Jag blir så glad när förra radiochefen Kerstin Brunnberg uttrycker sig så här:
Cykelbanorna i Stockholms innerstad är utformade för att tillgodose fyra intressen.
1.Tillgodose bilarnas framkomlighet och parkeringsmöjligheter
2. Snöröjningens krav på enkelhet
3. Gåendes behov
4. Att det finns plats för skyltar, fordon och avspärrningar för gatuarbeten.
Jag älskar den här listan för den är sann. Läs hela hennes inlägg på Tomas Rudins blogg.
Ett exempel på en usel lösning är Götgatsbacken. Det är en sträcka som ligger mitt i det pendlingsstråk som för cyklister från södra Stockholm och södra förorterna ner till City. Så här ser det ut en genomsnittlig måndageftermiddag från typ maj till början av oktober:
Det är ett område som är gågata, vilket innebär att de över 6000 cyklister som passerar här varje dag ska hålla gångfart. Det hade gått att lösa, till exempel genom att låta cyklisterna köra på parallellgatan Repslagargatan. Men eftersom den i praktiken är enkelriktad i bägge riktningar så går den inte att använda.
Läs också hos oss:
Cyklister och fotgängare ska inte vara i samma bana
Stockholms nya pendlingsstråk är gångbanor
Tänkte ge min bild efter 10-år som cykelplanerare på Trafikkontoret i Stockholm. Kerstin slår huvudet på spiken i punkt nr 1, Tillgodose bilarnas framkomlighet och parkeringsmöjligheter. Detta har varit det villkor som stora delar av cykelvägnätet i innerstaden har byggts ut under sedan 1998. ”Gör vad ni vill bara det inte stör bilarnas (och bussarnas) framkomlighet och antalet parkeringsplatser.” I stort sett samtliga partier utom två har stått bakom detta villkor. Villkoret gör att det är svårt att åstadkomma funktionella lösningar för cykeltrafik utan det blir en ofta dåliga kompromisser, främst på cyklisternas bekostnad. Och som många gånger leder till de övriga punkterna som Kerstin tar upp i sin text. På andra och mer centrala platser i staden har form gått före funktion när det gäller cykelinfrastruktur. Jag tycker även att gående har fått betala ett pris då utbyggnaden ofta skett genom att yta tagits från dem då bilytor varit heliga.
På ett personligt plan blir jag mycket glad över hennes beröm ang. cykelboxar då det var en hård och lång kamp att få till dem.
Nu finns det ju lite ljus i tunneln då staden har tagit fram en Framkomlighetsstrategi, en Parkeringsplan och en ny Cykelplan. Dessa dokument sätter cykeln i ett helt annat ljus än tidigare. Många partier lovordar cykeln och dess roll i stadens trafikssystem. Men som så många gånger förr så handlar det om att också skrida tilll handling och utforma stadens trafiksystem efter de nya riktlinjer som tas upp i dessa dokument. Och vägen dit är lång, många gånger krokig och fylld av hinder…
Man kan alltså säga att vägen dit är som en genomsnittlig cykelbana. Hohoho.
Tack för det inlägget, Krister! Oerhört värdefullt att få en initierad rapport
inifrån rövarens kula. Man har ju alltid undrat hur gatuplanerarna tänkt
egentligen, och här fick vi svart på vitt.