”, Thomas Åsenlöf att säga:
– Det är lite laglöst land och så känner folk som cyklar frihet, men tyvärr visar sig den friheten i olycksstatistiken, säger Thomas Åsenlöf som är cykelpolis.
Men hänger det ihop? Är det cyklisters anarkistiska frihetslängtan som gör att fler cyklister än bilister vårdas på sjukhus? Eller är det paradoxalt nog effektivt säkerhetsarbete?
Titta på statistik från VTI:
Jämför ”Cyklist” mot ”Personbil”. Sedan 1997 har vi haft en Nollvision i vägtrafiken och det syns på statistiken för personbilar, som efter en uppgång mellan 1998 och 2003 minskat drastiskt. Det är nu betydligt färre personbilar personbilsförare som vårdas på sjukhus än under toppåret 2003. Tittar man istället på cyklister så har antalet vårdade på sjukhus minst ett dygn i princip legat stilla sedan 2001, med en lägsta notering 2010.
Det vill säga, det är nu fler cyklister än personbilsförare som vårdas på sjukhus och det beror förmodligen på ett målmedvetet säkerhetsarbete inriktat mot just personer i personbil. Samma arbete har inte lagts på cyklisterna.
Men vårddygnen för cyklister har inte ökat.
Så, för att sammanfatta: Det går inte att säga att antalet olyckor bland cyklister ökar – det kan vara så, men det kan lika gärna vara en gammal underrapportering som nu åtgärdats. Och vårddygnen för cyklister har varit hyggligt konstant, samtidigt som det blivit mycket säkrare att köra eller åka bil. I praktiken kan alltså nyheten vara att ingenting har hänt alls.
Och det är naturligtvis ett problem i sig.
Tipstack till Fredrik Jönsson/Facebook
Läs mer:
Statistik över cyklisters olyckor (VTI)
Tema Cykel – skadade cyklister. Analys baserad på sjukvårdsregistrerade skadade i STRADA (VTI)
Skadade cyklister – en studie av skadeutvecklingen över tid (MSB)
Statistiken här visar totala siffor. De skulle även behöva ställas mot förändringar över tid i (a) antalet cyklister och (b) antalet cyklade timmar (respektive bilåkta, mopedåkta, osv timmar). Om antalet cyklister och/eller antalet cyklade timmar ökar så kan antalet olyckor öka utan att antalet olyckor per cyklist (per cyklad timme) ökar. I så fall har det inte blivit farligare att cykla, utan bara fler som oftare utsätts för en fara av samma (eller till och med lägre) grad än tidigare.
I grafen ”antal trafikskadade” så är MC-moped på tredje plats. Men jag skulle gissa att det finns totalt mycket färre MC-moped-trafikanter och att mycket färre MC-moped-timmar åks jämfört med dito för cykel.
Japp. Och där finns ett problem: Statistiken för antalet cyklister och kvantitativa mått på hur mycket dessa cyklar saknas. Tex används fortfarande siffror från 2010 för hur många cyklister som cyklar i Stockholm innanför tullarna varje dag (150,000). Och det mäts vad jag förstått i princip bara vid ett eller två tillfällen per år – trots att cykling är oerhört säsongskänsligt och väderkänsligt.
Nu finns det väl fasta mätstationer som mäter dygnet runt på ett antal ställen. Siffrorna finns inte på stadens hemsida men jag tror att man kan få del av dem om man frågar rätt person.
För att få fram olyckor/km brukar data från resvaneundersökningar göras, men de görs inte varje år och som Linda Kummel påpekat är de svårt att använda data därifrån alltför lokalt tex Östermalm.
Nu pågår dessutom ett projekt att samla in data via Bike vs Cars-appen, vilket ger en annan typ av data.
På det stora hela har staden inte koll på var/när/hur mycket det cyklas vilket gör det svårare att styra resurserna rätt.
Och Bikes vs Cars-appen har ett stort problem, tycker jag: Man måste slå på den varje gång man cyklar.
Det går att komma runt, genom att ge BvC-sajten tillgång till appen Moves data – den känner av om man cyklar automagiskt. Frågan är hur många som orkar mecka ihop det.
Frågan är om sjukhusen rapporterar cykelolyckor i allmänhet eller bara de som skett i trafik? Kan tänka mig, men har ingen statistik på ökningen av MTB och downhill där det säkert förekommer frakturskador som behandlas på sjukhus. Det blir ju ganska missvisande om de skador som sker innom idrott rapporteras som trafikskador.
Oj! Ni är vassa Cyklistbloggen, det här var verkligen lysande!!!
Cred till Fredrik J, som grävde fram VTI-staplarna och gjorde en egen Stradakörning som vi kunde använda.
Det är inte STRADA, utan bara en sammanställning av den s.k. ”officiella statistiken” från TRAFA som finns på deras webbplats. Det är uppenbarligen den källa även DN använt. Som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap konstaterar är dock de siffrorna mycket bra för dödsfallen och stämmer väl med den information som finns i STRADA. Det är för skadefallen det finns en stor underrapportering till TRAFA.
Jag hade gärna haft tillgång till STRADA iofs, men tror inte riktigt att jag kvalar in. Cyklistbloggen skulle möjligtvis kunna kvalificera däremot, men just detta år verkar de inte ta in nya pga förändringar i tjänsten.
https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/statistik-och-register/STRADA-informationssystem-for-olyckor-skador/Hur-far-man-tillgang-till-data-fran-STRADA/
Jag tittade faktiskt på det, men det kräver en heldags utbildning i webbgränssnittet och som fritidsbloggare skulle vi får svårt att kunna avvara den tiden.
Fantastiskt inlägg. Borde ut till landets alla nyhetsredaktioner.
En så komplex materia klarar inte dagens journalister att hantera.
Ge dem enkla sanningar från en auktoritet istället. Hitta någon professor som säger att cykelolyckorna har minskat, så kan de ställa det mot någon närpolis som säger att de ökat, så är tidningens krav på objektivitet uppfylld.
Nu tycker jag att du är orättvis mot till exempel journalisten Christian Gillinger som skrev detta blogginlägg. Som jag har sagt förut: Cyklistbloggen hade antagligen inte varit lika läsvärd om den inte hade skrivits av en journalist och en reklamare.
Christian undantagen förstås – det bevisar han dagligen… 🙂