DN har av någon anledning haft en riktig cykelvecka. Det känns rätt bra för mig som annars oftast gnäller riktar välformulerad kritik mot tidningen. Och eftersom vi är snabba att klaga, ska vi vara lika snabba att hylla. Här är därför en sammanfattning:
Fler skadas i cykelolyckor än i bilolyckor
Trots den tråkiga rubriken blev jag glad åt att höra Folksams forskningschef Maria Krafft slå fast att det inte räcker med att säga åt cyklister att ta på sig hjälmen för att få kalla det ”trafiksäkerhetsarbete”:
– Trenden är uppenbar. Vi har jobbat systematiskt med att förebygga skador i bil, vilket också har gett resultat.
– Cyklisterna ligger kvar på samma nivå. De har aldrig blivit riktigt prioriterade i det här arbetet. De har mest funnits med på bilarnas villkor
Artikeln tar upp att 70% av alla cykelolyckor är singelolyckor som kan förklaras med dåligt skötta cykelfält och banor. Det är något vi skrivit om tidigare.
I samma nummer skriver Stockholmspolitikern och stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö en debattartikel, Sluta se cyklisterna som trafikens svarta får:
Men i stället för att nya cykelpendlare välkomnas tar polisen i med hårdhandskarna så fort Stockholms växande skara av vardagscyklister utmanar bilismen som norm.
Stockholms innerstad är inte Tour de France, vilket majoriteten av stadens cyklister vet. Stoppa därför gärna ovana pendlare som inte känner till hur de ska bemöta fotgängare och informera om vad som gäller för cyklar i trafiken.
Bra skrivet och vi gillar skarpt att du sätter fokus på cykelfrågorna Per! Men handen på hjärtat, ni är inne på andra mandatperioden redan. Det är inte bara polisens fel. Hittills har det varit mycket snack och lite verkstad från stadshusets håll. Det är mer än dags att se konkreta förändringar.
Och idag på DN’s ledarplats läser vi att ”Cykelbanor gynnar alla”:
Ju fler som cyklar, desto bättre kan både kollektivtrafik och privatbilism flyta. Även bilister vinner på att det görs enklare och säkrare att cykla och gå.
Det här är också något vi tagit upp tidigare och vi vill tillägga att cykling även bidrar till att göra det säkrare för alla trafikanter. Men cykelfälten i Stockholm används inte bara till cykling, något också DN poängterar:
Man hade kunnat önska att staden i stället planerat en p-botsoffensiv mot alla bilister som gör det svårare för cyklande att ta sig fram och som kanske gör att någon väljer trottoaren.
Att det hålls efter dåligt stöds också om man tittar på pbot/kontrollavgiftsstatistiken.
Sammanfattningsvis, det är bra att fler än oss enstaka hobbybloggande cykeltalibaner börjar poängtera det självklara, att det gnälls slentrianmässigt på cyklister. Att gnället nästan alltid består av eget tyckande och anekdoter, ”jag såg en cyklist köra mot rött en gång”. Och att de få gånger kritiken mot cyklister är underbyggd med annat än lösa påståenden, så görs det utan att se till proportionerna. Hur många artiklar, intervjuer och insändare förtjänar egentligen rödljuskörande cyklister – i jämfört med allt annat?
Det är skönt att se fler åsikter som springer ur cyklisternas egen vardag och att ansvaret inte längre ensidigt läggs på cyklister – som egentligen bara vill det alla trafikanter vill, att kunna ta sig snabbt och säkert från en plats till en annan.
Det känns bra att statistiken kommer fram. Att cykelvägar är uselt underhållna och underprioriterade behöver lyftas upp. Jag cykelpendlar och har det senaste året druttat i backen 3 gånger, alla gånger i låg hastighet på uselt före pga dålig väghållning. Senast för en dryg vecka sedan i hörnet Enskedevägen, Sockenvägen. Jag cyklar alltid sakta där eftersom det ofta finns någon runt hörnet. Denna gång var det ett par med barnvagn runt knuten som var trevliga och gick fram och undrade om jag gjort illa mig och ställde upp min cykel. Cykelbanan ser fortfarande ut som en sandlåda mitt på cykelvägen.