Det är populärt med cykling i media. Ena dagen är vi ”horder av svettiga medelåldersmän i tajta brallor” och andra dagen bör vi cykla med skyddsdräkt. I dag skriver SvD om att cykelolyckorna ”ökar drastiskt”, enligt ett kommunalråd för att cyklisterna ”har väldigt bråttom”.
I dagens SvD läser vi artikeln Olyckor med cykel ökar drastiskt där det konstateras att singelolyckor med cyklister ökat med 48 procent mellan 2010 och 2011.
Vi har tidigare skrivit om att 70% av alla cykelolyckor är singelolyckor och att hälften av dessa olyckor är direkt kopplade till dålig drift och undermåligt underhåll av cykelvägarna. I artikeln hävdar försäkringsbolaget Folksam samma siffra.
Helena Stigson, projektledare för trafiksäkerhetsforskningen på Folksam (för övrigt ett företag som gillar att prata om cyklister) sätter fingret på vad singelolyckorna beror på.
– Det handlar oftast om personer som har cyklat omkull på grund av halka eller på grund av brister i vägbanan, som gropar och hål.
Återigen: våra cykelvägar är (förutom att de är för få, smala, dåligt byggda etc) i för dåligt skick. Till och med i så dåligt skick att det kan leda till olyckor.
En som har en annan teori om olyckorna är kommunalrådet i Solna, Anders Ekegren (fp). Han menar att det är farten som är problemet.
– I Sverige har cyklisterna väldigt bråttom. Det är ett tuffare tempo, ett tuffare klimat, än i cykelländer som till exempel Danmark. Många män cyklar i träningskläder och skyndar fram. Vi måste prata om hur vi uppträder mot varandra i trafiken, säger Anders Ekegren.
Återigen alla dessa män i träningskläder. Undrar var de är på min väg till jobbet. I Solna, uppenbarligen.
Vår mening är att man med bra färdvägar ska man kunna cykla i sin egen fart, åtskilt från de andra trafikslagen, så fort man själv önskar, som på många platser i Holland.
Ekegren nämner också att det är ett lugnare tempo i Danmark. Möjligen är det så och det beror till stor del på att de definitivt har bättre cykelinfrastruktur. Får vi föreslå ett litet studiebesök?
Det mer uppseendeväckande uttalandet från Anders Ekegren är dock att han vill ”begränsa cyklisters hastighet”, till exempel ”med grindar och gatustenshinder”.
När man som kommunalråd börjar tala om att ”begränsa cyklisters hastighet” så är det i mina ögon ett kvitto på att man inte förstår ett dyft om problemen med infrastrukturen.
Här är ett tips till kommunalrådet: jobba för bättre infrastruktur för cyklisterna i din stadsdel så att de kan cykla snabbt och effektivt dit de vill. När du känner att du behöver begränsa farten för cyklister så betyder det att cykelvägarna och cykelfälten i din stadsdel är för smala, för klent tilltagna och går för nära gångbanorna.
Att sätta upp grindar och hinder för cyklister är som att plantera tulpaner runt ett kolkraftverk. Det må se fräscht och fint ut, men den grundläggande problematiken tar man då ingen som helst notis om. Jag undrar stilla om kommunalrådet cyklar till jobbet själv.
(Nu gällde grindarna såvitt jag förstått parkmiljön i Hagaparken, som möjligtvis kan vara ett undantag från den vanliga trafikmiljön, eller också en fantastisk park att anlägga fina cykelvägar i).
Angående den drastiska ökningen av olyckor så har vi skrivit om statistiken förut. Då fanns ingen ökning, men det kan förstås ha ändrats, vi får återkomma till det. Från vår tidigare post:
Men tittar man på utvecklingen så är det precis tvärtom. Ju fler som cyklar desto färre olyckor. 2010 dog 20 cyklister i trafiken (enligt Trafiksäkerhetsverket … samma år dog 165 bilburna). Men jämför man med 1991 så dog 68 personer då. Antalet döda cyklister minskar därefter stadigt i statistiken.
Läser man i Stockholms kommuns cykelrapport från 2010 står det:
Antalet skadade cyklister i innerstaden har varken ökat eller minskat sedan år 1998. Men eftersom cyklandet ökat, har olycksrisken – det vill säga risken att skadas per cyklad kilometer – blivit mindre. Det är också ett känt faktum att risken för olyckor minskar när fler cyklar. Det beror på att samspelet mellan cyklister och bilister underlättas av att bilisten vet att en cyklist alltid kan dyka upp – och kör mer uppmärksamt.
Trafikforskarna kallar detta “Safety in numbers”:
Läs gärna hela inlägget Allt fler cyklister betyder färre olyckor.
UPPDATERAT: Läs också Krister Isakssons inlägg om hur statistiken räknas. Det är först på senare år som alla sjukhus i Stockholm rapporterar in dessa typer av olyckor till STRADA-databasen. Läs mer på Kristers blogg.
Och i faktarutan på SvD:s artikel så smygs återigen Folksams tankar om skyddsdräkt för cyklister som vi tidigare skrivit om här och här. Snacka om att angripa problemet från fel ände.
Apropå cykling i media, såg ni krönikören Tom Richards i The Guardians förslag? Att alla som tar körkort måste lära sig att cykla för att lära sig att förstå hur cyklisterna rör sig i trafiken. Lysande. Och en bra kontring när det gastas om krav på körkort för cyklister…
http://www.guardian.co.uk/environment/bike-blog/2012/aug/06/cycling-lessons-driving-licence
Jepp, ligger på vår Facebooksida! http://www.facebook.com/cyklistbloggen
Det där med farten är märkligt. Igår blev jag prejad av en bil som körde sakta, ca 20 km/h, min hastighet var ca 22 km/h. Bilisten var helt oförstående och tyckte att hon själv körde ”jättesakta”, medan jag cyklade ”jättefort”. Tänk vilken skillnad 2 km/h kan göra 😉
Detta borde vara obligatorisk läsning för alla i infrastrukturplanerande ställning.
Titta här på Huddinge kommuns webbplats där man skriver om ”Gå och cykla”:
http://huddinge.se/sv/trafik-vagar-och-resande/ga-och-cykla/
Texten är illustrerad med ett ”vanligt” foto. Några pensionärer är ute och går med kryckor och gåstavar. Jättebra! Motion är nyttigt. Men titta lite noggrannare på bilden och inse att det är tre personer i bredd varav en går i den dubbelriktade cykelbanan. En bit bakom syns ytterligare tre personer i bredd, varav en med hund. Jepp, en person i cykelbanan.
Det är klart att människor ska ha plats för att gå, men detta är ett tydligt exempel på att cyklisters behov av plats blir en smal sträng som blir över. ”Ta för guds skull ingen yta från bilarna”, verkar den rådande inställningen vara.
Inte konstigt att det blir konflikter mellan fotgängare och cyklister när utrymmet planeras som i bilden. Oftast är GC-banor inte så breda som i bilden.
Tänk att kommunen ville visa något bra, men i stället åskådliggör ett stort problem.
Bra skrivet. Känns som mycket nyheter kring cykling får stå helt emotsagda. Här fyller cyklistbloggen en stor funktion, men en aktiv intresseorganisation hade nog också varit väldigt positivt.
Problemet är att nästan alla cyklistintresseorganisationer verkar i det dolda. Ett av skälen till att den här bloggen kom till var just avsaknaden av en aktiv sida som försökte förbättra för cyklister.
Jag tycker ni gör det jättebra! big up!
Jag tror inte heller att varken kommunalrådet eller journalisten själva cyklar till vardags. Och den som satte underrubriken om de höga farterna har ju inte läst artikeln som ju som du påpekar enbart handlar om olyckor till följd av dåliga cykelbanor etc.
Det är nåt psykologiskt märkligt det här med farten, att snabba cyklister upplevs som ett hot både av andra cyklister och fotgängare. Även den snabbaste cyklisten cyklar ju mycket långsammare än bilarna, och innebär dessutom en mycket mindre risk för omgivningen än en bil.
Jag upplever att cyklistbloggen är inne på helt rätt spår i kraven på bättre infrastruktur för cyklar. Och i hur media skriver olika om olika trafikslag. Och andra tokigheter. Däremot trafiksäkerhetsmässigt kan cyklistbloggen i vissa delar vara inne på ett olyckligt spår. Cyklistbloggens retorik påminner här delvis om de motorburnas traditionella retorik. Att skylla trafikbrott på väglag.
Cyklistbloggens inlägg kan bli en signal till trafikanter att man inte har ett personligt ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler. Precis som när media ofta skyller misstänkta trafikbrott på olika typer av väglag. Det kan dessutom bli ett ”fördummande” av läsaren: ”du är inte kapabel att anpassa körningen till rådande trafiksituation”.
OBS det gäller att inte blanda ihop trafiksäkerhet med krav på bättre infrastruktur för mycket. Bra infrastruktur inbjuder till fler cyklister och kortare restider, och med rätt konstruktion ökar trafiksäkerheten något. Men trafiksäkerhet handlar till största del om individens personliga ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler i olika förhållanden. Trafiklagen är skriven så. Och rent praktiskt spelar det ingen roll hur fin infrastruktur det finns, om trafikantens val av säkerhetsmarginaler är för små. Forskning vid VTI pekar i samma riktning, nästan alla trafikolyckor beror på individens medvetna felhandlingar. Andra undersökningar visar att tekniska förbättringar av säkerhet till viss del äts upp av att trafikanten minskar sina säkerhetsmarginaler i motsvarande grad.
Ett praktiskt exempel:
Infrastruktur för motortrafik är minst mångdubbelt bättre än infrastruktur för cykel. Addera olika myndigheters trafiksäkerhetsforskning om motortrafik, och bilindustrins forskning om trafiksäkerhet. Enorma summor läggs på tekniska lösningar för motortrafik och ändå sker väldigt många trafikbrott i motortrafiken.
Slutsats
Infrastruktur för cykel är undermålig och behöver byggas ut mångdubbelt, det gynnar miljön, vilket i sin tur är rättvist mot kommande generationer och människor i övriga världen. Och det ger ekonomiska vinster för både samhälle och företag.
Sluta skyll trafikbrott på väglag, det ökar vårdslösheten och egoismen i trafiken, och ger ökade kostnader för samhället.
Jon, du har självklart rätt att det i trafiken är trafikantens eget ansvar till syvende och sist.
Du nämner en sak jag tänkt på väldigt mycket på: egoismen. Den förstör oerhört för alla trafikslag. Just att inställningen att ”jag ska fram, det är min rätt” istället för att ta det lugnt och släppa fram andra. Ska skriva mer om det vid tillfälle.
Men det behövs bättre infrastruktur. Jag är lite otålig: i Holland har de kört sitt ”Sustainable safety”-program sedan 1970-talet. Vi måste åtminstone påbörja samma slags arbete, nyss.
Den kära trafikegoismen. Jag blir ledsen när jag läser alla cyklisthatarkommentarer, det verkar koka i sinnet i många förarsäten och på trottoarerna. Mitt intryck efter över tio års dagligt Stockholmspendlande är att trafikmoralen är likadan bland bilister, cyklister och fotgängare. Ingen grupp är bättre än någon annan. Det gör extra ont att se cyklister som bränner förbi rödljus, eftersom det föder ett oresonligt cyklisthat. Ni har skrivit om det tidigare och jag är helt övertygad om att ni har rätt.
Följer man trafikreglerna och läser trafiken – det underlättar enormt med bilvana som cyklist – går det att cykla snabbt eller långsamt. I trafiken är vi alla delaktiga, man har inga rättigheter – bara skyldigheter.
Lite cykelvana hos bilisterna hade nog också varit bra…. I övrigt håller jag med.
Vi har ju diskuterat just det här förut Jon, och i teorin håller jag med dig. Men som cykelinfrastrukturen ser ut idag, så tycker jag det blir en obalans om man börjar sätta störst fokus på cyklisternas beteende.
För att göra ett exempel: Jag har precis kört till och från landet utanför Norrtälje. Första delen går längs E18, där det pendlar mellan 90 och 110 km/h. Sedan svänger jag av ut på 276:an förbi Åkersberga. Där är det mellan 50 och 80, men huvudsakligen 70. Sista biten går längs väg 278. Där är det mellan 40 och 70, huvudsakligen 70. 50 på några ställen där det ligger hus längs vägen. Det är hyggligt jämn standard hela biten.
Där håller jag med om att enormt mycket ansvar kan läggas på trafikanten. Det tycker också polisen som längs 276:an satt upp mängder av fartkameror för att få bilisterna att anpassa hastigheten till vägstandarden (även om E18 fått 2+1 sträckor för att minska skaderisken, något VTIs forskning visat fått ner dödsrisken med 76%)
Om jag smäller där det är 50 och håller 70 så har jag inte anpassat hastigheten.
Skulle den här vägen hålla samma standard som en genomsnittlig cykelväg hade det varit brant lerterrräng här och var, träd i vägen, buskage och kanske också sträckor över ren åkermark med diken. Så undermålig är cykelinfrastrukturen i Stockholm, tycker jag.
Om vi nu utgår från att man som bilist är hänvisad till den här miljön hade jag nog argumenterat för att man först skulle fixa infrastrukturen, därefter börjat hojta på bilisterna.
Därmed inte sagt att cyklister inte har ett ansvar, det har de. Men med refuger mitt i vägen, träd, gatbrunnar, taxibilar och så vidare, så tycker jag nog man kan koppla ihop trafiksäkerhet med infrastruktur ett tag till.
I princip, ja, men … Jag cyklar inte i innerstaden (har inte gjort sedan jag cyklade till & fr Vasa Gymnasium för mycket länge sedan) utan i vildmarken känd som Västerort och här kan man då råka ut för att cykelbanan (grusvägen) täckts av ett tjockt lager lösgrus – inte säkert att cykla på i någon fart, och här om dagen stöp t o m fotgängare – ibland i en kurva där det gick att hålla 30+ km/h dagen före; djupa tjälskott och andra gropar, inte minst där E18-byggarna varit framme; reflexlösa betonghinder som flyttas runt; avgrävda cykelbanor där asfalt ersatts av hög kant, stenkross, hög kant; osv. Vid en orienteringstävling här om året ute på Järva hade en vänlig själ lagt en låg bänk tvärs över GC-vägen i en skymd kurva för att dirigera bilarna som skulle till tävlingen. En hel del av detta är det svårt att anpassa hastighet osv till. Och att möta en cyklist som cyklar åt fel håll i en cykelfil (!) eller på en underdimensionerad, enkelriktad cykelbana som hjälpligt rymmer en cykel i bredd är också svårt att göra på ett säkert sätt. Om det inte finns några marginaler till att börja med, blir det fort besvärligt när medtrafikanterna (bilister, cyklister, fotgängare, m fl) struntar i både regler & medtrafikanter.
Bra inlägg, jag gör en liten annan vinkling på min blogg: http://www.kadens.se/blogs/kristerisaksson/gar-det-att-overleva-som-cyklist.htm
Tack för det inlägget! Kommer detta blogginlägg upp på Svd? Är det Anders Ekegren som placerar ut parkerade bilar och byggsäckar på cykelbanorna, ”för att begränsa cyklisters hastighet?”. Hur kommer det sig att vi inte ser sådana här utspel någonstans i framgångsrika och säkra cykelstäder (där i princip ingen använder ens hjälm) Hur är det möjligt att alla cyklister i Europa inte helt enkelt har dött ut?? Kan det helt enkelt vara så att (citerar citup-cycle.com): ”True cycle safety lies under the wheels not on the head.”
Tack själva! Ska kolla med SvD. Såg att Krister Isaksson också skrivit om artikeln från en annan vinkel. Läsvärt, tycker jag! http://www.kadens.se/blogs/kristerisaksson/gar-det-att-overleva-som-cyklist.htm
Det är synd att ”replikerna” oftast bara hamnar i bloggvärlden. Är det en slump att de inte har någon kommentatorfunktion på ”olyckskartan-artikeln”? Hoppas att de kan länka till er, ni skriver ju ändå för dem också? Ska läsa Kadens!
Tack!!! Bra skrivet (rutet)!
Har roat mig med att granska kartan över alla cykelolyckor i Stockholms län som SvD har lagt upp (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alla-cykelolyckor-i-stockholms-lan_7435246.svd).
Det står i texten att den stora majoriteten av olyckorna är singelolyckor. Inte i innerstan, minst 50% är kollisioner med fordon. Har inte räknat, men uppskattningsvis.
ALLA kollisioner mellan två cyklister som jag hittar (4st) är på Munkbroleden (mellan Riddarholmen och Gamla Stan), där vi får cykla i ett smalt dike med ett utstickande järnräcke på ena sidan och en hög mur på den andra. Alldeles för smalt, och ofta med obekymrade fotgängare som extra krydda.
Typen av olycka (och var de inträffat) följer precis vad jag skulle förvänta mig efter att ha cyklat runt i stan i några år (man får rätt bra koll på var det är farligt och på vilket sätt), det vore konstigt om inte trafikplanerarna också vet vad som behövs för att bygga bort olyckorna.
Fast just ja, enligt politikerna (i a f vissa) beror ju olyckorna på att cyklisterna är ligister och cyklar för fort, glömde det…
*applåderar länge och hyllar samtidigt Jeroen med lite glada tillrop*
vilken fantastisk välskiven bloggpost!!!!!!!
*applåderar lite till och ska nu dela detta på fb*